Valet 2022 – ”ödesvalet”

Att det är val har knappast undgått något, oavsett politiskt intresse. Partierna slåss nu för just DIN röst eftersom samtliga partier vet exakt hur samtliga problem – eller utmaningar som det numera kallas – ska lösas. Egentligen är det helt fantastiskt att så få människor kan så mycket och vet precis vad vi andra som röstar vill ha och behöver. Om jag ändå bara fullt ut kunde outsourcea alla beslut gällande mig själv, min familj och vår ekonomi till någon annan, vad skönt det hade varit.

Vi ska snabbt gå igenom vad som har sagts i valrörelsen – eftersom jag uppenbarligen lider av självskadebeteende och sett samtliga politiska debatter – och vad jag tror att utgången kommer att bli för svenska skattebetalare.

Från vänster till höger…

Vänsterpartiet (V) vill se ”Sverigepriser” på el genom att reglera priset på el. Om jag inte missminner mig har detta med prisregleringar prövats på andra varor och tjänster med ett minst sagt erbarmligt resultat som följd – i svensk kontext måste man ändå lyfta hyreslägenheter som kan exemplifiera konsekvensen av planekonomi/prisregleringar (för det är samma sak). Vänsterpartiet har också krävt ministerposter för att släppa fram Magdalena Andersson. Alla som besitter lite politisk kännedom vet att Socialdemokraterna (S) egentligen vill hålla socialisterna borta från inflytande eftersom svensken i gemen inte uppskattar Vänsterpartiets rötter och ideologi samt deras skattepolitik – den är rätt förödande för vanligt arbetande folk – och att valet kommer att handla om att släppa fram Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet (MP) och Centerpartiet (C) eller att välja mellan Moderaterna (M) tillsammans med Kristdemokraterna (KD), Sverigedemokraterna (SD) och Liberalerna (L). Då kan man relativt snabbt förstå att V kommer att släppa fram S oavsett ministerposter eller regeringsställning. Detta vet alla, inklusive sossarna som utan några som helst problem kommer att kunna vinna valet i minoritet och ändå kallt räkna med att alla förslag som lutar åt vänster kommer att röstas igenom av V och således Riksdagen. 1991 gjorde Moderaterna samma sak med Ny Demokrati som man visste skulle rösta för skattesänkningar och annat som är traditionell högerpolitik vilket gjorde att man inte behövde plocka in dem i regeringssamarbetet men ändå få igenom sina förslag.

Miljöpartiet vill se att ”politiskt eftersatta områden” – alltså förorter där vi skattebetalare har plöjt ned pengar för att sedan inte se någon som helst vettig eller positiv utveckling – ska få ännu mer skattepengar för att jämställdhet ska uppnås. Eftersom detta redan gjorts i snart 30 år undrar jag hur många miljarder som måste stoppas i detta svarta hål för att få önskat resultat? Förmodligen finns det ingen övre gräns och det gör också att deras innovationskraft gällande att hitta på nya skatter – inte enbart höja de befintliga – är nästintill oändlig. Miljöpartiet har givetvis som ambition att krossa svensk energiförsörjning och svenskt näringsliv – vi ser redan konsekvenserna av deras politik – och att vi ska konsumera mindre, det vill säga leva sämre, än tidigare. Med tanke på den allmänna prisutvecklingen på el och drivmedel kommer svensken att fortsätta att få det sämre ekonomiskt oavsett vilket block som tar hem segern, den bollen är redan satt i rullning tack vare de gröna khmererna.

Socialdemokraterna vill se skärpta straff, ännu mer omfördelning och det ska tydligen vändas på både stenar och tas i med hårdhandskarna. De har svängt i kärnkraftsfrågan, de vill även se en stram migrationspolitik, de ska ”krossa gängkriminaliteten” och de har nu insikten att ”Sverige kan bättre”. Lite oklart vad bättre här innebär – är det bättre än senaste åtta åren, bättre än andra jämförbara länder eller bara bättre än i går? Socialdemokraterna vill också att vi tillsammans ska lösa alla problem – som de har skapat åt oss utan att vi har bett dem om det. Detta är emellertid den enda politiska insikt som jag delvis kan hålla med om – det är civilsamhället som löser problem men det är politiker som skapar dem. Ty det är inte civilsamhället som har lagt ner kärnkraften, det är inte civilsamhället som har släppt in alldeles för många människor som aldrig kommer att försörja sig själva, det är inte civilsamhället som har avväpnats och inte längre kan skydda sig själva, det är inte civilsamhället som släpper ut grovt kriminella efter några få år i fängelse/hotell/semester, det är det politiker som har gjort.

Centerpartiet – moralens högborg. De vill regera tillsammans med Socialdemokraterna, de kan numera också tänka sig kärnkraft (här svänger man 180 grader utan att det för den sakens skull benämns populism). Deras egentligen viktigaste fråga är dock att de är emot Sverigedemokraterna, i övrigt har Centerpartiet varit väldigt otydliga med vad de står för – förutom att de är antirasister. Vilka röstar då på C? Utbildade kvinnor i storstäder, det är inte längre bönderna eller folk på landsbygden som ger C förtroende. Ett parti vars utveckling är mer tragisk än komisk.

Liberalerna vill, i sann liberal anda, förstatliga skolan, sjukvården, tvångskvotera stora delar av föräldraförsäkringen men behålla friskolorna fast reglera dem hårdare. Det som skiljer de här liberalerna åt från dem på Bengt Westerbergs tid är att de numera vill ha en stram migrationspolitik. I övrigt har inga liberala idéer slagit rot hos dem.   

Sverigedemokraterna har på senare år börjat likna ett traditionellt borgerligt parti – de kan numera tänka att både friskolor, NATO, EU och bidragstak är av godo. För att SD dels ska kunna komma in i värmen hos Moderaterna och Kristdemokraterna, dels få reellt inflytande måste man göra avkall på de idéer som deras potentiella väljare håller högt. SD har i början av sin framfart varit ett socialkonservativt parti som innebär att de mestadels påminner om gamla sossarna från 1950-talet. Detta har nu bytts ut mot att påminna om de gamla Moderaterna på 1980- och 1990-talet. Man ska komma ihåg att SD först tog väljare från framför allt Socialdemokraterna men senaste två mandatperioderna har de plockat väljare från Moderaterna vilket gör att partiet förändras både inifrån men också deras väljarbas, då blir det också andra frågor – utöver deras kärnfråga, invandringen – som adresseras.

Kristdemokraterna lyfter vårdfrågan och vårdköerna. Deras svar är… att vården måste förstatligas. Mina tankar går snabbt till Thomas Sowell: ”Antingen betalar du (vård) med pengar eller kö.” Det finns två lösningar – antingen betalar du vad din vård kostar eller så sätter du dig i kön och väntar på din tur om alla har samma avgift för alla olika åkommor. Punkt. KD lyfter också – dock inte lika ofta längre – familjen som den viktigaste byggstenen för att få ett välfungerande samhälle men svensk omfördelningspolitik bygger mycket på att man inte ska vara beroende av sin familj och sina nära och kära, det gör att familjen slås sönder och då får man precis det som Sverige har – ett samhälle fyllt med gnällspikar som måste ha bidrag för att klara sig.

Moderaterna – ett parti som vacklar betänkligt i nästan alla frågor. Moderaterna har gått från att ha haft en tämligen tydlig linje gällande skatter (sänk dem), Public Service (lägg ner den), bidrag (sänk dem), migration (minska den) till att i stället säga sig vara ”Sverige arbetarparti” och skillnaden mellan Sossarna och Moderaterna är i dag nästintill obefintlig. Tragiskt. I detta val vill emellertid M gå fram med minskad invandring (precis som sossarna), de har till med adresserat problemet som uppstår i kölvattnet av alldeles för stor invandring (precis som sossarna), hårda straff (precis som sossarna), gå med i NATO (precis som sossarna), krossa gängkriminaliteten (precis som sossarna) men inte pratat särskilt mycket om sänkt skatt (precis som sossarna). Moderaterna har på sin höjd lovat att inte höja befintliga skatter eller att återinföra gamla skatter som exempelvis fastighetsskatten, värnskatten och inte höja skatten på ISK (investeringssparkonto).

Vad är det då svenska väljare går för öde till mötes söndag 11 september 2022? För det första kommer inte block att få egen majoritet – kanske lika bra? För det andra vill de flesta ungefär samma sak, förutom MP och V, de ”tänker utanför boxen” vilket gör att saker och ting kommer att förbli desamma. Vi kommer inte att ha någon ny kärnkraft utan vi kommer att få bidrag från skattemedel, det vill säga våra egna pengar, för att kunna betala elräkningarna i vinter. Vi kommer fortsatt ha 700 000 invandrare som är helt beroende av bidrag. Vi kommer fortsatt att ha gängkriminalitet och dödsskjutningar, numera även av oskyldiga offer, vi kommer att se sprängningar. Vi kommer se ett utanförskap som ingen politiker i världen kan råda bot på utan extremt auktoritära metoder så som tvångsförflytta folk och bygga sönder villaområden i sann vänster- och miljöpartistisk anda. Vi kommer inte se några större skattesänkningar, vi kommer inte se någon politik som stärker familjen, det kommer inte att trollas fram mer pengar till skolan, vi kommer fortsatt att ha vårdköer och inga av de problem som har skapats senaste decennierna kommer att lösas denna mandatperiod heller, var så säkra.

Men för all del – rösta och hoppas på det bästa. Lycka till Sverige!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.