Lärarbristen i USA och Sverige

I USA varslar man nu om en rätt omfattande lärarbrist i nästan hela landet inför höstterminen. Samma sak har det pratats mycket om även här i Sverige men efter pandemin har lärarbristen bytts ut mot ett överskott på lärare i många kommuner i landet – det är inte alls lika lätt att få en anställning som lärare längre och dessutom kunna krävas nästan vilken lön som helst.

Vilka är då orsakerna till lärarbristen i USA? Varför var det lärarbrist förut i Sverige men nu är det värsta problemet över? Vilka likheter och skillnader finns länderna emellan?

Det som lyfts i USA och även här hemma är lärarlönerna – de är alltid för låga. Man lyfter även den administrativa bördan som något som, förr eller senare, skrämmer bort kompetenta och drivna lärare från yrket både i Sverige och USA. Man pratar även om behovet av respekt för läraryrket och mer hjälp med ”de eleverna med störst behov”, i dagligt tal – stökiga elever.

Varför blir det alltid så här i om ofantlig sektor?

Först och främst bestäms lärarlönerna av hur mycket skatteintäkter som finns att tillgå – här skiljer sig Sverige och USA åt hur man väljer att beskatta. I Sverige är det skatt på arbete som huvudsakligen bekostar skolan eftersom det är kommunerna som driver skolan och deras skatteintäkter är inkomstskatt. I USA ligger delvis fastighetsskatten som grund för intäkterna för skolan. Detta gör att löneläget inte bestäms enligt normala ekonomiska konventioner så som utbud och efterfrågan eller att kompetens styr ens löneutveckling i någon större utsträckning.

En annan intressant reflektion från USA är att snittlönen för landets lärare är cirka 74 400 USD (1) (ca 800 000 SEK/år, valutajusterat 3/9-2022) – strax under snittet för landets samtliga löntagare på 74 700 USD (2) – dvs bra mycket mer än vad svenska lärarkåren har. Genomsnittet för svenska lärare är cirka 440 000 (3) kr per år och det allmänna snittet är 445 200 kr (4). De amerikanska lärarna släpar med cirka 20 procent mot andra akademiska grupper i landet (5) medan de svenska akademikerna tjänar 517 200 kr per år (6).

Den andra faktorn som ofta lyfts i debatten om läraryrket är den administrativa bördan som bara växer och växer. Varför gör den det?

I Sverige beror det på att man har decentraliserat skolan i två omgångar – först genom kommunaliseringen 1991 och sedan friskolereformen (högst omtalat och debatterad) 1992 – vilket har gjort att skolan i dag är ojämlik. I USA har man dessutom helt privata skolor och en djupare boendesegregation än i Sverige (än så länge) vilket gör att klåfingriga politiker måste in och detaljstyra, och för att göra det måste man kunna kontrollera hur det går och detta görs genom fler prov som syftar till att kunna jämföra skolor och sedan allokera resurser utifrån resultaten för att uppnå utopin om jämställdhet. Detta skapar mer administration, det här gäller både USA och Sverige eftersom jämlikhetssträvan är ett övergripande mål med skolan i offentlig regi – alla ska kunna samma saker, tycka ungefär likadant, rösta rätt och vara goda demokratiska medborgare som inte bör ifrågasätta allt för mycket. Visst, man lär ut kritisk teori både i Sverige och USA men det gäller endast att ifrågasätta fakta som att det endast finns två kön, att vita kanske inte alls är roten till allt ont, att det finns biologiska skillnader mellan könen på strukturell nivå som visar sig i hur män och kvinnor väljer yrken, att alla kulturer är inte lika bra (de uppvisar trots allt minst sagt olika utfall) och så vidare. Kritisk teori är således endast applicerbart på vissa områden, inte till exempel att ifrågasätta klimathotet eller invandringens förödande konsekvenser samt välfärdssamhället.

En annan faktor som skrämmer bort lärare från yrket är det stök och den respektlöshet som lärare får utstå – både från elever och föräldrar (och det hänger ju ihop). Lärarfacken i USA menar – med all rätta – att det saknas hjälp med de elever som har störst behov vilket gör att det inte skapas goda förutsättningar att bedriva kvalitativ undervisning i helklass, samma fenomen ser vi i Sverige. Det saknas både kompetens och personal att ta hand om de elever som inte fungerar i ett klassrum tillsammans med 25 andra elever.

 Är då inte lösningen att bara ösa mer pengar på skolan?

Nej.

Det finns inga politiska lösningar på det här problemet – det kommer alltid, under alla betingelser, att vara brist på resurser, både i pengar och personal, i offentlig sektor eftersom det inte finns en naturlig prismekanism för tjänsten att undervisa. Vidare handlar respektlösheten i klassrummet och från föräldrarnas sida om ett samhälleligt fenomen som ingen politiker kan lösa, det bygger på att man har skapat en tilltro till det offentliga och förflyttat ansvaret från familjen till staten – då blir det så här. Mer pengar är således inte lösningen. I Sverige finns inte heller möjligheten att betala för sin skolgång vilket skulle kunna prissätta olika behov bättre. I USA finns det privata alternativ men endast cirka tio procent går i sådana (7).

De flesta som utbildar sig till lärare, vågar jag påstå, gör det för att de vill undervisa och lära barn och ungdomar att läsa, skriva, räkna och tyvärr också sätta en massa värderingar i skallen på dem men ytterst få tycker att den administrativa delen är särskilt produktiv eller skapar bättre förutsättningar för undervisningen – det tar endast tid från att rätta/återkoppla och planera sin undervisning, det säger sig självt att mindre tid till någonting kommer att ge ett sämre utfall. Det handlar alltså om att politiken vill ha kontroll för att uppnå jämlikhet vilket egentligen skapar en sämre skolgång. Den här ojämlikheten kommer dels ifrån att vi har en boendesegregation (gäller i både Sverige och ännu mer i USA) som kommer från den fullt naturliga drivkraften att bo med sina gelikar – och det går åt två håll. Det finns skolor där en minoritet pratar värdlandets språk och där kommer resultaten att vara sämre än skolor där majoriteten pratar svenska respektive engelska. Samma sak gäller skolor i områden där utbildning värderas högst av föräldrar. Enda sättet att komma runt detta på politisk väg är att med auktoritära medel tvinga folk att blanda sig (bussning och lotteri till friskolor i USA – ett system som även lyfts som ett alternativ för Sverige) och bygga sönder villaområden med hyreslägenheter för at ”blanda folk med olika socioekonomiska bakgrunder”, det vill säga göra det svårare att skärma av sig från folk med dåligt inflytande.

En sak som emellertid skiljer sig mellan länderna är att arbetslösheten i USA är väldigt låg – 3,7 procent – medan den är 7,5 procent (juni 2022) i Sverige. Det har skapat andra karriärvägar för de amerikanska lärarna medan de svenska har hittat tillbaka till yrket efter pandemin. Hög arbetslöshet gör att man söker sig till säkra inkomstkällor vilket offentlig sektor är.

Man pratar också om att utbilda fler lärare (och poliser, sjuk- och undersköterskor och så vidare) i Sverige vilket kommer att kunna hålla tillbaka löneutvecklingen ytterligare inom offentlig sektor.

”There are no solutions, only trade offs”

– Thomas Sowell

1.

http://www.salaryexplorer.com/salary-survey.php?loc=229&loctype=1&job=123&jobtype=3

2.

https://www.worlddata.info/average-income.php

3.

https://www.scb.se/lonestatistik/larare/

4.

https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/medelloner-i-sverige/

5.

6.

https://news.cision.com/se/lararforbundet/r/lararnas-loner-fortsatt-langt-efter,c3293482

(7)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.