Kategorier
Artiklar

Snurrig vindkraft

När lokalt vindkraftsmotstånd organiseras är det lätt att dras med i kommunpolitikens skeva incitamentsstruktur. Problemet är att fogliga svenskar lätt glömmer att det är politikerna som ska lyssna på folket, och inte tvärtom.

I kommundelen där jag bor finns planer på att uppföra elva vindkraftsverk. Det är en utdragen process som fortfarande är i ett tidigt skede. För att få anlägga en vindkraftspark behöver bolaget i fråga ett miljötillstånd. Inför ansökan genomförs samråd med myndigheter, organisationer och berörda invånare. Synpunkter som framkommer under samrådet sammanställs i en samrådsredogörelse som tillsammans med andra inventeringar och utredningar leder till en miljökonsekvensbeskrivning. Slutligen avgör länsstyrelsen om tillståndet beviljas, men kommunen har veto. Sammanfattningsvis finns det gott om tid att organisera motstånd och tack vare det kommunala vetot finns en också rimlig möjlighet att vindkraftsplanerna grusas.

När jag engagerade jag mig i den lokala föreningen hade arbetet pågått en tid. Kontakt hade etablerats med de politiska partierna, med Naturskyddsföreningen och det lokala näringslivet. Det enda som saknades var invånarna. Var det inte en medborgarrörelse jag hade engagerat mig i? På mötet ägnades en stor del av tiden åt vattendrag, biotoper och smålommens förmodade häckningsplatser. Om vindkraftsverken riskerar att störa smålommens häckningsförfarande finns en möjlighet att även partierna som gillar vindkraft, röstar nej och därför är smålommen viktig, till skillnad från eventuella männsikor som råkar bo i närheten.

Det folkliga missnöjet behövde vi däremot var försiktiga med. Partierna som gillar vindkraft blir nervösa när väljare som ogillar vindkraft uttrycker missnöje. Vi skulle också undvika kontakt med alternativmedia. Sådana kontakter kunde skrämma bort de vindkraftspositiva partierna och även representanter för det lokala näringslivet, med vilka goda kontakter hade etablerats. Utöver detta skulle föreningen avhålla sig från att säga något negativt om vindkraften som sådan, och inte heller skulle några anspråk göras på att ingå i någon nationell gemenskap, återigen för de känsliga partiernas skull. De berörda invånarna skulle informeras om föreningens, verksamhet, men inga missnöjesyttringar, inga möten eller uppståndelse. Det bästa vore om de skrev på namninsamlingen men i övrigt inte ställde till med något som kunde skada föreningens relation med de vindkraftspositiva partierna.

Incitamenten i kommunpolitiken ger oss alltså en medborgarrörelse för smålommar, men utan medborgare. Medborgarrörelsen är emot vindkraft men får inte att prata om det. Det finns flera politiska partier som också är emot vindkraft, men medborgarrörelsen viktigaste uppgift är att inte stöta sig med partierna som är FÖR vindkraft. Jag kan bara hoppas att det går vägen, men för min del blev det alldeles för snurrigt.

Ett svar på ”Snurrig vindkraft”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.