Vaccinpass en fråga om frihet eller medicinsk diktatur?

Frihet är ett svårdefinierat begrepp. Alla har en syn på vad frihet är. Vad som är fritt för mig är inte fritt för dig. Alla politiska rörelser från vänster till höger använder frihet som ett slagord, men med olika underförstådda innebörd. Vi kan utesluta definitioner som enbart rör individen då detta är en politisk diskurs. Men om vi börjar med denna insikt att frihet kan se olika ut beroende på vilka värderingar vi lägger i det och att värderingarna ser olika ut beroende på vem vi frågar, kan vi landa i att vi har ett problem. Ett samhälle förutsätter nämligen samexistens.

Det finns olika tänkbara ”lösningar” på det formulerade problemet vi kan välja att undersöka. Valet kan förenklas genom att dela upp det i en centralisering och tvingande definition av begreppet, vilket onekligen skulle leda till inre konflikter då de flesta skulle behöva integreras mot sin vilja, eller en decentralisering och frivillig definition av begreppet, vilket i bästa fall leder till att alla kan få som de vill. För att det senare alternativet ska fungera behövs dock gemensamma grundregler som stipulerar var min frihet och möjlighet att välja slutar och var din tar vid.

Det austro-libertarianska svaret, det vill säga det logiskt konsekventa och kausalrealistiska svaret, är; Då varje individ besitter exklusiv kontroll över sin kropp som den inte kan ge upp så länge den lever måste vi dra gränsen minst vid våra kroppar. Alternativet vore konflikt. Men då vi lever i ett samhälle måste vi utvidga gränsen till att innefatta alla knappa resurser, för att veta vem som får göra vad med vad och när. Alternativet, igen, vore konflikt. De knappa resurser som du tagit i anspråk eller övertagit ägarskap över tillfaller då dig, som din egendom.

Frihet och fred är alltså motsatsen till konflikt. Detta oavsett vilka andra definitioner av frihet man kan ha. En rent positiv frihet ”jag kunna göra allt som faller mig in” förutsätter även den en politisk frihet där jag kan agera oberoende av andra människor, som grund.

När det gäller vaccin står det då klart att..

1 Det är inte frihetligt att tvångsinjicera någon mot dennes vilja.

2 Man kan neka ovaccinerade (eller vaccinerade) tillträde till sin egendom. MEN, bara sin egendom. Man kan inte neka någon tillträde till någon annans egendom på grund av sin subjektiva moral. Detta gäller så väl privat egendom som hem, restauranger, arenor – men också oägd (idag kallad allmän) egendom, gator, torg, skattefinansierade sjukhus och annat som tillhandahålls av staten via skatten.

3 Man bör inte heller hindra någon från att tillgodose sina behov. Om man nekar ovaccinerade tillträde till sjukvård kan man inte hindra dem från att ta sina pengar till någon annan, att sluta betala skatt eller betala skatt till en annan stat, eller vända sig till privata alternativ.

Om man ska vara realistisk och pragmatisk, vilket jag vill, är det svårt att säga exakt var gränsen går för min egendom och vad följden bör bli om man överträder dessa moraliska gränser. Det är något som inte kan besvaras genom teori utan faller inom området empiri. Sättet som detta lösts historiskt har varit att skapa ett gemensamt synsätt, bildandet av normer, utan tvång. Det kallas sedvanerätt och är vad vi haft i tusentals år i Norden innan statens inträde. Det kräver en homogen befolkning men det verkar vara vad folk vill ha. Om man tillåter människor så dras de till sina likar. IPA-drickande hipsters och kosmopoliter i innerstan och EPA-körande raggare och patrioter på landsbygd. Rika i ett kvarter och medelklass i ett annat. Svenskar i vissa områden och invandrare i andra. Olika etniska och religiösa invandrargrupper separerar sig också fritt. Hip-hopare och svartrockare kräver inte varandras sällskap. Det naturliga är då att ha vaccinpass-förespråkare i ett kvarter och ett sjukhus och ovaccinerade i ett annat kvarter och på ett annat sjukhus. Ingen vill betala för den andra gruppen och var och en betalar därför för sig själv.

Det är ingen fulländad lösning men den adresserar människans natur och individens behov. Den inser att människan har vissa universella drag på en hög nivå och att dessa bäst adresseras med logiskt tänkande. Den inser också att varje människa är unik på en lägre nivå och att detta bäst adresseras genom fria värderingar och ett fritt val. Däremellan finns svårigheten då varje människa ingår i ett oändligt antal grupperingar, vissa överlappande och andra inte. Men genom att tillåta fri segregering visar det sig vilka identiteter och intressen som är starkare än andra. Så länge vi har ett enformigt politiskt styre där alla ska följa en riktning kommer det förbli en ständig kamp.

Just när det gäller pandemin har vi haft tur som letts av Sossarna då avsaknaden av ”ansvarstagande” och politiskt ”ledarskap” lett till en hyfsat libertariansk lösning, speciellt om man jämför med omvärlden. Medan vissa länder infört masktvång, utegångsförbud, närvaroplikt, dygnet-runt-bevakning och så vidare har vi kunnat fortsätta leva våra liv förhållandevis ostört, var och en efter eget huvud och sina behov, vilket bevisligen fungerar bra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *