Frihetliga och konservativa bondeuppror

I Europas historia har vi sett flera bondeuppror i Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Sverige. De mest kända bondeupproren kom till under krig och nöd och då statsmakten sökte tvångsrekrytera soldater, blanda ut silvret i penningarna och ta ut andra skatter på vad bönderna producerade. Ett sådant uppror inträffade 1381. Upproret började då en kunglig officer vid namn John Bampton skulle samla in skatter i syfte att understöda kriget mot Frankrike. 

Ett annat bondeuppror inträffade som bekant i Sverige på 1400-talet då tyska fogdar gjorde anspråk på svenska bönders värv och står omskrivet i Engelbrektskrönikan. Och det var inte ett litet uppror. Borgaren Berndt Osenbrygges brev från denna tid beskriver händelsen: 

”Här i landet är en man vid namn Engelbrekt Engelbrektsson, en svensk född i Dalarna, där koppar och järn brytes. Han har församlat folkskaror på furtio till femtio tusen man och kan säkert få mer när han vill. Under hans ledning har dessa nedbränt och erövrat många städer, fästen och byar. De kommo dragande till Stockholm, på vars ena sida de lägrade sig liksom kättarna utanför Danzig.”

Engelbrekts bondeuppror inspirerade även Biskop Tomas att författa sin kända frihetsvisa från ca 1439. En känd strof i visan är: ”Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring.” Visan författades under den tid då kyrkan i Sverige fortfarande kunde kallas kristen och frihetlig.

Under 1960-talet blev det populärt med en marxistisk och vänsterradikal historieskrivning som i bondeupproren såg en form av klasskamp. De medeltida bondeupproren uppfattades som en kamp mot adel och förmyndare. Att denna bild är skev och förenklad är uppenbart, då det bönderna alltid motiverades av tvärtom var äganderätten, självbestämmanderätten och således deras frihet att behålla de privata frukterna av deras mödosamma arbete. De svenska bönderna kan sedan inte jämföras med de tyska bönderna vid denna tid. I Sverige har nämligen bönderna alltid varit nära monarkin och kyrkan, medan de var nästintill livegna i det feodala Europa och Ryssland. 

Det kan dessutom ge en missvisande bild att se på både den franska och den ryska revolutionen som något som bara inträffar under ett årtal 1789 respektive 1917. Den franska revolutionen kan till exempel ses som en process som börjar innan 1789 och slutar med fredsfördraget 1815. Ur ett annat perspektiv kan revolutionen från 1789 och 1917 tolkas som en och samma fortlöpande revolution. 

De som gjorde uppror i Vendée var bönder, borgare och adel som tillsammans sökte enhet för att bevara den romersk-katolska trons offentliga ställning i samhället. De ville också ha ökad makt att styra sig själva lokalt och var motståndare till den republikanska enhetstanken. Robespierre iscensatte det första massmordet i modern tid och beordrade att inget människoliv skulle andas i Vendée, alltså inte ens spädbarn. Kropparna ville han dessutom skänka till den moderna vetenskapen. Vi har därutöver förstatligandet av jordegendomar, kyrkobyggnader, kloster, skolor, sjukhus och korporationer, vi har giljotinen, politiska mord och förstörelsen av Frankrikes katolska kulturarv. 1789 var början på den tsunami som skulle mynna ut i 1848 års revolutioner och i revolutionen i Ryssland 1917. Tillsammans satte dessa revolutioner prägel på 1900-talet och företrädarna för de politiska ideologiernas masslakt på människor som inte ”passade in” i deras ideologiska drömlandskap.

Revolutionen 1917 avslutas sedan inte heller detta år utan sträcker sig åtminstone fram till 1935. I likhet med den franska revolutionen förklarade Lenin att all kyrklig egendom skulle konfiskeras av staten. Som andlig motåtgärd gjorde den ortodoxt kristne kyrkoledaren, Patriark Tikhon, tre saker: 

1.) Den 19:e januari 1918 deklarerade Tikhon att bolsjevikpartiets medlemmar var exkommunicerade vilket innebär att de är uteslutna från kyrkans gemenskap (något ironiskt med tanke på att de ledande bolsjevikerna aldrig varit kristna). 

2.) Han gav rysk-ortodoxa biskopar i utlandet mandat att skapa autonoma församlingar och uppmanade människor att söka sig bort från den nya staten. 

3.) Han uppmanade alla ortodoxt kristna att bevara tron intill döden och att bekämpa bolsjevismen. 

Som svar eskalerade förföljelserna. Bara några månader efter patriark Tikhons exkommunicering hade över 1000 präster och biskopar mördats tillsammans med ännu fler församlingsmedlemmar. Vid årets slut hade 579 kloster stängts ned eller demolerats och dess nunnor och munkar mördats. Vi talar här om allt från mindre kloster med ett hundratal residenter till kloster med flera tusen religiösa utövare. Det finns osäkra uppgifter hur många som fick sätta livet till. Mellan 1921 och 1928 fortsatte terrorn. Efter att ha avvisat en vädjan om religionsfrihet och trots folkliga protester mot myndigheternas religionsförföljelser mördades under dessa år 6775 präster. 1921 deklarerade även bolsjevikerna att ateism var nödvändigt för medlemskap i partiet. Lev Trotsky ville få patriark Tikhon mördad, vilket Lenin hindrade eftersom han fruktade för konsekvenserna. Istället satte man Tikhon i fängelse och försökte överta den ortodoxa kyrkan inifrån genom att förändra dess kristna budskap och göra den tandlös och regimtrogen. 1922 gör myndigheterna om klostren på Solovkiöarna till regimens första koncentrationsläger. Koncentrationslägret användes mot ortodoxt kristna utövare och regimkritiker. Mellan 1917-1935 arresterades och mördades totalt 130 000 präster varav 95 000 arkebuserades. 

Det fanns även en tidig resning mot bolsjevismen som påminner om bondeupproret i Vendée. 1920-1921 reser sig nämligen bönderna i regionen Tambov-Oblast och delar av Voronez mot bolsjevismen. Uppskattningsvis deporterades 100 000 bönder och deras familjer och av dessa arkebuseras 15000. Detta var början på Gulaglägren. Gulag kom att bli det största slavläger som världshistorien har sett. Tortyr och skenavrättningar förekom regelbundet. 

Det tragiska med tiden innan revolutionen var att Tsar Nikolaj II:s ministerpresident Pjotr Stolypin genomförde flera av de sociala reformer som gav bönderna rätt till privategendom. Han ville skapa självägande bönder och fortsätta med Tsar Aleksander II:s jordbruksreformer. Dessvärre blev han mördad av kommunisten Dmitrij Bogrov 1911. Stolypin hade dessförinnan utsatts för flera mordförsök.

Det vi ser även här är således något helt annat än ”marxistiska” bondeuppror, utan uppror som är grundade i rätten till privategendom, försvar av frihet och därtill försvar av den kristna tro och kultur de flesta bönder ville fortsätta att utöva. När bönderna i Vendé gjorde uppror mot Jakobinerna bar de det kristna korset på sina banér.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.