Jag är trött på att både libertarianer och deras kritiker förvränger min älskade libertarianism genom att hävda att jag är del av någon slags sekt som lär ut att något gudomligt väsen skrivit ner icke-aggressionsprincipen på stentavlor. Jag håller inte längre räkningen över hur många gånger jag varit tvungen att recitera ledande libertarianer – libertarianism är endast en rättsfilosofi, inte en komplett etik, med kulturella sedvänjor som måste följas av alla. Som Lew Rockwell uttryckte det, ”Libertarianismen berör endast våldsanvändning i ett samhälle. Det är allt. Den är ingenting annat. Den är inte feminism. Den är inte egalitarianism.. Den har inget att säga om estetik. Den har inget att säga om religion eller ras eller nationalitet eller sexualitet.”
Så när folk avfärdar libertarianismen på grund av att några enskilda libertarianer är kulturmarxister gör de detta utav okunnighet. Libertarianismen har en deontologisk (naturrättslig) syn på lag; det vill säga, för att privat äganderätt ska säkras måste det finnas måste lagens – inte lagstiftarnas – ordning råda, det vill säga att ingen man står över lagen. Det enda sättet libertarianism kan ses som egalitarianism är att den anser att lagen bör vara lika för alla inom en given grupp.
Detta är Västerlandets stora arv. Det härstammar inte från Anglo-saxarna eller antikens Greker utan från de libertarianska och egalitära aristokraterna tillhörande den Indo-europeiska folkstammen från vilken alla europeiska civilisationer härstammar. Självklart var inte varje samhälle tvunget att införa rättsväsende och icke-aggressionsprincipen för att undvika en farsot. Libertarianismens syn på rätt är snarare vad som är unikt med västerländsk lag och därmed vad som är unikt med västerländsk civilisation. Men vad är denna lag?
Den unika västerländska synen på rättsväsende och dess enastående framgångar är enligt Sinha vad som utmärker Väst. Motivationen till att sätta lagen över kungen ligger i en högre grad av rationalism; om en lag måste appliceras på alla människor i alla situationer, vilka sociala normer är kompatibla med just detta? Den enda ”rätten” vi kan utröna är då den negativa rätten att bli lämnad ifred och få ha sin egendom ifred – äganderätten. Det innebär att man kan låta lagen styra eller vara utelämnad åt en individ eller grupp vars infall kan betraktas som gudomlig vilja.
Naturligtvis gav de libertarianska och egalitära Indo-europeiska aristokraterna upphov till civilisationer som tog hänsyn till detta då kungen inte kunde kränka en fri mans egendom utan att frukta vedergällning från andra furstar och gå miste om heder, ära och respekt. Därför upptäcktes inte bara denna rationella och styrande lag utan studerades och förfinades dessutom i dess naturliga miljö – Väst.
Så nästa gång du tänkt avfärda libertarianismen för att du störs av några förespråkare av öppna gränser eller någon kuvad feminist som insisterar att alla måste dyrka NAP, kom ihåg att du helt enkelt kan avfärda dem utan att avfärda libertarianismen. Om du dessutom inser att det finns en skillnad mellan lag och moral (kultur) och du älskar västerländsk civilisation och rättsväsende, är du libertarian!
Skribent, Rik Storey, 21a November 2016, Mises UK