Libertarianism och naturrätt

Richard Storey har skrivit boken, The Uniqueness of Western Law: A Reactionary Manifesto. Den första delen av Storeys bok går under namnet “Naturrätt”. Han finner i naturrätten rötterna till den libertarianska rättsprincipen – icke-aggressionsprincipen. Libertarianism är varken mer eller mindre än detta – icke-aggressionsprincipen. Många – både inom och utom den så kallade libertarianska gemenskapen – bidrar till förvirringen genom att lägga till diverse idéer om öppna-gränser och egalitära sociala normer – andra genom att insistera att icke-aggressionsprincipen är för alla, universell. Den är alltså ingen av dessa ting.

Libertariansk rätt härstammar från indo-européerna, från vilka alla europeiska civilisationer härstammar. Det är en rätt som kommer ifrån dessa rötter och dessa rötter endast, som inte återfinns i någon annan civilisation eller tradition – särskilt inte med något betydande avtryck eller bortom en handfull filosofer.

Det finns en unikhet i den västerländska rätten, ”att göra lagen kungarnas kung”. Den sociala normen som var nödvändig för att säkra denna princip var normen att bli lämnad ifred att sköta sitt eget liv och sin egendom.

..kungen kunde inte kränka en annan fri mans privata äganderätt av rädsla för vedergällning från andra mäktiga stormän å ena sidan, och förlusten av anseende, ära och respekt från sina fränder å andra sidan. 

Det var denna rätt som studerades och förfinades i väst. Storey citerar Sankt Augustin, som definierar ondska som det som korrumperar naturens syfte, form eller ordning. Det verkar vara en uppfattning som går tillbaka till den naturrätt som utvecklats av Aristoteles och Thomas av Aquino. Studiet av denna västerländska tradition har sedermera decimerats, gått förlorad – Storey finner att denna förlust inte är någon tillfällighet med det synsätt som dominerat universiteten under 1960- och 70-talen.

Libertarianer kan tänka sig konsekvenserna av den ondska som korrumperar naturens ordning – om nonchaleringen av någon del av naturlagen resulterar i sådan ondska, har friheten då någon chans att överleva?

Denna naturrätt har sina rötter i den indoeuropeiska miljön i antikens Grekland, där önskan om att leva för sin egen skull gav upphov till framväxten av individualism. Romarna korrumperade denna naturrätt med en blandning av privat och offentlig rätt – privat för att skydda egendom och offentlig för att inkräkta på den. Detta fortsatte till den punkt att invånarna föredrog att leva under barbarerna i stället för kejsardömet.

Citerat från prästen Salvian, tidigt 400-tal: 

Rom kollapsade i väst för att man förnekade den första regeln för god regering – rättvisa åt folket. Folkets önskan, uppfångad av barbarerna, återkom aldrig under kejserligt styre; barbarerna var befriarna. Roten till denna önskan var förlusten av naturrätt.

Kristendomen i norra Europa arbetade för att städa upp röran som romarna hade åstadkommit med lag enligt sed och bruk, i överensstämmelse med naturen. Bannlysning kunde både disciplinera kungen och beröva honom legitimitet i folkets ögon. När kejsaren gav sig an att välja påve etablerade påve Gregorius VII ett kardinalkollegium som den enda legitima instansen för val, för att hålla kyrka och kung separat.

Detta självbestämmande för kyrkan avspeglades i andra institutioner – universitet, gillen, fristäder med mera. Ingen myndighet hade fullständig politisk, religiös eller intellektuell auktoritet. Denna mosaik av institutionell auktoritet gav utrymme för individer att hitta frihet. Renässansen frigjorde krafter som till slut skulle förstöra denna balans. 

Rötterna fanns i kristendomen och den grekiska traditionen av den miljö som den var närd. Jerusalem var en grekisk stad, Paulus var utbildad i den grekiska traditionen, Kristus identifierades som logos, Ordet, universums ordnande princip. Det var i denna tradition individualismen som libertarianer gör anspråk på kunde återfinnas – utan denna tradition får vi istället den individualism som ger social rättvisa och kulturmarxism.

Storey påminner oss om att fru Justitia (Rättvisan personifierad) – ofta avbildad som en ensam figur – har en syster; Prudentia (Förståndet personifierat). Rättvisan utan förstånd är sannerligen blind, helt saknandes vägledning mot någon rationellt observerbar ordning. Man kan tänka sig att icke-aggressionsprincipen – som karaktäriseras av rent objektiv rättvisa – är ofullständig utan förstånd om man vill att naturrättens frukter ska förverkligas genom att systrarna verkar i samförstånd; jurisprudens (rättsvetenskap).

Libertarianism som saknar naturrätt som sitt fundament är förlorad. Rättvisa kräver att naturrätten upprätthålls och försvaras – detta är förståndigt. Det är av denna anledning som libertarianer som Hoppe och Deist talar om samhällsgemenskap; en gemensam grund i naturrättslig tradition är nödvändig för att åtnjutna libertarianismens frukter.

Slutsats 

Kan denna västerländska frihetliga tradition grundad på naturrätt överleva en samhällsgemenskap som inte upprätthåller västerländsk naturrätt? Att ställa frågan är att besvara den. Ändå är det denna frågan som orsakar splittring bland libertarianer och även i en bredare samhällskontext. Man finner splittringen i reaktionerna på i princip allt Hoppe skriver och på Deists blod och jord-kommentarer. 

Ändå kan vi förkasta det libertarianska projektet utan att ens erkänna denna tradition.

Skribent, Bionic Mosquito via lewrockwell.com

Översättare, David Andersson

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *