Nazisterna var stenålderstotalitärer jämfört med dagens vänster

Jämfört med dagens woke-vänster så ser Hitlers maktgreppande metoder ut som någonting från den
teknologiska stenåldern.

Detta påstående avvisar inte på något vis det fasansfulla som nazisterna gjorde. Det är snarare att rikta
uppmärksamhet mot hur mycket lättare det är för dagens totalitära att operera jämfört med deras
smaklösa föregångare. Modestandarden för totalitarism har helt klart uppdaterats.

Bevis på detta kan ses i S. William Halperins verk ”Germany Tried Democracy” som rutinmässigt
anvisades på tyska historielektioner när jag gick på högskolan. Halperins verk som ursprungligen
publicerades 1946 visar hur Tysklands konstitutionella system lät nazisterna komma till makten genom
en ”laglig revolution”. Vi kan jämföra denna bedrift med det övertagande som sker i Amerika och i väst,
främjat av en allians av storföretag, offentlig administration och en inställsamt tjänstvillig eller lika
makthungrig media.

Som jag ser det så är Halperins redogörelse för nazisternas övertagande fullkomligt primitiv jämfört med
hur woke-vänstern och deras allierade nu bryter ner deras motståndare.

Nazisterna var politiska äventyrare som utnyttjade en ekonomisk depression – inklusive 17 procents
arbetslöshet i ett besegrat Tyskland – för att släppa lös ödesdigert ofog. På Hitlers tid fanns dock inga
internationellt sammankopplade mediaplattformar som försåg folket med samma vinklade nyheter.
Framsteg inom kommunikationsteknologi och enformigheten i tillverkad nyhetstolkning är element som
komplicerar vår stundande politiska och kulturella situation.

Inom loppet av en dag av den amerikanska medians beslut att förvandla George Floyd till en
helgonliknande martyr på grund av amerikansk brutalitet så kom samma syn att dominera hela det
engelska och västeuropeiska informationsnätverket.

Det råder ett tendentiöst sken av att ”ge nyheter” som när vi blir informerade om att det ungerska
fotbollslandslaget ”vanärade” sig självt i europamästerkapet när det misslyckades med att knäböja innan
matcherna började, till dyrkande minne av den drogberoende porrstjärnan George Floyd, eller som när

Ungern ytterligare skäms över det faktum att dess premiärminister motsätter sig att det lärs ut LGBT-
instruktioner till barn i grundskolor.

Vad våra makteliter vill ha, får de nästan direkt, tack vare deras medel för att påverka hundratals miljoner
ämnen genom mediapropaganda medans de marginaliserar de som står i deras väg.
Således verkar det som att woke-vänstern och deras allierade ögonblickligen kan påtvinga hela
befolkningen va de önskar att de ska tycka och tänka.

Dessa maktutövare är de samma som vill ha nationellt riggade val, vilket beskrivs i H.R. 1-
omröstningsförslaget, som beskriver deras åtgärder för att undvika röstidentifiering och uppmuntra
röstskörd som berättigande.

Eftersom våra mediaeliter bestämmer vem som kan säga vad till andra, är det naturligt att de
karakteriserar deras ytterligare förstärkning och resten av den politiska klassen som en form av
berättigande.

Den nordkoreanska flyktingen Yeonmi Park som bor i New York och gick på Columbia University,
prickade rätt när hon beskrev den ökande totalitära naturen hos härskarklassen.

Park diskuterar spridningen av politisk korrekthet i USA och jämför den lätt dekonstruerade
verklighetsbild som amerikanerna sväljer med vad människor under Kim Jung-Uns kommunistregim
tvingas lyssna på och drar slutsatsen att den amerikanska berättelsen är lika löjlig. Den här koreanska
betraktaren skulle bli ännu mer förvånad över att få veta att medborgare i andra västländer, till exempel
Kanada eller Tyskland, är ännu mer nyckfullt bedragna.

Som Halperins bok klargör var de som såg på nazisternas övertagande i Tyskland inte medvetna om de
kommande tekniska framsteg som skulle göra masskontrollen ljusår lättare än för ungefär 90 år sedan. I
den tyska mellankrigstiden förblev regionala, kulturella och religiösa skillnader starka. I USA är emellertid
de flesta människor nu utsatta för enhetlig indoktrinering, som till stor del tillhandahålls av
vänsterhögskolor och universitet såväl som allomfattande media.

Homogenisering, eller som nazisterna kallade det: Gleichschaltung (”samordning”), har redan ägt rum i
en skala som nazisterna var tvungna att arbeta på i år för att uppnå och endast kunde uppnå genom att
hota allmänheten med fängelse och tortyr. Samtycke behöver inte längre verkställas genom
terrorhandlingar, handlingar som Hannah Arendt i Origins of Totalitarianism gav som kännetecken för
sovjetiska och nazistiska diktaturer.

Idag kan media, den ”demokratiska” administrationen och utbildningsetablissemanget robotisera sina
ämnen genom att ständigt repetera samma teman ur samma perspektiv. De många filmer,
nyhetsrapporter och till och med annonser som vi har drunknat i de senaste månaderna visar detta
särskilt när de betonar den svarta rasidentitetens glans över den vita.

Några av dessa källor antyder också i stort att vita har varit överrepresenterade i det amerikanska livet,
förutom som förtryckare. Den samtidighet och effektivitet som makteliten nu opererar i sådana frågor gör
att nazisternas propagandadepartement med sina statiskt fyllda radiosändningar verkar i jämförelse som
olämpliga noviser. Precis som kläder och tal har totalitär kontroll uppdaterats.

Författare, Paul Gottfried

Översättare, Andreas Granath

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *