John Rawls metafysiska blunder

“Tradition is the democracy of the dead. It means giving a vote to the most obscure of all classes: our ancestors.”

G.K. Chesterton, “Orthodoxy”.

Den vänsterliberala filosofen John Rawls är känd för sitt berömda arbete: ”A Theory of Justice” i vilket han söker abstrahera bort allt som antas skilja människor från varandra som religion, etnicitet, kön, ekonomi, historia, språk etc., för att finna en neutral position som är gemensam för alla individer vilka här, bakom vad han själv kallar okunnighetens slöja, skall finna och välja universella rättviseprinciper för alla människor i samhället.  

Rawls grundläggande avsikt är således att skapa en rättvisefilosofi som är neutral till de differenser som separerar människor från varandra. Många menar att han därtill gått ”längst” i försöket att finna en neutral grund för samförstånd inom ett pluralistiskt samhälle där alla i grunden är olika. Problemet uppstår emellertid av två orsaker: 1.) Rawls ignorerar en stor grupp i dagens pluralistiska samhälle och som inte drar samma gräns för levande och döda som han själv. 2.) Rawls får problem eftersom han utgår från positiva rättigheter och inte från negativa rättigheter. En libertarian kan tillmötesgå det metafysiska problem som Rawls hamnar i eftersom man utgår från negativ frihet och negativa rättigheter. 

Bakgrunden till Rawls resonemang är idén att skapa en integrerad kultur där vissa ”motsättningar” mellan religioner kan samexistera i fred och där medborgarna delar en gemensam uppfattning om rättvis fördelning och resonerar om de principer som skall utgöra grunden för integration. Dock är några av de grundantaganden Rawls gör felaktiga. Jag skall ge två exempel.  Rawls ser en transcendent tro endast som en del av individen, där denna individ själv skall ”lagstifta” om rätt och fel just genom att bortse från sin religion, men där de egna principerna som skall väljas bakom slöjan av okunnighet skall vara mer allmänna än den transcendenta ordning individen anser vara högst. Rawls har m.a.o. inte lyckats skapa den integration har eftersträvar eftersom hans grundantaganden inte är tillräckligt neutrala till djupt olika uppfattningar i det mångkulturella samhället. Jag skall ge ett andra exempel.    

Jag har här valt att kritisera Rawls utifrån en grupp doktriner som kan verka främmande för läsaren. Doktriner som är mycket utbredda hos en del minoriteter i dagens mångkultur. Gemensamt för dessa doktriner är att ”de dödas” andar aktivt är delaktiga i de levandes liv.  Denna för många märkliga föreställning återkommer hos maurifolket, många afrikanska stammar och spiritistiska religioner. Det väsentliga är nu inte denna trosföreställning i sig, utan att den på ett klart sätt visar på inkonsistensen i Rawls teori. Ställd inför Rawls hypotetiska kontraktsituation måste nämligen anhängare av en spiritistisk religion filtrera bort föreställningen om att de döda har politiska och sociala intressen, för att finna ”neutrala” rättviseprinciper. 

Rawls teori förutsätter att ”de döda” helt saknar intresssen i politiska rättvisefrågor, medan t.ex. maurifolket förutsätter att ”de döda” existerar och har liknande intressen (alternativt att denna religions anhängare som blivande döda kommer att ha sådana intressen). 

Min poäng är nu att även om Rawls ändrade på den hypotetiska kontraktsituationen så att den tog hänsyn till en liknande religiös doktrin, är han inte neutral till dem som företräder uppfattningen att de döda inte har intressen i samhällslivet. Detta får konsekvenser för det ömsesidiga samförstånd Rawls försöker uppnå och jag kan inte se hur teorin kan omkonstrueras så att den blir logiskt neutral i detta avseende.

Jag har två förklaringar till varför Rawls misslyckas att få stöd för rättviseteorin genom ett övergripande samförstånd. Den ena förklaringen är att Rawls väljer en metod att utveckla en rättviseteori oberoende av att diskutera relevanta föreställningar i religiösa doktriner. Istället för att t.ex. falsifiera hypoteser i en rättviseteori genom de religiösa doktriner vars anhängare skulle kunna tänkas avvisa teorin på ett teoretiskt plan, väljer han att finna principer som, då de väljs genom en viss metod där individerna uppfattas utanför deras religiösa föreställningar, förstås vara neutrala i relation till olika religiösa doktriner. 

De som är spiritister har en unik invändning mot detta försök, eftersom själva metoden att tänka bort denna föreställning leder till att vissa personer alltså inte blir representerade bakom slöjan av okunnighet.

Rawls väljer att utveckla en teori utanför religiösa doktriner, samtidigt som han vill att anhängarna av dessa skall bekräfta rättviseteorin genom doktrinerna. Här menas att Rawls vill att anhängare av olika resonabla religiösa doktriner skall jämföra hur deras egna religiösa doktriner förhåller sig till rättviseteorin och nå fram till en jämvikt där både rättviseteorin och den religiösa doktrinen är förenliga. Mot bakgrund av ovannämnda invändning verkar detta ha medfört att han inte känner till alla relevanta och möjliga invändningar mot rättviseteorin.

Den andra förklaringen är att Rawls ser rättviseteorin som innehåll som något mer fundamentalt viktigt än frågan om vilka teorin omfattar. Detta är anledningen till varför han i Political Liberalism skjuter frågan om teorins extensivitet åt sidan. Eftersom Rawls eftersträvar att teorin blir bekräftad genom ett övergripande samförstånd borde problemen om teorins extensivitet vara föremål för en större diskussion.

Som jag antydde ovan så kan den libertarianska doktrinen passera kravet på logisk neutralitet i förhållande till de olika föreställningar som individer har över levande och döda. Detta beror på att dessa föreställningar tolereras neutralt inom doktrinen. Det beror också på att libertarianismen bara utgår från negativ frihet.

Skribent, Nikodemus Ungh

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.