Det finns ingen ”optimal” tillväxt för penningmängden

De flesta ekonomer menar att en växande ekonomi kräver en växande penningmängd med motiveringen att tillväxt ger upphov till en större efterfrågan på pengar som måste tillgodoses.

Om detta görs, bibehålls penningmängden och kommer att leda till en nedgång i priser på varor och tjänster, vilket i sin tur kommer att destabilisera ekonomin och leda till en lågkonjunktur, eller ännu värre; depression.

Eftersom tillväxten av penningmängden är av sådan betydelse är det inte förvånande att ekonomer kontinuerligt söker efter den ”optimala tillväxttakten” för penningmängden.

Vissa ekonomer, som följer Milton Friedman, även kända som monetarister, vill att centralbanken ska hålla penningexpansionen till en fast procentsats. De menar att om denna procentsats bibehålls under en längre tidsperiod kommer det att inleda en era av ekonomisk stabilitet.

Idén att pengar måste växa för att ge stöd åt ekonomisk tillväxt ger intrycket att pengar på något sätt upprätthåller ekonomisk aktivitet. Pengarnas uppgift är dock endast att fullgöra bytesmediets roll. Pengar varken stöttar eller finansierar ekonomisk aktivitet. Hjälpmedlen eller finansieringen tillhandahålls av sparade konsumtionsvaror.

Genom att fullgöra sin roll som växlingsmedel underlättar pengar endast flödet av varor och tjänster mellan producenter och konsumenter.

Historiskt har många olika varuslag använts som växlingsmedel.

Mises observerade att det över tiden skulle finnas en oundviklig tendens att de mindre säljbara varuslag som används som växlingsmedier ett efter ett skulle avvisas, tills slutligen bara ett enda varuslag fanns kvar som användes allmänt som ett växlingsmedel, med ett annat ord; pengar.

Genom urvalsprocessen som pågick under tusentals år slog folk sig på guld som deras föredragna allmänna växlingsmedel.

Även om de flesta ekonomer accepterar denna historiska utveckling, tvivlar de på idén att guld skulle kunna fullgöra pengarnas roll i vår moderna tid. Det anses att, i förhållande till den växande efterfrågan på pengar som följd av växande ekonomier, att tillgången på guld inte vore tillräcklig.

Om man vidare tar hänsyn till det faktum att en stor del av det guld som bryts används till smycken och olika industriella ändamål, lämnas penningmängden nästan oförändrad.

Med detta tankesätt kommer en fri marknad troligen att orsaka brist i penningmängden genom att inte kunna tillhandahålla tillräcklig mängd guld. Detta i sin tur riskerar att destabilisera ekonomin.

Av den anledningen stödjer de flesta ekonomer, också de som uttrycker sympati för tanken på en fri marknad, uppfattningen att penningmängden måste kontrolleras av Staten.

Vad menar vi med efterfrågan på pengar?

Mycket av denna teori bygger på en missuppfattning. Efterfrågan på pengar är inte samma sak som efterfrågan på en större mängd pengar. Snarare är det så att när vi vi talar om efterfrågan på pengar, menar vi egentligen efterfrågan på pengarnas köpkraft. När allt kommer omkring vill människor inte ha mer pengar i fickan. Vad de vill ha är större köpkraft.

På en fri marknad, bestäms priset på pengar, i likhet med andra varor, av utbud och efterfrågan. Om det finns mindre pengar kommer dess bytesvärde att öka. Omvänt kommer bytesvärdet att sjunka när utbudet av pengar ökar.

Inom ramen för en fri marknad kan det inte finnas något som; ”för lite” eller ”för mycket” pengar. Så länge marknaden får råda kan varken brist eller överskott av pengar uppstå.

När marknaden väl har valt ett visst varuslag till att utgöra pengar kommer den aktuella mängden av detta varuslag alltid att vara tillräcklig för att säkra de tjänster som pengarna tillhandahåller. Därför är hela tanken på en optimal tillväxttakt på penningmängden på en fri marknad absurd.

Enligt Mises:

De tjänster som pengarna tillhandahåller kan inte förbättras genom att ändra tillgången på pengar. Den tillgängliga penningmängden i hela ekonomin kommer alltid vara tillräcklig för att säkra allt som pengar uträttar och kan uträtta åt alla.

Hur kan vi vara säkra på att tillgången på ett visst utvalt varuslag att utgöra pengar inte kommer att kunna växa hastigt på grund av oförutsedda händelser? Skulle det inte undergräva människors välstånd?

Om detta skulle hända skulle folk antagligen överge detta varuslag och istället välja ett annat varuslag.
Individer som strävar efter att bevara sitt välstånd väljer inte ett varuslag till pengar, som är föremål för en minskning av köpkraft.

Att trycka pengar för att skydda ett instabilt banksystem

Problemet beror alltså inte på det faktum att marknaden förmodligen skulle kräva mer pengar än vad som finns tillgängligt.

Enligt vårt nuvarande system med ständigt nya injektioner av pengar verkar det som om centralbanken ”hanterar” det monetära systemet och förstärker ekonomin genom att öka penningmängden. Sanningen är emellertid något annat:

Till en början uppstod det nuvarande systemet med papperspengar för att centrala myndigheter gjorde det lagligt för bankerna att ge ut mer papperscertifikat än de kunde lösa in till guld. Numer måste detta system upprätthållas som ett fiat-pengarsystem med ”fractional banking”.

För att hantera systemet måste centralbanken ständigt skapa pengar ”ur tomma intet” för att förhindra att banker sätter varandra i konkurs under clearingen.

Detta leder till en ihållande nedgång i pengarnas köpkraft, vilket destabiliserar hela det monetära systemet.

Eftersom det nuvarande monetära systemet i grunden är instabilt är centralbanken tvingad att skapa pengar ur tomma intet för att förhindra att systemet kollapsar.

(Återigen uppstod det nuvarande monetära systemet för att staten tillät banker att utfärda certifikat som inte backades upp av motsvarighet i guld i valvet).

Det spelar ingen roll vilket system centralbanken använder när det gäller monetära tillskott. Den kan skriva ut pengar direkt eller handla på penningmarknaderna för att styra räntorna. Oavsett sättet för monetära injektioner kommer sannolikt konjunkturcyklerna att bli allt mer turbulenta med tiden.

Inte heller Milton Friedmans plan för att fastställa penningtillväxttakten till en viss procentsats gör tricket.

När allt kommer omkring är en fast procentuell tillväxt fortfarande penningtillväxt, vilket leder till utbyte av ingenting mot någonting – dvs ekonomisk utarmning och högkonjunktur.

Vad sägs då om att hålla det aktuella penningmängden oförändrad? Skulle det inte göra tricket?

En oförändrat penningmängd kommer att orsaka en nästan omedelbar uppdelning av det nuvarande monetära systemet.
När allt kommer omkring överlever det nuvarande systemet endast eftersom centralbanken, med hjälp av monetära injektioner, förhindrar att de penningskapande bankerna går i konkurs.

Det är därför inte förvånande att centralbanken alltid måste tillgripa stora monetära injektioner när det föreligger hot om olika politiska eller ekonomiska chocker.

Hur länge centralbanken kan hålla det nuvarande systemet igång beror på tillståndet för det verkliga samlade sparandet. Så länge det totala sparandet fortfarande växer är det troligt att centralbanken kan lyckas hålla systemet vid liv.

När fonden av verkliga besparingar börjar stagnera, eller ännu värre, krympa, kommer ingen monetär pumpning att kunna förhindra att systemet imploderar.

Slutsats:

Eftersom det nuvarande monetära systemet i grunden är instabilt kan det inte finnas någon ”korrekt” penningmängdstillväxt.
Det nuvarande monetära systemet uppstod för att centrala myndigheter tillät och uppmuntrade praxis att utfärda sedlar som inte helt motsvarades av guld.

För att upprätthålla detta system introducerades centralbanken.
Genom löpande penninghantering är centralbankens uppgift att förhindra att banker sätter varandra i konkurs under clearingen. Oavsett om centralbanken injicerar pengar i enlighet med ekonomisk aktivitet eller fixerar tillväxttakten för penningmängden, destabiliserar den kontinuerligt systemet.

Att göra systemet stabilt på riktigt vore att låta den fria marknaden ta över.
På en verkligt fri marknad behöver man inte bekymra sig över frågan om vilken den ”korrekta” tillväxttakten för penningmängden är, och ingen institution vore skyldig att reglera tillgången på pengar.

Skribent, Frank Shostack

Översättare, Linus Norin

https://mises.org/wire/there-no-optimum-growth-rate-money-supply

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *