Kartellanalys

Vad har fackföreningsrörelsen, Riksbanken och globalismen gemensamt? De är alla exempel på karteller.

kart·­ell [‑el´] substantiv~en ~er • ekonomisk sam­verkan mellan före­tag för att begränsa konkurrens; sam­verkan mellan politiska partier vid val (SAOL)

I sina bankskrifter, till exempel ”What Has Government Done to Our Money”, förklarar Rothbard hur banksystemet bildar kartell för att parera riskerna med kreditexpansion, ofta benämnt ”trycka pengar”. Att lära sig identifiera karteller är ett oerhört användbart analytiskt verktyg för att förstå många andra delar av vår omvärld. Mönstret går nämligen igen nästan överallt där slöhet, systematiskt bedrägeri och korruption florerar. Först en sammanfattning av Rothbards resonemang.

Kartellisering av bankväsendet

Tänk dig en värld där guld är pengar och det bara finns en enda bank. Människor vill inte gärna bära på guld utan sätter in dem för säker förvaring i bankens kassavalv och får som kvitto på insättningen en sedel i handen. På sedeln står bankens namn och hur mycket guld den ger vid inlösen. Banken tar en avgift för förvaringen. En dag kommer banken på att den kan trycka upp sedlar utöver det inlämnade guldet i kassan, låna ut dessa och tjäna på ränta! Banken har nu expanderat mängden pengar genom kreditgivning. Om kunderna får nys om att det nu finns mer sedlar än motsvarande guld löper banken risk att utsättas för bankrusning, det vill säga att kunderna springer till banken med sina sedlar för att få ut sitt guld. De som kommer med sedlar efter att kassan är tömd har inget annat än värdelösa svarte petter på hand. Banken är i konkurs. Det är värt att notera att det inte är något fel på kredit i sig, det vill säga utlåning av besparingar. Problemen uppstår med kreditexpansion, när krediten bygger på sedelpressen istället för besparingar.

Kreditexpansion är som synes en riskabel verksamhet. Ett sätt att lösa risken är att använda sig av våldsmonopolet. Det är vad Sveriges Riksbank gjorde 1914 vid första världskrigets utbrott. Vid den tiden var myndigheten Riksbanken ännu något som i iallafall påminde om en bank och man kunde där lösa in riksbankssedlar mot guld, som det stod tryckt på sedeln. När kriget bröt ut sprang folk till Riksbanken. Kön för inlösen ringlade sig lång. När guldet i kassan började sina sa våldsmonopolet ifrån. Nej, tyvärr, ni får inte ut ert guld eftersom staten behöver det; ni får hålla till godo med våra sedlar. Bankrusningen var avvärjd med hot om våld. Man muckar inte med våldsmonopolet.

För att komma in på karteller låt oss utöka exemplet till ett samhälle med flera banker där alla utfärdar sina egna sedlar så som det var förr. Bankerna vill gärna trycka extra sedlar och låna ut mot ränta men hålls i schack av risken för bankrusning. Nu tillkommer en risk vid clearing mellan banker efter bankdagens slut. Anta att A-banken trycker upp massor av extra sedlar och att en stor mängd av dessa hamnar i Tyko Jonssons varuhus på grund av ett attraktivt erbjudande om julstjärnor för 14:50 kr. Vid dagens slut lämnar varuhuset inkomna sedlar till B-banken som varuhuset har konto hos. Under clearingen kommer B-banken göra motsvarande anspråk på guld hos A-banken. På grund av A-bankens generösa kreditexpansion riskerar denna nu att se sin guldkassa tömmas.

Ett sätt att vid kreditexpansion minska risken vid clearing är att bankerna bildar en kartell och kommer överens om en gemensam kreditexpansionstakt, till exempel 2 procent per år. Om alla håller samma takt kommer det statistiskt sett bli rätt så jämnt och ofarligt i clearingen. Om en medlem i kartellen försöker tjäna mer genom att trycka pengar fortare än de andra kommer han råka illa ut vid clearingen. Risken för kartellen är däremot om en medlem inte expanderar i samma takt som de andra eftersom han då kommer börja samla på sig guld från konkurrenterna. Denna frestelse gör att karteller till sin natur är instabila. Det råder en ständig risk att mer konkurrenskraftiga medlemmar inser att de klarar sig bättre utan kartellen, till exempel genom att vara en hederligare bank och inte trycka lika mycket pengar; eller sälja mer olja genom att sälja under kartellpriset.

Bankreglementen och centralbank håller ihop kartellen

För att karteller ska hålla ihop behöver man något slags externt tvång eller starka incitament som belönar de lydiga och straffar de osolidariska. För bankväsendet utgörs tvånget av oktrojen (banktillståndet) och incitamenten att lyda kommer ifrån centralbanken. Det är centralbanken som sätter expansionstakten med sitt inflationsmål, sina räntebeslut, subventionerade lån till bankerna och systematiska manipulationer av lånemarknaden. Bankkartellen kan nu åtnjuta synkroniserad kreditexpansion till minimal risk under våldsmonopolets beskydd.

Bräckliga sammanslutningar för konkurrenströtta

När man väl fått upp ögonen för hur karteller fungerar börjar man se dem överallt. Karteller är bekväma sammanslutningar för lata, förlorare, bedragare och aktörer med dåligt självförtroende som riskerar att konkurreras ut inifrån eller utifrån av smartare, duktigare och hårdare arbetande aktörer. Karteller missgynnar utveckling, välståndsutveckling och skapar oförtjänta fördelar för de sämsta. På grund av sina inbyggda motsättningar brukar karteller vara svåra att upprätthålla utan våldsmonopolets och lagstiftningens hjälp.

Den internationella bankkartellen

Det som gäller bankerna nationellt även gäller på internationell nivå. Om bankkartellen (centralbanken) i nation A expanderar sin penningmängd långsammare än andra nationers bankkarteller (centralbanker) kommer det i den internationella clearingen flyttas guld till nation A:s centralbank från de andra nationernas centralbank. Härav statens intresse för handelsbalansen som egentligen är ekonomiskt ointressant. Om vi importerar mer än vi exporterar flyter det ut reserver ur bankkartellen. Nuförtiden är reservvalutan inte guld utan amerikanska dollar men principen är densamma; det handlar om att inte förlora kassan när man ägnar sig åt kreditexpansion. Den globala kartelliseringen mellan centralbanker upprätthålls med organ som IMF och BIS. Genom internationell synkronisering möjliggörs en kontinuerlig global kreditexpansion och systematisk utsugning av världens arbetare till minimal risk.

Den globala skattekartellen OECD

Välfärdsstater vill beskatta sina medborgare maximalt för att kunna köpa röster med välfärdsprogram. Stater med lägre skatt är ett problem för välfärdsstaterna eftersom de attraherar företag, intelligens och investeringar. För att motverka detta har OECD en ”svart lista” över så kallade ”skatteparadis”, det vill säga osolidariska stater som har gett sina medborgare friheten att själva lösa sin välfärd på den fria marknaden istället för genom statliga vårdcentraler. De stater som har ”för låg skatt” för OECD:s medlemmars tycke blir utfrysta från internationella ekonomiska transaktioner.

EU är en kartell för feta välfärdsstater

När Storbritannien bröt sig ur EU-kartellen försökte Bryssel binda dem vid samma skatter och konkurrenshämmande regler som gäller i EU. De är livrädda att Storbritannien i allmänhet och London i synnerhet ska bli ett ”Singapore-on-the-Thames” och därmed påminna de andra kartellmedlemmarna om att en högre grad av frihet ger högre välstånd. Storbritannien har efter utträdet visat på en hel del kreativitet att ta sig runt EUs pålagor med nya skattesänkningar och frihamnar och attraherar allt mer utländskt kapital.

Facket och andra vardagskarteller

Fackföreningar är karteller. Det finns inget principiellt fel i att arbetare går samman och förhandlar en gemensam lön. Den som är bättre än genomsnittet har dock inget att vinna på det och tjänar på att inte vara med i den fackliga kartellen. Osolidariska arbetare håller man i schack genom att kräva att arbetsgivare betalar lön enligt kollektivavtal och inte efter individuell prestation. Facket har våldsmonopolets välsignelse att trakassera företag som vill undvika kollektivavtal. Facket är en kartell som gynnar de sämsta arbetarna på bekostnad av de duktiga.

Konsumentskydd är en typ av kartellisering som gör det möjligt för stora tillverkare med stora lobbymuskler att skydda sig från uppstickare genom att lobba fram lagkrav på kostsamma stämplar och godkännanden.

Legitimeringar är också konkurrensskyddande karteller. Krav på legitimation för läkare, lärare, finansfolk, advokater, motorsågskörkort, handledarkurs för övningskörning med mera håller uppe löner och avgifter till onaturliga nivåer.

Att de sämre skickade och korrumperade strävar efter karteller där man kan hålla de duktiga på mattan är naturligt. Det är också detta som är drivkraften bakom globalismen. Den möjliggör global utsugning och kontroll genom att ingen ska komma undan och visa att en annan värld är möjlig.

Vilka karteller ser du omkring dig?

Dela för frihetens skull

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *