Libertarianer undrar ofta varför socialismen fortsätter att vara så populär, trots att den har visat sig vara ett sådant misslyckande som politisk ideologi och ekonomiskt system. Även om ett offentligt utbildningssystem och vinklade media är viktiga förklaringar, så är socialismens envisa varaktighet till viss del fiktiv, eftersom socialismen har förändrats: dagens socialism är inte gårdagens. Denna skillnad är viktigt att komma ihåg när man funderar på hur en behövlig utbildning i frihet borde utformas.
Skillnaden mellan den traditionella och den moderna socialisten motsvarar den skillnad som Ludwig von Mises gjorde mellan socialism och statligt ingrepp i den fria marknaden. De traditionella socialisterna, av direkt marxistisk påverkan, har nästan försvunnit i dag samtidigt som de socialistiska experimenten ett efter ett har misslyckats under tjugohundratalet och under vår tid. I stort sett ingen som kallar sig socialist eller ”progressiv” idag tror att statens ägande av produktionsmedlen är det bästa sättet att organisera samhället. Få moderna socialister tolererar den socialistiska statens typiska politiska förtryck och ekonomiska kvävning av samhället.
Men den moderna socialisten blundar fortfarande för de överväldigande fakta som visar att den fria marknaden är historiens största skapare av välstånd – statligt ingripande till trots. Den moderna socialisten vägrar ofta fortfarande att acceptera att miljarder människor har lyfts ur fattigdom genom kapitalismen – om än en hämmad version av den – och att hundratals miljoner människor har anslutit sig till medelklassen tack vare avregleringen av världshandeln och liberaliseringen av stora delar av utvecklingsländers ekonomier.
Den moderna socialisten är därför en paradoxal varelse; han både accepterar och avvisar den fria marknaden. Att tro på fria marknader i vissa fall men inte i andra är ett tvetydigt ideologiskt ställningstagande; ett som verkar intellektuellt ohållbart och som åtminstone borde försvaras. Men de moderna socialisterna försöker i allmänhet inte reda ut denna intellektuella motsättning. Snarare hävdar de vanligtvis att den fria marknaden fungerar till viss del och att den bör begränsas och kontrolleras. De är övertygade om att staten måste spela en grundläggande roll i samhället, för att skydda ”de svaga” mot ”ohämmad” kapitalism som annars kommer att inte bara fortsätta att förtrycka dem, men även förstöra själva civilisationen.
Moderna socialister inbegriper klassiska socialdemokrater och resten av vänstern, men också den ”liberala” eliten, högern och de flesta konservativa; de som har övergett klassisk liberalism för att anpassa sig till tiden. De företräder således en mycket stor och mångfaldig majoritet av befolkningen, men de har en sak gemensamt: de har alla förtroende för staten. Moderna socialister anser alla att staten bör ingripa i marknaden för att rätta dess många inbillade misslyckanden och skapa ett reglerande ramverk utan vilket den skulle köra i diket. Stora områden av ekonomin (som skola och sjukvård) måste komma under statlig kontroll, om de inte redan är det. De sektorer som är kvar i privata händer måste, enligt deras uppfattning, ändå regleras av staten och skyddas, om om nödvändigt, genom subventioner, tullavgifter, och andra typer av förmåner. Dessutom tycker moderna socialister ofta, även om de kanske inte alltid erkänner detta öppet, att ”olämpliga” sociala och kulturella värden, såsom konsumtion eller konservatism, bör kvävas av Staten.
Sådana idéers popularitet har haft mycket allvarliga ekonomiska, politiska och sociala följder under de senaste decennierna, inte minst i Sverige. De flesta moderna socialister menar väl, men de har indoktrinerats med en ideologi som bygger på felaktiga övertygelser, missförstånd, och – ärligt talat – okunnighet. Kanske det mest grundläggande misstag som moderna socialister gör är hur de definierar begreppet ”kapitalism”. Vad de kallar ”kapitalism” är egentligen ”statskapitalism”. Detta är kapitalism som nationell korporativism, med sina maktmissbruk, konstgjorda monopol, och riktade förmåner, som libertarianer länge har kritiserat som oundvikliga följder när staten blandar sig i samhällets ekonomi. Med andra ord, vad många förvirrade moderna socialister tycker är ”ohämmad” kapitalism är egentligen en marknad som är fjättrad till staten. De blandar ihop orsak och verkan, eftersom det är deras socialistiska idéer som i första hand har skapat de politiska och ekonomiska förhållanden som de sedan kritiserar. Med andra ord, de är övertygade om att staten måste ingripa i samhället för att rätta till misslyckanden för vilka staten till stor del själv är ansvarig.
De flesta moderna socialister är inte medvetna om denna motsättning, eller de skadliga följder som deras politiska idéer får. Detta är begripligt, eftersom de inte har lärt sig hur den fria ohämmade marknadsekonomin fungerar och de otaliga sätt varpå statligt ingripande förvränger den. De är helt enkelt anhängare av de moderna socialistiska idéerna och de ”progressiva” värden som de har fått sedan barnsben, i skolor, från media, och från familj och vänner. Den överväldigande majoriteten av befolkningen har tyvärr aldrig någonsin utsatts för libertarianismens idéer, och har därför inte de begreppsliga verktyg för att förstå varför de mottagna åsikterna är felaktiga.
Det finns ett skriande behov av en annan typ av utbildning – en libertariansk utbildning. Det är utbildningen i libertarianismens ekonomiska och politiska pelare; respektive österrikisk ekonomi och naturrätt. Det kan tyckas förmätet, och även nedlåtande, att påstå att moderna socialister måste utbildas. Förmätet skulle det självfallet vara att föreslå en alternativ utbildning för majoriteten om dagens moderna samhällen vore fria, fredliga, harmoniska och välmående. Men detta är inte fallet, vilket de flesta moderna socialister omedelbart kan erkänna. Dessutom bibehåller ofta libertarianer en viss ödmjukhet eftersom de flesta av dem var själva moderna socialister innan de också fick samma frihetlig utbildning. Det kan vara därför libertarianer förstår moderna socialister så väl, medan motsatsen nästan aldrig är fallet.
När man vill framställa en sådan utbildning, blir skillnaden mellan traditionella och moderna socialister högst relevant. Eftersom moderna socialister tolkar och uttrycker ”socialism” olika jämfört med traditionella socialister, så behöver de en särskild utbildning. Argumenten för att övertyga moderna socialister om galenskapen i sina politiska och ekonomiska idéer är inte riktigt de argument som fungerade förr. Traditionella socialister behövde bli utbildade i första hand i begreppet frihet, i planekonomins ödesdigra följder, och i den viktiga roll som marknadspriser spelar i samhället. Det var därför de behövde förstå Böhm-Bawerks tidiga kritik av marxismen, Mises kritik av socialistisk ekonomisk beräkning, Hayeks varning mot kollektivism och hans lika kända teori om användningen av kunskap i samhället.
Dessa insikter, trots att de fortfarande är grundläggande, är kanske inte riktigt lika viktiga som de brukade vara, eftersom moderna socialister redan har blivit övertygade om dem. De förstår att Marx värdeteori är felaktig och att försöket att avskaffa privat egendom så småningom leder till samhällskollaps. Det som den moderna socialisten behöver utbildas i är orsakerna till och följderna av Statens ingripande i ett fritt samhälle. Den moderna socialistens utbildning bör därför omfatta sådana nyckelbegrepp som Cantilloneffekten, Says marknadslag, Bastiats allegori om det sönderslagna fönstret, Rothbards analys av staten, och Hoppes kritik av beskattning.
Det är dessa grundläggande libertarianska begrepp och idéer som gör det möjligt att förstå varför ett starkt reglerat och skattefinanserat statskapitalistiskt samhälle blir ohållbart och instabilt på lång sikt. Ett sådant samhälle inleder ofrånkomligen en ekonomisk, politisk och kulturell nedgång, som man redan ser klara tecken på idag. En frihetlig utbildning är avgörande för att vända denna trend, genom att lära den yngre generationen att modern socialism är till sin natur dekadent därför att den minskar besparingar, den försvagar familjevärden, den upplöser personligt ansvar och ökar välfärdsberoendet. Samtliga av dessa resultat är förutsägbara följder av modern socialism.
Det moraliska och ekonomiska sammanbrottet av det nuvarande politiska och ekonomiska systemet, och med det den gnagande känslan av att detta system nu ligger på fallrepet, kan göra moderna socialister mottagliga för de svar som libertarianismen föreslår. Utbildningen av den moderna socialisten borde dessutom vara en enklare uppgift än att omvandla en traditionell socialist till libertarianism. De senare hade ofta en gedigen ideologi baserad på Hegels, Marx, Engels och Lenins verk. Men de flesta moderna socialister har aldrig läst dessa författare, och är i bästa fall bara vagt bekanta med deras idéer, hur felaktiga den än var. Moderna socialister har ingen verklig ideologi att tala om; deras politiska övertygelse bygger vanligtvis mer på känslor än principer. Ett typiskt exempel är när den obligatoriska betalningen av skatt tolkas som en “solidarisk” handling.
Den frihetliga utbildningen måste därför också innehålla frågan om moral. Moderna socialister måste bli övertygade om att anammadet av frihetliga idéer kommer att göra dem till bättre människor. Om de inleder denna utbildning med ett öppet sinne, om de tar sig tid att verkligen förstå libertarianismens politiska och ekonomiska insikter, kommer de att finna att fri marknadskapitalism, riktigt förstådd, är det rättvisaste sättet för samhället att organiseras på.