Julian Assange och kampen för politisk frihet

Julian Assanges heroiska men tragiska liv kommer till ett avgörande under de närmaste veckorna. En brittisk domstol skall snart bestämma om Assange, av allt att döma en förläggare och journalist, ska utlämnas till USA där han har anklagats för spioneri. Även om många människor runt om i världen har följt Assanges svårigheter till och från det senaste decenniet, är det verkligen nu, under denna farsartade rättegång i London, som innebörden av kampen för politisk frihet borde bli tydlig för alla.

I den vidaste bemärkelsen kan politisk frihet definieras som frihet från statens tvång. När det finns en stat, hur liten den än må vara, så kan politisk frihet aldrig vara fullständig. Och den kan aldrig tas för givet heller; det måste finnas en kamp för politisk frihet i varje samhälle, inte minst för att försvara gårdagens framsteg. Även om det finns mer politisk frihet i väst idag än när Bertrand Russell låstes in för att ha motsatt sig värnplikten under första världskriget, har staten fortfarande inga betänkligheter med att trampa på individuella rättigheter när dess intressen utmanas. Assange har spionerats på, fängslats och torterats. Rätten till privatliv för miljontals vanliga människor har kränkts genom hemliga, olagliga övervakningsprogram som genomförs av underrättelsetjänster, av vilka vissa har avslöjats av Assange och de källor han har arbetat med.

Även om Assange inte precis är en libertarian, så följer han den libertarianska tanken att staten inte ska ha några hemligheter från folket. Han anser att ”transparency and accountability [of the State] are moral issues”. Det är den moraliska principen att folket har rätt att veta allt som dess statstjänare säger, skriver och gör; särskilt när de begår handlingar som är olagliga enligt statens egna rättssystem. Naturligtvis blir denna tanke mer relevant ju mer staten växer i storlek och omfång; en nattväktarstat kan inte ha mycket att dölja.

Allmänhetens godkännande av den moderna statens överdrivet stora roll i samhället har uppnåtts genom det offentliga utbildningssystemets inflytande under flera generationer och med hjälp lydig systemmedia. Denna acceptans har också upprätthållits av staten genom hot om våld (och faktiskt våld om det behövs, som med Assange) för att hantera allvarliga avvikare. Staten behöver en tillmötesgående folkopinion för att styra, och tolererar därför inte någon som kan försvaga folkets tysta godkännande av en stat med fingrarna i alla syltburkar.

Sedan den moderna statens uppkomst har många så kallade ”statsfiender” blivit utsatta för dess våld, från Voltaire och Emma Goldman till Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr. Att ta upp kampen för politisk frihet är en oehörd utmaning, vilket Julian Assange upplever nu. När denna kamp börjar ge resultat medför den omedelbara faror, eftersom staten, som vilken organism som helst, kommer att försvara sig. Den kan inte acceptera framgångsrika försök att undergräva dess berättigande, att begränsa dess makt, eller att avslöja dess hemligheter. Den börjar då med att försöka avskräcka och ofta framgångsrikt truga de mindre beslutsamma dissidenterna. Om detta inte fungerar börjar staten varna sina offer, i sann maffiastil, och kan sedan besluta att förstöra karriärer, fängsla och slutligen begå mord, om det skulle krävas för att avlägsna ett allvarligt hot.

Detta är vad som händer med Julian Assange, precis som med många före honom. Ironiskt nog bekräftar behandlingen av Assange statens natur. Den amerikanska regeringen uppfattar Assange som ett allvarligt hot eftersom han har hjälpt till att avslöja dess brott och kan fortsätta att göra det om han inte stoppas. Tack vare Wikileaks som Assange har lett, känner nu allmänheten till amerikanska militärens krigsförbrytelser, CIA:s massövervakningsprogram (Vault7), USA:s politiska korruption (DNC Email Archive) och många andra olagliga handlingar som begåtts av statsapparaten. Eftersom alla sådana brott måste hållas hemliga för att bibehålla skenet av en välvillig och god stat, har den amerikanska regeringen beslutat att straffa Assange för dessa avslöjanden och för att avskräcka andra från att följa i hans fotspår.

Washingtons åtgärder mot Assange bekräftar den amerikanska federala statens hänsynslösa och våldsamma karaktär. Europeiska stater är långt ifrån oskyldiga, men beter sig bättre i våra dagar eftersom de är mer begränsade, både av yttre och inre krafter. Trots detta, eller på grund av det, är Storbritannien (och Europa) oförmöget eller ovilligt att stå upp mot Förenta Staterna, även om detta innebär att man offrar en av sina mest grundläggande principer. Som John Pilger skrev : “the land that gave us Magna Carta, Great Britain, is distinguished by the abandonment of its own sovereignty in allowing a malign foreign power to manipulate justice”.

Förenta Staterna, med lojalt samarbete från Storbritannien, Sverige, och Ecuador, ser Assange som en fiende som måste neutraliseras, även om detta innebär att man öppet strider mot grundläggande rättsstatsprinciper som denna stat mer eller mindre har följt sedan grundandet. De viktigaste av dessa principer är naturligtvis yttrande- och tryckfrihet, skyddade av Första Tillägget till USA:s författning. Men det faktum att Förenta Staterna och Storbritannien nu öppet struntar i Assanges grundläggande rättigheter är en risk för deras anseende och därför antagligen också ett tecken på en viss ängslighet.

Även om den amerikanska regeringen ännu inte har vunnit, ​​så ser Assanges framtid ganska dyster ut, trots det stöd han har fått från många välkända institutioner.[1] Men på lång sikt kan hans mycket offentliga fall sannolikt bidra till ökad politisk frihet. Assanges öde efter att ha publicerat sanningsenlig information om statens olagliga och omoraliska beteende skulle äntligen kunna få fler människor att inse att många av statens handlingar, vare sig de är dolda eller inte, i grund och botten strider mot deras egna intressen. Även om den allmänna befolkningen inte kan förväntas försvara politisk frihet som Julian Assange, kan hans exempel få dem att vakna upp politiskt. Som George Santayana skrev:

”Unless all those concerned keep a vigilant eye on the course of public business and frequently pronounce on its conduct, they will before long awake to the fact that they have been ignored and enslaved.” [2]

Rättegången mot Julian Assange kan få följder som är mycket större än han själv. Vad som än blir Assanges framtid är han redan en martyr i den historiska kampen för politisk frihet som alla kan få inspiration av.


Referenser:
[1] The Council of Europe, the UN Working Group on Arbitrary Detention, and Amnesty International, among many others, have all come out in support of Julian Assange.
[2] G. Santayana, The Life of Reason, Chapter V: Democracy (1905).

Ursprungligen publicerad på https://mises.org/wire/why-they-want-destroy-julian-assange

Dela för frihetens skull

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *