Charter Schools and Their Enemies, av Thomas Sowell

Ur ett frihetligt perspektiv är avskaffad skolplikt det rätta. Friskolor kan ses som det näst bästa alternativet. Den amerikanska motsvarigheten till Sveriges friskolor kallas charter schools. Nationalekonomen Thomas Sowell har skrivit en bok (2020) där han studerat resultaten hos en handfull charter schools. Han jämför dem med liknande kommunala skolor, som benämns public schools. Sowell visar hur argumentationen förs i USA och vilka fiender som friskolorna har och vilka grunder som motståndet baseras på. Skillnaden mellan amerikansk och svensk kontext är nästintill obefintlig – samma argumentation finns både här och där borta. Det är samma ideologiska plattform som motarbetar friskolor och det är samma lobbyister som försöker få bort friskolorna från kvasimarknaden som skolan har blivit sedan tidigt 1990-tal både i Sverige och USA.

Ur Charter Schools and Their Enemies:

The curriculum in many traditional public schools has long included various kinds of ideological indoctrination courses. Some adults see schools as a golden opportunity to indoctrinate a captive audience of children, and see themselves as crusading ”agents of social change”.

Charter schools, with their intense focus on educational fundamentals, may not be nearly so receptive to spending their students’ time on these adult ideological interests and adventures.

Neither was Dunbar High School, back during its era of academic achievement. Ideological agendas in public schools absorb time, energy and resources that are especially needed in the education of young people from a culture background often lacking many of the things that youngsters in more fortunate circumstances can take for granted – such as highly educated parents, books in the home and a whole way of life that prepares them in childhood for achievements as adults.

Propagandists in the classroom are a luxury that the poor can afford the least of all. While a mastery of mathematics and English can be a ticket out of poverty, a highly cultivated sense of grievance and resentment is not.

Urvalet av skolor

För att kunna göra en rättvis jämförelse mellan olika skolformer måste följande tre kriterier uppfyllas:
1) Liknande etnisk sammansättning i friskolan och den kommunala skolan
2) Eleverna har undervisning i samma byggnad
3) Elever i samma årskurs på både friskolan och den kommunala skolan har undervisning i samma byggnad

Sowell har valt ut fem friskolor (charter schools) som uppfyller kriterierna ovan och jämfört dem med de kommunala skolorna som bedriver undervisning i samma byggnader.

  • KIPP
  • Success Academy
  • Explorer Schools
  • Uncommon Schools
  • Achievement First

Resultaten

Elevernas resultat delas upp i fyra nivåer där nivå 1 är lägst och nivå 4 är högst. Nivå 3 kan ses som godkänt medan nivå 1 och 2 indikerar att man faktiskt inte kommer att klara av ämnet i de högre årskurserna.

Resultatet är tydligt – friskolorna presterar generellt bättre på både engelska- och matematiktestet (de proven kan liknas de nationella proven i svenska och matematik som vi har i Sverige för årskurs 3, 6 och 9 varje år för utom 2020 på grund av Covid-19).

KIPP, Success Academy, Uncommon Schools och Achievement Schools presterar bättre i samtliga årskurser på engelskatestet i jämförelse med eleverna i de kommunala skolorna i samma (fem) byggnader. Samma sak gäller matematiktestet – friskolornas elever presterar med ännu högre resultat på matematiktestet, ett mönster som är synbart lite överallt när man jämför friskolors och kommunala skolors resultat.
Mönstret är tydligast hos Success Academy – både på engelska- och matematiktestet.

Skillnaden består i att det framför allt är elever som presterar på nivå 1 och 4 som skillnaderna syns som tydligast – Success Academy har avsevärt fler på nivå 4 än de kommunala skolorna samtidigt har de betydligt färre elever på nivå 1, i vissa årskurser noll procent på nivå 1. Däremot har inte Explorer School presterat avsevärt bättre än sina kommunala motsvarigheter men inte heller sämre. Alla friskolor leverar således inte toppresultat. Uncommon Schools presterar avsevärt mycket bättre än sina kommunala konkurrenter på både engelska och matematik. Detsamma gäller Achievement First där de har bättre resultat på 5 av 7 skolor medan de andra två har samma resultat som sina kommunala motsvarigheter

Det här är ett generellt mönster – friskolorna får bättre resultat trots att de är förlagda i samma byggnader och har samma socioekonomiska bakgrund och etniska sammansättning på sina elever. I de flesta skolorna handlar det om 90 procent eller (ofta) mer som är svarta eller latinos. Vita lyser starkt med sin frånvaro i dessa skolor. Friskolorna har generellt i New York fem gånger så många som når nivå 3 eller högre på engelskatestet och sju gånger så många på matematiktestet.

Motståndet

Varför denna fientliga inställning till friskolor?
Miljarder dollar skulle gå förlorade för de kommunala skolorna i skolpeng om alla som ville gå på friskola fick plats. Skolpengen följer eleven oavsett vilken skola den väljer att gå på, samma förfarande gäller i Sverige sedan 1992. Vidare skulle fackföreningarna förlora miljarder dollar i intäkter eftersom lärarna på friskolor inte är fackligt anslutna i särskilt hög utsträckning. Det finns sålunda miljarder orsaker till den fientliga inställningen till friskolor.

Det politiska motståndet varierar över tid där det under en valkampanj kan ligga friskolor i fatet med andra perioder kan det politiska spelet vara till deras favör. Precis samma scenario utspelar sig i Sverige där socialdemokraterna var lätt influerade av nyliberala idéer under 1980-talet med New Public Management, kommunaliseringen av skolan och sedermera tillåtelsen – eftersom det var borgarna som genomförde frskolereformen – att etablera friskolor i Sverige 1992. Argumentet att friskolor på aggregerad nivå inte presterar bättre än friskolor som helhet har ingen relevans för familjer i utanförskapsområden eftersom alternativet att gå i en BRA (kursivers det ordet) kommunal skola inte existerar där de bor. Det gäller både i USA och Sverige. Samma argument förs fram – att man inte ska tillåta allt för många friskolor – i både Sverige och USA. Diskursen är densamma och de bakomliggande idéerna är desamma – jämlikhet och likvärdighet. Ett bättre ord är likriktning.

Sowell beskriver en situation för etableringen av friskolor i USA som minst sagt svår, och det är framför allt att hitta skollokaler som ställer till det för nyetableringar. Många lokala politiker vill inte husera friskoleelever i de kommunala skolornas lokaler men inte heller bevilja att de köper gamla och övergivna skolor. I många fall har fd. skolor sålts till underpris för att slippa nyetablering av en friskola.

Fackförbunden

En annan lobbyistgrupp som bedriver en aktiv kamp mot friskolor är lärarnas fackförbund. Lärarnas fackförbund har en agenda med fem krav på friskolor:

  1. Friskolor ska inte få hyra vakanta klassrum av kommunen i skollokaler som redan används.
  2. Ett tak på hur många friskolor som ska tillåtas i olika distrikt – oavsett kvalitet på friskolan.
  3. Lärarfackförbundet vill inte att friskolor ska kunna överklagas beslutet om att inte få öppna ny skola i ett område.
  4. De är emot att friskolor har strikta ordningsregler som kan leda till avstängning eller uteslutning.
  5. De vill att friskolor ska ha lika många behöriga lärare som de kommunala – trots att friskolorna med lägre grad av behörighet lyckas bättre med samma elevunderlag.

Ett argument som förs fram är ansvaret, eller bristen på ansvar, hos friskolorna. Men frågan är – ansvarig för vad och gentemot vem?
De kommunala skolorna och deras fackligt anslutna lärarna har tonvis med procedurer och regler att följa medan friskolorna förhåller sig till sina resultat. Däri ligger den fundamentala skillnaden skolformerna emellan.

De fackligt anslutna lärarna på de kommunala skolorna är oerhört svåra att avskeda, inte ens vid uppenbara fadäser går det snabbt, enkelt och billigt att avskeda en lärare. I snitt tar det 830 dagar och kostar 313 000 USD att avskeda en inkompetent lärare i USA. Det visar på ett systemfel där incitamenten är som bortblåsta. Friskolorna har ett mer traditionellt marknadstänk med den logiska konsekvensen att dåliga slutresultat och ett olämpligt beteende i klassrummet renderar i avsked omedelbart precis som att bra prestationer belönas.

Aversionen mot prov och mätning

Även i Amerika argumenteras det för att inte ha prov – i synnerhet inte nationella prov som kan utvärdera både elever, skolor och lärare. Argumentationen bygger på att kreativt och avvikande tänkande hämmas med prov och tester samt att utbildningen KAN (kursivera ordet) syftar till att träna inför proven i stället för att lära sig lite allt möjligt. Oavsett hur värdefulla dessa attribut än må vara behöver man kunna prata sitt hemlands språk och behärska matematik för att inte stänga sig själv ute från en mängd olika yrken. Det spelar inte heller någon roll huruvida man har förvärvat vissa kunskaper för att man ska göra ett prov eller inte – antingen kan man det eller så kan man det inte. Ingen retorik i världen kan ändra på det.

Skolornas ekonomi

På det monetära planet visar det sig att 1) friskolorna får mindre pengar än de kommunala per elev och 2) det finns inga belägg för att mer pengar ger ett bättre resultat. I vissa fall där man har spenderat massa pengar för att exempelvis stoppa den vita flykten, har man fått ännu sämre resultat.

En stor skillnad mellan Sverige och USA är att i USA finns det privata skolor som tar terminsavgiften (tuition fees). Vi hade det i Sverige fram till 1997 men den ”skäliga terminsavgiften” slopades av Ingvar Carlsson (S). En annan skillnad är att de amerikanska friskolorna kan få donationer för att kunna bedriva sin verksamhet, alltså privata pengar utöver skolpengen som varje elev kommer med. Det ändrar emellertid inte på det grundläggande incitamentet. För att locka till sig elever, och även donationer, behöver skolan visa på goda resultat – för vem skulle vilja ställa sina barn i kö eller donera pengar till en skola med dåliga resultat?

Skillnader mellan elever och skolor

Skillnaderna i förutsättningar för elever är stora och beror på en mängd olika faktorer som till exempel socioekonomisk bakgrund – barn med högutbildade föräldrar hör dubbelt så många ord, dessutom fler positiva, än barn till arbetare, och tre gånger fler än de som har föräldrar som går på försörjningsstöd. En annan faktor är att förstfödda barn generellt har högre IQ än sina yngre syskon men även den procent med högst IQ ser man stora skillnader i utfall i livet. Man kan också se att havande mödrar som äter en näringsfattig kost påverkar barnets IQ till det sämre. Synen att alla barn vill vara i skolan och dessutom vara duktiga vederläggs rätt enkelt av hur skolan faktiskt ser ut. Utgångspunkten är att om alla barn bara får tillgång till skolan kan man via sociala insatser få ett likvärdigt utfall bland alla elever, medfödda egenskaper till trots – även om just medfödda egenskaper allt som ofta ignoreras.

Det är alltså ingens fel att utfallet mellan individer och grupper är ojämlikt.

Det finns också kulturella skillnader mellan grupper som påverkar deras akademiska resultat. I många områden med lågutbildade kan strävan efter att prestera akademisk resultera i våld och misshandel från klasskamraterna. Det förekommer både i England och USA på sina ställen. Det finns också undersökningar som visar på att svarta och latinos som presterar bättre än genomsnittet har färre vänner från sin egen etnicitet. Det är helt enkelt inte ok att anstränga sig i skolan. Samma fenomen påträffas i låginkomstområden i England där majoriteten är vit – de som försöker lära sig åker på stryk. Fenomenet kallas för att ”agera vit” (acting white) i USA och för ”klassförräderi” i England. Där det här är mest framträdande, i USA, är på de kommunala skolorna med blandade folkgrupper medan det är ett mindre eller obefintligt problem i den privata sektorn eller på skolor som är rassegregerade, alltså friskolor i nästan helt svarta områden. Det krävs ingen mångfald eller rasintegrerad skola för att svarta elever ska kunna lära sig, det går alldeles utmärkt ändå.

Historiskt har man argumenterat för att svarta måste gå i samma skolor som vita för att kunna få bra resultat och sedermera förstå hur det fungerar i ett samhälle präglad av vithetsnorm. Problemet med det argumentet är att redan på slutet av 1800-talet fanns det en skola vid namn Dunbar High School med uteslutande svarta elever som presterade bättre än många helvita skolor. Den skolan levde kvar ända till mitten av 1950-talet innan den lades ned. 1954 bestämdes det att rassegregering var inneboende ojämlikt och därför förbjöds Dunbar High School att välja elever runt om i Washington, närhetsprincipen började gälla vilket gjorde att skolan blev en lågpresterande skola ganska omgående. Dagens friskolor som nämns i boken har stängt utbildningsgapet mellan svarta och vita men vissa påstår fortfarande att rassegregeringen på de skolorna är problemet trots att majoriteten av eleverna är svarta och latinos.

Ordning och reda

Disciplinära åtgärder debatteras ofta, och precis som i Sverige lider USA och även England av samma dysfunktionella problem – bråkstakar som förstör undervisningen för hela klasser. Friskolorna har en större möjlighet att stänga av och relegera elever, ett argument som många menar urholkar de kommunala skolorna. Det man ska komma ihåg är att de som ställt sig i kö till en friskola har gjort det av fri vilja. Passar inte skolans regler är man välkommen att pröva lyckan någon annanstans.

Många som har en social vision är mot bestraffning, generellt, vilket har lett till att många elever i dag kan bete sig nästan hur som helst och ändå slippa bestraffning. Sowell tar upp några hårresande exempel där lärare har blivit misshandlade, gravida har blivit slagna i magen med det uttalade syftet att döda fostret och till och med knivmördade i klassrummet framför de andra eleverna.

Ett argument som sällan förs fram angående bråkstakarna är hur de påverkar alla andra i klassen. Vilka blir konsekvenserna av att någon eller några förstör utbildningen för flertalet elever? Vad får det för konsekvenser på samhällelig nivå på sikt när allt fler klasser inte kan få adekvat undervisning på grund av några få vars beteende är helt oacceptabelt?

Friskolornas incitament att ställa höga krav på ordning och reda bygger på det enkla axiomet att de är beroende av goda studieresultat medan de kommunala skolorna endast behöver räkna antal elever, oavsett utfall på prov och tester. Det gör att friskolorna ställer högre krav på disciplin och i högre grad stänger av eller relegera elever. Föräldrarna som aktivt väljer en friskola göra det av huvudsakligen två skäl: 1) ge barnen en god utbildning och 2) av säkerhetsmässiga skäl. Att då låta vissa elever ställa till med sattyg urholkar hela idén med att driva en friskola.

Framtidsutsikterna för friskolor

Farorna för framtidens friskolor i USA är motståndet från politiker och lärarförbundet, vars intresse inte är utbildning för barn, i synnerhet minoriteters, utan för deras egen skull. Den tysta majoriteten är för friskolor medan en högljudd minoritet – med fackförbundet i främsta ledet – är motståndare.

I Kalifornien har man satt ett tak på antal friskolor som får etableras. Motiveringen lyder att friskolan måste ha som syfte att tjäna hela det omgivande samhället för att kunna få etableringsrätt. Tidigare i historien har USA haft restriktioner på antal flyglinjer, tågförbindelser, radio och TV. Efter avregleringar på dessa områden har både kvaliteten och tillgängligheten ökat medan priset har sjunkit.

Eftersom cirka en miljon barn står i kö runt om i USA handlar det således om flera miljarder dollar årligen som potentiellt skulle kunna flyttas från de kommunala skolorna till friskolorna. Mycket står på spel. Därav aversionen mot friskolor både från politiken men framför allt från fackligt håll. Facken stödjer också vissa politiska kandidater vilket gör att politiken blir beroende av deras stöd – och i förlängningen deras aganda.

I Kalifornien har man också börjat att förändra friskolorna inifrån genom att förbjuda bestraffning i form av avstängning och uteslutning. Det innebär att man implementerar icke-fungerande policies på fungerande institutioner – det kan ingalunda anses att man har det bästa för barnen i åtanke med sådana restriktioner. Sowell skriver tidigare i boken att när folk sorterar sig själva brukar det bli bättre för dem än att via statliga interventioner fördela människor utifrån ett ideologiskt godtyckligt perspektiv. Det gäller både boende och valet av skola där detta har implementeras utan framgång.

Läroplan och värdegrund

Ett annat område där man från politiskt håll försöker forma friskolorna efter eget tycke och smak är via läroplaner – alla ska gå samma kurser och med samma ideologiska innehåll. Sowell menar att fattiga barn inte har råd att lägga tid på värdegrund och liknande, utan deras biljett ut ur fattigdom är gedigna kunskaper i matematik och engelska i första hand. Värdegrundsarbete tar tid och tiden i skolan är begränsad.

Framtiden är svår att styra men man kan ha generella principer och specifika institutioner som man vill se i framtiden. Den viktigaste principen är att skolan och utbildning (de måste inte vara synonymer. reds.anm) måste vara till för barnen – inte de vuxna och deras agendor, vilka de än må vara. Alla policies måste vägledas av frågeställningen ”hur påverkar det här barnens utbildning?” Förvånande många av dagens policies och praxis kan inte svara på den frågan.

Några egna reflektioner om boken

Thomas Sowell är och förblir en ikon inom marknadsliberalt tänkande – en 90-årig man som senaste tio åren har släppt en bok var artonde månad inger en hel del respekt.

Det som fascinerar mig med boken är hur lik debatten om friskolors vara eller icke-vara är i Sverige och USA. Dessutom brottas amerikanskt skolväsende med samma ordningsproblem som Sverige – stökiga och till och med våldsamma klassrumsmiljöer.

I Sverige, precis som i USA, är det lärarnas fackförbund – Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund – som hyser ett agg mot friskolor och vill begränsa deras framväxt med jämlikhet som huvudargument. Ett problem som Sverige har, som inte framgår av boken om USA också har, är lärarbrist. Det saknas ofantligt många lärare de närmaste fem åren och ingen direkt ljusning är i sikte. Givet de ordningsproblem som är så framträdande i många skolor i dag förvånar det inte mig att det ser ut som det gör. Privatiseringar så som i USA skulle kunna mildra de problemen genom att man frivilligt väljer skola och passar det inte blir man avstängd och till slut relegerad. Hemskolning, som är förbjudet i Sverige, är också en del av lösningen för dem vars skolgång mestadels består av att förstöra för andra och sig själva.

Ur ett strikt libertarianskt perspektiv är inte friskolor någon favoriserad lösning – slopad skolplikt med helt privata skolor utan krav på vare sig läroplaner eller annat att följa, är det som förespråkas. Även hemskolning är en bättre lösning än tvångsskola. Många barn skulle må mycket bättre av att slippa befinna sig i ett klassrum med traditionella lektioner, alla är inte klippta och skurna för det. Tyvärr fortsätter man i blindo att jaga en utopi som bygger på att alla är födda likadana, med samma akademiska förmågor och vilja att lära sig. Så ser verkligheten inte ut – därav stökiga klassrumsmiljöer och sjunkande resultat.

Det som Sowell förespråkar i boken är ”second best” ur ett libertarianskt synsätt men hans poäng är att med nuvarande system är det här det enda sättet för minoriteter i utanförskapsområden att få en bra utbildning och ta sig ur fattigdom.

Dela för frihetens skull

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *