Medkänsla och verklighet

Thomas Sowell, som är en framstående ekonom och en gammal vän och kollega, skrev nyligen ett antal artiklar med titeln ”A war of words”. Han visade att socialister (reds. anm.: Williams använder uttrycket ”liberals”) lyckas lura allmänheten genom ett smart användande av ord, vilket gör att de förefaller vara fulla av medkänsla. De talar om behovet av levande löner och sjukvård för alla. De smetar ner sina meningsmotståndare med ord som ”ockerpriser” och ”girighet”. Oinformerade och otänkande människor faller lätt offer för den här sortens demagogi.

Politiker utnyttjar allmänhetens krav på att staten måste göra något åt det ena eller andra problemet genom att ta till åtgärder som ger dem mer kontroll över våra liv. För det mesta slutar allt politiker gör, oavsett om det har att göra med hyreskontroller för att göra bostäder mer överkomliga eller priskontroller för att motverka ”ockerpriser”, i katastrofer som är mycket värre än det ursprungliga problemet de försökte lösa. Till exempel är två av de dyraste bostadsmarknaderna de hyreskontrollerade städerna San Francisco och New York. Om du är över 40 år gammal kommer du säkert även ihåg det kaos som skapades av bensinpriskontrollerna på 70-talet. Socialisternas agenda må vara väldigt lockande, men den skapar katastrofer. Ju mer socialistiska, desto större katastrofer.

Socialister fördömer ofta den fria marknaden genom att kalla den omoralisk. Verkligheten är dock raka motsatsen. Den fria marknaden, som kännetecknas av fredliga och frivilliga utbyten, respekt för äganderätt och lagstyre, är mer moralisk än något annat resursallokeringssystem. Låt oss undersöka en av många orsaker till att marknaden är moraliskt överlägsen.

Låt säga att jag klipper din gräsmatta och du betalar mig 300 kronor, vilket vi kan se på som en sorts certifikat för ett utfört jobb. Efter att jag har klippt din gräsmatta går jag till min specerihandlare och kräver att mina medmänniskor tjänar mig genom att ge mig 1.5 kg kött och ett sexpack öl. Handlaren frågar mig då varför mina medmänniskor, vare sig de är bönder eller bryggare ska tjäna mig; vad har jag har gjort för att tjäna mina medmänniskor. Jag svarar att jag har klippt någons gräsmatta, varpå handlaren ber mig att bevisa det. Jag ger honom då mitt certifikat som bevisar att jag har utfört arbetet, med andra ord ger jag honom de 300 kronorna.

Låt oss nu jämföra resursallokeringsmetoden beskriven ovan, som kräver att jag tjänar mina medmänniskor för att kunna kräva något tillbaka, med statens resursallokeringsmetod. Staten menar att jag inte behöver tjäna mina medmänniskor. Staten kan ta det som någon annan producerar och ge det till mig. Om jag privat gick och tog det skulle det givetvis kallas stöld. Den enda skillnaden är att då staten gör det är stölden lagliga, men likväl är det stöld, det vill säga att ta någons rättmätiga egendom för att ge den till någon annan.

Socialister älskar att tala om saker som mänskliga rättigheter, så som rätten till sjukvård, mat och husrum. Det är ett perverst sätt att använda ordet rättighet på. En rättighet påtvingar inte en skyldighet på någon annan utöver att lämna dem i fred. Den så kallade rätten till sjukvård, mat eller husrum, oavsett om en person har råd med det eller inte, är något helt annat. Det påtvingar en skyldighet på andra. Om en person har rätt till något som den inte har producerat beyder det av nödvändighet att någon annan person inte har rätt till något som den har producerat. Detta är fallet eftersom staten, i avsaknad av Jultomten och Tandfén, måste konfiskera pengar från en person med hjälp av hot och våld för att kunna ge pengar till någon annan person. Jag skulle vilja höra det moraliska argumentet för att beslagta det som rättmätigt tillhör någon för att ge det till någon annan.

Givetvis finns det folk som behöver vår hjälp. Välgörenhet är en av de ädlaste mänskliga handlingarna. Att gräva djupt i sina fickor för att hjälpa en människa i nöd är lovvärt och förtjänar vårt beröm. Men att gräva djupt i andras fickor är föraktligt och förtjänar vårt fördömande.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Dela för frihetens skull

1 reaktion på ”Medkänsla och verklighet”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *