Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Libertarianer och tvångsvaccinering

Det är svårt att tänka sig en mer fundamental rättighet än rätten att bestämma över sin egen kropp. Att tvinga någon att genomgå en medicinsk behandling mot deras vilja kränker denna mest grundläggande rättighet – rätten att vara fri från fysiska angrepp. Det finns dock vissa libertarianer som har hoppat på tvångsvaccinerings-tåget, och som hävdar att alla som inte vidtar alla möjliga försiktighetsåtgärder för att undvika att smittas av en sjukdom angriper alla andra. Den här sortens tankegångar kräver dock att man torterar logiken tills den ger det svar man vill ha.

Till att börja med har ingen en rätt till en bakteriefri omgivning utanför sin egen egendom (och lycka till med att försöka etablera en där). Förespråkare av tvångsvaccinering hävdar en sådan rätt som om den vore en sedan länge etablerad social eller juridisk norm, men så är inte fallet. Människor har levt tillsammans i tusentals år och det har aldrig funnits en allmänt hävdad rätt till frihet från alla sorters patogener på andras bekostnad.

Historiskt sett har det förekommit en allmän förväntan på karantän vid utbrott av mycket farliga sjukdomar. Detta är dock inte alls vad förespråkarna av tvångsvaccinering ropar efter. Karantän är enbart ett krav att de som redan är smittade ska isolera sig i hemmet eller någon annanstans tills de inte längre kan smitta andra.

Detta är väsensskilt vad tvångsförespråkarna kräver: de kräver att de som inte är smittade ska genomgå en medicinsk procedur för att minimera sina chanser att bli smittade. Detta är ett än mer inkränktande krav och potentiellt mycket farligare.

Dessutom finns inte ens mässlingen – som är det allra läskigaste som tvångsförespråkarna kan komma på – med på listan över karantänbara sjukdomar. Och det är som sig bör, då den knappast kan kallas en mycket farlig sjukdom i den utvecklade delen av världen.

Långt innan ett vaccin fanns tillgängligt, hade dödligheten minskat till runt 1 på 10 000 fall, och den ansågs i allmänhet vara en ofarlig barnsjukdom som nästan alla fick.

Vad har förändrats de senaste åren? Hur kan det komma sig att mässlingen helt plötsligt har gått från att vara en sjukdom som inte ens är värdig tvångskarantän till att vara en sjukdom som nästan har gett upphov till masshysteri och krav på en långt mer inkräktande tvångsmedicinering av alla dem som inte är smittade?

Under det amerikanska presidentvalet 2016 gick Gary Johnson, presidentkandidat för Libertarian Party, ut med att han hade ändrat åsikt i frågan om tvångsvaccinering, och att han numera var för. Varför? För att någon hade förklarat flockimmunitet för honom:

Jag har lärt mig att utan tvångsvaccinering skulle de vaccinen inte fungera. Vaccin måste vara obligatoriska så att alla barn blir immuna. Annars kommer inte alla barn vara immuna även om de får vaccinet.

Om Johnson hade ansträngt sig lite hade han lärt sig att teorin om flockimmunitet via vaccin inte alls är så välgrundad som dess förespråkare vill få oss att tro. Idén fördes först fram av A. W. Hedrich 1933, och grundades på hans observation att mässlingsutbrott dämpades då 68 procent av barnen hade smittats med mässlingsviruset. Denna observation har ingenting att göra med vaccinering, eftersom mässlingsvaccinet inte ens hade utvecklats då.

Detta är en viktig poäng av flera orsaker. Kanske viktigast av allt är att medan man får en livslång immunitet om man smittas av mässlingsviruset, får man det inte om man vaccineras mot det. Detta innebär att 90% vaccinerade inte betyder samma sak som en befolkning där 90% är immuna. Som Dr. Russel Blaylock säger:

Det var inte förrän nyligen som man upptäckte att de flesta av dessa vaccin slutade vara effektiva mellan 2 och 10 år efter att de administrerats. Detta betyder att åtminstone halva befolkningen … inte hade hade kvar någon immunitet mot de sjukdomar som de tidigt i sitt liv vaccinerats för. Det innebär väsentligen att 50% eller mer av befolkningen inte hade något skydd på flera årtionden.

Om vi lyssnar på den moderna visdomen, påstås det att vi alla är i riskzonen för återkommande massiva epidemier så fort vaccinationsnivån sjunker under 95%. Men likväl har vi alla levt i 30 eller 40 år, med en befolkning där åtminstone hälften saknat ett vaccinskydd. Det vill säga, vi har inte haft flockimmunitet i detta land på flera årtionden och likväl har vi inte sett återkommande epidemier. Flockimmunitet från vaccin är en lögn som används för att skrämma doktorer, tjänstemän inom folkhälsa, annan medicinsk personal, samt allmänheten till att acceptera vaccinering.

En viktigare poäng är att även om idén om flockimmunitet från vaccin faktiskt vore sann, skulle det som bäst vara en positiv externalitet – inte något som man har rätt att kräva av andra under vapenhot.

Andra har skrivit i mer detalj om felslutet att använda de medicinskt sköra som en orsak till varför vi måste tvinga alla att vaccinera sig. Jag nöjer mig med att säga detta: ingen ska vara tvingad att vaccinera sig själva eller sina barn ens för att skydda de medicinskt mest sårbara bland oss.

Min egen dotter är förståndshandikappad och lider av epileptiska anfall. Det finns mycket i världen som farligt och skrämmande där hon lätt skulle kunna skada sig allvarligt eller dö. Men jag skulle aldrig drömma om att använda våld för att tvinga folk att göra världen säker för min dotter. Hennes säkerhet är mitt och min mans jobb – inte alla andras.

Jag tvivlar på att de som förespråkar den här sortens idéer har dragit dem till deras logiska slutpunkt: att tvinga alla att förändra sina liv och sina handlingar på ett sådant sätt att det passar de mest medicinskt sårbara, överallt och för alltid. Deras krav har implikationer som sträcker sig bortom vaccinering.

Och om tvångsförespråkarna på allvar tror att det är en typ av aggression att inte vaccinera sig, varför fokuseras det bara på barnen?

Varför skulle du och jag och den övervägande majoriteten av vuxna undantas kravet att vara helt och hållet vaccinerade med alla vaccin som smittskyddsinstitutet (reds. anm.: CDC) och läkemedelsindustrin har bestämt att vi borde ta? Begår inte vi också en aggression varje dag när vi rör oss bland folk, då vi utsätter andra för sjukdomar som vi inte har men som vi kanske kan smittas med?

Givetvis borde tvångsvaccineringsförespråkarna även hävda att alla de som nyligen vaccinerats med ett vaccin bestående av levande virus borde stanna hemma. Om de inte kräver detta måste man ställa sig frågan om det verkligen är smittrisken de bryr sig om.

Poängen har inget att göra med vetenskapen bakom vaccin, eller med flockimmunitet, eller med olika påståenden om hur säkra eller skadliga vaccin är. Den har inte heller något att göra med hur allvarliga sjukdomar likt mässlingen verkligen är. Poängen är endast denna: Du har ingen rätt att tvinga på en medicinsk procedur på någon annan.

Detta är grundkursen i libertarianism. Du är fri att göra som du vill med det som är ditt – men andra människor tillhör inte dig. De är inte din egendom, och du får inte besluta över deras kroppar eller liv. Du får exkludera dem från din egendom om du vill, men du får inte tvinga dem att genomgå medicinska (eller icke-medicinska) procedurer. Du behöver faktiskt inte ens vara libertarian för att förstå detta. Rätten till kroppsintegritet, att vara fri från angrepp, är den mest fundamentala av alla mänskliga rättigheter. Om vi inte försvarar den, då spelar inga andra rättigheter någon som helst roll.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *