Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Universell basinkomst: Despotens dröm

Jag sitter på puben efter en träff med Skeptics Society. Jag dyker inte upp särskilt ofta, men idag var det en berömd författare som talade och eftersom jag lever (som de flesta av oss gör idag) i en slags social media-bubbla, var detta en sällsynt möjlighet för mig att faktiskt få en inblick i vad tänkande människor utanför min krets säger om några av dagens problemområden. En trivsam pratstund följer över en öl med ett par av de andra deltagarna, när samtalsämnet vid mitt bord mirakulöst övergår till universell basinkomst (UBI). Min granne skiner av övertygelse över dess fördelar. Han lovar ivrigt att det kommer att lösa otaliga av de problem som vår civilisation står inför och jag får en känsla av att han har spridit detta evangelium vid varje givet tillfälle. Om han bara kunde få tillräckligt många människor att tro på idén…

Jag avstår från att nämna min bok eftersom jag inte vill påverka hans svar på mina frågor. Jag väntar artigt på min tur och ställer sedan en enkel fråga: ”Vad tror du att de potentiella nackdelarna med basinkomsten skulle vara då?”

Han svarar: ”Det finns inga.”

Avvägningar är oundvikliga

Trots de heta meningsskiljaktigheterna ekonomer emellan om nästan varje ämne under solen, finns det förmodligen en punkt som alla faktiskt är eniga om. Det är det faktum att all politik har vinnare och förlorare. Med tanke på att mänskliga behov är oändliga medan våra medel för att uppnå dessa önskemål är begränsade, gynnar politiken i sin natur vissa grupper på bekostnad av andra.

Men för den universella basinkomsten verkar detta inte gälla. Den kommer att bota fattigdom, eliminera stress, minska brott, öppna upp för företagande, frigöra kvinnor, rädda oss från AI och bekämpa klimatförändringar. Jag överdriver inte. Jag googlade, och det finns flera artiklar som hävdar att UBI inte bara kommer att rädda ekonomin från avgrundens rand, vilket är på grund av en brist på konsumentefterfrågan, genom att öka konsumtionen, utan även på något sätt stoppa den globala uppvärmningen – så motstridiga som dessa två syften än kan verka vara.

Är UBI en flygande enhörning som fiser regnbågar?

Kanske. Kanske kommer lagarna inom ekonomin att upphävas medelst förespråkarnas goda avsikter. Sådan är idealismens styrka och ryktbarhet.

Kanske är jag lite hård mot spirande idealister. När allt kommer omkring har den här killen ingen bakgrund inom ekonomi, eller hur? Han letar bara efter ett enkelt sätt att rädda världen. Jag borde verkligen ge mig på någon i min egen storlek. Professionella förespråkare för UBI kommer säkert att vara mer balanserade när de betraktar UBIs fördelar och nackdelar och kommer att ge en mer nyanserad bild, inte sant?

Tja, inte enligt titlarna på deras böcker …

Rutger Bregman börjar direkt med att kalla sin bok som förespråkar UBI Utopi för realister.

Annie Lowreys bok Ge folk pengar bär undertexten ”Hur en universell basinkomst skulle eliminera fattigdom, revolutionera arbete och stöpa om världen.”

Andy Stern och Lee Kravitz bok Att höja golvet bär en undertext som hävdar att UBI kommer att ”förnya vår ekonomi och återuppbygga den amerikanska drömmen.”

Phillipe Van Parijs och Yannick Vanderborght döpte sin bok Basinkomst: ett radikalt förslag för ett fritt samhälle och en sund ekonomi.

Denna gränslösa idealism skrämmer mig. Ryssarna erbjöds också utopi efter tsardömet, liksom kineserna när Mao kom till makten. Så om jag avviker från min hittills ekumeniska ton kring den här nya läran, är det delvis för att människor lätt verkar glömma vad vägen till helvetet är stenlagd med.

Lita på att världens regimer ska göra gott?

De flesta är överens om att politik är ett smutsigt spel och att politiska maktinnehavare oundvikligen kommer att använda den för att främja sig själva och sina vänner. Med det sagt, trots att jag har varit omgiven av det nuvarande tänkandet kring UBI i tre år nu, har jag hört överraskande lite beaktning till vad regeringen – eller en framtida regering – faktiskt kan göra när den har tagit kontroll över allas penningpungar.

Dessa regeringar består av samma människor som inledde ett permanent krig i Mellanöstern och slösade miljarder dollar på att förstöra miljontals liv. Dessa regeringar räddade bankerna med skattemedel och gav sig själva lönehöjningar efter att ha berättat för resten av nationen att vi nu var tvungna att dra åt livremmen. De har bestulit de unga möjligheten att äga ett hem genom att höja huspriserna upp genom taket och jobbar på att lämna dem en nation fullständigt skuldruinerad. De fortsätter att låsa in ett stort antal människor i årtionden för offerlösa brott och lämnar deras barn att växa upp i singelhushåll. De skapade ett oligopol på högskoleutbildningen som tvingade generationer till stora studieskulder vars kontrakt inte kan brytas upp, och sjukvårdssystem som är så restriktiva att människor måste betala hutlösa belopp för att få vård eller tvingas till regeringens sjukvårdsväntelistor som är så långa att deras besvär är kroniska eller ej möjliga att behandla längre när det väl är deras tur.

Är jag den enda som räds att dessa krafter även i framtiden kommer att verka för ondska snarare än för gott?

Kinas ”kreditsystem”

En varnande exempel kan hittas i Kina.

Om vi ​​tittar på Kina, där de bedriver ett ”socialt kreditsystem”, kan vi få en inblick i vad som kan vara att vänta med UBI.

Enligt det kinesiska sociala kreditsystemet bedömer regeringen sina medborgares beteende och pålitlighet och tilldelar varje person ett betyg på upp till ett tusen som staten sedan kan höja eller sänka. Om man till exempel spelar sin musik för högt, inte betalar ett skadestånd, är skyldig staten pengar eller blir fängslad kan man förlora vissa rättigheter, till exempel att boka flyg eller tågbiljetter. Regeringen kan få en individs internethastighet strypt eller utesluta en person från att få de bästa jobben. Föräldrar kan få sina barn nekade från de bästa skolorna, uteslutas från de bästa hotellen, offentligt utpekas och tvingas skämmas som ”dåliga medborgare” och till och med få familjens hund bortförd.

En garanti för basinkomst kanske börjar som universell, men när åren går och den visar sig dyr att tillhandahålla, kan det vara så att man börjar ta genvägar för att säkerställa dess fortsatta tillgänglighet. De flesta kommer sannolikt inte att invända mot att UBI till exempel dras tillbaka från brottslingar. Och sedan kanske för antisocialt beteende. Människor kan få sina universella basinkomster reducerade genom att begå småbrott som nedskräpning. Några kanske jämrar sig över att detta vore början på statlig social manipulation, men för de flesta kommer detta att verka som en ganska förnuftig och rimlig åtgärd. När allt kommer omkring drar vi ”alla” nytta av välfärden i samhället som våra vägar och skolor, och nu vår basinkomst. Så om vissa väljer att återbetala samhället med respektlöshet, genom så vulgärt beteende som att kasta bort cigarettfimpar, spotta på gatan, undvika att plocka upp deras hundskit et cetera, varför ska samhället fortsätta att förse dem med en basinkomst? Dessutom, om deras basinkomst reduceras i flera månader är det osannolikt att de kommer att upprepa brottet – de kommer snart att lära sig läxan. Det sparar pengar inom brottsbekämpning, långa domstolsprövningar och fängelsestraff, som alla är kostsamma. Att klippa av folkets basinkomst verkar snart vara det mest förnuftiga och lämpliga straffet för många brott och förseelser. Människor kan bli sanktionerade för saker som att inte källsortera. När allt kommer omkring tillhandahåller regeringen avfallshanteringen åt oss, och miljön står ju på spel. Regeringar undersöker redan möjligheten att sanktionera människor för denna typ av beteende, så steget skulle inte vara alltför stort. Dessa mindre åtgärder utformas bara för att introducera själva idén med att ”skuffa människor i rätt riktning” innan de mer radikala åtgärderna kan vidtas för att via UBI forma medborgarnas beteende.

I Kina kan människor få sin sociala kreditpoäng sänkt genom att köpa för många TV-spel. Under UBI skulle det säkert finnas klagomål om att vissa människor utnyttjar systemet men inte bidrar, och att det är dåligt för dem såväl som för samhället. Det kommer därför att vara rimligt att spara in lite pengar samtidigt som man uppmuntrar människor till bättre vanor genom att reducera folks universella basinkomster om de lägger för mycket tid på TV-spel eller på sociala medier. Regeringen kommer troligen att ha många bra idéer kring vilken typ av aktivitet de borde ägna sig åt istället. Snart kanske de vill belöna människor för gott beteende, som att bidra till välgörenhet eller frivilligarbete. Men hur länge kan ett sådant system förbli opartiskt? Hur lång tid tar det innan folk börjar skapa illasinnade system för pengatvätt eller gratis statliga pengar? Hur länge innan regeringen börjar utse vilka ändamål som är goda och inte? När regeringen börjar belöna specifika aktiviteter med offentliga medel ersätts marknadssystemet med en ”mutokrati” där människor kan klättra på resursstegen inte genom att direkt tillhandahålla varor och tjänster som andra är villiga att betala för, utan genom att ta reda på vad regeringen mest föredrar och samla UBI-poäng. Om spionering på grannar och rapportering av så kallat antisocialt beteende är kvalificerande, har regeringen hittat en tydlig roll för denna nya klass av sykofanter – idén blir allt mer skrämmande. Det skulle inte vara första gången regeringar uppmanar sina medborgare att skvallra på sina grannar.

I Kina kan människor få sin sociala kreditpoäng sänkt för att ha postat fake news. Naturligtvis frågar vi oss: fake news enligt vem? När allt kommer omkring hävdar den kinesiska regeringen att massakern på Himmelska fridens torg 1989 är fake news som har konstruerats av väst för att undergräva regimen. Närmare hemma var mainstream-medierna helt sammansvurna i att övertyga allmänheten om det rättrådiga med att starta kriget i Irak, men jag tvivlar väldigt mycket på att  människor kommer att sanktioneras för att ha postat nyheter från mainstreamkällor som BBC eller MSNBC. Våra ledare står över att förfalska historia och att förpasaa pinsamma incidenter ner i det hemliga arkivet för permanent radering. Universell basinkomst utgör dock också ett allvarligt hot mot yttrandefriheten. Alla som har följt ”woke wars” på Twitter och andra sociala medieplattformar har hört talas om människor som har fått livstidsavstängningar för att tweeta saker som ”Män är aldrig kvinnor.”. Oavsett om du tycker att ett sådant uttalande är transfobiskt eller inte, kan du åtminstone tycka att man har rätt att posta en sådan tweet för att sedan få bli grundligt utbildad om felet i deras handling av andra användare. Den universella basinkomsten kan enkelt bli det nya vapnet mot dem som har impopulära åsikter eller de som helt enkelt inte längre är politiskt korrekta. Det kommer först att användas för att slå mot impopulära grupper som rasister, misogynister, homofober och trångsynta. Inte många lär komma till deras försvar när de förlorar sina basinkomster för att ha spridit hat. Men en dag kan du själv ha en impopulär åsikt som är relativt harmlös. Du kanske säger att människor inte borde få sina basinkomster sänkta bara för att de säger impopulära saker på internet. Du kommer då inte bara att tryckas till med en avstängning från Twitter, du kommer även att potentiellt förlora tusentals kronor i månaden.

Den konservative Charles Murray konstaterar i Losing Ground, hans bok som argumenterar emot UBI, att policyn skulle kräva att folk har ett ”universellt pass” och ”känt bankkonto.” Jag tycker inte att det är orealistiskt att föreställa sig att folk kommer att tvingas till att ha ett obligatoriskt ID-kort från regeringen för att på sin basinkomst utbetald. Kort därefter kommer du uppmanas att visa det för att komma in på platser och regeringsbyggnader. Självklart på flygplatsen för att komma på ett flygplan. Sedan för att komma ombord på tåg eller buss. Sedan för att komma in på en bar eller restaurang. Sedan vid poliskontroller. Det dröjer inte länge innan vi kommer att avkrävas vårt ID-kort för att besöka alla offentliga platser. Underlåtenhet att visa det kommer leda till avdrag på vår UBI. Du måste visa ditt ID-kort för att rösta, och snart kommer soffliggande resultera i ett avdrag på din UBI. I krigstid blir du ombedd att anmäla dig till militären eller riskera att förlora din UBI om du nekar till din patriotiska skyldighet. Precis som stater fryser tillgångarna hos misstänkta bedragare kommer de snart att frysa dessa ”kända bankkonton” för politiska dissidenter. När det kommer till de med radikala idéer om frihet från regeringens tyranni kommer det att finnas få kvar som kan tala ut.

Långt ifrån att skapa en futuristisk utopi där – när våra säkerhetsbehov uppfyllts – vi alla är fria att följa våra drömmar, bli framstående forskare, akademiker, konstnärer och företagare, hotar den universella basinkomsten med en totalitär skräck som vi bara kan föreställa oss i The Twilight Zone och The Outer Limits.

Speciellt de fattiga, som enbart överlever genom sina statliga utbetalningar, kommer snabbt att bli mycket försiktiga med vad de säger och gör, men även ganska välmående människor kommer att tänka två gånger innan de riskerar en summa som är stor nog att leva på. UBI kommer att institutionalisera staten som varje medborgares beskyddare – och oss som underordnade staten. När detta förhållande har upprättats kommer vi in ​​i en skrämmande era där regeringen är vår försörjare och UBI lätt kan användas som vapen av våra härskare för att forma oss till lydnad.

Denna uppsats är baserad på ett föredrag av författaren vid den åttonde internationella konferensen av den österrikiska ekonomihögskolan i Wien den 14 november 2019.


Originalartikeln har översatts av Magnus Johansson.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

3 kommentarer till ”Universell basinkomst: Despotens dröm

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *