Mises om polylogism

Ludwig von Mises
Ludwig von Mises

Marxistisk polylogism hävdar att sinnets logiska struktur skiljer sig åt beroende på vilken samhällsklass man tillhör. Raspolylogismen skiljer sig åt från marxistisk polylogisk bara såtillvida att den hävdar att varje ras har en egen sinnesstruktur och menar att alla som tillhör en viss ras, oberoende av deras klasstillhörighet, är försedda med denna logiska struktur.

Det finns ingen anledning att här kritisera begreppen samhällsklass eller ras, såsom de tillämpas av dessa läror. Det är inte nödvändigt att fråga marxister när och hur en proletär som lyckats inträda i borgerlighetens kretsar ändrar sitt proletära sinnelag till ett borgerligt sådant. Det tjänar inget till att be rasisterna förklara vilken sorts logik som utmärker människor som inte är renrasiga. Det finns mycket större problem med deras läror.

Varken marxisterna, rasisterna eller några andra polylogister gick längre än att hävda att sinnets logiska struktur skiljer sig åt mellan medlemmar av olika klasser, raser och nationer. De försökte aldrig visa exakt hur proletariatets logik skiljer sig åt från borgerlighetens, eller hur arisk logik skiljer sig åt från icke-vitas, eller hur tyskarnas logik skiljer sig åt från fransmännens eller britternas. Marxisterna menade att Ricardos teori om komparativa kostnader är felaktig eftersom Ricardo var borgare. De tyska rasisterna fördömde samma teori på grund av att Ricardo var jude, och de tyska nationalisterna avfärdade tesen eftersom han var engelsman. Vissa tyska professorer anförde alla dessa tre argument mot Ricardos läror samtidigt. Men att beskriva författarens bakgrund räcker inte för att fullständigt tillbakavisa en teori. Det som krävs är att man ådagalägger ett logiskt system som skiljer sig åt från det som den kritiserade författaren använder sig av. Sedan måste man undersöka den ifrågasatta teorin steg för steg och visa var i resonemanget det finns slutsatser som, även om de är korrekta utifrån författarens logik, är ogiltiga utifrån marxistisk, arisk eller tysk logik. Slutligen skulle man behöva förklara vilka korrekta slutsatser man drar om man ersatt författarens felaktiga logik med kritikerns logik. Som alla vet har detta aldrig gjorts och ingen kommer någonsin att göra det heller.

Förutom detta har vi också faktumet att det råder oenighet mellan människor som tillhör samma klass, ras, eller nation. Nazisterna säger att det olyckligtvis finns tyskar som inte tänker på det korrekta tyska sättet, men om en tysk inte nödvändigtvis tänker som han borde, utan kanske istället tänker på ett sätt som någon med en annan slags logik, vem kan då avgöra vilka idéer som är renodlat tyska och vilka som inte är det? Professor Franz Oppenheimer uttryckte det på följande sätt: ”Individen misstar sig ofta när det gäller att se till sina egna intressen, men en klass misstar sig aldrig i det långa loppet.” Detta skulle innebära att majoritetsval är ofelbara. Emellertid motsatte sig nazisterna majoritetsval eftersom de var otyska. Marxisterna låtsas enbart vara för den demokratiska principen med majoritetsval. Men så fort det sätts på prov förordar de minoritetsstyre, förutsatt att det är deras eget parti som styr. Vi minns hur Lenin med våld upplöste det parlament som valts i allmänna val där både män och kvinnor deltog, eftersom bara en femtedel av parlamentets medlemmar var bolsjeviker.

En konsekvent anhängare av polylogism måste hävda att idéer stämmer eftersom deras upphovsmän tillhör rätt klass, nation eller ras. Konsekvens är dock inte en av deras dygder. Sålunda är marxisterna beredda att ge epitetet ”proletär tänkare” till alla de vars läror de håller med om medan alla andra antingen är klassfiender eller förrädare. Hitler var till och med uppriktig nog att medge att den enda metod han hade att tillgå när det gällde att urskilja de sanna tyskarna från de av blandras och främlingar var att tillkännage ett genuint tyskt program och ta reda på vilka som var beredda att stödja det. En mörkhårig man vars kroppsliga inslag på intet sätt motsvarade den ariska herrefolksrasens ideal gav sig alltså rätten att upptäcka den enda lära som var lämplig för det tyska sinnelaget och förvisa alla som inte accepterade denna lära, oavsett vad deras kroppsliga inslag än var. Inget ytterligare bevis behövs för att avfärda denna lära.

1 kommentarer till ”Mises om polylogism

  • En artikel som höjer sig skyhögt över andra här i forumet.
    Logik, rationalitet, konsekvens dominerar på ett synnerligen föredömligt sätt.

    Kan tänka mig att vänsterfolk, nationalister och liknande svammelmakare blir irriterade av konfronteras av rationaliteten.

    Var detta av Mises himself. Borde väl ha varit det. Jag får mer respekt för honom.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *