Det falska påståendet om konsensus i klimatfrågan

Ett av de populära retoriska redskapen i klimatdebatten som interventonsförespråkare använder sig av är att hävda att ”97% av forskarna” håller med om deras ståndpunkt, och därför måste alla kritiker vara ovetenskapliga ”förnekare”.

Detta påstående var tvivelaktigt redan från början; personer som David Friedman visade att påståendet om ”97% konsensus” uppstod via en partisk studie som felaktigt rankade vetenskapliga artiklar, och därmed gjorde siffran högre än den annars skulle ha varit.

Men utöver detta använder en recension av en bok som är kritisk till mainstreamekonomi i The New Republic exakt samma grad av konsensus för att försöka smäda ekonomivetenskapen. Med andra ord, med avseende på ekonomernas närapå enhälliga förkastande av hyreskontroller eller tullar drar i alla fall vissa progressiva vänsterblivna slutsatsen att det måste ha att göra med grupptänk.  En konsekvent tråd i båda fallen – både avseende klimatforskarna och ekonomerna – är att The New Republic tar den sida som kommer att öka statens makt, en central princip sedan den grundades av Herbert Croly för ett sekel sedan.

Det tvivelaktiga påståendet om ”97% konsensus” i klimatfrågan

Redan 2014 gick David Friedman igenom ursprungsartikeln som startade påståendet om att 97% av forskarna var överens.  Vad de ursprungliga författarna, Cook et al., faktiskt fann i sin artikel från 2013 var att 97.1% av de relevanta artiklarna var överens om att människan bidrar till den globala uppvärmningen. Men märk att det inte alls är samma sak som att säga att människan är det som främst bidrar till den observerade globala uppvärmningen (sedan den industriella revolutionen).

Det är två väldigt olika påståenden. Till exempel författade jag en artikel åt Cato tillsammans med klimatforskarna Pat Michaels och Chip Knappenberger, där vi stark motsatte oss en kolskatt. Ändå skulle både Michaels och Knappenberger anses vara klimatforskare som tillhörde de ”97 procenten” enligt Cook et al. Det vill säga Michaels och Knappenberger är båda överens om att mänsklig aktivitet som avger koldioxid, allt annat lika, kommer att göra världen varmare än den annars skulle vara. Denna iakttagelse i sig innebär dock inte att det finns en kris, och inte heller rättfärdigar det en omfattande kolskatt.

Dessutom, när det gäller vad Cook et al. faktiskt hittade, visade ekonomen David R. Henderson att det var ännu värre ställt än vad Friedman hade rapporterat. Så här uttryckte sig Henderson:

[Cook et al.] kom fram till sina 97 procent genom att enbart betrakta de utdrag som tog ställning avseende antropogen global uppvärmning (AGW). Det är vidare intressant att notera att två tredjedelar av utdragen inte tog ställning. Så med David Friedmans och min kritik i beaktande borde Cook och Bedford, i sammanfattningen av sina resultat, ha sagt: ”Av de ungefär 30% klimatforskare som skriver om global uppvärmning, och som uttryckte en ståndpunkt angående människans roll, menade 97% att människan i viss mån bidrar något till den globala uppvärmningen. ” Det är inte lika sprängkraftigt, eller hur? [David R. Henderson, fetstil tillagd.]

Så för att sammanfatta: Genom att lyssna på vad som sägs i massmedia och i diskussioner på internet är det lätt för den genomsnittliga personen att få uppfattningen att 97% av alla forskare som någonsin har publicerat om klimatförändringar tror att människan är den främsta orsaken till den globala uppvärmningen. Och likväl, åtminstone om vi granskar den ursprungliga artikeln från Cook et al. (2013) som startade hela diskussionen, vad de faktiskt hittade var att bland de artiklar om klimatförändringar som de använde sig av, uttryckte endast en tredjedel av dem en åsikt om dess orsaker, och av den delmängden var 97% överens om att människor var minst en av många orsaker till klimatförändringarna. Detta påstående är så sant som det är sagt, något man inte längre kan säga om det som sägs inom den politiska diskursen som rör klimatfrågan.

The New Republics hyckleri

Tidskriften The New Republic grundades 1914. Dess webbplats skriver: ”I över 100 år har vi förespråkat progressiva idéer och utmanat folkopinionen…The New Republic främjar nya lösningar för dagens mest kritiska frågor. ”

Det är således inte förvånande att The New Republic använder den påstådda konsensusen inom klimatvetenskapen på samma sätt som andra progressiva media brukar göra. Här är ett utdrag från en artikel från 2015 (av Rebecca Leber) där republikaner hånades för sin antivetenskapliga inställning till klimatförändringarna:

För två år sedan undersökte en grupp internationella forskare under ledning av University of Queenslands John Cook 12 000 sammandrag av referentgranskade artiklar om klimatförändringar sedan 1990-talet. Av de 4 000 artiklarna som på ett eller annat sätt tog ställning avseende orsakerna till den globala uppvärmningen, var 97 procent av dem eniga: Människan är den främsta orsaken. Genom att sätta en siffra på det vetenskapliga samförståndet, gav studien alla från president Barack Obama till komikern John Oliver en perfekt samtalspunkt. [Leber, fetstil tillagd.]

Observera att Leber hjälper till att upprätthålla en falskhet, även om hon kan förlåtas – en del av David Friedmans kritik var att visa att Cook själv var ansvarig (Friedman kallar det en direkt lögn) för förvirringen kring vad han och hans medförfattare faktiskt hittat. Och märk att Leber bekräftar vad jag har hävdat i det här inlägget, nämligen att det var artikeln av Cook et al. (2013) som ursprungligen gav upphov till denna ”samtalspunkt” (hennes term) om ett så kallat konsensus.

Poängen med Lebers uppsats är sedan att fördöma Ted Cruz och vissa andra republikaner för att ha ignorerat denna enighet bland klimatforskare:

All denna debatt om en statistik kan tyckas dum, men det är viktigt att folk förstår att det finns en överväldigande samstämmighet om att människan orsakar den globala uppvärmningen. Förnekare har lyckats undergräva hur allmänheten ser på klimatvetenskapen, vilket i sin tur gör väljarna mindre benägna att stödja klimatpolitik.

Nu till det som är verkligt intressant. En kollega skickade mig en recension i The New Republic av en ny bok av Binyan Appelbaum som är kritisk till ekonomivetenskapen. Recensenten Robin Kaiser-Schatzlein citerade med godkännande Appelbaums låga syn på konsensus bland ekonomer:

Appelbaum visar den märkligt höga grad av samförstånd som finns inom ekonomivetenskapen, inklusive en undersökning av ekonomer från 1979 som ”fann att 98 procent motsatte sig hyreskontroller, 97 procent motsatte sig tullar, 95 procent föredrog flytande växelkurser och 90 procent motsatte sig minimilöner.” Och i ett ögonblick av elakartad humor konstaterar han att ”även om naturen tenderar mot entropi, delade de en uppfattning om att ekonomin tenderar mot jämvikt.” Ekonomerna delade en läskig brist på tvivel om hur världen fungerade. [Kaiser-Schatzlein, fetstil tillagd.]

Är det inte fantastiskt? Snarare än att jaga och demonisera demokratiska politiker som vågar motsätta sig expertkonsensus om saker som hyreskontroll – vilket Bernie Sanders nyligen har förespråkat – är reaktionen här att gapskratta inför den ”läskiga bristen på tvivel om hur världen [fungerar]”.

Slutsats

Från allra första början var påståendet om ”97% konsensus” i klimatfrågan tvivelaktigt, med anhängare som hävdade att det representerade mycket mer än vad det faktiskt gjorde. Vidare visar en ny bokrecension i The New Republic att när det gäller ekonomivetenskapen betyder 97% konsensus ingenting om det inte stöder en progressiv politik.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

1 kommentarer till ”Det falska påståendet om konsensus i klimatfrågan

  • Konsensus kan man använda som ett mått på hur många som som står bakom ett beslut vid handuppräckning.

    Inom vetenskap använder man ”instrument” kopplade till fenomen och behöver inte konsensus. Man läser av instrumenten. Åsikter är faktiskt inte så viktiga som småtjejerna som styr världen tror.

    Är man beroende av att någon håller en i handen och inte själv kan läsa diagram på http://www.climate4you.com/ så handlar det ju om att man tillhör gruppen som är beroende av förmyndare eller god man och inte kan tänka själv.

    Man kan ju inte vara expert på allt, men även om man tvingas använda ombud för att bilda sig en uppfattning bör man ju kolla många ombud och undersöka vad de faktiskt vet och kan och hur de tycks förhålla till sig kunskap.

    Många av oraklen som predikar världens undergång har ju ganska mager vetenskaplig inställning. De verkar vara mer intresserade av att verka övertygande än att resonera allsidigt om problemet. För mig är de ”enormt övertygade” själva sinnebilden för någon man INTE ska lyssna på. Starka åsikter är inte kännetecknet för en vetenskaplig eller ingenjörsmässig approach.

    De som inte är bekanta med hur ingenjörer söker kunskap och hur man väljer och vrakar bland hundratals motsägelsefulla uppgifter förstår helt enkelt inte processen.

    Många tycks vara direkt intresserade av att ha en uppfattning utan att kunna spåra informationen till något faktiskt. ”Lyssna på vetenskapsmännen” är ju så korkat att man slår sig för pannan. Det finns inga ”vetenskapsmännen”. Det är ingen homogen grupp som tycker något speciellt.

    Det som kännetecknar ”vetenskapsmännen” är ganska precis att de inte har något budskap. Om de är riktiga vetenskapsmän så gör de observationer och skapar teorier.

    Vetenskapsmän ska man inte lyssna på. Man ska ställa frågor som de kanske kan svara på, men något budskap vill jag inte höra talas om.

    ”Budskap” är för politiker och har inget med vetenskap att göra. Konsensus är inget för vetenskapsmän. Det är vetenskapens absoluta motsats och betyder nu stänger vi dörren eller nu har vi beslutat.

    Vetenskapsmän fattar inte beslut och ska absolut inte ha en bestämd uppfattning. De ska lyda observationerna från minut till minut och försöka förstå vad de observerar.

    Kolla på denna bild av temperaturen i Arktis och förundras över att det var underligt varmt där uppe även på 40-talet. Kan det vara Atlanten som böljar fram och tillbaka med en periodtid på 77 år?

    http://www.climate4you.com/images/70-90N%20MonthlyAnomaly%20Since1920.gif
    http://www.climate4you.com/images/MAAT%2070-90N%20HadCRUT4%20Since1900.gif

    Om detta vill man inte tala. Man tittar bara på en liten del från det att det började luta uppåt på 40-talet.

    Inte heller verkar man vara bekymrad över att det på Sydpolen råder total stiltje. Temperaturen (som man inte kunnat monitorera innan satelliterna kom på 70-talet) rör sig inte ett skvatt!! Någon som undrar hur denna del av världen kan vara helt isolerad från KATASTROFEN medan bara norra halvklotet drabbas. Mycket underligt.

    http://www.climate4you.com/images/MSU%20UAH%20ArcticAndAntarctic%20MonthlyTempSince1979%20With37monthRunningAverage.gif

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *