Högerpopulism: en strategi för paleorörelsen


VAD ÄR HÖGERPOPULISM?

Den grundläggande högerinsikten är att vi lever i ett etatistiskt land, i en etatistisk värld som domineras av en härskarelit bestående av den svullna staten, storbolagen och diverse inflytelserika lobbyister. För att förtydliga, det gamla Amerika med individuell frihet, privat egendom och minimal stat har ersatts med en koalition av politiker och byråkrater som allierat sig med, och domineras av, starka företagseliter och finansfamiljer (t.ex. Rockefellers, Trilaterala Kommissionen); och den nya klassens teknokrater och intellektuella, bestående av Ivy League-akademiker och mediaeliter, som utgör den opinionsbildande samhällsklassen. Kort sammanfattat, vi styrs utav en uppdaterad 1900-tals koalitation av tron och altare, bortsett från att denna tron utgörs av diverse storbolag och altaret är sekulära, etatistiska intellektuella, men med inspiration från den kristna huvudfårans sociala budskap. Den statliga härskarklassen har alltid varit i behov av intellektuella att rättfärdiga deras styre och med bedrägeri få massorna att underkasta sig, d.v.s., att betala skatt och godta statens legitimitet. För länge sedan, i de flesta samhällen, stod ett slags prästerskap eller en statskyrka för denna opinionsbildning. Nu, i en mer sekulär era, har vi istället teknokrater, ”sociala ingenjörer”, och media-intellektuella, som ursäktar staten och fyller posterna i dess byråkrati.

Libertarianer har länge sett problemen för vad de är, men som strateger för samhällsförändring står de kvar på perrongen långt efter att tåget har gått. I vad vi kan kalla ”den Hayekianska modellen” har de förespråkat spridandet av korrekta idéer som medel för att konvertera den intellektuella eliten till frihetsidén, med början bland filosoferna i toppen, för att sedan långsamt genom decennierna nå journalister och andra opinionsbildare inom media i botten. Självfallet är idéer nyckeln, och spridandet av korrekt doktrin en nödvändig del av varje libertariansk strategi. Processen kan sägas vara för långsam, men en långsiktig strategi är viktig och står i kontrast till den tragiska menlösheten hos etablerad konservatism som bara är intresserad av det minst dåliga alternativet i det nuvarande valet och därför förlorar på lång sikt. Men den stora bristen är inte så mycket att man fokuserar på det långa loppet som att man ignorerar det grundläggande faktum att problemet inte enbart är ett intellektuellt fel. Problemet är att den intellektuella eliten drar nytta av det nuvarande systemet; de är en del utav härskarklassen. Den Hayekianska modellen gör antagandet att alla, eller åtminstone alla intellektuella, är intresserade av sanningen, och att ekonomiskt egenintresse aldrig står i vägen. Alla som är det minsta bekantade med intellektuella eller akademiker borde vara befriade från denna vanföreställning. Varje libertariansk strategi måste erkänna att intellektuella och opinionsbildare är en del av det fundamentala problemet, inte bara på grund av ett misstag, utan på grund av att deras egenintresse är knutet till systemet.

Så varför imploderade kommunismen? För att mot slutet fungerade systemet så dåligt att tillochmed nomenklaturan tröttnade och gav upp. Marxisterna har korrekt påpekat att ett samhälle kollapsar när härskarklassen blir demoraliserad och förlorar sin vilja till makten; verklig manifestering av kommunismens misslyckande ledde till denna demoralisering. Men att inte göra någonting, eller förlita sig helt och hållet på att utbilda eliten i korrekta idéer, betyder att vårt eget etatistiska system inte kommer ta slut förrän hela vårt samhälle, i likhet med Sovjetunionen, ligger i ruiner. Vi kan såklart inte sitta stilla och invänta detta. En strategi för frihet måste vara långt mer aktiv och aggressiv.

Därav behovet för libertarianer eller konservativa förespråkare av en minimal stat av att ha mer än ett vapen i sitt arsenal: inte enbart spridandet av korrekta idéer, utan också blottläggandet av den korrupta styrande eliten och hur de tjänar på det existerande systemet, mer specifikt hur de gör det på bekostnad av oss andra. Att avmaskera eliten är ”smutskastningskampanjen” när den är som bäst.

Denna tvådelade strategi är (a) att bygga upp ett kader av våra egna libertarianska, minimal-stats-opinionsbildare, baserat på korrekta idéer; och (b) att vända sig direkt till massorna, kringgå de etablerade medierna och intellektuella eliterna, att väcka folkligt missnöje och vända massorna emot eliterna som plundrar dem, förvirrar dem, och förtrycker dem, både socialt och ekonomiskt. Men denna strategi måste förena det abstrakta och det konkreta; den bör inte hålla sig till att attackera eliten i det abstrakta, utan måste fokusera specifikt på det existerande etatistiska systemet, på de som just nu utgör härskarklassen.

Libertarianer har länge haft svårt att identifiera vilka, vilka grupper, man bör vända sig till. Det enkla svaret är: ”alla” duger inte som svar. För att vara politiskt relevanta måste vi koncentrera oss på de grupper som är mest förtryckta och som också har mest socialt inflytande.

Det nuvarande systemet bygger på en ohelig allians mellan ”företagsliberala” storbolag och mediaeliter, som, genom den svullna staten, har försett en parasitisk underklass med privilegier, genom plundring och förtryck, på den stora amerikanska arbetar- och medelklassens bekostnad. Därför är libertarianers och ”paleos” enda framkomliga strategi en ”högerpopulistisk” sådan, d.v.s: att avslöja och fördöma denna oheliga allians, och se till att få denna preppy-underklass-liberala mediaallians att lämna oss andra – närmare bestämt arbetar- och medelklassen – ifred.

ETT HÖGERPOPULISTISKT PROGRAM

Ett högerpopulistiskt program måste alltså vara koncentrerat på att nedmontera det som kännetecknar statens och elitens styre, och att frigöra vanliga amerikaner från de mest uppenbara och förtryckande kännetecknen hos detta styre. Kortfattat:

1. Sänk skatterna radikalt. Alla skatter, moms, företagsskatt, fastighetsskatt, osv, men speciellt den mest politiskt och personligt förtryckande: inkomstskatten. Vi måste arbeta för ett avskaffande av inkomstskatten och en nedläggning av skatteverket.

2. Skär ner i välfärden. Gör er av med underklassens styre genom avskaffandet av välfärden, eller, åtminstone avsevärt beskära och begränsa den.

3. Avskaffa minoritets- och grupprättigheter. Avskaffa positiv särbehandling och kvotering, osv, och påpeka att rotorsaken till sådana kvoter är hela den ”medborgarrättsliga” strukturen som trampar på varje amerikans äganderätt.

4. Ta tillbaka gatorna: krossa de kriminella. Och med detta menar jag, såklart, inte ekonomisk brottslighet utan våldsamma kriminella – rånare, våldtäktsmän och mördare. Polisen måste släppas lös, och tillåtas att utdela omedelbara straff, som såklart medför personligt ansvar om de visar sig vara felaktiga. 

5. Ta tillbaka gatorna: rensa ut lösdrivarna. Åter igen: släpp lös polisen för att rensa gatorna från luffare och tiggare. Vart ska de ta vägen? Vem bryr sig? Förhoppningsvis försvinner de, d.v.s., går från den klappade och daltade lösdrivarklassen till att bli produktiva medlemmar av samhället.

6. Avskaffa centralbanken; attackera bank-gangstrarna. Pengar och bankverksamhet är komplicerade frågor. Men verkligheten kan beskrivas målande: Federal reserve är en organiserad bank-kartell som skapar inflation, bedrar allmänheten och förstör deras besparingar. De hundratals miljarder i skattepengar som delats ut till S&L-bankerna kommer framstå som hönsfoder jämfört med den kommande kollapsen av de kommerciella bankerna.

7. Amerika först. En viktig punkt som inte är tänkt att vara på sjunde plats i prioriteringsordning. Amerikansk ekonomi är inte bara på nedgång; den stannar av. En vanlig familj har det sämre nu än för två årtionden sedan. Kom hem Amerika. Sluta försörja uslingar utomlands. Upphör med alla bistånd som är tänkta att gynna bank-gangstrarna och deras obligationer och exportindustrier. Låt oss upphöra med ”globaloney” och lösa våra problem här hemma istället.

8. Stå upp för familjevärderingar. Vilket betyder, få staten ut ur familjen, och ersätt statligt förmyndarskap med föräldraskap. I det långa loppet betyder det att avskaffa offentlig skola och ersätta den med privata skolor. Men vi måste inse att skatteincitament, trots Milton Friedman, inte är något övergående behov på vägen till privatiserad utbildning; istället kommer de förvärra situationen genom att cementera statens kontroll över de privata skolorna. Det sunda alternativet är decentralisering, tillbaka till lokala skolor i samhällets, eller grannskapets regi.

Vidare: Vi måste en gång för alla ta avstånd från den vänster-libertarianska synen att alla statligt kontrollerade resurser måste vara skit. Vi måste försöka, om vi inte fullgör vårt mål med total privatisering, att styra statliga inrättningar på ett sätt som främjar företagande och lokalsamhällen så långt det går. Men det betyder: de offentliga skolorna måste tillåta bön, och vi måste överge den absurda vänster-ateistiska tolkningen av första tillägget till konstitutionen att ”etablering av religion”, betyder att vi inte kan tillåta bön i en offentlig skola eller en krubba på en skolgård eller ett torg vid juletid. Vi måste återvända till sunt förnuft och teleologisk tolkning av konstitutionen.

Ännu så länge: Var och en av dessa högerpopulistiska punkter är helt och hållet överensstämmande med en radikal libertariansk ståndpunkt. Men all politik i den verkliga världen består av koalitioner, och det finns andra områden där libertarianer mycket väl kan kompromissa med sina paleo- eller traditionalist- eller andra partners i en populistisk koalition. Vad gäller familjevärderingar tillexempel, ta sådana plågor som pornografi, prostitution eller abort. Här borde libertarianska legaliserings-förespråkare vara villiga att kompromissa genom decentralisering: d.v.s., gör slut på den federala domstolens tyranni, låt dessa frågor avgöras av delstater eller än bättre, lokalsamhällen och bostadsområden, d.v.s., enligt ”samhällets standard”.

Publicerad i Januari 1992.

Originalartikeln har översatts av Jesper Bleeke

13 kommentarer till ”Högerpopulism: en strategi för paleorörelsen

  • Fick nästan deja vu till någon kommunistisk pamflett utdelad utanför systembolaget. Mycket vänsterprat om härskarklass och annat vänsterdravel (t ex om bank-gangsters).
    Men författaren kanske hör till de som kallas vänsterlibertarianer?

    Istället för att bara misstänkliggöra alla som inte delar de egna preferenserna borde man acceptera att människor har lite olika preferenser. Och så får man väl argumentera för de man har.

    Banking är inte speciellt svårt alls. De grundläggande koncepten är väldigt enkla. Tyvärr döljs de av en hord ”bank-haverister” som sprider sina förvirrade fantasier och lurar folk i allmänhet.
    Jag vågar påstå att det är få människor som har invändningar mot de grundläggande principer som banking bygger på. (Dvs att två parter kan skriva en revers). Men de som blir ilurade ”bank-haveristernas” fantasier blir desto mer irriterade på banker.

    Vill man driva libertarianism så borde man komma ganska långt med bara två punkter:
    * frihandel
    * äganderätt

    Var och en kan ju grunna över vad som inte uppnås med dessa två. (Går att hitta, men som sagt man kommer mycket långt med de två punkterna).

    • Den som känner till Rothbard vet att han inte har något emot bankverksamhet och att det som du säger är en (i princip) enkel verksamhet. Men bankverksamhet blir (som det mesta) korrumperad av statens inblandning, i detta fall genom dess centralbank. När banker så övergår från att göra vinst genom att hederligt betjäna sina kunder till att använda sig av staten blir bankers istället banksters. Detta förhållande är dock en elementär insikt i detta forum eftersom det så ofta förklarats här att vi inte anser oss nödgade att behöva förklara det varje gång. Som ny besökare kanske du inte uppfattat det ännu.

      • Hur använder sig banker av staten?
        Och vilka är det som är gangsters. De anställda eller ägarna?

        Hade du skrivit att staten reglerar och beskattar banker hade jag hållit med.

  • Vad krävs idag om till exempel jag eller någon annan ville starta en egen bank? Det är väl ganska enkelt egentligen och säkert ännu mera tack vare alla regleringar som den centraliserade makten har satt upp(i all sin närmast gudomliga visdom såklart) för att det bara ska bli bra och gynna oss alla så mycket det bara går utan några egna intressen bakom alls? Vilka är bakom detta och tjänar på detta, givetvis vinner vi alla på detta goda! Finns det några förlorare, nej nej då inte alls, som hade haft mer egenmakt om det inte varit för centraliseringen av makten, eller är allt bara jättebra och kommer fortsätta vara jättebra obehindrat i all framtid tack vare våra överförmyndares oändliga visdom och klokskap i deras strävan mot mer centralisering av makten och regleringar?

    • Det går att säga att det både är lätt och svårt att starta en bank. Svårt då det krävs specialkunskap för att få ihop en ansökan om banktillstånd.

      Men lätt då det bara är att anställa folk som kan det.

      Det är lätt för de som vill skapa en ”hederlig” bank. Det är bara för dessa att gå ihop och samla ihop startkapital. Och så anställa folk som sköter resten. Krävs knappt några kunskaper alls för detta. Men vilja måste finnas. Och givet att vi inte ser detta hända så handlar nog gnället mot banker om ordinär avundsjuka och missunnsamhet.

      • Läs punkt 6 igen Bosse. Den handlar om centralbanker. Vill du hävda att vem som helst kan starta en konkurrerrande centralbank?

      • Daniel!
        Jag svarade på en fråga från Simon. Och det är tydligt att den handlar om privatägt bankinstitut.

        Ang punkt 6, så går det utmärkt att starta ett clearinginstitut om man så önskar.

        Notera vidare att det finns varken lagar eller regler som kräver att en bank har ett kontot hos Riksbanken.

        Det går alltså utmärkt för de som så önskar att starta en bank (och ett clearinginstitut ifall man är missnöjd med de som finns).

        Varför startar inte alla de som klagar på banker en egen bättre bank? Det är ju inte få som gnäller. Så det vore inget problem för de att skapa ihop startkapital.

        Framförallt libertarianer och anarkokapitalister borde göra det. Eller vill dessa att staten skall ta hand om dom?
        Det anarkokapitalistiska samhället är inte skonsamt mot de som är apatiska och handlingsförlamade.

      • Jonas!
        SEK är en måttenhet. Det triviala svaret är att använda en annan måttenhet. (Du kan konvertera till t ex EUR i huvudet varje gång du ser SEK).

        Men det var väl inte det du menade. Och detta är en uppmaning till dig att tänka igenom frågeställningen och formulera dig mer genomtänkt och komplett.

        Den som vill undvika SEK kan t ex ha en bankkonto i en annan måttenhet. T ex EUR. Banker har den tjänsten. Att en del tjänste- och varutleverantörer prissätter i SEK är deras beslut. Det har du inget med att göra. Det är bara att gilla läget eller låte bli att göra affärer med dom.

        För att lösa det kan du skaffa ett kreditkort till ditt EUR-bankkonto och betala med. Då växlar banken åt dig. Och du behöver inte själv befatta dig med SEK.

        Banker har alltså en servicenivå numera som kan lösa detta åt dig.
        Då var det värre förr när folk använde kontanter. Då fanns inte de här möjligheterna.
        Men iom att bank och finans i stort sett är privat numera så går det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *