Normblandning och normkritik skapar konflikter

Japansk te-ceremoni

I tider då mångkultur anses vara något som berikar ett samhälle kan det vara intressant att fundera över vad som skiljer kulturer åt. Om det är så att det är bättre med flera kulturer i ett och samma samhälle, istället för mono-kultur, då blir det viktigt att ta reda på vad det är som skiljer kulturer åt. Det måste ju vara en skillnad mellan kulturer, annars är det ju ingen skillnad mellan mångkultur och mono-kultur och mångkultur är således inte mer berikande än mono-kultur. Så vari ligger skillnaden? I normerna.

Över lång tid utvecklar människor regler som bestämmer hur ordinära och extraordinära händelser och företeelser skall hanteras på ett mellanmänskligt plan. I det stora som det lilla:

  • Ska en ung person lämna plats på bussen åt äldre?
  • Har en man företräde framför en kvinna?
  • Ska mannen hålla upp dörren åt kvinnan?
  • Vem betalar notan på första dejten, eller ska man betala var för sig?
  • När man hälsar, vem bugar djupast?
  • Får en man hälsa på en kvinna genom att ta i hand?
  • Vilka procedurer gäller när man dricker te tillsammans?
  • Om man äter nötter, får man kasta nötskalen på tunnelbanevagnens golv?
  • Får man spotta på gatan?
  • Ska man komma prick i tid, eller en kvart, eller till och med en hel timme efter utsatt tid?
  • Får man skrika på ett bibliotek?

Vid varje givet tillfälle i kontakt med våra medmänniskor, i de minsta och mest alldagliga av situationer, styrs vårt beteende av ett system av oskrivna regler, dvs normer. Vissa normer skrivs ner och blir till lagar, andra inte.

Varför finns normer? De finns för att vi människor vill undvika konflikter. Normerna utvecklas långsamt över tid och återspeglar de lokala förutsättningar som finns för liv och handel mellan människor. Därför skiljer sig normerna mellan stad och landsbygd, även om det är inom samma region. Om människor lever på fasta platser och brukar jorden, då är sannolikheten hög att det över tid utvecklas strikta normer kring ägande och vem som får och inte får beträda privat mark. Ju mer jordbruket kapitaliseras, desto färre jordbrukare behövs och desto mer blir normerna anpassade efter familjegemenskap, istället för bygemenskap. Om människor lever under nomadiska förhållanden i klaner istället för små familjer, då kommer helt andra normer utvecklas som ställer klanens lycka och välmående framför individens. Normer är således ett resultat av människans vilja att undvika konflikter och göra det bästa av våra villkor för liv. “Normkritik” är därför kritiken mot resultatet av människans strävan att undvika mellanmänskliga konflikter. Ju mer normkritik som implementeras i människors vardag, desto fler konflikter kommer att uppstå.

När två normsystem blandas, då blir det otydligt vilka motstridiga normer som ska gälla i vilken given situation. När normer är motstridiga, dvs inkompatibla, då kommer graden av konflikter naturligen att öka. Större skillnader mellan normer och synsätt, resulterar i större konflikter när de blandas. Efter lång tid och många mellanmänskliga konflikter kommer en av normerna att dominera den andra, eller så uppstår en tredje ersättande norm. Större skillnader mellan de motstridiga normerna ger sämre förutsättningar för en kompromissande ny och tredje norm. Eftersom normer är till för att undvika mellanmänskliga konflikter och blandning av kontrasterande normer därför leder till konflikter, är risken högre att konflikterna leder till fysisk konfrontation ju större skillnaden mellan normerna är.

När kulturer möts ökar alltså risken för mellanmänskliga konflikter. Det är därför viktigt att det finns starka ekonomiska incitament att undvika konflikter, just för att normsystemen är olika. Handel mellan människor ger automatiskt sådana incitament, för om konflikter uppstår som en följd av förolämpningar etcetera, försämras förutsättningarna för handel och en kostnad påförs båda parter. Om staten blandar sig i dessa incitamentsstrukturer, exempelvis genom att ge försörjningsstöd, mat och husrum åt den främmande kulturens normbärare, då försvinner också deras incitament att undvika konflikter med värdkulturens normbärare och konflikterna ökar istället för att minimeras.

I en samhällsordning där staten inte finns, eller inte lägger sig i, kommer individer som inte respekterar normerna att få svårt att försörja sig, eftersom ingen vill handla med eller anställa en oförskämd bråkstake. Vederbörande har då att välja mellan att fysiskt avlägsna sig frivilligt och återvända till sin egen kultur, eller begå brott för sin överlevnad, vilket eskalerar konflikten ytterligare. I denna samhällsordning maximeras förutsättningarna för assimilering av den främmande individen, eftersom incitamenten till anpassning till värdkulturens normer är höga.

I en samhällsordning där staten lägger sig i vilka individer och grupper av individer från vilken kultur som ska beblandas med den existerande kulturens individer, ökar risken att konfliktsökande individer stannar kvar, istället för att återvända. Om staten också försörjer denna grupp, då minimeras förutsättningarna för assimilering och det blir istället den existerande kulturen som måste anpassa sig. Detta kallas “integration”, istället för assimilation.

Vilket normsystem är “bäst” då? Här på Mises-institutet anser vi att äganderätt och icke-aggressionsprincipen är de viktigaste grundnormerna. Ett normsystem som respekterar äganderätt har bäst förutsättningar för låga tidspreferenser hos individer, vilket är en förutsättning för sparande och långsiktiga investeringar, vilket i sin tur leder till ökat välstånd. En kultur som inte respekterar äganderätt, en kultur som bryter mot icke-aggressionsprincipen är därmed en sämre kultur, enligt vårt förmenande.

Bild: Inglehart–Welzel Cultural Map. Sverige befinner sig längst upp till höger och har under de senaste åren mottagit en stor grupp invandrare från länder längst ner till vänster. Ju större skillnader mellan normsystemet desto värre blir konflikterna när staten styr över, och subventionerar, invandring.

Läs vidare:
Död åt välfärdsstaten, av Jon Nylander

5 kommentarer till ”Normblandning och normkritik skapar konflikter

  • Mångkultur i stor omfattning berikar inte, utan skapar konflikter.
    Det kan jämföras med om biltillverkare skulle försöka sätta in andra tillverkares motorer i sina bilar.
    Däremot är det berikande att undersöka andra kulturers och biltillverkares lösningar.

    Media frågar då och då om svenskar är för invandring.
    Jag anser det beror på om invandrarna behöver försörjas eller inte och om de är bra på att anpassa sig till värdlandets värderingar.

  • Skulle man kunna spela basket med samma regler som gäller i fotboll eller vice versa? Nej. Skulle man kunna blanda och ändå ha båda sporterna kvar? Nej.

    Det enklaste argumentet mot mångkultur kommer från den konstruktivistiska skola som mångkulturförespråkarna själva kommer ifrån – Det är först i mötet med en ”andre” som individen blir varse om sin egen kultur och mer angelägen om att hävda den för att distansera sig från ”den andre”.

  • Ju starkare och mer intrusiv stat desto mer intolerans och oförmåga för samhället att leva med människors kulturella olikheter.

  • Hur är det med Schweiz? Är det flera nationer som hålls samman under en diktatorisk överhet kanske.

    Baserat på inlägget kan det inte vara en nation då det har flera språkområden och kulturella preferenser.

    Men varför har då inte Schweiz fallit sönder?
    Finns det något fundamentalt fel i resonemanget i artikeln.

  • En hel del intressanta poänger, men samtidigt lite väl förenklande.

    Det är inte bara normer som skiljer åt. Kultur är mer än normer, och jag tror att det är andra aspekter som folk åsyftar när de pratar om de positiva sidorna av mångkultur. Andra infallsvinklar, ny mat, annat mode, etc, etc, kan ju faktiskt berika – annars hade vi nog inte varit så glada i att resa till andra delar av världen (det är ju inte bara värmen vi är ute efter). Men det är såklart viktigt att väga upp debatten med de negativa sidorna (som du gör på ett bra sätt).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *