Hyresregleringens försvarare förnekar den ekonomiska vetenskapen

Gömd i floden av allt som skrivits och sagts om Januariöverenskommelsen, om metaforer, svek och vilket parti som var den största vinnaren, gick diskussionens kanske mest häpnadsväckande kommentar många förbi. Personen som stod för den var Hyresgästföreningens förhandlingschef, Erik Elmgren, som i Dagens Nyheter ondgjorde sig över överenskommelsens förslag om fri hyressättning vid nyproduktion. Efter att ha fantasifullt och detaljrikt beskrivit all plåga som förslaget skulle orsaka gick Elmgren vidare till att hävda att det inte ens skulle frambringa ett större lägenhetsutbud:
”Det de tror ska hända är att det här ökar nyproduktionen, men det finns inte något sådant kausalt samband som säger att prissättningen skulle göra att utbudet av hyresrätter ökar.”

Med detta svar ignorerade han nästan allt vad den ekonomiska vetenskapen lär oss om prisernas betydelse. Det är förvisso sant att nyproduktionen inte kommer att öka i en märkbar utsträckning till följd av överenskommelsen, då byggbolag avskräcks av möjligheten att deras nybyggda lägenheter en dag kan inordnas i den redan befintliga hyresregleringen. Så länge som hyresregleringen och allmänhetens stöd för den består kommer alltså bostadsproduktionen att vara begränsad även fortsättningsvis. Men den förklaring som Hyresgästföreningens förhandlingschef bjuder oss på är av en helt annan karaktär, och den strider så mycket med vad vi vet om hur ekonomin fungerar att den borde ha gett upphov till stor upprördhet.

Om man inte tror att det finns något kausalt samband mellan priset och utbudet, hur tror man då att ekonomin fungerar?

Enligt Elmgren kommer en fri prissättning inte att leda till en större nyproduktion, eftersom det inte finns något kausalt samband mellan priset och utbudet av hyresrätter. Det är svårt att föreställa sig ett mer ovetenskapligt och oriktigt påstående. Det går rakt emot den ekonomiska vetenskapen, som förklarar att högre priser ger entreprenörer skäl att bygga mer och på så sätt frambringar ett större utbud. Såvida inte byggandet är underställt andra strikta regleringar kommer detta samband att synas så fort hyresregleringen avskaffas. Om detta är så gott som alla ekonomer överens. Ändå kommer Hyresgästföreningen gång på gång undan med utspel i denna intellektuellt djupt oärliga genre. Hade vd:n för ett oljebolag sagt något lika osant, såsom att förbränning av bensin inte leder till koldioxidutsläpp, hade denne fått genomgå ett massmedialt gatlopp.

När efterfrågan på bilar steg under 1900-talet, i takt med välståndsökningen, ökade också produktionen av bilar. För den som är bekant med sambandet mellan pris och utbud är detta inget mysterium. Den högre efterfrågan frambringade ett högre pris, som motiverade de redan verksamma entreprenörerna att expandera sin produktion och lockade nya entreprenörer till bilproduktionen. Men för den som inte tror på ett samband mellan pris och utbud måste frågan om varför bilproduktionen ökade under 1900-talet vara ett oerhört komplext problem.

Men lika häpnadsväckande som Elmgrens ignorans av ekonomernas insikter är implikationerna av hans kommentar. Om man inte tror att det finns något kausalt samband mellan priset och utbudet, hur tror man då att ekonomin fungerar?

När efterfrågan på bilar steg under 1900-talet, i takt med välståndsökningen, ökade också produktionen av bilar. För den som är bekant med sambandet mellan pris och utbud är detta inget mysterium. Den högre efterfrågan frambringade ett högre pris, som motiverade de redan verksamma entreprenörerna att expandera sin produktion och lockade nya entreprenörer till bilproduktionen. Men för den som inte tror på ett samband mellan pris och utbud måste frågan om varför bilproduktionen ökade under 1900-talet vara ett oerhört komplext problem. När priser inte har någon inverkan på produktionen måste något annat förklara hur produktionen styrs. Man skulle kunna tänka sig att producenterna struntade i efterfrågan och i stället styrde produktionen helt efter vad de själva kände för att producera. Men då uppstår frågan om varför de är så angelägna om att göra vinst och varför de ibland råkar göra förlust. Likaledes blir det svårt att förstå hur priset skulle kunna skifta utan att påverka produktionen. När priset på en vara gick upp, varför skulle entreprenörer passivt se på och inte själva börja producera den berörda varan? Och när priset på en vara sjönk, varför skulle entreprenörer fortsätta produktionen i den tidigare omfattningen?

Denna syn är obegriplig. Tas den till sin logiska slutpunkt måste ekonomin bli ett kaotiskt gytter av olika händelser utan någon inbördes sammankoppling. I förlängningen är således allt försvar av hyresregleringen också ett förnekande av den ekonomiska vetenskapen.

Mot detta skulle man kunna invända att Elmgren inte menade att det i allmänhet inte finns någon relation mellan pris och utbud, utan att han enbart avsåg hyresrätter. Bostaden är en speciell vara, då människor behöver ha tak över huvudet för att ha en dräglig tillvaro. Men denna invändning reser bara ännu fler frågor. Alla varor är såklart olika på så sätt att vissa anses mer nödvändiga än andra, men varför skulle dessa varor vara frikopplade från relationen mellan pris och produktion? Vi är till exempel beroende av mat för att överleva, men om efterfrågan växte och matpriset därav steg skulle naturligtvis matproduktionen att öka. I motsats till vad denna invändning vill göra gällande finns det inga kvalifikationer i de ekonomiska samband vi har diskuterat som innebär att de enbart är giltiga för vissa varor.

Det hade varit intressant att få ta del av ett svar på dessa frågor. Men det är svårt att föreställa sig vad det skulle innehålla. Hyresregleringens försvarare måste inte enbart ignorera ekonomernas analys av hyresregleringen – de måste förneka existensen av ekonomiskt tänkande. Hur de därefter skulle kunna komma fram till några välgrundade slutsatser om ekonomiska fenomen är svårt att se.

2 kommentarer till ”Hyresregleringens försvarare förnekar den ekonomiska vetenskapen

  • Hade inte hyresregleringen existerat hade vi haft kvar stora delar av stockholms innerstad som kunde rivas på grund av eftersatt underhåll som det saknades medel till.

  • Alla dessa förespråkare av hyresreglering struntar fullständigt i att det är många människor som inte får någon stans att bo på egen hand. De har lyckats få tag i en lägenhet och vill bo så billigt som möjligt och unnar ingen annan att få en bostad. Så enkelt är det, det är det som förespråkare av hyresreglering handlar om.

    Om jag har pengar att investera kommer jag så klart att försöka få så stor avkastning på dem som möjligt. Ska jag investera i bostäder vill jag har en avkastning som ligger nära andra avkastningar. Låt säga att jag vill ha tio procent. Utifrån det är det bara att räkna ut vilken hyr som skulle krävas och om det är möjligt att sätta det priset på en lägenhet. Finns det nu en hyresreglering så kanske priset hamnar över den maxnivån och således kommer inget hus att byggas. Vi kommer då att få ett antal personer bostadslösa som hade accepterat en högre hyra.

    Jag har sagt det tidigare. När det finns ett större utbud av bostäder blir det inga ockerhyror. Vi måste flytta bostadsmarknaden till det läget. Det är det diskussionen borde handla om. Det går att åka till i stort sett vilket land som helst och inom en kort tid fixa sig en bostad, men inte i Sverige.

    Hur kan man förespråka en totalt dysfunktionell bostadsmarknad?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *