Den minimala staten kan inte försvaras

Tankesmedjan Timbro har återutgivit Robert Nozicks bok: “Anarki, stat och utopi”, en klassiker som enligt Timbro känns mer aktuell än någonsin. Detta uppmärksammas nyligen genom ett evenemang med titeln ”Till försvar för den minimala staten”. Framstående nyliberala som Johan Norberg, tillsammans med Timbros företrädare ställer upp bakom Nozicks idé om den minimala staten. Nozick hyllas som en av 1900-talets viktigaste liberala tänkare och i boken formuleras ett filosofiskt försvar för individuella rättigheter och den minimala staten. Timbro vill genom mötet belysa vad svenska liberala kan lära sig av Nozick i en tid där staten flyttar fram sina positioner genom ökad övervakning och beskattning.

Låt mig börja med att framhäva de värderingar som förenar minarkister, det vill säga företrädare av en minimal stat, och anarko-kapitalister som anser att staten inte behövs. Dessa är:

  • Försvar av individuella rättigheter
  • Respekt för privat egendom
  • Fri marknadsekonomi.

Anarko-kapitalister sätter dessutom synnerligen högt värdepå icke-våld principen (Non Aggression Principle/ NAP) och voluntarismen. NAP innebär att våld ellerhot om våldär enbart tillåtet i självförsvar. Voluntarismen innebär att alla avtal måste vara frivilliga. 

Ett logiskt problem för minarkister är att man å ena sidan tycker att marknadsekonomin alltid är bättre på att leverera en service eller produkt än planekonomin och staten. Å andra sidan skall detta inte gälla viktiga områden som polis, rättsväsende och militär, vilka enligt minarkisten bör skötas av staten.

Det finns ett moraliskt dilemma som diskvalificerar staten som institution. Staten kränker individuella rättigheter genom att inte följa NAP, voluntarismen och fundamentala rättsprinciper. Staten tar in skatter vilka inte är frivilliga. Den tvångsrekryterar till militärtjänst och stiftar lagar som kränker de individuella och fria rättigheterna på många områden. Skatt är stöld, militärtjänst är lågavlönat tvångsarbete och att föra krig är statligt sanktioneratmord även om detta förskönas med eufemismer. Även inom rättsväsendet bryter staten mot fundamentala rättsprinciper. Likhet inför lagen sargas och omvänd bevisföring praktiseras. Staten utser sina egna domare i mål mellan medborgaren och staten. Därmed ges privilegier till statens anställda. Således råder inte likhet inför lagen eftersom medborgarna alltid är i underläge i tvister med staten. I skattemål är det vanligt med omvänd bevisföring, det vill säga att en privatperson måste bevisa sin oskuld och inte att staten måste bevisa eventuellt skattefusk. De moraliska och juridiska kriterier som gäller för enskilda gäller således inte för staten. Därför kan inte ens en liten stat accepteras och minarkister förespråkar en våldsbejakande organisation, nämligen staten.

Beträffande de tre områden som minarkister anser måste bedrivas av staten: polis, domstolar och militär, har anarkokapitalister följande synsätt:

I USA och i Sverige finns fler privata “poliser” än statliga. I  Sverige skyddar Securitas och andra vaktbolag fler människor än statliga poliser gör. Om skyddsbehovet är högthar privata säkerhetsföretag även rätt att bära vapen. 

Inom civilrätt och internationell rätt finns det privata skiljedomare som löser tvister och konflikter inom givna regelverk. Grundprincipen inom dessa regelverk är NAP, voluntarism och respekt för privat egendom. Dessa grundprinciper återfinns som moraliska riktlinjer i alla stora religioner. Författare som har skrivit mycket om privaträtt och privata skiljedomsförfaranden är Bryan Caplan, David Friedman och David Dürr.

Även privata militära lösningar finns redan idag, om man inte vill avstå helt från en skattefinansierad militär. Globalt sett har 22 länder avrustat delvis eller helt. Vissa länder köper sig skydd genom avtal med andra länder, exempelvis Lichtenstein med Österrike och Schweiz.

Ett annat kärt argument för minarkister är det så kallade marknadstestet. Om anarko-kapitalismen är så bra – varför har marknaden inte skapat ett samhälle som fungerar efter dess principer? Samma argument gäller dock också för den minimala staten. Om marknaden fungerar så bra – varför finns det ingen nattväktarstat?  

Avslutningsvis några tankar kring Nozicks och minarkistens pessimistiska människosyn: varför måste man utgå ifrån att människan i grunden är ond och farlig och att det därför behövs en stat som skyddar medborgarna? Det är några få procent av människorna som är onda psykopater som ansvarar för en stor andel av brotten. Resten fördelas enligt en Gauss-kurva. Det finns goda människor som gömde judar undan nationalsocialistisk förföljelse med sitt eget liv som insats. Det finns medlöpare som tittade på när judarna “förflyttades” och det finns angivare som ringde Gestapo. Men utgångspunkten måste vara att de flesta människor inte är onda, vilket är det moraliska omdöme som de flesta anarko-kapitalister företräder.

Sammanfattningsvis finns inget försvar för den minimala staten. Den uppfyller inte de moraliska kriterier som man avkräver en privatperson, nämligen att aldrig använda våld annat än i självförsvar. Vidare saknas ett frivilligt avtal mellan stat och medborgare. Ävenför polis, domstolar och militär finns redan idag privata lösningar som kan vidareutvecklas. Minarkister har en pessimistisk människosyn vilket gör att de accepterar en våldsbejakande institution i form av staten. Den intellektuella eliten bör se anarko-kapitalismen och inte Nozick och minarkismen som den bärande politiska filosofin.

7 kommentarer till ”Den minimala staten kan inte försvaras

  • Frågan är om vi kan bygga ett verkligt samhälle utan någon form av tvång, vare sig på statlig eller privat/frivillig grund? Har våldet verkligen med staten eller frivilligheten att göra? Om samhället utsätts för krig, katastrofer eller brottslighet – då kan det behövas någon som tvingar befolkningen att agera tillsammans för att lösa situationen, och för att samhället ska klara sig. Om denne ”någon” sedan kallas för stat eller annat, det blir en slags definitionsfråga. Och även om alla medborgare skrivit på ett kontrakt om att hjälpa till, så kan de ändra sig, vad gör vi med de som bryter de frivilliga kontrakten i ett kritiskt ögonblick? Vad är en underskrift värd? Vad är en stat, hur liten kan den bli, vad består den av etc? Hur kan t.ex ett privat rättsväsende ta till tvingade åtgärder mot en mördare – utan att bruka tvång? Rättsprocesser går ju inte in under begreppet självförsvar, så man lär bryta mot NAP både en och två gånger, eller så skapar vi undantag, regleringar etc ungefär som i ett mer ordinärt samhälle. Skillnaden blir mest storleken, och att vi har flera olika rättsväsenden i olika städer och regioner, rent principiellt så kommer de däremot att arbeta likvärdigt, och utifrån likartade lagar, då man inte tjänar på att ha olika lagar eftersom straffrabatter kan dra till sig viss typ av brottslighet. Därför blir det i praktiken ingen skillnad om du döms i Hamburg eller Hannover. Det vi vet är att någon kommer att utöva tvång. Eller har jag fel?

    • Det ska göras skillnad mellan institutionellt våld och privat personer våld. Organiserad brottslighet är institutionellt våld. Lägg märke till ”organiserad” (d.v.s. centraliserad) gentemot oorganiserad( enskilda personer) våld. Minarkister hävdar att det kan finnas nån sorts legitimitet i organiserad våld med syfte på självförsvar.

    • Men det är inte tvång som är problemet utan aggressioner.

      Jag kan ju med all rätt tvinga bort dig från min egendom men inte till min egendom för att ta ett enkelt exempel.

    • Som vanligt, brukar jag skriva, saknas det fantasi. Det går alltid att tänka sig andra lösningar än statliga som bygger på våld och tvång. Katastrofer är inga problem. Jag tycker förra årets skogsbränder visar alldeles utmärkt hur samhället mobiliserar frivilliga krafter. På sjön har vi Sjöräddningssällskapet.

      Polisen ska absolut inte vara ansluten till staten. Polisen ska skydda medborgarna och då även skydda medborgarna från statliga ingripanden. Självklart ska medborgarna utse sina poliser och ingen annan.

      Likadant med domstolarna. Ingen statlig inblandning. Domare ska väljas utifrån skicklighet av parterna i ett mål och inte utses av staten.

      Militären kan vara en knepig fråga. Själv förespråkar jag ett hemvärn som är vida utbyggt. Vi medborgare ska vapen upp över öronen. Vi kan behöva en professionell militär för vissa vapensystem. Men det är inte den teknik som ett försvar har som är avgörande utan hur mycket folk det finns med vapen.

      Alla känner vi nog till hur flera stater eller länder i världen har skickat sina krigsfartyg till somaliska vatten för att bekämpa pirater, med ganska dåligt resultat. Det som sänkte fartygskapandet drastiskt var när Qatar hyrde in en privat arme.

      Det finna lösningar på allt som staten sköter idag.

      • Ingen skulle bli gladare än jag om vi kunde minimera staten eller avsluta den helt och hållet. Och skapa ett hållbart stabilt samhälle baserat på frivillighet. Men jag tror det finns en del hinder på vägen – det räcker nog inte bara med fantasi och ett glatt humör 😉 Varken privat polis eller militär ser jag som ett problem, det finns redan idag exempel på detta. Lite mer utmaning blir det med samhällets samordning/styrelse och/eller rättsväsende. Där finns nog en del att klura på, och då menar jag inte ur filosofisk mening, utan att skapa det på riktigt ute i verkligheten.

      • Ja det krävs praktiska lösningar såklart. Sedan tror jag stenhårt på konceptet individuell suveränitet och det är något som skulle kunna implementeras parallellt med dagens system likt dubbla medborgarskap kombinerat med en utfasning av staten så att de svagaste inte hamnar i kläm.

  • En stat är en suverän entitet. Oavsett orsak så består ett land i en form av kollektivt ägande, ungefär som ett aktiebolag. Skillnaden är att här föds man med en andel. För ett aktiebolag kan man bli nedröstad av en majoritet, men jag har aldrig hört en ancap eller minarkist anklaga denna institution för att bryta NAP. Kan någon vara god att försöka förklara hur det här går till?

    För att utveckla punkten mer. I ett aktiebolag kan du ju självklart sälja aktien om beslutet är dåligt, men om beslutet redan är taget så finns det ju en risk att värdet redan sjunkit och därmed har du förlorat pengar. Det kan tänkas att ett beslut kan gynna vissa aktörer, säg anställda, mer än andra och därmed blir resultatet av beslutet en minskning av dina pengar och ökning av någon annans – vissa kallar detta stöld. I ett land kan du på liknande sätt alltid flytta ut. Precis som på en marknad så måste du ju då hitta ett nytt land som vill ingå ett avtal med dig, ett frivilligt avtal enligt NAP, med fördelar såväl som nackdelar med olika former ag medborgarskap. För i princip alla länder krävs det ju nämligen att en del av din inkomst går till en kollektiv kassa för vissa offentliga åtaganden.

    Analogin är inte perfekt men den illustrerar att även i en vanlig, modern, situation i en marknad har vi brott av NAP samt att en person har möjlighet, från födsel, att åtminstone försöka flytta till ett annat land (med mindre brott mot NAP). Huruvida mottagarlandet anser att du är tillräckligt värdefull som medborgare eller inte är en annan fråga (precis som alla köp och sälj avtal) som principiellt inte påverkar friheten att handla på medborgarskapsmarknaden. Tusentals människor skaffar sig medborgarskap i länder såsom Cypern, Kanada och USA genom placering av deras pengar eller investeringar i landet. De flesta andra länder kan du komma till om du är välutbildad och kan bidra med någon spetskompetens för att efter typ 10 år få medborgarskap.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *