Henrik Mitelman: ”Riksbanken ljuger [..] den svenska kronan är redan en skräpvaluta”

I en oväntad intervju i P1 Ekonomiextra den 23 februari får Henrik Mitelman (krönikör på Dagens industri) möjlighet att ondgöra sig över Riksbankens destruktiva inverkan på den svenska ekonomin och samhällskroppen. Han slösar inte bort chansen, och det är värt att gå igenom några höjdpunkter. Intervjun börjar 14.30 minuter in i inslaget.

På Hanna Malmodins fråga om varför kronan faller svarar Mitelman:

Mitelman: ”Valutamarknaden är bekymrad över Riksbankens penningpolitik, man tycker att Sverige har alldeles för låg ränta, och det kan man ju lätt hålla med om eftersom vi inte har någon ränta. Vi har negativ ränta. Det skrämmer bort många från den Svenska kronan. Man vill inte ha svenska kronor och nu när inflationen inte blir så hög som man har tänkt så minskar möjligheten att riksbanken höjer räntan […] då vill man hellre köpa valutor i andra länder än i Sverige. Det gäller att se det på sikt. Vi har haft flera år av kronförsvagning och vi lever i någon form av devalveringsromantik, som lever kvar i Sverige; från 70-80-talens devalveringar till nu när vi har en centralbank som aktivt försöker försvaga valutan.”

Kommentar: Mitelman pekar här ut tre viktiga saker.

1. Riksbanken manipulerar räntan, vilket leder till kreditexpansion (dvs nya ”pengar”) – detta leder till att den svenska kronan devalveras gentemot valutor som inte har en lika expansiv penningpolitik.
2. När prisinflationen inte verkar stiga trots expansiv penningpolitik så tror världen att Riksbanken kommer fortsätta med expansiv penningpolitik. Eftersom Riksbanken kommer fortsätta med just expansiv penningpolitik (de facto devalveringar av kronan) så vill man inte ha kronor. Om man inte är självspäkare.
3. Riksbanken är skit.

Malmodin reagerar på Mitelmans påstående om att Riksbanken aktivt skulle försöka försvaga den svenska kronan: ”Men gör dom det? Dom har själva sagt att det håller vi inte på med vi vill bara få upp inflationen!”

Mitelman: ”Dom ljuger. Det är ren och skär lögn. Det är riktigt på det viset att deras ambition är att få upp (pris)inflationen, men det viktiga att komma ihåg här för alla som är utanför centralbanken – det är ju att dom använder kronan som verktyget för att få upp inflationen – därför styr dom ju aktivt valutan och vill försvaga den – just för att prega upp priserna och därmed kan de uppfylla sitt mål. Det paradoxala, här är ju varför tillåter vi Riksbanken att göra detta? Jag blir inte så mycket gladare för att jag får handla lite dyrare. Den enda som blir gladare för att priserna går upp, det är Stefan Ingves. Det är märkligt att det inte är de andra tio miljoner konsumenterna som kan vägleda.”

Kommentar: Det finns fler personer än bara Stefan Ingves som blir glada av högre priser. Det finns horder av människor som livnär sig på den köpkraftsomfördelning som sker när det skapas nya penningsubstitut och krediter.

HM: ”Men dom har ju å andra sidan sitt inflationsmål som dom då ska följa, på två procent.”

Mitelman: ”Japp. Och det gör dom ju slaviskt. Det är ju dessutom Riksbanken själva som har bestämt detta mål. Det är inte någon lag som säger att det ska vara just två procent, det skulle man kunna ändra till en procent. Som kanske ligger lite närmare verkligheten. För om det är så att genom digitalisering, robotisering, automatisering, globalisering så kanske den naturliga prisökningstakten i Sverige är en procent… eller noll! Om verkligheten då har ändrats så kanske man ska rita om kartan också – men det har Riksbanken inget intresse av att göra.”

Kommentar: Det är synd att Mitelman inte är mer radikal här. Det är omöjligt att säga vad en korrekt inflationstakt skulle vara eftersom det kort och gott är vansinne att med berått mod försöka göra saker dyrare. Det är inte ens det som är det egentliga målet! Riksbankens uppgift är att via inflation (i bemärkelsen penningmängdsökning) sno köpkraft från folket för att finansiera vissa specifika intressegrupper. Om Riksbanken skulle vägra att fylla denna funktion skulle den prompt ersättas – detta är institutionens enda existensberättigande funktion; att idka förfalskning och bedrägeri på vanligt folks bekostnad. Ju längre folk köper den intellektuella krumbukten om den ”korrekta” inflationstakten, desto enklare blir det att snuva kreti och pleti på konfekten. Att trycka pengar och tillhandahålla ursäkter för och bortförklaringar av effekterna av penningtryckeriet är alla centralbankers enda raison d’être.

Mitelman nämner också ”digitalisering, robotisering, automatisering och globalisering (i bemärkelsen ökad arbetsdelning)” som saker som skulle motivera en lägre inflationstakt. Detta kräver ett förtydligande. Mitelman beskriver kort och gott: produktionsförbättringar; som gör saker och ting billigare eftersom de framställs mer effektivt. Detta är en bra sak. För att produktionsförbättringar ska leda till lägre priser behöver Riksbanken göra: ingenting. Den behöver inte rita om kartan för kunna trycka rätt mängd pengar gentemot produktionsförändringarna, den behöver bara sluta trycka pengar och hålla sina klåfingriga fingrar i styr.

HM: ”Förra veckan tog vi upp det faktum att reallöneökningen, har varit i princip obefintlig de senaste åren – eftersom lönepåslagen i princip har ätits upp av stigande kostnader för importerade saker som blivit dyrare när kronan tappat i värde. Men vad säger du, den som trots det här har lyckats lägga undan lite slantar till sommarens utlandsresa kanske, vad ska den tänka nu då, när kronan ser ut som den gör? Måste man lägga undan ännu mer?”

Mitelman: ”[Skrattar hjärtligt] Ja risken är att man får [avbryter för skratt] lägga undan ännu mer. Men det här är ju någonting som vi svenskar har vant oss vid, vi verkar ha någon form av masochistisk läggning som gör att vi trivs med detta. Som sagt, det är ingenting nytt. I början av 70-talet så kostade en schweizerfranc EN svensk krona. Då kunde vi åka till Alperna och det gjorde 700 000 svenskar varje år, nu kostar en schweizerfranc nästan NIO kronor… och då får vi semestra i de svenska fjällen istället. ”

HM: ”Kronan nådde ju sin svagaste punkt mot dollarn i veckan också, den steg till över 9.40kr. Hur lågt kan kronan falla, hur svag kan den bli?”

Mitelman: ”Går vi tillbaka till 70-talet så var det nog ingen som trodde att en schweizerfranc skulle kosta nio kronor idag. Men vi har en gradvis fallande valuta, och den har gjort oss väldigt mycket fattigare. Jag tycker det är tragiskt att se. Djupt beklagligt. Men för att svara på din fråga: vart är vi på väg just nu så är det svårt att ha någon positiv inställning till den svenska kronan. Måste jag säga.”

Kommentar: Det är härligt att Mitelman skrattar. Vad ska man annars göra? En smula galghumor är man tvungen att anamma för att orka med idiotin. Men under skrattet döljer sig en verklig och omisskännlig sorg. Mitelman har inte skygglapparna på. Han vet vilken oerhört prekär situation Riksbanken har försatt oss i.

HM: ”Men ska man förbereda sig på att den blir en skräpvaluta? Eller när kan man säga att den blir en skräpvaluta.”

Mitelman: ”[Skrattar] Fast det är den väl nästan om vi går från EN schweizerfranc till nio? Det är få valutor i världen som har varit så dåliga. Går vi tillbaka och tittar på årsförändring senaste året så tror jag det är Zimbabwe, Syrien, Irak, Venezuela. Vi ligger inte riktigt i där ännu men det är få valutor som har försvagats så mycket som den svenska kronan.”

Kommentar: Alla centralbanker världen över bedriver inflation. Och i jämförelse med schweizerfrancen är det ytterst få valutor som håller måttet. Men… den svenska Riksbanken verkar vara alldeles särskilt bra på att vara sämre än Schweiz.

HM: ”Men det är ju bra ändå för de som har haft fonder i utländsk valuta och inte minst för exportbolagen som har kostnader i kronor och säljer i dollar”

Mitelman: ”Japp! Helt enig! Aktieinvesterare eller fondplacerare i andra valutor: GRATTIS! Sen vad gäller svensk exportindustri: mja! Det är netto positivt med en svag valuta men man ska också komma ihåg att; när man tillverkar till exempel en Volvo så sätter man ihop bilen här i Sverige i hög utsträckning, men köper ju in komponenter från andra länder. Om jag kommer ihåg rätt så är det för en Volvobil komponenter från sjuttio olika länder. Och dom komponenterna blir ju dyrare och dyrare. Sen är det ju kul att man kan rea ut bilen någon annanstans, utomlands.”

Kommentar: Det som är viktigt att lägga på minnet här är att det alltså inte är någon varaktig hjälp för exportindustrin om man bara devalverar EN gång. Nej, man måste devalvera kontinuerligt och i högre takt än centralbankerna i de länder man köper ifrån för att det ska vara varaktigt hjälpsamt för just exportföretagen. Det är inflationstakten som är avgörande.

HM: ”Ja, apropå rea då. Så har det varnats för att svenska bolag framstår som billiga när kronan är så svag det har också varnats för att utländska och kapitalstarka aktörer kan lägga vantarna på svenska bolag då, till reapris. Kommer vi se det och har vi sett det.”

Mitelman: ”Yes. Och ja. Vi har definitivt sett det, såklart. Och vi kommer får se det ännu mer framöver. Utländska investerare som tycker det är jättebilligt i Sverige. Och det är det ju för de som har en lite starkare valuta. Och detta är ännu en avigsida, vi rear ut Sverige. Och det är så beklagligt att se detta!”

Kommentar: Saker blir de facto relativt billigare för de som inte sitter på en valuta som inflateras. Återigen, det som egentligen händer när man ökar penningmängden är att köpkraft omfördelas, och priserna avslöjar över tid detta faktum. Det är inte de ökande priserna som ÄR inflationen, de är symptomet.

Köpkraftsomfördelning är själva syftet med att bedriva inflation. De som får nytryckta pengar först blir relativt sett rikare än de som får dem sist, eftersom de kan göra ett större anspråk på existerande resurser. Men inflation i en nation leder också till att de som sitter på bättre valutor, i någon annan del i världen, får större möjlighet att göra anspråk på resurser i det land där en viss Stefan Ingves stirrar sig blind på siffran 2.