Tio saker jag önskar att jag visste för tio år sedan

Givet mitt dåvarande medlemskap i Miljöpartiet skulle man kanske kunna förvänta sig att det var hundra saker jag önskade att jag visste för tio år sedan, men riktigt så illa är det inte. Jag ville väl och hade en sund skepsis mot auktoriteter. Mitt problem var av en annan karaktär: Jag kunde absolut ingenting om ekonomi.

Med en styrka som enbart okunskap kan ge var jag således övertygad om att staten kunde nå de mål den sade sig eftersträva. För varje samhällsproblem fanns det en statlig åtgärd som kunde ställa saker till rätta. Att dessa åtgärder själva skulle kunna ha besvärliga biverkningar var jag glatt omedveten om.

Om jag fick chansen att överlämna tio råd till mig själv skulle många vara menade att avhjälpa min brist på ekonomisk kunskap. Men några skulle också rikta sig mot en av orsakerna till detta, som var mina opraktiska läsvanor. Jag läste ofta för att ha läst, snarare än för att lära mig, vilket förvägrade mig kunskap som jag hade behövt för att förstå mig på konsekvenserna av statens ekonomiska politik. Följaktligen skulle jag ge dessa tio råd till mitt tio år yngre jag:

1. Studera arbetsdelningen! Allt vårt välstånd och all vår produktivitet kommer från arbetsdelningen, och ändå kan du så lite om den. När människor fokuserar på det de är relativt bäst på blir produktiviteten större, och det är det som gör att vi vinner mer på samarbete än konflikt. Arbetsdelningen är den grund på vilken samhället vilar, så det inte är så konstigt att man förstår mer av samhället om man förstår sig på arbetsdelningen. När du vet vad arbetsdelning är för något har du också verktyg för att resonera kring hur regleringar och skatter påverkar människors möjlighet att fokusera på vissa arbetsuppgifter. Använd dessa verktyg!

2. Du blir inte allmänbildad av att läsa tidningar och ta del av nyhetsflöden, utan får tvärtom ofta en rätt skev världsbild. Och du vinner verkligen inte någonting på att ständigt hålla dig uppdaterad. Försök istället att lägga din energi på böcker.

3. Priser är inte en samling godtyckliga tal. De är resultatet av de subjektiva värderingarna hos marknadsekonomins parter – köparna och säljarna. När politiker försöker bestämma priser blir det ofta fel, med för stor konsumtion eller brist som följd.  

4. Trots det du ofta upprepar om att ”man behöver inte vara raketforskare för att lösa bostadsbristen, det handlar om att bygga”, är det inte så enkelt. Hyresregleringen och regleringar av andra slag resulterar i ett ineffektivt utnyttjande av det befintliga utbudet, så ett försök att bygga bort bristen för med sig enorma kostnader. Ett avskaffande av hyresregleringen skulle vara en betydligt billigare och snabbare lösning.

5. Kapitalism är inte ett system för de rika; det är ett system för massorna. På en fri marknad måste kapitalisterna hela tiden anstränga sig för att leverera det massorna vill ha. De som blir rika i detta system har blivit det för att de har tjänat konsumenterna bäst. Det är därför som IKEA, Dice och Swedish Match är jätteföretag medan Svenskt Tenn (vars kundkrets främst är mer bemedlade människor) bara har en enda butik.

6. Original är inte ett måste. Studieguiden till Man, Economy, and State kan vara mer givande att börja med än själva boken. När du väl ska läsa original bör du göra det på svenska om det finns tillgängligt, för då kommer mer att fastna. PS. om sex år, alltså 2015, kommer en bok som heter Choice att komma ut – läs den!

7. Den politiska processen följer ett regelbundet mönster: Först upptäcks ett problem. Tidningarna fylls av diskussioner om det. Tyckare från alla håll och kanter sluter upp för att uttrycka sin förskräckelse över problemet. Sedan föreslås en statlig åtgärd som lösning, i form av ett förbud, en reglering eller en skatt. Vågar någon sig på att ifrågasätta den statliga åtgärden beskylls denne för att vilja bevara problemet.

Här måste du försöka tänka ett steg längre. Alla statliga åtgärder har sekundära effekter, som inte är omedelbart synliga för det blotta ögat. Dessa effekter genomsyrar den statliga politiken och gör den destruktiv. De innebär att statliga åtgärder orsakar problem snarare än löser dem.

Vi kan illustrera det med ett exempel där vi har en stor grupp människor som tjänar låga löner. Det är beklagligt – det hade varit bättre om de hade tjänat höga löner. För att råda bot på detta tillstånd föreslår några politiker ett förbud mot låga löner. Det är givetvis möjligt att införa ett sådant förbud, men det kommer inte att ge dessa människor högre löner. Arbetsgivare har inte råd att betala de anställda mer än värdet för deras produktion, så därför kommer alla människor med en produktivitet under den lagstadgade lönen att bli utestängda från arbetsmarknaden. Istället för att ge låginkomsttagare högre löner innebär förbudet att de inte får några löner alls.

8. Köp Bitcoin, såklart. Men studera också kryptovalutor i allmänhet. Någon dag kommer nog någon kryptovaluta att besegra statens penningmonopol.

9. Det är kul att kunna säga ”jag har läst den där boken”, men särskilt viktigt är det inte. Det är bättre att kunna saker, och av det skälet bör du bara läsa de sidor du vill läsa. Om du inte tycker något är intressant eller lärorikt, hoppa till nästa kapitel eller byt bok.  

10. Det kanske verkar osannolikt att någon skulle låta bli att utbilda sig för att en skattehöjning gör det lite mindre lönsamt att ha en utbildning, men skatter får sin påverkan på marginalen. Det finns alltid några människor som är på gränsen till att låta bli att utbilda sig, som konsekvens av tidigare skatter. Det är dessa människor som ändrar sitt beteende på grund av de nya skatterna. Ekonomi handlar alltid om marginaler.

Om jag var tvungen att koka ner alla dessa tips till ett enda råd att ge till den sextonåriga Benjamin vore det detta: tro inte att staten kan göra allt den lovar, för det kan den inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *