Om att hysa en politisk åsikt – Ett inlägg om valet 2018

Vad är en politisk åsikt?

Jag gjorde en gång militärtjänsten och hade då samövningar med ubåtsbesättning. Jag vill minnas att de luktade en del när de kom upp till ytan eftersom luften återanvänds och cirkulerar i ventilationssystemen på en ubåt. Ifall någon släpper en fjärt så går den med andra ord runt i systemet. Om man är nere ett par dygn så påverkas givetvis också odören i kläderna. Luften återanvänds. Ungefär så känns den politiska debatten i Sverige under denna valrörelse. Gamla argument och förslag som fördes fram för 4 år sedan, 8 år sedan, 12 år sedan, 16 år sedan och till och med för 20 år sedan återanvänds. Politiker byts ut och nya, oftast dåligt utbildade, politiker tar vid där de gamla slutade. Systemet är baserat på kortsiktighet och på glömska. Politiker räknar med att man har glömt vad deras företrädare gjorde med Sverige för några mandatperioder sedan. Nya Moderaterna är ett tydligt exempel. Det enda som är verkligt nytt är deras valaffischer som påminner om reklam för Beckfilmer. Ulf Kristersson ser djupt allvarlig ut och förmedlar att han söker komma tillrätta med den otrygghet som många kvinnor upplever i samhället. Det hela känns lite osmakligt med tanke på Fredrik Reinfeldts politiska bidrag till nuvarande situation. ”Vi visste inte vad som skulle hända”, säger en del. Då borde ni inte ha styrt landet, svarar jag. ”Vi har varit naiva”, sa statsministern. Då skulle du kanske ha bemödat dig om att skaffa en utbildning som lärde dig att resonera innan du blev politiker, svarar jag.

Om vi fördjupar intentionen i denna artikel så vill jag härifrån gå in på politiska åsikter. Vad är en politisk åsikt? Inom filosofin så brukar man efter David Hume analysera politiska åsikter som dels bestående av fakta, dels av värderingar. En politisk åsikt innehåller således en del som är empirisk och rör hur verkligheten är beskaffad. Denna empiriska del är därför något väsentligt för en politisk världsbild. Stämmer de faktaunderlag som politiker och politiskt intresserade utgår ifrån? Om det handlar om studiet av mänskligt beteende så skadar det inte att kombinera studier från flera vetenskapliga områden. Det skadar inte med kunskaper inom generaliserade områden som historia (en studie av bland annat mänskligt handlande i tiden) och geografi (en studie av bland annat mänskligt handlande i rummet). Det skadar inte med kunskap om ekonomiska och sociala beteenden. Allt detta informerar den politiska åsiktens empiriska del. Vi behöver här inte gå in djupare på kunskapsteoretiska resonemang. Det borde räcka med att säga att politiska fakta borde vara förankrade i vetenskap, kunskap och beprövad erfarenhet.

Den andra delen av en politisk åsikt rör värderingar. Även här kan vi ställa krav på konsistens och koherens. Jag vill gärna att en politiker skall ha samma värderingar över tid och tillämpa dessa konsekvent på nya situationer.

Ett kriterium på en bra politisk åsikt är när vi finner väl underbyggda fakta och rimmade värderingar och där fakta är baserade på studier av verkligheten och där värderingarna är i inbördes koherens.

Om historisk erfarenhet ger oss fakta om hur kommunistiska samhällen leder till fattigdom och misär och vi här kan se samma mönster både i tiden (alltså både för 50 år sedan och idag) och i rummet (både i Nordkorea och i Venezuela) så borde detta informera hur vi bedömer Jonas Sjöstedts långsiktiga mål om att avskaffa privat ägda företag. Hans värderingar kan vara koherenta, men han brister ifråga om faktaunderlaget för denna åsikt.

En anledning till att jag själv blev imponerad av Ron Paul är just på grund av konsistensen och koherensen över tid mellan fakta och värderingar. Här är det inte ogenomtänkta gamla förslag som man ofta möter i svensk debatt, utan en genomtänkt politisk världsbild som håller över tid.

Valet 2018

Som moralisk individ är man på intet sätt förpliktigad att rösta i allmänna val. Det är dessutom mycket svårt att förutse vad som blir det politiska utfallet även om ens politiska favoritparti får makten. Sakpolitik är en slags magisk låda där de åsikter och politiker som går in i lådan inte behöver leverera ett förutsägbart resultat som lagstiftare. Det är lite av ett lotteri som mer går ut över den enskilde individen, än att vara ett resultat av en konstruktion som ”Folkviljan”. Det finns inget ”folk” i den empiriska verkligheten och endast individer kan ha något som en vilja.

Ändå har jag röstat i detta val. Jag tror på påverkan genom att vara ett föredöme och genom att vara konsekvent i en frihetlig åskådning. Det är här givetvis möjligt att som libertarian rösta på fler än ett politiskt parti och se det som rimligt. Det kan också vara konsekvent att prioritera en eller ett par frågor i detta val som man bedömer som mest akuta och mest alarmerande. Ett par exempel är asylprognoser och svensk skola.

Vad jag som medborgare däremot inte behöver är löften som jag ändå inte tror på. Jag behöver däremot veta att den jag röstar på har en moralisk karaktär och dessutom är konsekvent ifråga om värderingar och åsikter över tid. Detta är mina viktigaste kriterier. Därefter kommer trovärdigheten hos ett politiskt parti. Det är till exempel moraliskt omöjligt för mig att rösta på partier som historiskt har medverkat i socialt påtvingande experiment med landet. Nya Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet står därför långt ner på min egen lista. Det är också moraliskt omöjligt för mig att medverka till en politik som jag tror förstör landet med mina skattemedel. Det är moraliskt omöjligt för mig att rösta på ett parti som velar i viktiga frågor för Sveriges framtid.

Det som är mest beklämmande är att vissa politiska partier och deras företrädare förefaller trötta, mätta och belåtna. Jag saknar faktiskt äldre tiders socialdemokrater och högerpolitiker som åkte land och rike och talade sig varma för sakfrågor som de faktiskt trodde på. Det var något helt annat än ”körv mä brö” och något annat än politikerfruar som vill skicka sina män till politiker på politiska studieresor till Rosenbad och Helgeandsholmen. De kanske hellre borde åka på retreat i ett kloster för att komma underfund med sig själva innan de bestämmer sig att styra över andra?

Vad jag mest saknar i svensk politik

Vad jag mest saknar i svensk politik är en politik som tar ett längre tidsperspektiv än en eller ett par mandatperioder i beaktande. Politiker som blir valda på en mandatperiod om fyra år riskerar att vilja för mycket på för kort tid, samtidigt som de inte behöver ta ansvar för effekterna av deras politik på längre sikt. Effekterna av de beslut som kommer att fattas inom nästkommande mandatperiod, kommer emellertid att synas under lång tid framöver. Det påverkar allt från skola till kriminalitet. Var är de politiker vars beslut för 25 till 50 år sedan har effekter idag?

Det fina med till exempel inflation för en politiker är att effekterna av denna urholkning av värdet på människors pengar inte syns omedelbart i deras plånböcker. Banker och exportföretag gör omedelbara vinster, men inte de löntagare som är längre ut i periferin.

Vidare är de experiment som den svenska skolan utsatts för inte alltid synliga omedelbart, men har påverkat en stor mängd elevers chanser att studera och fortbilda sig som vuxna. I Finland där liknande experiment inte genomfördes har man bättre ranking i PISA.

Det är med andra ord något mer än ”körv mä brö” och en extra semestervecka för föräldrar med friska barn. Som sådan kan jag bara säga: Ge i så fall mina pengar till funktionsnedsatta så att de får en värdig framtid!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *