Maggan på gång igen

Röstande-panik i libertarianska kretsar till trots finns det rätt bra anledningar till varför jag vanligtvis håller mig borta från politik i allmänhet – och på torsdagens DI Debatt gav finansminister Magdalena Andersson (”Därför behövs mer skatteintäkter”) rikligt med exempel på det. Politiker talar sällan sanning (chockerande slutsats, jag vet), vilket driver oss – vars dagliga ändamål är att söka sanning – spritt språngande galna. Bäst för vår psykiska hälsa att hålla oss undan sådant här trixande med sanning. Ibland undrar jag om

A) Maggan helt allvarligt inte är medveten om de brutala misstag och dubbelmoral hennes finanspolitiska resonemang lider av – om så borde Handelshögskolan omedelbart annulera hennes akademiska meriter
B) Maggan mycket väl inser bristerna i sina resonemang, men sitter fast i en okunnig politisk goja som tvingar henne att säga saker hon egentligen förstår är felaktiga. I så fall kanske följande kritik bör riktas mot hennes mer nationalekonomiskt okunniga partikamrater och -stabsmedarbetare.

750 ord och 5 grava felaktigheter. Djupt andetag, så kör vi:

  1. Att tro att ekonomin är statisk.

Maggan argumenterar för att det finns en skarp skiljelinje mellan Moderaternas och Socialdemokraternas skattepolitik. Enligt hennes debattinlägg kan man antingen sänka skatter och därmed försämra välfärden eller så kan man höja skatter och förbättra den (”någonstans måste pengarna tas ifrån”); man måste välja det ena eller det andra. Det låter rimligt för gemene väljare som, dessvärre, är djupt nationalekonomiskt okunnig. Här är problemet: ekonomin är inte en statisk kassako ur vilken man kan välja att plocka mer eller mindre efter behag – den förändras och reagerar dynamiskt på förändrade omständigheter. Det betyder att man t ex kan sänka skatter och samtidigt få större skatteintäkter (se t ex den sk Lafferkurvan) när fler människor kommer i arbete; att få folk i arbete har dessutom dubbla effekter på statens budget – kostnaderna sjunker när staten inte längre måste betala underhåll/ersättning för den arbetslöse och intäkterna ökar när skatt och sociala avgifter för den nyanställde ramlar in. Man kan också t ex höja skatter, få lägre eller oförändrade skatteintäkter men ändå bättre välfärd om utgifterna för sådan välfärd spenderas bättre/mer effektivt eller med bättre teknologi. Ekonomin är inte statisk, därmed inte heller effekterna av förändringar på statens budget.

Det här gäller särskilt för statens intäkter som alltid är en funktion av hur ekonomin utvecklas – en övertygelse som vänsterekonomer som Krugman och Maggan mystiskt nog förstår när det handlar om statsskulden och underskott (alltså spendera pengar). När politiska meningsmotståndare använder samma resonemang för att sänka skatter glöms poängen lämpligt nog bort.

2. Prisjusterade skatteintäkter per person.

Det här sättet att räkna är något okonventionellt, men visst, det låter inte helt dumt att försöka göra rättvisande jämförelser mellan olika tidsperioder. Men vänta nu här, är inte skatteintäkter redan prisjusterade? Just det, statens intäkter är procent på marknadspriser medan utgifterna är mestsdels fasta poster i budgeten. Det är precis så det sk ”reformutrymmet” skapas varje år. Vi låter Claus Lönegård på Fokus förklara saken:

skatter bestäms i procent medan bidrag och anslag ofta fastställs i kronor. När ekonomin växer ökar statens inkomster medan utgifterna ligger still. På så sätt pågår ett ständigt sparprogram i välfärden där ersättningar långsamt tappar i värde.

Ska du justera igen, Maggan?
Skatteintäkter är en funktion av inkomster, ekonomisk tillväxt och framför allt sysselsättningsgraden (andelen av befolkning i arbetsför ålder med arbete) – ska vi börja trixa med per-capita siffror och prisinflationsjustering, borde vi då inte även konjunktur-justera statens intäkter? Statens intäkter (och framför allt kostnader) när arbetslösheten är 10% är väldigt annorlunda från när arbetslösheten är 5%, för att inte tala om sysselsättningsgraden; den genomsnittliga säsongsjusterade sysselssättningraden under Alliansen 2006-2014 var 65.7% medan motsvarande siffra för Maggan är 67.3% – och nej, det var inte Maggans förtjänst (något som jag skrivit om förut). För att inte nämna tillväxten i ekonomin: genomsnittlig real BNP-tillväxt under Alliansens regering – en period som inkluderar djup lågkonjunktur – var något under 1.5% medan Maggans hade lyxen att njuta av genomsnittlig real BNP-tillväxt på 3.15%. Är det konstigt att statens intäkter är högre?!

Maggan menar att hon och hennes regering ökat resurserna till välfärden; det verkar snarare som om de utnyttjat att ”reformutrymmet” minskar de reella resurserna för vård-skola-omsorg varje år, och sen lagt tillbaka lite av de resurserna. Det håller inte. Återigen tar Maggan cred för någonting hon knappast åstadkommit, och skyller konsekvenserna från finanskrisen och åtföljande lågkonjunktur på föregående Alliansregering. Osmakligt är bara början.

3. Alla kräver samma behov av vård-skola-omsorg

Det här är inte mitt område och jag lämnar gärna diskussionen om ”behoven” i välfärden till andra, mer kvalificerade, personer. Ett intuitivt problem med Maggans resonemang här är att hon antar att större befolkning = större behov. Borde det inte variera med hur befolkningen ser ut a) åldersmässigt b) hälsomässigt? Nominellt är det såklart sant att fler personer kräver mer vård/sjuksköterskor/lärare, men den siffran är helt oväsentlig eftersom skatteintäkterna också ökat (se ovan). Det enda som borde spela roll, och det Maggan måste visa för att hennes ”Vi behöver mer skatt”-resonemang ska ha någon som helst faktamässig basis, är att ”behoven” växer snabbare än de offentliga intäkterna. Det kan mycket väl vara sant, men det är ingenting Maggan visar ellers ens påpekar.

4. Ohederligt angående ”sänka skatten för lånade pengar”

Det är sant att Alliansregeringen mot slutet av sin regeringstid hade underskott i statens finanser, men det är inte som om Maggan motsatte sig att låna pengar när det stundtals varit billigare än gratis för staten att göra det. Hon motsätter sig skattesänkningar (en typ av aktiv stimulanspolitik), inte underskott i statens budget, men på DI Debatt låter det som att underskott i statens budget i sig är dålig och ansvarslös politik. Återigen röstfiske för nationalekonomiskt och statistiskt okunnigt valboskap. Maggan i samma läge hade lånat upp samma mängd pengar (om inte mer) och spenderat rikligt på sina hobby-projekt. Att få Moderaterna att låta oansvariga när man själv ropade på samma oansvarighet är bara fult spel. Kul också att hon övergivit ”tomt i ladorna” till förmån för ”laga revorna i välfärden”

5. Justera bara när det behövs

Kommer ni ihåg punkt 2 ovan? Att vi måste justera för befolkning och priser och så vidare, eftersom annars hade Maggan inte kunnat visa att skatteintäkterna sjönk under Alliansen. Nu, när Maggan är in charge, verkar inte den principen gälla längre. Hon skriver ”300 000 fler går till jobbet sedan regeringens tillträde” och igen försöker ta cred för någonting hon knappast skapade. Lämpligt nog glömde hon att påpeka att även befolkningen vuxit med ~400 000 sedan hon tillträde, men att sysselsättningen vuxit endast med 230 000-250 000 personer. Nu låter inte ”300 000 fler går till jobbet” särskilt imponerande längre.

Slutsats

Som vanligt trixar politiker med statistik för att kunna leverera det budskap de tror bäst resonerar med potentiella väljare. Ofta blåljuger de inte, utan räknar med eller utan missvisande justeringar (befolkning, konjunktur, priser), glömmer att – som Hans Rosling lär oss – sätta siffrorna i korrekta perspektiv eller beskriver ekonomin som om den vore statisk.

Nej, Maggan, landet med världens högsta marginalskatter och femte högsta skattetryck behöver inte mer skatt. Men kanske behöver du rejält omprioritera vad och hur du spenderar de skatteintäkterna, och framför allt sluta använda missvisande statistik för att lura folket.

3 kommentarer till ”Maggan på gång igen

  • Men det finns en bakomliggande strategi bakom sossarnas ”skatteglädje”, nämligen att göra väljarna beroende av det parti som ger dem bidrag och därmed garantera deras röster. De köper röster. T.ex det senaste exemplet med den extra ”familjeveckan”. Samma gamla trick varje valrörelse och vissa låter sig tydligen villigt köpas.

  • Socialdemokraterna har två idologier. 1) Ta makten. 2) Behålla makten.

    Både 1 och två kräver att ständigt lova reformer.

    Socialdemokraterna vill flytta allt ägande till staten (socialdemokraterna). Enda anledningen till att de inte har gjort det ännu är att de inte har listat ut ännu hur de ska klara sig utan privata entreprenörer. Eftersom de aldrig kommer att lista ut det kommer de att lova och lova och finansiera det med mer och mer skatter.

    För oss libertarianer eller anarkister är det uppenbart att den så kallade Alliansen endast behöver förklara hur socialism är en totalt misslyckad ideologi rent ekonomiskt. Att de inte lyckas med det beror på att Alliansen är socialister i lika hög grad som vänstern. Det är bara lite gradskillnad.

  • Jag tycker artikeln inte tar upp det som jag anser vara viktigast: Incitamentat att producera. Det spelar ingen roll hur man trixar med skatten lite hit och dit upp eller ner om människorna inte känner att de har någon mening med att producera.

    Det som har satt fart på USA är att Donald Trump ingjuter ett hopp om en framtid och därmed skapar incitatment att producera. USA:s ekonomi är inte bättre än under Barack Obama oavsett högre börskurs eller BNP.

    BNP-måtter borde delas upp i privat BNP och offentlig BNP. Annars ser vi inte om det finns någon värdeskapande produktion.

    Det är bara att jämföra med invandringsindustrin i Sverige. Den omsätter hundratals miljarder kronor, men inte en enda krona är värdeskapande utan endast en alternativkostnad.

    När incitamentat att producera finns innebär lägre skatter och mindre antal regleringar att möjligheterna att produceras ökar vilket i sin tur innebär hur många som ska få ta del av den ökade produktionen, dvs. mer jobb vilket är avhängigt av kostnaden för att producera. När produktionskostnaden blir lägre finns utrymme för fler människor att få ett jobb.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *