Det är valrörelse och månen vandrar rödgul och full över dårhuset Sverige.
Man skulle kunna tro att vi i den frihetliga rörelsen skulle passa på att luta oss tillbaks och skratta åt spektaklet. Le åt att etatisterna lägger sådan vikt vid, och blir så entusiastiska över, vilket parti eller vilka politiker som skall få nöjet att härska över dem och råna dem blå de kommande fyra åren.
Men icke. De libertarianska forumen fylls med enkäter om vilket parti man som frihetlig bör rösta på. Bland svaren kan man se i stort sett alla partier representerade, och bland kommentarerna en tävling i fantasifulla motiveringar.
Jag minns hur jag baxnade när Johan Norberg skrev rusigt lyriskt om Annie Lööfs tillträde som partiledare för Centerpartiet. Oj, vad frihetligt det partiet skulle bli nu! Han var lycklig som ett litet barn med pengar i fickorna i en godisaffär. Men det var ändå en nyliberal och gick lätt att skrattande vifta undan. Nu är det alltså motsvarande nonsens i de libertarianska leden.
Och diskuteras det inte vilket parti som är mest frihetligt är det pamfletter och argument för varför det är så viktigt att rösta. Vi som inte röstar och berättar om motiven för det får veta att:
Det är därför ni aldrig kan vinna
Påpekar man den enskilda röstens meningslöshet och minimala chans att påverka något alls får man veta att man misslyckades med statistikkursen i skolan.
Förutom att jag tycker detta är ett mysterium tycker jag att det är förfärligt. Hur skall vi komma vidare som frihetsrörelse om så stora andelar av oss sitter fast med ena eller bägge fötterana i den gyttja som är partipolitik? Jag vet att leden fyllts på mycket de senare åren, och det är nog för optimistiskt av mig att räkna hela den nya skaran som allierade, men detta som utspelar sig just nu är deprimerande.
Staten har oss benhårt fast i sin väv av myter. Enbart staten kan lösa problem, speciellt om det är extra stora problem som staten själv skapat.
Vi behöver bryta oss lösa från denna föreställning. Hur ska vi kunna skapa en friare värld åt våra barn om vi själva fortfarande vänder oss till politiker när det drar kallt runt benen?
Fler artiklar på ämnet rösta som publicerats på Mises.se (alls ej komplett lista):
[hoops name=”vote-or-die”]
4 svar på ”Politik är en destruktiv kraft och kan inte lösa våra problem”
Precis som jag tycker
Du satte ord på en känsla jag haft länge. Paradoxen att en politiker skulle vika från sitt existensberättigande att nyttja makten de får, inte avsäga sig den känns naiv. Allt man lärt sig om politikers trovärdighet säger att resultatet, i slutändan, av deras beslut leder till mer makt åt staten och mindre åt folket.
Kolla debatten mellan Adam Kokesh och den strålande Larken Rose. Man bör komma till slutsatsen att det är omoraliskt att stödja det politiska spelet och att rösta.
Ska bli min godnattsaga ikväll. Tack för tips! Återkommer med reflektioner.