Det bubblar i den frihetliga rörelsen (avsiktlig ordvits): Ska man rösta?
Den frihetlige pragmatikern frågar sig ”Gör det någon nytta? Om ja, vilket är det frihetligaste alternativet?”
Den renlärige å andra sidan ”Om min lilla röst verkligen påverkar, är det moraliskt att utsätta oskyldiga medmänniskor för demokrati? Kan man rättfärdiga det som en självförsvarshandling?”
Institutet har ingen ”officiell ståndpunkt” om huruvida man som frihetligt sinnad bör rösta eller ej. Ett flertal författare på Mises-institutet har länge påpekat det fåfänga med att lägga lapp i låda vart fjärde år, och om risken med att ge makt och legitimitet åt människor med tveksam moral, svagt intellekt och utan erfarenhet från ett hederligt jobb. Att rösta är att gå emot Étienne de la Boëties rekommendation att låta besten falla genom att ta sin hand ifrån den.
Min personliga åsikt är att rösta om du vill, avstå om du vill. Man är inte nödvändigtvis mer eller mindre frihetlig om man röstar eller ej. Röstandet kan vara ett verktyg av många i en frihetlig strategi, men man bör givetvis ha rimliga förväntningar på det. Andra verktyg är att bygga relationer med medmänniskor och grannar, sprida kunskap och idéer (”metapolitik”), skaffa sig nya färdigheter, lära sig hantera vapen, preppa, spara pengar, stärka sin familj. Jag håller inte med argumentet att rösten är värdelös för att den bara är en av åtta miljoner. Enkelt motbevis: Om majoriteten skulle rösta på Svenska misespartiet skulle deras var för sig pyttesmå röster samverka till ett maktövertagande med konsekvensen att människor plötsligt fick sköta sig själva. (De skulle tvingas ta hand om sin egen hygien utan hjälp av Folkhälsoinstitutet, sina barns utbildning utan Fridolin, samt in-och-utvandring utan subventioner och integrationssatsningar – bara för att nämna ett fåtal skrämmande åtgärder som gör att partiet aldrig skulle få majoritet i verkligheten.)
Problemet är alltså inte röstens meningslöshet, utan snarare att det inte är lätt att hitta frihetliga alternativ att lägga den på. Den pragmatiske måste fundera på om hans val verkligen gynnar samhället och frihetens sak. Alla tillgängliga röstbara paket innehåller ju förutom eventuella korn av frihet även skrot av ofrihet. Därtill kommer den kanske viktigaste frågan: kommer du verkligen få de korn du röstat för, eller är de lockbete från charlataner som vill få ännu mer makt över dig. Huruvida en viss kombination av skrot och korn leder till ett bättre och friare samhälle blir därför en fråga om subjektiva sammanvägningar av paketets innehåll och avancerade sannolikhetskalkyler. Det går därför inte att objektivt peka ut det mest frihetliga partiet, det beror på preferenser.
Anser du att prepping gynnar friheten? Sätt igång! Om inte, avstå. Tror du att grannsamverkan gynnar friheten? Organisera dina grannar! Om du inte tror det så avstå. Tror du att röstning på ett visst paket gynnar friheten eller kan skydda dig mot demokrati? Lägg en lapp. Anser du att det får motsatt effekt? Avstå. Det är ingen fråga som behöver splittra.
Fler artiklar på ämnet rösta som publicerats på Mises.se (alls ej komplett lista):
[hoops name=”vote-or-die”]
Varför sprider vi frihetliga budskap och debatterar överhuvudtaget, på sociala medier, på festen etc.
Förhoppningen (okej det är jävligt kul) är väl ändå att kunna inspirera andra, att få fler att upptäcka en annan sida av staten (eller verkliga), fundera över det monetära system vi lever i osv.
Ja allt som vi brukar prata om i pp bland annat mises.se
Om ett frihetlig parti skulle börja växa skulle det (kanske) synas i (V)media. Förmodligen skulle några bli nyfikna, kolla upp detta mer, utbilda sig själva.
Jag röstar för den sakens skull, inte för att jag tror att tex. KLP skulle få nåt inflytande men möjligtvis skulle fler upptäcka dess tankar.
Å andra sidan lyckades Liberal Alliance komma in i Danmark, sen ändrades tyvärr partiet mycket. Liberalisterne i Norge ser ut att gå framåt men i sosse-sverige blir det nog svårt.
Jag röstar med förhoppningen att några fler ska hitta till bla Mises.se inte i hopp om en bättre regering.
Konstigt att alla partier förändras ju närmare de kommer makten.
Varför kan vi inte lägga fokus på att organisera oss utanför politiken och staten, att försöka leva som vi lär.
Det ena utesluter ju inte nödvändigtvis det andra. Att rösta ISTÄLLET för att ägna sig åt utompolitiska aktiviteter tycker jag är dumt, men att rösta i självförsvars- eller skademinimeringssyfte är enligt mig fullt godtagbart så vida det görs utöver andra aktiviteter.
Martin, jag tycker inte att självförsvarsargumentet håller. Det vore en annan sak om man i sakfrågor kunde rösta ja eller nej, men här är det istället fråga om att välja makthavare som får fria händer.
Om man vill kunna prata politik och ekonomi med folk så är det mycket svårare att nå fram om man har röstat. Man framstår, med all rätt, som en hycklare.
Hej.
Om alternativ saknas skapar ju den fria marknaden detta, eller hur?
Således finns det, eller är fritt att skapa, alternativ för libertarianer.
Såvida man inte vill sitta som en panelhöna och kackla från sidlinjen, hur andra borde ha gjort utan att själv göra något – vilket är en av flera saker libertarianer har gemensamt med renläriga anarkister och kommunister.
Det finns ett (1) system som styr landet; att önsketänka att det skulle försvinna, eller att se ner på och idiotförklara de som deltar är… tja, skall vi säga en smula pubertalt i attityden. Att av ideologisk puritanism vägra delta i idéernas tävlan, i den retoriska kampen, är en feghet som inte undgår någon utom den som förfäktar den – om nu din idé är bättre än andra, så bevisa det genom att delta.
Är din produkt – din idé – bättre än andra, enligt kunderna (vi väljare) så kommer vi att välja din idé, enligt marknadens, det rationella valets och den rationella agentens teoriskola. Om vi inte väljer din idé kan du antingen acceptera att du behöver göra något annorlunda, eller kommunistlikt hävda att det är fel på folket.
Men vi som enligt den alltmer sektliknande libertarianismen är lurade, eller dumma, eller onda (överdrivet förenklat, men det brukar vara de kategorier man indelas i av libertarianer) – vad tror ni vi förlorar på att ni inte röstar?
Inget. Vi som är nationalister, eller socialister, eller patrioter, eller globalister eller vilket sorts -ister du vill – vi förlorar inte det minsta på att libertarianer låter bli att rösta. Det är nämligen så finurligt att rösträtten inte är ett tvång, utan en frihet. Vill man inte utöva denna frihet, av olika skäl, står det en fritt.
Och vad är friheten att vägra delta i kollektivets diverse uppträdanden om inte en central libertariansk dogm?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Rickard, precis. Alternativen håller på att skapas, den här diskussionen är en viktig del av det. Du försöker förminska det faktum att problemen måste belysas, bristande ekonomisk kunskap rädsla och prestige får dig att heja på vansinnet. Privat egendomsskydd är framtiden. Redan idag ser vi den utvecklingen världen över. Socialismens livscykel når tillslut sin ände som all kriminell verksamhet, må så vara att det kan va hundratals år innan majoriteten av maktfaktorerna i världen inte utgörs av stater.
Ingen här tror att önsketänkande kan få bort staten, önsketänkande är för de som röstar, som du gör.