Tidspreferenspredikan

Det som på ekonomspråk kallas hög tidspreferens leder till förfall.

Hög tidspreferens. Ovilja att offra någonting i nuet. Svårighet att skjuta upp belöning. Dessa saker leder till förfall. Du vet det, det är präntat i din natur. Det är därför det känns förfärligt när du skjuter upp saker som du vet att du borde göra. Förfall alltså, den höga tidspreferensen kan i bästa fall leda till att man lyckas hålla näsan över vattnet tack vare händelsernas försyn, inte sällan som en förmånstagare av fäderneärvd försyn.

Den låga tidspreferensen, förfallets motkraft, det vill säga den höga offerviljan och förmågan till framsyn, återhållsamhet och värdefulla investeringar av tid och resurser. Inte bara i materiella ting, även i långsiktiga relationer. Den låga tidspreferensen leder mycket mer troligt till en bättre morgondag. Mer troligt säger jag: det finns naturligtvis inga garantier, himlen kan när som helst falla ner över våra huvud. Och i det långa loppet är vi alla, som förfallets främste förkämpe Keynes har berättat för oss: döda.

I det långa loppet är vi döda allihop

Men om man nu antar att livet i sig självt är ett oändligt mirakel, värt att vårda – sina tillkortakommande till trots, så är den låga tidspreferens ett sätt att rusta sig inför dess inneboende, oundvikliga, ja garanterade svårigheter. Det är att se till att vara så lite nedtyngd som möjligt inför umbäranden. För sin egen och för sin omgivnings skull. Har du förberett dig väl kan du vara den som delar ut filtarna när vinden viner. Det vore inte fy skam!

Hög tidspreferens är att ge upp, att säga upp sitt ansvar, att låta sig vaggas in i en dvala, ur vilken du vaknar som en förvånad campare i en vårflod – en huttrande och miserabel börda för de omkring dig. Du behöver en filt.

När civilisation uppstår, är en av många nödvändiga ingredienser: att tillräckligt många människor har ägnat sig åt att inte plötsligt behöva filtar. Tillräckligt många människor har varit tillräckligt framsynta för att inte aningslöst konsumera, tillräckligt många människor har offrat tid på att arbeta så att svetten sprutar, för att skapa en bättre morgondag. Tillräckligt många människor har sparat mer än vad de har spenderat, och har lämnat kvar någonting åt nästa generation att bygga vidare på.

Var en av dem.

Var en av dem, och var inte naiv, du kommer aldrig slippa krafter som ämnar vara en börda på dina axlar. Fogden kommer aldrig sluta komma, inflationen kommer aldrig sluta vara en aktiv kraft för förfallet. Ropen om ökade rättigheter och minskande skyldigheter kommer aldrig helt tystna. Men för den skull: var inte en futtig barkbåt i en flod av civilisations-stjälpande ressentiment. Var istället en bastion.

Var en av dem och lyft en börda, och var inte bitter, var tacksam! Det är tack vare andra människor med låg tidspreferens, och som trots obehag, tragedier och möten med illviljan har skapat den framtid du nu lever i. Vår tid är undermålig, såklart, likt alla tider – men att fokusera enbart på det innevarande ögonblickets hugg och pilar är också att vara en otacksam jäkel.

Axla en låg tidspreferens, och bygg någonting som håller, till exempel en familj, en näringsverksamhet, en god relation med dina grannar, eller vad tusan som helst som du anser förbättrar någonting. Det är viktigt att du gör det, det spelar roll.

Det spelar all roll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *