Testa hur mycket du kan om österrikisk ekonomi!

Vi är många som studerar österrikisk ekonomi, men vad har vi egentligen lärt oss? Nu finns det ett sätt att kolla det! Gör detta prov och ta chansen att briljera med dina kunskaper eller få reda på vad du kan lära dig mer om. Provet består av tjugo frågor med fyra svarsalternativ var och berör allt från den subjektiva värdeteorin till den österrikiska konjunkturcykelsteorin. Det är inspirerat av det skriftliga prov som deltagare på Mises University gör varje år till utformning och svårighetsgrad, men frågorna är helt annorlunda och är varken inspirerade eller kopierade.

Utöver att vara ett sätt att testa din kunskap kan provet kanske också utöka den. Provet är förhoppningsvis mer lärorikt än det är prövande. Vi välkomnar frågor om provet likaväl som diskussioner om vi verkligen angett korrekt svarsalternativ. Om du vill fördjupa dig ännu mer efter provet rekommenderas tre grundläggande föreläsningar från årets Mises U, Bob Murphys bok Choice och studieguiden till Murray Rothbards magnum opus.

Gör provet här!

13 kommentarer till ”Testa hur mycket du kan om österrikisk ekonomi!

  • Förklara för en trögfattad humanioralibertarian hur sjunkande tidspreferens leder till högre priser? På sätt och vis är väl tidspreferensen ett slags efterfrågan; en sjunkande tidspreferens innebär alltså också en sjunkande efterfrågan (eftersom konsumenten nu är villig att skjuta fram sin tillfredsställelse) och en låg efterfrågan resulterar ju i lågt pris.

    Inte blir man heller klokare av facitkommentaren:
    ”Ett litet tips: Tidspreferens är vår värdering av tillfredsställelse nu jämfört med tillfredsställelse i framtiden. Högre tidspreferens innebär alltså att vi i ännu högre utsträckning vill ha tillfredsställelse tidigare snarare än senare. Människor har alltid en positiv tidspreferens.”

    Frågan berörde ju ‘sjunkade’ och inte ‘stigande’ tidspreferensen, så varför omnämns i facit en ”hög tidspreferens”?

    • Jag tror det är viktigt att komma ihåg att efterfrågan är någonting specifikt. Vi efterfrågar inte varor i största allmänhet, vi efterfrågar specifika varor och tjänster. Så det som händer är inte att efterfrågan sjunker, utan att efterfrågan på nuvarande varor sjunker jämfört med efterfrågan på framtida varor, eller att efterfrågan på framtida varor stiger. Eftersom bostäder är en vara som ger oss nytta inte bara nu utan framförallt i framtiden blir den således mer värdefull, eftersom vår efterfrågan på framtida varor har stigit.

      I en diskonterad kassaflödesanalys syns detta i att priset på tillgången stiger när räntan sjunker.

      • Då är jag med på tåget igen, tack. Tar på mig studiemössan och återvända till kammar’n för att bläddra ännu mer i kursmaterialet. 🙂

      • Om du inte redan läst Choice kan jag rekommendera den i studiekammaren! Den är sprängfylld med värdefulla insikter. På något sätt är den också väldigt enkel samtidigt som den är väldigt avancerad. Även fast det är svåra ämnen som avhandlas förstår man snabbt poängen och slutresultatet blir att man lär sig väldigt mycket. Tyvärr en av få böckerna i den österrikiska traditionen som inte finns gratis som pdf, men den är värd det.

  • Kul och intressant test! 3:an var väldigt klurig!

    Håller dock inte med om fråga 7. Det rätta svaret som anges behöver nämligen inte innebära att entreprenören får någon vinst; en skicklig producent i ERE kommer också tjäna pengar genom att anpassa produktionen till vad konsumenterna vill ha. (Eller, tänk dig att folk helt plötsligt säger ”Aha, vi vill ha lakritssmak på brödet, vi är nog beredda att betala en slant mer för det”, och entreprenörerna anpassar sig ungefär lika snabbt för det så finns inget utrymme för att få vinst.) En entreprenör som går med vinst måste också anpassa produktionen före eventuella konkurrenter.

    Håller inte heller med om definitionen av metodologisk individualism, den som anges säger ju inte att allt i ekonomin skall kunna förklaras utifrån individers ageranden. Det kan ju vara så att man försöker studera ekonomin genom att, säg, inte ha någon grundpunkt alls men ändå göra observationen att individer gör egna beslut medan grupper inte har preferenser som de funderar över.

    Håller inte heller riktigt med definitionen av räntan. Problemet med definitionen uppstår i en värld där en vara används både som kapitalvara med två steg till konsumtion men också som en kapitalvara med tjugo steg till konsumtion. Eller (á la Marshalls kritik), ta en järnväg. Två personer kan åka, men den ena bara för att träffa en vän och den andra för att göra affärer, men båda betalar samma pris.

    Sedan, ja, ursprunglig (monetär) ränta kommer ifrån att någon vara används i ett led bakåt för att få fram en konsumtionsvara. Men, definitionen här generaliserar den idén för snabbt. Det borde gå att formulera om frågan så att det blir ”Var kommer räntan ifrån?” med nuvarande svar – då följer inte att alla kapital-konsumtionsvaror har just det förhållandet.

    • Kul att höra!

      ”Håller dock inte med om fråga 7. Det rätta svaret som anges behöver nämligen inte innebära att entreprenören får någon vinst; en skicklig producent i ERE kommer också tjäna pengar genom att anpassa produktionen till vad konsumenterna vill ha. (Eller, tänk dig att folk helt plötsligt säger ”Aha, vi vill ha lakritssmak på brödet, vi är nog beredda att betala en slant mer för det”, och entreprenörerna anpassar sig ungefär lika snabbt för det så finns inget utrymme för att få vinst.) En entreprenör som går med vinst måste också anpassa produktionen före eventuella konkurrenter.” Fast i ERE (den jämnt roterande ekonomin) ändras aldrig några preferenser, så det är ingen som helt plötsligt inser att den vill ha lakritssmak på brödet. ERE kännetecknas just av den overkliga idén att det varken finns förändringar eller osäkerhet. Produktionen och priserna behöver därför aldrig anpassas.

      ”Håller inte heller med om definitionen av metodologisk individualism, den som anges säger ju inte att allt i ekonomin skall kunna förklaras utifrån individers ageranden. Det kan ju vara så att man försöker studera ekonomin genom att, säg, inte ha någon grundpunkt alls men ändå göra observationen att individer gör egna beslut medan grupper inte har preferenser som de funderar över.” Detta köper jag, om jag förstått dig rätt. Definitionen som anges i svaret är för strikt. Metodologisk individualism innebär bara att ”individer handlar” och inte nödvändigtvis nåt mer såsom att ”kollektiv inte handlar”. Men när jag skulle skriva svaret upplevde jag att det blev det för otydligt om jag inte inkluderade något om kollektiv.

      ”Håller inte heller riktigt med definitionen av räntan. Problemet med definitionen uppstår i en värld där en vara används både som kapitalvara med två steg till konsumtion men också som en kapitalvara med tjugo steg till konsumtion.” Hmm, jo detta är lite knepigt. Men hur skulle du istället definiera vad räntan är? Det är sant att frågan ”var kommer räntan ifrån” vore enklare eftersom man då skulle kunna säga ”tidspreferens”, men jag är ändå intresserad av just frågan om vad räntan är. En lite mer utvecklad definition som undviker ditt problem skulle vara ”relationen mellan priser med olika avstånd till deras mest värdefulla konsumtion”. Vad tror du om den?

      • Ah, det jag skrev inom parentes var tänkt att betyda ”Om vi lämnar ERE:n”. Det jag var ute efter är att det går att anpassa sig till kundernas behov och samtidigt misslyckas få någon vinst, ifall flera andra konkurrenter gör det samtidigt.

        Jao, min poäng var att ms. betyder att alla ekonomiska modeller måste utgå ifrån att individen agerar för att förklara alla större fenomen (priser, konjunkturcykler, valrörelser, osv). Det är just förklaringsdelen som måste vara med, inte just observationen i sig. Som såhär, det skulle inte vara metodologisk individualism att tro att bara individer agerar och sedan försöka förklara ekonomin utifrån vad företag ”gör” (och inte ha någon förklaring om hur företagen fungerar). Man behöver inte utgå ifrån agerandekonceptet alls här och ändå studera ekonomin (och kan komma fram till en del vettiga saker; Ricardos formulering av komparativa fördelar utgick ju ifrån nationer).

        Ränta är en av utdelningarna till kapitalägare vid lyckosamma investeringar, och som uppstår pga att det finns brist på kapital och att folk inte vill låna ut pengar gratis. Det inkluderar då både ”originary interest” (det som vanliga företagare får) och det folk vanligtvis kallar ränta (det långivare får).

        Din utveckling undviker problemet, ja, men frågan är om det är ett korrekt svar. Först, vad är den mest värdefulla konsumtionen? Och, rent generellt, varför skulle alla priser förändras efter just den mest värdefulla konsumtionen?

        Det kanske går att undvika helt om man säger att det är totala kostnader och total omsättning? Som i att all omsättning för ett företag minus alla kostnader ger dess vinst (som i ERE bara är ränta). Alltså, relationen finns inte till en enstaka vara. Men då skulle det inte finnas någon speciell relation för att det är fler steg bort till den slutgiltiga konsumtionen, utan det är från ett företag till ett annat.

      • Men om du inte gör någon vinst så betyder det att dina konkurrenter redan har anpassat produktionen till konsumenternas önskemål. Att vara sen är samma sak som att inte anpassa sig till kundernas behov, för då är det ju inte du som ökar produktionen av just de varor konsumenterna vill ha.

        Nu förstår jag vad du menade angående metodologisk individualism. Det är en intressant poäng. Jag tänker att ett exempel på att den är en princip som ska styra förklaringen är att vi tolererar mindre avsteg från den, av typen ”Tyskland förklarade krig mot Polen” men inte större avsteg såsom ”USA grundade Microsoft”.

        ”Ränta är en av utdelningarna till kapitalägare vid lyckosamma investeringar, och som uppstår pga att det finns brist på kapital och att folk inte vill låna ut pengar gratis. Det inkluderar då både ”originary interest” (det som vanliga företagare får) och det folk vanligtvis kallar ränta (det långivare får).”
        Men då säger du ju bara samma sak, för kapitalägare får ju ”utdelningen” när de köpt billiga varor långt från konsumtion och säljer dem när de kombinerats med andra varor och är tidsmässigt närmare sin konsumtion. Det är ju det investeringen består av.

        ”Din utveckling undviker problemet, ja, men frågan är om det är ett korrekt svar. Först, vad är den mest värdefulla konsumtionen? Och, rent generellt, varför skulle alla priser förändras efter just den mest värdefulla konsumtionen?” Med mest värdefull konsumtion menade jag den med högst pris. Men definitionen känns ändå konstig, så jag får nog fundera på detta lite mer.

      • »Men om du inte gör någon vinst så betyder det att dina konkurrenter redan har anpassat produktionen till konsumenternas önskemål. Att vara sen är samma sak som att inte anpassa sig till kundernas behov, för då är det ju inte du som ökar produktionen av just de varor konsumenterna vill ha.«

        Nej, det kan vara så att alla mer eller mindre anpassar sig samtidigt, för att förändringen i fundamenten (ny teknik, nya råvarupriser, etc.) i princip är detsamma.

        Sedan, att anpassa sig långsamt till konsumenternas efterfrågan är fortfarande att anpassa sig.

        »Nu förstår jag vad du menade angående metodologisk individualism. Det är en intressant poäng. Jag tänker att ett exempel på att den är en princip som ska styra förklaringen är att vi tolererar mindre avsteg från den, av typen ”Tyskland förklarade krig mot Polen” men inte större avsteg såsom ”USA grundade Microsoft”.«

        Hm, ja, kanske. Det är ju inte direkt avsteg i första fallet, utan bara en förkortning. Men, ja, ibland så gör man undantag för att man inte riktigt vet hur den underliggande strukturen i en organisation fungerar.

        »Men då säger du ju bara samma sak, för kapitalägare får ju ”utdelningen” när de köpt billiga varor långt från konsumtion och säljer dem när de kombinerats med andra varor och är tidsmässigt närmare sin konsumtion. Det är ju det investeringen består av.«

        Det gör jag inte, det du ser är att din förklaring stämmer överens med min. Men min förklaring säger ingenting om att priserna måste vara i ett visst förhållande (lägre mot högre). Det kan ju vara så att alla priser jag har är pyttesmå för slutkonsumenten, men att jag har en gigantisk investering (som att låta folk använda en biltvätt).

        Men, om du menar att man skall tolka alla priser som gånger deras användning, och se på deras aggregerade nivå, då finns en prisskillnad mellan totala investeringar och total försäljning. Men det är inga koncept du tog med i din första beskrivning, utan där var det bara priser mellan olika led (som också verkade implicera att det gällde för alla priser i inputen (och inte dess sammansättning) och att det var samma relation för alla input-output).

    • Föredrar fysiska böcker framför e-böcker då jag tycker bokhyllan är varje hushålls viktigaste möbel samt att fysiska böcker är eviga, odödliga och har förmågan att skapa en djupare relation till ägaren än den som erbjuds av läsplattan. Tack för tipset. Boken är placerad på läslistan.

      Måste även passa på att tillägga att mitt ekonomi-intresse var tämligen svagt tills jag, för några år sedan, kom i kontakt med Ert fina institut. Om en så’n som jag klarade 15 poäng på provet är det ett tecken på att Ni gör ett grymt jobb. 🙂

  • Kul test Benjamin!
    Jag slarvade på fråga 9 men fråga 6 skulle jag gärna vilja ha en förklaring till om du har lust. Det är möjligt att jag indoktrinerats för mycket i neoklassisk ekonomi men borde inte efterfrågeelasticiteten avgöra hur mycket av skatten som hamnar på konsumenten? Hur resonerar du?
    //Ted

    • Roligt att du tyckte det! Jag tänker att den neoklassiska modellen håller med vissa antaganden. Om vi säger att entreprenören satt ett för lågt pris som inte maximerar intäkterna är det sant att han skulle kunna täcka skattekostnaderna genom att höja priset. Efterfrågeelasticiteten gör att han kan kräva ett högre pris från sina kunder. På så sätt lägger han då skattebördan på konsumenten. Men problemet är att detta inte är en realistisk beskrivning av hur verkliga människor handlar. Entreprenörer sätter alltid de priser som de tror inbringar störst intäkter. Det är fullt möjligt att detta pris är för lågt (eller för högt), men poängen är att de _tror_ att det är det pris som ger störst intäkter, så huruvida det faktiskt är det spelar inte så stor roll. Nu när vi insett detta måste vi givetvis fråga oss: varför skulle de höja priset bara för att skatten höjs? Det vore oklokt, givet att de då skulle välja ett pris som de tror ger lägre intäkter. Dessutom, om de trodde att de kunde få större intäkter av att höja priset borde de ha höjt priset redan innan skatten höjdes. Summa summarum kan inte skatter läggas på konsumenter. Verkar det rimligt?

      Rothbard diskuterar denna fråga på sidorna 1156-1162 i Man, Economy, and State på ett begripligt sätt. Det var där jag insåg, eller lärde mig, att det var något konstigt med den vanliga teorin om skatteincidens.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *