Vattenbristen orsakas av prisregleringar – inte av den goda majvärmen

Media rapporterar att det mycket varma majvädret lett till vattenbrist ”tidigare än vanligt”. Lika säkert som amen i kyrkan har bevattningsförbud utfärdats och befolkningen i en uppsjö kommuner och regioner uppmanas att minska vattennyttjandet.

SVT Nyheter intervjuas Fredrik Vinthagen på Svenskt vatten, branschorganisationen för de kommunala vatten- och avloppsreningsverken. Problemet framställs dock som att det är det varma vädret som tvingat vattenverken upp till sin maxkapacitet:

Många vattenverk har kommit väldigt nära sin maxkapacitet på grund av den långa värmeböljan som kom redan i maj.  Därför har ovanligt många kommuner infört förbud mot bevattning, uppger Svenskt Vatten.

–  I maj är all produktion igång. Alla är fortfarande hemma samtidigt som behovet av att vattna i nyplanterade trädgårdar och fylla pooler är stort. En värmebölja under semestertider märks för det mesta inte lika påtaglig i vattenverket, säger Fredrik Vinthagen, kommunikationsstrateg vid Svenskt Vatten.

Givetvis har folk större användning för vatten när det är varmt, det hör till tingens ordning. Därför bör priset höjas som svar på värmen. Det för med sig att konsumenter blir mer noggranna i hur de använder vatten. Och eftersom de betalar mer finns det också pengar till att utöka kapaciteten. Det är grundläggande pristeori. Men det är inte vad som står i artikeln, vilket jag reagerade på i ett tweet:

Per Bylund undrar om Svenskt vatten ljuger medvetet

Frågan jag ställer är förvisso något tillspetsad, men ärlig (och sann): det finns två rimliga anledningar till att man framställer vattenbristen som ett kapacitetsproblem snarare än ett prisbestämningsproblem: att man är okunniga om ekonomi eller ljuger om vad vattenbristen beror på.

Till min stora förvåning svarar Svenskt vatten:

Om man får svar på publika fora som Twitter av en branschorganisation, förväntar man sig nog något torrt och faktabetonat. Men Svenskt vatten verkar inte ha bemödat sig med att läsa tråden. Faktum är att jag redan hade utvecklat resonemanget:

Fokuset på det ekonomiska torde vara uppenbart. Dessutom med exempel på hur illa det kan gå – från just USA. Det är uppenbart att jag inte föreslår en ”amerikansk” modell, utan snarare tvärtom: något som inte är som Kaliforniens elmarknad.

Med tanke på att Svenskt vatten uppenbarligen har kollat min twitterprofil, borde de också ha sett att jag undervisar på ett stort universitet i just ekonomiska frågor. En snabb titt på mitt twitterkonto eller en webbsökning hade gjort det klart att grundläggande ekonomisk förståelse ligger mig varmt om hjärtat.

De borde alltså vara medvetna om att de fått en fråga, förvisso tillspetsad, om att problemen med svensk vattenförsörjning har att göra med att man använder dåliga ekonomiska styrmedel (eller snarare: inga). Och att frågan ställts av en universitetslärare och -forskare med expertis i sådana frågor. Som man helt sonika avfärdar som ”nyliberal”.

Men all heder till Svenskt vatten, som faktiskt fortsätter diskussionen – med en klart mer respektfull och produktiv ton:

Det är helt sant att marknadsprissättning på vatten är ”ovanligt”, vilket till större delen torde bero på att staten på olika nivåer monopoliserat tjänsten. Det politiska har för vana att avskaffa allt vad prismekanism heter och istället förlita sig på löften om att det ska bli ”mer” till ”alla”. Och det är i sin tur anledningen till problemen.

Pristeori gäller förstås även utanför så kallat kollektiva nyttigheter. Men det finns en stor mängd exempel på hur man försökt komma till bukt med problemen med övernyttjande av skattefinansierade tjänster, eller semi-privata aktörer med reglerade ”naturliga monopol”, som just de jag nämner.

Problemet är att det inte kostar mer att nyttja en vara (eller ”nyttighet”) som det är brist på än en vara när det inte är brist. Precis som vatten för tillfället i Sverige.

Exakt samma problem uppkommer i t ex bredbandsnät där man betalar precis lika mycket oavsett hur mycket man nyttjar nätet: resultatet blir att nätet tyngs ner och blir nästan oanvändbart under vissa tider med hög trafik (brist på bandbredd, skapad av brist på prismekanism). För att återigen använda USA som dåligt exempel: debatten om det så kallade ”net neutrality” handlar om precis detta – att man i lag vill reglera internetleverantörer så att de inte kan ta olika betalt. Man vill alltså skapa precis det vattenproblem som Sverige just nu genomlever, men vad gäller åtkomst till och nyttjande av internet.

Svenskt vatten håller med om problembilden i stort:

Jo, det var just det här med att vatten inte är som andra varor. Vad gäller prismekanismens funktion så är det faktiskt ingen som helst skillnad.

Men notera också förskjutningen – plötsligt heter det dricksvatten. Det är precis detta med specificeringen som är problemet: att dricksvatten behandlas precis likadant som bevattning av gräsmattor, till att fylla uppblåsbara pooler i trädgården, att tvätta bilen osv. Alla betalar lika. Med andra ord, det man från vattenproducenterna genom prissättningen signalerar är att det inte är någon skillnad till vad man använder vatten. Men än värre: prissättningen gör klart att konsumenter inte ska göra någon åtskillnad på dricksvatten och vatten till gräsmattan, poolen, eller att tvätta bilen. För det kostar lika mycket.

En kritiker skulle kanske utbrista, ”men det är ju samma vatten”. Förvisso, men det är samma säd som blir bröd, jäses till öl, matar fåglar, samt som stoppas i marken för att skapa nästa års skörd. Att säden eller vattnet ser likadant ut och transporteras på samma sätt har faktiskt ingenting med saken att göra: de olika användningarna är olika värda och kan (och bör) prissättas därefter. Annars blir det felallokerat.

Om man vill undvika brist men ge alla tillgång till dricksvatten kan man t ex införa ett progressivt vattenpris, så att de första kubikmetrarna vatten, som antagligen går till dricksvatten och hygien, kostar mindre men att det kostar mer per kubikmeter från en viss nivå (och kanske fortsätter att öka). Då löser man problematiken, för den som vill nyttja mycket vatten får betala för det – och pengarna de betalar kan användas till att öka kapaciteten i reningsverk osv.

Det är en uppenbar princip som är fundamental inom ekonomisk pristeori – och som varit välkänd i generationer. Men som politiska/offentliga verksamheter låtsas som att de inte behöver bry sig om och därför istället skapar problem – genom att uppmuntra överutnyttjande och därmed skapa artificiell brist. Dessa problem får olika konsekvenser för olika delar av samhället: det är precis de grupper man säger sig värna om som drabbas hårdast. Vattenbrist drabbar trots allt inte den med brun gräsmatta eller smutsig bil lika hårt som den som är rejält törstig eller som behöver tvätta sig (för att undvika sjukdom, inför operation, eller vad det nu kan vara).

Vatten är faktiskt en vara som vilken som helst: den bör också prissättas som andra varor. Det är bara att politiker och andra tyckare som anses att den ska behandlas annorlunda – och som därför med politiska medel avskaffar prismekanismen och därmed utsätter oss för problem som vattenbrist, slöa internetuppkopplingar och telefonnät som ”går ner”:

Men man kan förstås inte förvänta sig att representanter för Svenskt vatten, som ”branschorganisation” för kommunala verksamheter, ska tänka i ekonomiska termer. Eller snarare: de har ett politiskt uppdrag. De varken kan eller vill använda ekonomiska resonemang, för det undergräver organisationens existensberättigande.

Det är inte så konstigt att de håller fast vid myten att just den produkt de ansvarar för – vatten – är något unikt som kräver extraekonomiska resonemang. Vatten ska tydligen förstås som väsensskilt från elektricitet (som faktiskt t o m  i Sverige handlas enligt någon slags marknadspriser), telefoni, osv. Ekonomiska argument avfärdas som ”spekulation”:

Uppenbarligen är inte pristeori tillräckligt ”bevis”, trots att det är grundläggande kunskap som använts och bekräftats under längre tid än det funnits vattenledningar i Sverige. Det krävs ”empiriska exempel” på marknadsprissättning av just (dricks)vatten. (Som inte säljs i butik på burk, flaska eller i dunkar, får vi anta.)

Svensk elmarknad är, konstigt nog, inte relevant. (Det bör noteras att Sverige inte dras med ”rolling blackouts”, som drabbade Kalifornien efter att de införde prisregleringar på el.)

Jag är knappast en expert på vattenverk eller prissättningssystem för vattenförsörjning världen över. Och det behöver jag inte vara, för jag har (lite mer än) grundläggande kunskaper i hur en ekonomi fungerar. Men det är antagligen svaret som Svenskt vatten räknar med – att jag, för att uttrycka det annorlunda, är ”bara ekonom”, och mina argument kan således avfärdas som världsfrånvänd teori, eller spekulation. (Eller varför inte ”nyliberalism”?)

Men nu är problemet värre än att det blir vattenbrist i Sverige efter en varm månad. I stort sett hela den rika delen av världen dras med samma, ständigt återkommande vattenbristproblem. Av precis samma orsak: att man låtsas som att vatten inte är som vilken vara som helst utan är en rättighet, en kollektiv nyttighet, och så vidare.

OECD skrev om detta redan för 15 år sedan och noterade att man, för att komma undan bristproblemen, i ökande utsträckning inom OECD-länder börjat använda sig av olika typer av marknadsliknande (dvs nyttjandebaserad) prissättning. Med andra ord: man inför på politisk väg en slags prismekanism för att lösa de problem man skapat genom att avskaffa prismekanismen.

För att citera från första stycket i en artikel publicerad i OECD Observer i mars 2003:

Water is scarce in some contexts (drought, degraded quality), so water pricing is increasingly seen as an acceptable instrument of public policy. Water-use charges, pollution charges, tradable permits for water withdrawals or release of specific pollutants, and fines are all market-based approaches that can contribute to making water more accessible, healthier and more sustainable over the long term.

Där har vi alltså förslag till hur man kan minska bristproblemet! Man kan uppenbarligen införa marknadsliknande prissättning och därmed minska övernyttjandet.

Men om Svenskt vatten verkligen vill lösa problemen borde man förstås arbeta för att inte skapa dem. Och det görs bäst genom att låta tillgång och efterfrågan sätta priset. För att få gehör för detta tämligen rimliga förslag kan man t ex luta sig mot OECD – och använda sig av exempel från andra ”kollektiva nyttigheter” med bristproblem, som skapats på precis samma sätt.

20 kommentarer till ”Vattenbristen orsakas av prisregleringar – inte av den goda majvärmen

  • Hej.

    Jag har egen brunn.

    Om jag överutnyttjar det vatten som rinner in i den, så sjunker mängden granngårdarna kan använda, och vice versa. Även de har egna brunnar.

    Skall vi byta pengar med varandra och låtsats som att vårt vattnande av åkrar och odlingar nu under torka inte påverkar tillgången till vatten?

    Om det är priset som avgör så kan ju inte vattnet ta slut.

    Tips: om du har frågor om (grund)vatten och liknande så kan du vända dig till SGU i Lund. Som vetenskaplig institution är de rätt ointresserade av såväl dina som Svenskt Vattens politiska idéer.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Rikard… om de numera relativt opersonliga relationerna mellan vattenverken m.fl. och dess kunder på försörjningsmarknaden strikta ekonomiska massmarknadsprinciper så måste dessa principer nödvändigtvis även strikt tillämpas inom delningsekonomin mellan grannarna i bullerbyn!? Varför???… någon lustig sorts rättvisa!?… eller???

    • Hej Rikard,
      du verkar ha missat att just detta inte handlar om grundvattnet överhuvudtaget, utan om att distributionsnätet är underdimensionerat för den tillfälligt höga förbrukningen. Det löser man enkelt med ekonomiska medel.

      Ditt problem med grundvattnet och grannar får ni naturligtvis lösa i samförstånd.

    • Pris är en signal som hjälper oss hushålla med resurser. Det fungerar utan pris i mindre församlingar med stort förtroende, som kan vara fallet i t ex ett grannskap med privata brunnar. Men i andra lägen betyder en fri prissättning baserad på tillgång och efterfrågan, att resursen faktiskt inte tar slut: för att den nyttjas bättre.

      Som exempel, övernyttjande av resurser sker nästan alltid där det inte finns någon prismekanism: överfiskning i havet, utsläpp från fabriker (eftersom luften varit ”fri”), skövling av skog (men inte privat skog), osv.

  • En anledning till bevatningsförbud är att vattennätet inte klarar att leverera när alla samtidigt har vattenspridare osv som är igång nästan dygnet runt.

    Om alla spolar samtidigt så faller trycket i ledningarna, därav bevattningsförbud.

    Visst kan dom ta mer betalt, men det blir inte försvarbart att gräva om hela vattennätet och lägga i större rör bara för att det kanske blir varmare än vanligt nån månad om året.

    • Man måste inte bygga om vattenledningsnätet. Problemen med vattenbrist och tryck i ledningarna osv är för att nätet överutnyttjas. För att vatten är underprisat. Det är helt och hållet ett skapat problem.

  • En anledning till bevatningsförbud är att vattennätet inte klarar att leverera när alla samtidigt har vattenspridare osv som är igång nästan dygnet runt.

    Om alla spolar samtidigt så faller trycket i ledningarna, därav bevattningsförbud.

    Visst kan dom ta mer betalt, men det blir inte försvarbart att gräva om hela vattennätet och lägga i större rör bara för att det kanske blir varmare än vanligt nån månad om året.

    • Precis, förslaget är heller inte att vattennätet ska dimensioneras om (om det inte är ekonomiskt lönsamt att göra det, då ska man förstås gör det). Förslaget är att man ska höja priset så att folk låter bli att vattna av ekonomiska skäl (eller vattnar på natten osv om priset är lägre) istället för att införa förbud.

    • Det är ju samma problem med alla leveranslösningar: elnätet, trafik, om alla skickar post samtidigt, osv. Det klart att det finns en maxkapacitet. Men nyttjandet sprids ut om man gör skillnad i pris, t ex om det är billigare att låta vattenspridaren gå på natten – då kommer vissa/några/många att vattna på natten istället för på dagen. Vilket löser problemet. Huvudpoängen är inte att man kan öka kapaciteten genom att ta högre priser, utan att pris är en signal om relativ värdering som användare svarar till – men som inte används inom VA.

  • Av vilken anledning ska man inte gräva om vattenledningsnätet? Det är i princip det Per Bylund menar. Med priser efter användning som kan baseras på volym eller tidpunkt kan reningsverket bygga ut sin kapacitet och ledningsnät.

    I princip kan vi tänka oss två ledningsnät. Ett för hushållsbruk och ett för annat bruk. Det finns redan där t.ex. parker eller kyrkor tar orenat vatten för bevattning av deras gräsytor och planteringar.

    Det kan även tänkas att styra viss förbrukning till vissa tidpunkter. Bevattning av en gräsmatta kan ske på natten, vilket är det smartaste sättet då bevattning på dagen innebär att 80-100 % kan dunstar bort. Således skulle priset på dagen kunna ökas efter en viss förbrukning. Det som krävs är att vattenmätaren är kopplad till en dator som kan hålla reda på förbrukning för varje minut under ett dygn.

    Med lite smart teknik kan en dator i hemmet styra när gräsmattan ska bevattnas, dels när det är nödvändigt och dels när priset är som bäst.

  • Jag stör mig lite på att du drar in nätneutralitet I det här. Det handlar ju inte alls om att styra förbrukning relativt kapacitet utan om att ge vissa leverantörer förtur i nätet. Lite som om de som kör Volvo skulle få en egen fil på motorvägen.

    • Nätneutralitet är av ondo. Det skulle stoppa upp utvecklingen och göra våra nät sämre med tiden eftersom de skulle begränsa leverantörernas möjligheter till investeringar.

      Det handlar delvis om att ge förtur men även att ge visa större bandbredd som de betalar extra för. Leverantörerna får in mer pengar och kan investera dem i nätet vilket kommer att komma alla till del. Får de inte ta extra betalt av vissa, blir det inget ekonomiskt incitament att investera när det blir tvärtom att de förlorar pengar på det.

      Kort och gott handlar nätneutralitet om kommunism. Lika skitdåligt när för alla.

  • Är lösningen att vi skall ha olika vattenleverantörer med marknadsmässig prissättning? (”)Vattenbristen märks inte lika mycket när folk inte är hemma utan på semester(”) Ursäkta, men jag råkar bo på Öland, dör befolkningen Växer i semestertider. Skall jag gå dyrare vatten på sommaren för att efterfrågan ökar genom turism? För så är det med allt annat. Jag mins en puzzeria i en annan sommarstad Strömstad. Som dängde på med en prisökning på ca60% över en natt. (Killen som jag handlade av kände dock igen mig och gav mig ”vanligt pris”) Min åsikt är vi bör tänka ”vatten är livsviktigt, ge fan i att slösa”.

    Med prisreglering och långvarig torka blir vatten annars en ”rikemans vara” vilket känns jävligt Nestle/Coca-Cola… Syrien… kanske lite väl långtgående jämförelse.

    Vattenbrist beror av konsumtionsstorleken i förhållande till tillgången inte priset.

    • Jonas:

      Ja, det är rätt att du ska betala mer för en mer eftertraktad vara/tjänst. Det kanske är synd om dig och du är i nöd, visst jag hjälper dig gärna men inte under pistolhot. Visst skulle det bli dyrare för dig under semestertider men å andra sidan torde priset dämpas av en effektivare användning av resurserna samt att jag tror att det skulle vinklas mer åt att turisterna betalade mer än de bofasta. Vatten är alldeles för viktigt för att vara i händerna på staten.

    • Om du vet att vattnet blir dyrare när turisterna dyker upp kan du lagra vatten i förväg. Med smart prisreglering skulle det även gå att styra priset så att ölänningarna har ett pris och turisterna ett annat och dyrare pris, såsom med din pizza, eller att en vinst görs på turistvattnet som sedan ger ölänningarna ett lägre pris utanför turistsäsongen.

  • Blir det inte lite fel med fri prissättning på en ofri marknad?
    Finns det ingen konkurrens så saknas väl fullständiga prissignaler, då endast en producents kapacitet styr tillgången?
    Varför i så fall inte minska produktionen och höja priset efter behag?

  • Om man tillför samhället 1-1,5 miljoner nya invånare på kort tid utan att bygga ut infrastrukturen så är det inte konstigt att vattnet inte räcker. Har inget med värmen eller priset att göra. Samma sak med sjukvård,skola osv.

  • Jag förstår inte debatten om prisreglerad vatten. Vattenlagstiftningen är mycket tydlig. ”Vatten från en vattenanläggning får enbart prissättas till självkostnad + avsättning till fonder”. Vatten från en vattenanläggning beskattas ej. Detta innebär om det avsätts vinster från en vattenanläggning så innebär det ett brott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *