Född i synd: Riksbanken firar 350 år

Världens äldsta ännu-existerande centralbank, Sveriges riksbank, firar idag sitt 350-årsjubileum genom att organisera en konferens på temat ”Centralbanks roll i dåtid, nutid och framtiden.” Medan banken förmodligen är bäst känd för att sponsra Nobelpriset i ekonomi (som bekant inte var ett av priserna i Alfred Nobels testamente), hur den uppkom är en historia som är lika delar upplysande och pinsam. Liksom är dess arv.

Riksbankens föregångare, Stockholms Banco, skapades år 1656 och var avsedd att operera som två separata bankenheter: en en Växelbank (i Rothbard-stil) och den andra en Lånebank. Bankerna sanktionerades av separata kungliga oktrojer, men i verkligheten varade separationen inte länge. De både avdelningarna drevs av Johan Palmstruch och banken var först i Europa med att introducera papperssedlar. Medan bankens stadgar uppgav att dess syfte var bland annat ”bevara valutaens köpkraft” som en rent formellt privat bank, utsåg kungen dess ordförande och fick hälften av vinsten, vilket gjorde banken till mer av en statlig institution (de flesta nuvarande centralbanker skickar hela sin vinst till staten).

På den tiden hade Sverige en bimetallistisk valuta – daler – med valörer i både kopparplattpengar och silvermynt. Silvermynten blev snart mer värdefulla än kopparmynten, delvis på grund av Sveriges stora kopparförråd och gruvindustri, och silvermynten tesaurerades följaktligen medan de gigantiska kopparplattpengarna fortsatte att cirkulera (allt enligt Greshams lag).

Ur askan i elden: upp-och-ner-vänt ekonomiskt tänk

Det var tänkte att Stockholms Bancos Växelbank skulle behålla kundernas insättningar genom att lämna uttag i samma typ av daler (silver eller koppar) som den ursprungliga insättningen. Trots det, när överinspektorn, utsedd av kungen, besökte banken utbrast han ”Jag ser här i växelbanken god förråd av penningar, och mig tyckes nu bäst vara, att man med länebanken gör en begynnelse.”

Som instruerat, började Palmstruch därmed använda pengarna som deponeras till Växelbanken för att finansiera lån genom Lånebanken. Därigenom kunde banken låna ut mer pengar än som ursprungligen fanns tillgängliga. Eftersom banken tjänade ränteintäkter från utlåning, övergav den snart alla avgiften för inlåning till Växelbanken och istället – för att få in mer insättningar – erbjöds räntebetalningar på medel deponerade i Lånebanken.

När kung Karl X Gustav dog 1660 beslutade rådet att minska kopparinnehållet i de ny-utgivna plåtmynten med 20%, vilket ledde till Sveriges första bankrusning, eftersom de gamla mynt som borde varit deponerade i Växelbanken fortfarande innehöll en högre mängd koppar. För att täcka de ökande uttagen började Palmstruch 1661 erbjuda banknoter, så-kallade Kreditivsedlar. Dessa noter var fritt överlåtbara och inte uppbackade av någonting annat än Kronans acceptans i skatter och ett svagt löfte om framtida betalning i metall – Europas första banksedlar som inte var direkt knutna till en specifik deposition. Tack vare statens outtalade policy och det faktum att sedlarna var mycket enklare att använda än kopparplåtmynten började sedlarna cirkulera som pengar (1643 års 10-dalmynten mätte ungefär 30×60 cm och vägde hela 19.7 kg).

Med Stockholms Bancos innovativa kreditexpansion upplevde Sverige, som Österrikiska ekonomer förväntar sig, en kraftig boom som varade i ungefär två år innan bankens reserver var fullständigt dränerade och utbetalningar ställdes in. Banksedlarna föll följaktligen i värde till minst 10% under sitt nominella värde och banken kallade in sina lån år 1664. Därefter avvecklade regeringen banken och utestående lån användes för att betala av skulderna, men kronan fick ändå skjuta till tillgångar under likvidationen vars sista betalning skedde i början av 1668. Till följd av dessa händelser föll naturligtvis den blomstrande svenska ekonomin i recession.

Staten skyllde på Palmstruch och dömde så småningom honom för brott, men fördelarna med att kontrollera en bank hade redan visat sig. Parlamentet inledde sålunda en ny bank med liknande privilegier – Rikets Ständers Bank – den 17 september 1668 (vilket borde vara den verkliga julibeumsdagen för banken).Banken bytte formellt namn till Riksbanken 1867.

För att undvika den typ av problem som orsakats av Palmstruchs innovativa bankverksamhet var den nya banken ursprungligen förbjuden att låna ut till kronan och kunde inte heller utfärda sedlar. Det senare förbudet varade fram till 1701 då banken beviljades tillstånd att utfärda så kallade transportsedlar (även om sätt att kringgå sedelförbudet hade pågått i decennier). När sedlarna senare under mitten av 1700-talet förfalskades, svarade staten som staten alltid gör: ökad kontroll. Den initierade sålunda en statligt-ägd papperstillverkning för att säkra produktionen av papper för sedlar; Tumba Bruk grundades 1755 i utkanten av Stockholm, som ägdes och drevs av Riksbanken tills den såldes till Crane 2002 (Företaget har rapporterat att de stänger Tumbas Bruk och hoppas kunna flytta sedelproduktion till Malta).

Riksbanken i nutid

Född ur Palmstruchs kreditexpansion var Riksbanken inte sen med att fortsätta sin i sin föregångares fotspår; Riksbanken har en förvånansvärt lång historia av aktiv intervention i den svenska ekonomin. Medan formellt politiskt inflytande har skiftat över århundradena förblir banken Sveriges centralbank – trots formellt så-kallat oberoende från staten sedan 1999.

Banken har under de senaste årtionden blivit känd för att vara inblandad i världens mest extraordinära penningpolitiska experiment. På 1970-talet och 1980-talet spelade Riksbanken en central roll för att devalvera den svenska valutan, allt för att ”öka” exporten och ta Sverige ur ekonomisk kris. Den svenska kronan devaluerades tre gånger 1976-1977 med totalt 20% och sedan två gånger till 1981-1982 med totalt 28%.

Under 1990-talet var den svenska kronan knuten till den europeiska valutaenheten på en nivå som marknaderna rätteligen ansåg för höga. Efter att räntesatserna hade fastställts till 500% för att försvara den fasta växelkursen i slutet av 1992, förlorade Riksbanken slutligen kontrollen och kronan blev fritt flytande. Detta resulterade i en ganska omedelbar nedgång på över 30% av sitt tidigare värde, och Riksbankens experiment resulterade i en förlust av nästan hela den svenska valutareserven.

Mer nutida misslyckanden inkluderar Riksbankens kamp mot vad som kallas Zero Lower Bound
, genom att sänka styrräntan till negativt territorium (-0,10%) i februari 2015. Ända sedan dess har den legat under noll, -0,50% sedan februari 2016, med förödande konsekvenser för svensk skuldsättning och kreditgivning. Dessutom har Riksbanken kört en av västvärldens mest omfattande tillgångsköp (mer aggressivt än Fed, om vi mäter ägandeandel av den utestånende statsskulden).

Riksbanken fortsätter sitt arv som världens äldsta, ännu-existerande centralbank. Den föddes ur bankkollaps, erhöll statliga privilegier för att begå ännu grövre misstag och genom sin historia därmed utarma svensk ekonomi.

Med andra ord behöver vi inte en konferens för att berätta om ”då” eller ”nu” eftersom vi vet alltför väl vad vi kan förvänta oss i ”framtiden”. I en mer rimlig värld vore detta jubileum istället ett utmärkt tillfälle för att avsluta detta monstruösa experiment. Vi kan ju hålla tummarna.

Artikeln publiceras samtidigt på Mises.org här.

1 kommentarer till ”Född i synd: Riksbanken firar 350 år

  • Tackar för en informativ artikel.

    * Det man kan notera är att det är staten (och inte bankerna) som stått för problemen.
    – Först metallism. Och för att vara på den säkra sidan att det ska bli problem så väljer man ett bimetallsystem.
    – Sedan ändrar man i mynten så att det skall bli en bank run.

    * Kreditexpansionen hade troligen inte så mycket att göra med den ökande ekonomiska aktiviteten. (Lite var det nog). Utan snarare var det att ekonomiska transaktioner underlättades.

    * Man kan inte skylla den fasta växelkursen och att inte använda statens kontrollsystem av bankinstituten på Riksbanken. Det är inte seriöst.

    * Sedan undrar jag vad det är för ”förödande konsekvenser för svensk skuldsättning och kreditgivning” som har mätts upp?
    Ett sådant påstående tarvar en förklaring som har grund i uppmätt data.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *