Rapport från AEME 2018: Österrikiska ekonomer i Europa

I helgen som gick samlades ett trettiotal österrikiska ekonomer för fjärde upplagan av den årliga konferensen Austrian Economics Meeting in Europe (AEME), som den här gången ägde rum i Budapest – med klassisk liberala-konservativa Dabube Institute som värd. Schemat det här året var, precis som tidigare år, fullspäckat med alltifrån penningpolitik och bankväsende till Mises i Mexico och den österrikiska skolans relation till matematik.

Konferensen är ett initiativ från en handfull europeiska österrikare som deltog på Mises University 2014 och därefter ville skapa en mötesplats för europeiska akademiker i den österrikiska traditionen. Sedan dess har flera liknande konferenser blommat upp, bland annat kring de österrikiska nästena runt Rey Juan Carlos-universitetet i Madrid (läs gärna intervjun med en student vid masterprogrammet) och Cevro Institutets masterprogram  i Prag.

Trots att AEME varken har akademiska institut bakom sig eller tar ut en deltagaravgift för närvaro, håller föreläsningarna generellt väldigt hög klass. Fördelen med AEME är att konferensen är mycket mindre (30-50 personer) och mycket mer informell, med många möjlighet till diskussioner och mingel mellan deltagarna. På sätt och vis fyller AEME gapet mellan studenter och akademiker genom att ge masterstudenter och doktorander möjligheten att presentera arbeten och intressen, som ibland ännu inte är färdiga working papers, allt inom ramen för den österrikiska skolan.

Här är sammanfattningar av några av föreläsningarna du missade:

Dominik Ešegović, PPE-student vid Cevro Institute i Prag presenterade på ämnet ”Mises i Mexico”, mestadels baserat på kapital 18 i Hülsmanns biografi om Mises liv och anteckningar från Mises sekreterare Bettina Greaves. När Mises kom till New York som 58-åring, utfattig och på flykt undan Andra Världskrigets Europa fick han flertalet inbjudningar från Luis Montes de Oca, både att föreläsa och att permanent flytta till Mexico. Som Dominik skämtsamt förklarar det hela: Mises var för radikal för 1940-talets och 1950-talets USA – men inte för Mexico! Mises hade bestämt sig för att stanna i USA och göra sig ett liv där, men gjorde trots allt tre olika resor till Mexico. Dominik beskrev sammanhangen och vad vi vet från hans föreläsningar där, men tyvärr är manuskripten och mycket av dokumenten förlorade och vi som intresserar oss för Mises liv får nöja oss med att pyssla ihop resterna.

 

Svenska Mises-Institutets Joakim Book, Masterstudent vid University of Oxford presenterade sitt arbete om likviditet och bankväsende i fribankssystem. Genom att använda historiska exempel och teoretiska modeller i den nationalekonomiska litteraturen kring banker försöker Joakim förklara hur långivare-i-sista-instans (Eng: Lender-of-last-resort) inte enbart uppkommer i centralbanksystem. Som direkt resultat av att banker transformerar duration, dvs håller tillgångar med längre duration än durationen på sina skulder, uppkommer möjliga likviditetsproblem och ett behov av långivare-i-sista-instans även i fribankssystem. Han diskuterade därefter sex olika sätt det kan lösas på när centralbanker inte längre kan trycka pengar eller i banksystem som helt saknar centralbanker.

Karl-Friedrich Israel, nyligen examinerad doktorand från Université d’Angers i Frankrike, och frekvent skribent på mises.org, presenterade sin artikel om centralbankers kostnadsberäkningar. Sedan Adam Smith har ekonomer beklagat sig över det ekonomiska slöseriet av att använda en reell resurs såsom guld som betalningsmedel. Genom att utgå ifrån Milton Friedmans formel för hur mycket en guldstandard kostar ekonomin i resursanvändning, och jämföra det med hur mycket euro-områdets centralbanker kostar, visar Karl-Friedrich tydligt hur centralbanksystemet inte bara är dyrare än vad guldproduktion för betalningsmedel skulle varit, utan också att centralbanksystemet inte ersatt guldproduktion. Tvärtom är det troligt att centralbankernas hopplösa resultat sedan deras intåg i penningpolitiken och monetära affärer bidragit till högre guldpris och ökat produktion som hedge mot prisinflation. Det vill säga, det så-kallade resursargumentet för papperspengar är intellektuellt bankrutt.

Kai Weiss från Austrian Economics Center i Wien presenterade på den provocerande titeln ”Är Klassisk Liberalism Självdestruktiv?”. Han diskuterade Patrick J. Deneens rykande färska bok från Yale University Press (Why Liberalism Fails:Has Liberalism Failed Because it has Succeeded?) som argumenterar att liberalismen med hjälp av Upplysningens ideal avskaffade de många sociala nivåerna som tidigare fanns mellan individen och staten, och attdetta nu kan förklara de många ”sociala sjukdomar” vår tid lider av. Deneen menar att det är ett oundvikligt resultat av liberalismens kamp mot ”irrationella institutioner”. Hayeks citat från Individualism and Economic Order är på plats:

Den grundläggande inställningen för sann individualism är en ödmjukhet mot de processer genom vilka mänskligheten har uppnått saker som inte har avsiktigt utformats eller är ens förstått av någon individ och är större än våra enskilda sinnen. Den stora frågan är nu om människans sinne kommer tillåtas att växa som del av den här processen eller om det mänskliga förnuftet är fångat i sina egna bojor.

Nästa år firar AEME 5-årsjubileum i Madrid. Vill du veta mer och delta nästa år – fyll i din email-adress på hemsidan så tar du del av all information om konferensen när den är på gång (kring månadsskiftet april-maj 2019).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *