Entreprenörskap – samhällets naturliga motor

Vad är det egentligen som får civilisationen att fortskrida och utvecklas? Vad är det som gör att nya problem som samhället stöter på löses? Tron på att det är staten vi har att tacka är mycket utbredd, men ack så oriktig. Tack vare den fria sjukvården, vägarna, nolltoleransen mot narkotika etc. visar staten oss – sägs det – hur vi skall konsumera, hur livet skall levas och hur problemen i samhället skall lösas. Denna paternalistiska vägledning tros av många vara grunden till att vi är där vi är idag, men staten har bara ridit på den våg som motorn till samhällsutvecklingen kommer ifrån: entreprenörskap. Om något sätter staten enbart käppar i hjulen för den företagsamma kreativiteten.

Vi måste vidga våra vyer gällande vad som menas med entreprenörskap och företagsamhet. Det innefattar inte bara så kallade ’egenföretagare’ eller unga, välbärgade typer som kallar sig entreprenörer. Alla som försöker förbättra sina liv genom att hjälpa andra kan de facto kallas för entreprenörer. Detta kan låta mycket diffust, men låt mig utveckla.

Den grundläggande drivkraften för entreprenörskap, oavsett om det handlar om att starta ett företag eller om man sitter i kassan på ICA, är viljan att förbättra sitt eget liv genom att skapa värde åt andra. För att göra detta på en marknad krävs att man som potentiell entreprenör hittar någon typ av missanpassning eller ’obalans’ mellan människors behov och de resurser som finns att tillgå, och agerar därefter. På så sätt är även kassörskan på ICA en entreprenör, i den mån att hon ser ett behov hos folk (att köpa mat) som hon är villig att hjälpa till att mätta i utbyte mot betalning. I följande mycket förenklande exempel kommer jag att visa hur entreprenörskapsprocessen går till.

Förställ dig att Bob är mycket törstig och i stort behov av vatten, men vet inte var han ska få tag på det. I en närliggande by några mil bort från Bob bor Erik som har så mycket vatten att han vill slänga överskottet. En tredje person, Johan, är på besök hos Bob och ser den misär Bob är nära att hamna i på grund av vattenbrist. Nästa dag åker Johan in till staden där Erik bor och ser hur denne häller ut mängder med vatten i sina rabatter. Johan får en snilleblixt och springer fram till Erik för att köpa hans vatten för 10 kronor per dunk. Erik förstår inte varför någon skulle vilja köpa just det han vill göra sig av med, men går såklart med på utbytet och säljer några dunkar vatten till Johan. Istället för att slänga vattnet kan Erik nu tjäna pengar på det! Johan tar risken att köpa dunkarna vatten, åker sedan tillbaka till Bob och erbjuder sig att sälja dessa dunkar vatten till honom för 15 kronor per dunk i hopp om att Bob inte har hittat något annat vatten. Bob har inte det, blir överlycklig och köper allt vatten Johan har att erbjuda. Johan behåller då 5 kronor per dunk för sig själv som vinst.

Alla tre aktörerna vinner på ovanstående process: Bob får sitt vatten, Erik får pengar för något han värderar till nästintill noll och Johan tjänar 5 kronor per dunk för den risk han tog som entreprenör.

I detta exempel kan vi se de essentiella egenskaperna som entreprenörskap innefattar. Först och främst (1) skapar entreprenörskap ny information om feljusteringar i samhället. Denna process kräver inga resurser förutom kreativitet och tid från entreprenören. För det andra (2) överförs informationen i nästa steg till alla inblandade parter. Den som vill ha vatten, vet nu att vatten går att köpa. Den som vill bli av med vatten, vet att det går att sälja. Men sist, men ack så viktigt, (3) leder entreprenörskap till att samhället koordineras. De som har ett överflöd av en resurs som efterfrågas av andra, kommer nu att spara denna resurs istället för att slänga den. De som efterfrågar en resurs kommer nu att kunna fokusera på annat, då de vet att den resurs de så gärna ville ha finns tillgänglig att köpa. Det finns dock alltid en inneboende risk i entreprenörskapet i den tid det tar för resurserna att flyttas från A till B. Frågan varje entreprenör måste ställa sig är om resurserna ifråga alls kommer att efterfrågas i framtiden. Mycket kan hända under produktionstiden och enbart de entreprenörer som förutspår framtida behov bäst blir de som lyckas och kan fortsätta verka på marknaden.

Denna typ av problemlösning står i skarp kontrast till den metod som stater använder sig av. Stater utgår från att de redan från början vet hur problemen i samhället skall lösas. De lämnar inga dörrar öppna för prövning av olika idéer där folket själva får avgöra vad som är bäst. På så sätt stänger de ner den företagsamma kreativiteten till fullo i de branscher där de har monopol, exempelvis utfärdandet av pengar, utbildning, pensionssparande, vägbyggen, försvar, polis etc. Inte bara hindrar de entreprenörer att utforska nya idéer i de branscher de har monopol på, utan genom beskattningen kommer de att påverka incitamenten för entreprenörer att frivilligt lösa problem i samhället. Om de vinster som entreprenörerna kan plocka ut blir mindre än vad de annars hade varit, kommer färre att våga ta risker och färre obalanser i samhället kommer att rättas till. Detta kan sägas a priori och är inget staten kan komma undan, trots hur goda intentioner den än må ha. Till och med statens blotta existens hämmar marknadens inneboende problemlösningsprocess, i och med dess beroende av skatteintäkter.

Det är genom ovan förklarade process som samhället finner lösningar på sina problem. Entreprenören agerar som skapare och förmedlare av information, genom ett arbete som i slutändan koordinerar hela samhället efter de behov som finns. För att entreprenörer skall vara villiga att söka efter obalanser i samhället, måste de kunna plocka ut vinster som kompensation för de risker de utsätter sig för, och som belöning för den kreativitet som för civilisationen framåt.

1 kommentarer till ”Entreprenörskap – samhällets naturliga motor

  • Lite lustigt med vattenmetaforen. Vid katastrofer ser vi hur folk får ont om vissa saker. Folk från annat håll skyndar dit med de saknade sakerna men erbjuder dem till högre priser än normalt. Olagligt skriker staten och menar att det är att utnyttja folk i ett trängt läge och beror på cynisk girighet.

    Men det enda de som skyndar till gör är att ta betalt för sina merkostnader såsom transportkostnad.

    I övrigt. I Sverige ägnar sig en vanlig arbetare åt att knoga runt 8-9 månader varje år för staten. De andra 3-4 månaderna åt sig själv. Om det vore så att arbetaren bara behövde jobba 2 månader åt staten skulle arbetaren får mer tid över åt att hjälpa andra i sann entreprenör anda. Saker och ting skulle lösa sig snabbare och effektivare och individer skulle må mycket bättre.

    Dock vore ovan att kullkasta alla incitament för politik vilket politikerna naturligtvis inte kan gå med på. De känner dessutom inte till något annat sätt att utnyttja sin svekfulla natur på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *