Svenska staten, vår fiende

Att vara en svensk libertarian är att vara emot den svenska staten. Ingen organisation plågar svenskarna så mycket som svenska staten och ingenting är så viktigt som kompromisslöst motstånd mot den. Ett Sverige utan svenska staten skulle vara lugnare, vackrare och rikare. Människor skulle tjäna sitt levebröd genom att tjäna varandra, inte genom att tjuva andra.

När man hävdar att svensk libertarianism är synonymt med att vilja avskaffa svenska staten möts man ofta av protester. Det sägs, av människor som är noga med att påpeka att de själva kallar sig libertarianer, att libertarianismen är bredare än så, att libertarianismen tillåter staten givet olika villkor. Problemet med detta är att det redan finns oerhört många namn på åskådningar som förespråkar en stat, så varför ytterligare ett? Libertarianismen förtjänar en åsikt som är logiskt konsekvent och sympatisk – således borde den hållas långt borta från alla typer av etatism.

Mellan enskilda svenska libertarianer finns många åsiktsskillnader. Vissa tror att de som utsatt svenskarna för beskattning, inflation och regleringar kommer att tvingas svara inför sin skapare, medan andra hoppas att tjuvar och falskmyntare ska straffas redan i det värdsliga livet. Många sätter högt värde på kultur och tradition, några sätter lägre värde på kultur och tradition. Men detta är inte avgörande skillnader, eftersom alla libertarianer håller med om att svenska staten måste väck.

Det är viktigt att hålla just staten i blickfånget. Det är den som befaller och tvingar, härskar och söndrar. Staten fängslar för icke-brott, konfiskerar egendom och tar barn från deras föräldrar. Utöver dessa grova förbrytelser bör det även nämnas att staten är den huvudsakliga upphovsmakaren av tristess och obekvämhet. Den upprätthåller ett monopol på alkohol med målet att förstöra människors alkoholupplevelse, avgör hur många stugor som får byggas på en tomt och skapar bostadsbrist för att gynna olika särintressen.

I vårt samhälle är staten tyvärr sällan föremål för diskussion. Staten betraktas enbart som en organisation som kan öppna sin skattkista för att lösa olika samhällsproblem. Hur staten kom över de resurserna eller om statliga problemlösningar kan få några sekundära effekter pratas det aldrig om. Staten ifrågasätts helt enkelt inte. I denna situation är det lätt att tappa sikte. Det är lätt att tänka att frågan om staten inte är relevant, att andra problem är mer relevanta och att libertarianismen, i egenskap av att vara emot staten, inte har svaren på de riktigt viktiga frågorna. Så är det inte alls. Den svenska staten har aldrig varit så mäktig som den är nu och har aldrig tidigare kunnat komma undan med sånt den gör nu. Skattesatser på sjuttio procent, totalövervakning, regler och befallningar om varenda aspekt av livet, är alla nya fenomen. Sverige är inte som det var på femtiotalet, och en av de främsta anledningarna till det är att staten har växt explosionsartat. Den som inte har en åsikt om detta missar det verkligt centrala i samhället.

Istället för att prata om monstret i rummet hamnar andra frågor i fokus, till exempel utländska staters aktiviteter och gängkriminalitet. Det är möjligt att ha libertarianska perspektiv på dessa företeelser, men det är viktigt att förstå storleksordningarna av dessa ämnen. Ingen utländsk stat har förstört och saboterat så mycket för svenska folket som den svenska staten. Ingen utländsk stat är i närheten av att vara en sån fiende till svenskarna som den svenska staten! Hotet om eventuell utländsk invasion är till sin natur hypotetiskt, medan den svenska statens göromål är en realitet. Proportionerna är missuppfattade på ett liknande sätt när det gäller gängkriminalitet. De som drabbas av privat kriminalitet kan ta svår skada av detta, men antalet som råkar ut för detta är försvinnande litet jämfört med alla som drabbas av offentlig kriminalitet i form av beskattning och inflation. Denna andra typ av kriminalitet drabbar inte bara alla, utan den är även ett ständigt återkommande fenomen. Så gott som alla transaktioner beskattas och så gott som alla inkomster beskattas. Detta är något viktigt i vårt samhälle, någonting som har stort inflytande på svenskarnas välgång.

Skulden för att staten får så lite uppmärksamhet måste nog läggas på det folk läser. De läser jättemycket, men de läser främst media: gamla medier, alternativa medier och sociala medier. Här tas sällan ett helhetsgrepp, utan det som står i fokus är det som kan väcka uppmärksamhet för en kort stund. För den som istället studerar vårt samhälles historia, läser de stora tänkarna och reflekterar över vad som sker i alla svenskars vardag, kan inte staten undgås.

Det hade varit underbart om vi inte hade behövt libertarianismen, men så är inte fallet. Den svenska staten är kolossalt inflytelserik, och ingen annan ideologi än libertarianismen har en genomtänkt analys av denna varelse. Libertarianismen slutar vara behövd den dag som den svenska staten slutar existera, men tills dess är många andra samhällsfrågor i stort sett endast distraktioner som tjänar till att skydda staten.

17 kommentarer till ”Svenska staten, vår fiende

  • 1. Om vi inte har staten kan vi i stället får t ex Hells Angels. Det är inte givet att det är bättre. Att ha en folkvald överhet som håller efter andra icke-folkvalda kriminella gäng kan vara att föredra. Dvs ha skulle kunna ha en folkvald överhet som inte gör annat än att sköta rättsväsende och försvar.

    Den som har problem med detta kan i stället förställa sig en region där folket frivilligt väljer en ”stat” som gör just det. Och så kallar vi det något annat än stat.

    2. Att skylla inflation på staten är grundlöst. Jag vet att många gör så, men det gör det inte mindre grundlöst. Någon kan här säga att staten har en myndighet kallad Riksbanken som driver fram inflation genom att hålla låg ränta. Begrunda då de svåra inflationsdecennierna 70 och 80-talen. Riksbanken höll inte alls någon låg ränta då. På 2000-talet har Riksbanken däremot hållit låg ränta. Men den stora inflationen uteblivit. De ekvationer och modeller man förr hade satt ihop för inflation har visat sig inte hålla. De råkade stämma just under en period. Och i Japan har staten försökt förtvivlat i nästen 30 år med alla medel att jaga upp inflation, utan framgång.

    Kort kan man säga att inflation i betydelse prisökningar inträffar då omsatt penningmängd ökar mer än omsatt värde på varor/tjänster. Det har staten svårt att påverka. Inflation är ifall man har en privat sektor mer komplicerat än vad folk tror.

    För de som eventuellt menar att inflation är ökning av penningmängd, så gäller att ökningen har skötts av privat sektor. Statens penningmängd är helt försumbar, och ovidkommande.
    Vidare gäller att ökning i omsatt penningmängd är försumbar i jämförelse med ökning i privat penningmängd. Privat sektor låter omsättningshastigheten bara minska och minska.

    En sak som påverkar internationellt är att andelen åldringar ökar. Och därmed sparar hushållen mer. Det enorma sparbehovet driver ned marknadsränta. Och det är det som drivit ned räntan internationellt de senaste 30 åren.

    • 1. Jag håller med om att det inte är givet att Hells Angels skulle vara värre än svenska staten. Men oavsett vad förespråkar vi inte ett byte av våldsmonopol, utan ett avskaffande av det. Hur en sådan ordning skulle fungera är ganska välbeforskat. Jag kan rekommendera Murray Rothbards Power and Market och Hans-Hermann Hoppes The Myth of National Defense. Detta är inte komplicerat. Som Gustave de Molinari noterade i samband med att han blev världens första anarkokapitalist: ekonomer är helt säkra på att monopol har en negativ inverkan på konsumenternas välmående, och staten har ett monopol på våld, alltså……..

      • Det är intressant hur likadana kommunister och libertarianer kan vara.

        Att avskaffa våldsmonopolet och tro att det skulle innebära mindre våld är oerhört naivt. Våld är makt. All makt utgår från våld. De som håller i vapnen är de som har makten. Du har inga rättigheter när du är död.

        Eftersom vi inte kan hindra våldet så måste vi istället kontrollera våldet. Jag håller med om att man alltid ska kritisera och granska staten men att tro att man helt kan avskaffa den är bara naivt.

      • Hej Bengt.

        Vad likheten mellan kommunismen och libertarianismen består i vet jag inte. Libertarianerna är emot staten och kommunisterna är för staten. Marx snack om att avskaffa staten var nog mer retorik än någon faktiskt vilja, vilket illustrerades av det efterföljande seklet, samt en produkt av en underlig definition av staten.

        Om libertarianismens idéer omfamnas av svenska folket i en sån stor utsträckning att svenska staten kan besegras kommer naturligtvis framtida pretendenter inte utgöra någon särskilt svår utmaning. Eller hur? Avskaffandet av staten sker inte i ett vakuum. Den dag det händer kommer det utföras av män och kvinnor med sunda värderingar, som anser att ditt är ditt och mitt är mitt. Efter att staten försvunnit finns dessa människor kvar. De kommer att fördriva tjuvar på samma sätt som de fördriver etatister.

        Med risk för att verka fräck, men jag tror att många som för fram dessa argument faktiskt inte anser att staten är ond och att Sverige skulle vara bättre utan stat. Jag tror att de innerst inne gillar staten och att praktikaliteter såsom detta inte är deras verkliga bevekelsegrund. Argumentet ”staten är i alla fall bättre än Hells Angels!” kan nämligen omöjligen övertyga en enda förnuftig människa om nödvändigheten av staten.

      • Bengt! Att avskaffa staten helt är naivt skriver du. Jag skulle kalla det brist på fantasi. Statens politiker hittar på visioner hela tiden om hur det ska bli när de inför någon reform. Så gott som alltid blir det aldrig som de har tänkt sig utan det blir i stället en massa oönskade effekter och ofta förvärras en situation. Med andra ord. Att rösta på politiker i förhoppning om att de ska skapa något bra i statens namn är naivt.

        Avskaffa statligt monopol på våld går inte heller enligt dig. Ytterligare ett exempel på brist på fantasi. Statens våldsmonopol är bland det enklaste att ersätta.

        Om vi tar bort en statliga polisen, kommer helt vanliga laglydiga medborgare helt plötsligt börja begå våld på varandra? Hur fungerar det i de delar av Sverige som i princip inte har någon polis, eller där polisen är något man ser en gång vart femte år? Är brottsligheten där högre än i andra delar av Sverige?

        En fråga du kan ställa till brottslingar är: Föredrar du att polisen jagar dig eller ett beväpnat medborgargarde. Brottslingen kommer att svara polisen.

        Dessutom har det visat sig att privat brottsbekämpning och förebyggande verksamhet mot brott är effektivare än statlig motsvarighet.

        Men, det mest fundamental mellan statligt våldsmonopol och privat våld är att statens våldsapparat i första hand är riktad mot medborgarna och i andra hand till skydd för medborgarna medan privat våld enbart är till för att rikta våld mot brottslingar som angriper medborgarna. Privat våld kan inte ha en tredje parts intressen.

  • Glömde visst det andra påståendet. Min text handlar inte så mycket om inflation, så jag tror det finns bättre texter om du vill lära dig om inflation innan du angriper österrikarnas position istället för efter. Jag föreslår Murray Rothbards What Has Government Done To Our Money? som finns översatt i vårt bibliotek här på sidan, samt de relevanta avsnitten i Ludwig von Mises Human Action. Om du läser de och fortfarande har frågor tror jag det blir mer intressant att svara på dem då än att svara på dina invändningar nu innan du har läst.

    Kort sagt så var ett av Mises stora genombrott när han år 1912 förklarade att pengar är en ekonomisk vara som alla andra, och att dess pris således bestäms av interaktionen mellan tillgång och efterfrågan. När man inser detta faller det sig naturligt att priset på pengar, pengars köpkraft, endast kan förändras om utbudet/efterfrågan av pengar förändras eller om utbudet/efterfrågan av varor förändras. Och alla ökningar av penningutbudet måste ovillkorligen leda till att pengarnas köpkraft sjunker mer än vad som skulle ha varit fallet om penningutbudet inte ökat. Att detta inte alltid kan skönjas i historien varken förnekar eller bekräftar påståendet, eftersom pengarnas köpkraft inte endast påverkas av penningutbudet.

    • Beklagar sen replik.

      Nåja, jag fick inte så mycket substantiella svar på mitt ifrågasättande om att staten skulle skapa inflation.

      Nu kanske min kommentar ovan snarare handlade om prisnivå än österrikarnas gamla definition om penningmängdens storlek.
      Dock skulle jag säga att håller vi oss till den så stämmer min invändning ännu bättre. Mängden kontanter (fordringar på Riksbanken) har minskat en hel del de senaste ca 10 åren. Staten har alltså krympt sin penningmängd. (Dock är inte det riktigt sant utan det är folket som krympt den. Inte staten).

      Övrigt betalmedel i Sverige är fordringar på privata bankinstitut. Och de har svenska staten något begränsat inflytande över. Återigen är det folket som bestämmer storleken på den.

      Ett annat fel som ofta görs av vissa personer är att titta på något mått på betalmedel och oja sig över hur det växer. Dock är det intressanta omsatt betalmedel. Och det är något helt annat än total mängd betalmedel.

      Tittar vi under t ex 2000-talet så har t ex M1 ökat en hel del, men omsatt M1 har inte ökat speciellt mycket. Bara en bråkdel av M1.

      Betalmedel som inte omsätts är som om det inte existerar för ekonomin.

      Men vi är kanske överens om att tillgången på betalmedel är helt ovidkommande. Då är vi överens om något i alla fall.

      • I min text avsåg jag just ökningar av penningmängden, eftersom det är genom ökningar av penningmängden som staten omfördelar köpkraft till sig själv från befolkningen (Cantilloneffekter). Huruvida ”den allmänna prisnivån” stiger eller sjunker samtidigt som detta äger rum har ingen påverkan på själva omfördelningen.

        Men jag förstår att det inte är det du vänder dig emot. Angående den kritik du för fram så finns det flera detaljer jag inte håller med om, men innan jag avhandlar dem ska jag bara säga att jag inte tror att min text eller österrikare överlag är bra föremål för din kritik eftersom österrikare är mer intresserade av relativa priser (priserna på kapitalvaror i förhållande till priserna på konsumentvaror) än en allmän prisnivå. Angående detaljerna så håller jag inte med om den beskrivning du ger av bankerna, där det är som att du påstår att bankerna är fullständigt frånkopplade från staten. Det må ha varit fallet under 1800-talet och tidigt 1900-tal (fast typ inte ens då), men är det sannerligen inte idag. Bankerna är väldigt reglerade och kontrollerade av staten på många olika sätt, och arbetar tillsammans med staten för att dela på det byte som uppkommer när man kan trycka pengar utan backning. Om banker verkligen vore så privata som du ger sken av skulle vem som helst kunna öppna en bank imorgon och ge ut egna sedlar, men det vet vi ju att det är olagligt.

        Du motiverar inte varför omsatta betalmedel skulle vara mer intressant än mängden betalmedel. Det intressanta för köpkraftsbestämningen torde vara utbudet och efterfrågan, snarare än omsättningen vilket inte är någonting man tar hänsyn till när det gäller priset på någon annan vara.

  • Hej.

    Herregud i London, det är som att läsa texter om miljö av en miljöpartist eller om ekonomi av en kommunist.

    Staten finns inte för att en ondsint konklav har beslutat det.

    Sverige är ursprungligen ett folkland; en enhet mellan folkslaget, dess historia och dess livsutrymme. Det är märkligt hur nära marxismen libertarianer ligger i sin förståelse av staten som varandes blott en administrativ yta – troligen källan till att så mycket av libertarianska idéer helt saknar genomförbarhet annat än i det teoretiska ideologiska laboratoriet.

    Så det där Sverige utan stat, hur bra klarar det sig när en annan folks stat helt enkelt flyttar in och säger ”Lyd eller dö”?

    Mises och Hayek och en hel del andra var bra på ekonomi och på att identifiera statens verks byråkratiska åderförkalkning; gott så och viktiga lärdomar, men att ha samma måttstock för ett folk och ett land med över tusen års historia? Det är som att mäta hur god en jordgubbe är med linjal – fel instrument till fel ändamål.

    Kulturella traditioner, historia, religion, nostalgi, chauvinism, folksjäl med mera spelar roller som inte kan separeras från staten i Sveriges fall – lika litet som i Danmark eller Schweiz.

    Vad sägs som en libertarianism som hämtar sina ideal från svensk historia före nittonhundratalet? Kan det vara intressant? Tiden är knapp, och badkarsliberaler/libertarianer har gjort så mycket för att misskreditera alla frihetsideal att man nästan misstänker dem för att vara ideologiska dubbelagenter – den lilla bräsch i historiens mur av totalitarism som slagits upp av klassisk nationalistisk liberalism, och som lett vidare mot objektivism och libertarianism är för viktig för förslösas på utopier.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Den svenska staten är inte skapad av folket, utan påtvingad folket av överheten. Folket reste sig mot den svenska staten under ledning av Nils Dacke i den största bondehär Norden någonsin skådat. Historien är sprängfylld av svenskar som gjort motstånd mot svenska staten: smugglare, skattefifflare, frihandelsliberaler, osv.

      Detta hade Vilhelm Moberg att säga om den process varigenom svenska staten föddes: ”Nationalstaten Sverige framföddes efter en oerhört svår och långvarig förlossning, en för folket högst kostsam och smärtsam process som räckte i hundra år. Under dess förlopp blev mycket människoblod utgjutet. Och det var menige man, jordens folk, främst blondeklassen, som fick utstå födelsens smärta och våndor, alla plågorna under samlingens tid.”

      Det är sant att det finns en viss koppling mellan staten och folket, tack vare idéernas förmåga att köra över varje stat oavsett styrelseskick, men det innebär inte att folket välkomnat staten som svenskar välkomnar våren, utan det är mer som att folket välkomnat staten som jordslaven välkomnar sin herre.

    • Richard! Du brukar ha bra inlägg som får en att tänka efter. Men vad gäller staten tycker jag att du totalt kastar bort all din fantasi.

      Det finns ingenting som motiverar att det ska finnas en stat om vi ser på vilka uppgifter staten ägnar sig åt idag. Allt staten gör i Sverige kan skötas privat.

      Sedan kan det vara så att vi kanske behöver någon form av central makt, något som koordinerar vad alla samhällen håller på med i Sverige. Men om vi inte har en grundtanken att staten inte ska behövas och backar staten direkt när staten försöker utvidga sig då kommer vi över tid att hamna i diktatur och bli livegna.

      Det kan knappast undgå dig att se vad som håller på att hända i världen. Socialism sprider ut sig. Centralmakter och centralplanering vill ta över. Staten vill begränsa öppen debatt. Allt det leder till förbaskat tråkiga samhällen att leva i.

      Staten må inte finnas för att en ondsint konklav vill det, men staten blir en organisation bestående av en ondsint konklav. Folk som vill bestämma över andra ska man hålla korta.

      Det är inte staten som håller ihop folket. Det är folkets egna lagar, traditioner, sedvänjor och hävd.

    • Man kan dock diskutera statens omfattning.
      Det är stor skillnad på Nord och Sydkorea. I första fallet är staten synnerligen stor. I andra är den ungefär halva svenska. Ännu mindre är staten i Singapore. UEA är troligen ännu mindre (men kan inte säga säkert).

      • Ja, och det går då att se på vilka av länderna som har bäst ekonomi och lägst skatter. Singapore har väldigt låga skatter och konstigt nog bland den bästa sjukvården i världen. Hur går det ihop?

  • Hayek-citat(google-översatt): ”… Att erkänna de oöverstigliga gränserna för hans kunskaper borde faktiskt undervisa samhällets lärare en läxa i ödmjukhet som bör skydda honom mot att bli medbrottsling i människors dödliga strävan att kontrollera samhället – en strävan som gör honom inte bara en tyrann över sina kamrater , men som kan göra honom till en förstörare av en civilisation som ingen hjärna har utformat men som har ökat från miljontals individs kostnadsfria ansträngningar…”
    https://news.bitcoin.com/wendy-mcelroy-on-decentralization-give-power-back-to-the-individual/?utm_source=OneSignal%20Push&utm_medium=notification&utm_campaign=Push%20Notifications

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *