Masterstudier i Mises och Rothbards fotspår

Valet av mastersprogram är tyvärr väldigt begränsat om man har ett intresse för den österrikiska skolan och vill förverkliga det intresset i fortsatta studier inom nationalekonomi. Det finns några få mastersprogram runt om i världen med detta fokus, men det program jag hade hört bäst om var Jesús Huerta de Sotos program här i Spaniens huvudstad, Madrid.

Mina studier påbörjades i Lund direkt efter studenten med tre terminer teoretisk filosofi. Efter att ha skrivit en kandidatuppsats i ämnet, hade samtidigt mitt intresse för frihetliga idéer och insikten i betydelsen av den ekonomiska vetenskapen vuxit för mig.

Jag vill inte påstå att jag ångrar mitt val att sedan fullfölja tre terminer av nationalekonomiska studier, men de var långt ifrån vad jag hade förväntat mig och inte särskilt stimulerande. Jag ångrar det inte eftersom de tre terminerna gav mig insikt i hur förvrängt detta ämne hade kommit att bli. På ett sätt är jag tacksam för de tre terminerna, för att de triggade mig att gå hem och läsa på själv om den österriska skolan. Jag kunde inte stå ut med att bara höra om koncept som perfekt konkurrens, nyttoberäkningar (med andra ord beräkningar av folks känslor, preferenser och inre världar), avsaknaden av historia, teori och analys etc., utan behövde något annat att mätta min intellektuella törst med. Den österrikiska skolan fyllde detta behov på bästa möjliga sätt. Den gav logiskt giltiga och sunda svar på mina funderingar kring ekonomi och gjorde därför de tre terminerna överkomliga. Efter att ha fått blodad tand för sund ekonomisk vetenskap, blev jag bestämd på att jag ville fortsätta att plugga inom detta ämne och så blev fallet.

Efter att ha varit i kontakt med, och fått den bästa möjliga hjälp av, Ola Nevander från Mises-institutet i Sverige, bestämde jag mig för att flytta ner till Madrid för att göra min master under Huerta de Soto. Jag var sen tidigare smått bekant med professor Huerta de Sotos arbete gällande fenomenet entreprenörskap och även programmets andra österrikiska superstar, Philip Bagus. Vi har under höstterminen läst fem kurser parallellt. De har handlat om historia, metod/filosofi, samhällsinstitutioners framväxt, teknologi och innovation samt läsning ur Human Action.

De roligaste kurserna än så länge har varit de vi har haft med professor Bagus, historia och metod. De lektionerna har bestått av presentationer och seminarier, men Bagus tillvägagångssätt till utlärning har varit ypperligt och något jag aldrig har stött på vid svenska universitet. Till skillnad från vad jag är van vid och den metod Huerta de Soto också har använt, att stå framför klassen med pondus och förklara hur saker och ting står till, använder Bagus en mycket mer prestigelös teknik. Han har näst intill arbetat likt en psykoterapeut gör, ur perspektivet att han vill att vi själva ska komma fram till österrikiska skolans slutsatser. Oftast beskriver han inte explicit hur texterna ska eller kan tolkas, utan försöker fiska fram tolkningarna ur oss elever genom att ställa väldigt genomtänkta följdfrågor och ger oss hintar till hur vi kan tänka.

Allt som allt har det här programmet nästan allt man kan önska av ett mastersprogram i österrikisk ekonomi. Den enda stora haken är att än så länge har näst intill alla föreläsningar och seminarier varit på spanska. All litteratur finns och all examination går att göra på engelska, men utan spanskan missar man mycket från lektionerna. Min spanska är väldigt begränsad och det har varit väldigt tråkigt att inte kunna hänga med till fullo i mina klasskompisars och lärares diskussioner. Samtidigt anser jag att detta var, och fortfarande är, mitt bästa alternativ. Jag gör hellre det här mastersprogrammet än att fortsätta två år till med verklighetsfrånvänt modellbygge.

Om någon läsare är sugen på detta mastersprogram, men inte har spanskan, var inte rädd! Alla på programmet är väldigt hjälpsamma och de flesta lärare och studenter pratar engelska. Om inget annat, när annars i livet har man möjlighet att i ett helt år enbart leva i den österrikiska litteraturens värld och omges av likasinnade och mycket klipska människor? Även om man inte kan ta del av programmets fulla potential så bleknar de andra alternativen i jämförelse.