Självkörande bilar skapar arbetslöshet

Precis, det är det som är hela poängen.

Slut på artikeln.

PS. Jag får nog lägga till några ytterligare punkter innan någon kritiserar mig för att vara en priviligerad och oempatisk borgarbracka. Du har kanske läst och låtit dig oroas av artiklar liknande denna: Self-driving cars and AI will leave a ‘THIRD of the population unemployed’ and cause people to slip into a meaningless life of misery, expert warns.

1. Lägg av, väx upp.
Det är tack vare kapitalism som vi slipper fysiskt slita fram kalorier och kolera direkt ur marken hela dagen för att överleva. Du är en arbetslös bonde. Eller ännu troligare: en arbetslös livegen bonde.

Madrasserad bekvämlighet tillåter oss att högmodigt fryna åt automatisering och innovationer på den fria marknaden eller oroa oss för arbetslöshet för chaufförer. I västvärlden har vi ägnat oss åt denna process åtminstone sedan den industriella revolutionen. Vi kan ta den överdådiga lyx vi (och våra chaufförer inom transportindustrin) lever i för given.

Det är samma process som idag lyfter hundratusentals människor världen över ur absolut armod varje dag. Samma process som lyfte vårt samhälle under 1900-talet. Jag talar om kapitalismen med dess tillhörande innovation och fria marknad. Kan du verkligen se dig själv som empatisk och god om du vill sätta käppar i hjulet på den kraft som lyfter massorna ur svält och fattigdom och därefter prompt sätter smartphones i nävarna på dem?

I kommentaren till denna graf från ourworldindata.org kan vi läsa: ”Nyligen har minskningen av absolut fattigdom ökat ännu snabbare. Mellan 2008 och 2015 hade tidningar utan att ljuga kunnat pryda sitt omslag med rubriken ”Antalet människor i absolut fattigdom minskade med 217 000 igår” – varje dag!”

Det är fantastiska och oerhört glädjande nyheter! Vad har vi att tacka för detta? Fria marknader i utvecklingsländer, eller åtminstone friare än tidigare. Inom fria marknader kan strävsamma och uppfinningsrika människor arbeta och samarbeta – det skapar värde. När man har ett arbete som skapar värde så har man anledning att känna att man gör någonting gott för världen.

Varje år släpper Oxfam en propagandarapport där de för fram tesen att ojämlikhet skapar fattigdom. I deras värld är den enda förklaringen till att rika existerar att de roffar åt sig sitt välstånd från fattiga. Rapportens syfte är att skapa opinion för omfördelning av välstånd från rika till fattiga. Bistånd är en god tanke, men statligt bistånd, baserat på stulna pengar är ett korrupt utrikespolitiskt verktyg snarare än välgörenhet. Särskilt så om biståndsaktörerna kan agera under en dimridå av ekonomiska nonsensutsagor: såsom att fler människor på jorden skulle vara ett problem, eller att automatisering skulle göra saker sämre, eller att välståndet är oföränderligt och orättvist fördelat.

På detta tema, lyssna på denna video. De stackars brittiska barnen från 1966 är fullkomligt skräckslagna för framför allt tre saker. Kärnvapen, automatisering och överbefolkning. Barnen fantiserar högt kring sin föräldragenerations favoritskräcker inför millenieskiftet. Är det månne dags att släppa skräcken för antalet robotar och människor på jorden åtminstone? Kan man inte som barn istället få lära sig att människoliv är någonting att fira, och att kapitalinvesteringar gör oss rikare?

2. Sluta oroa dig för arbetslöshet
Det finns all anledning att känna empati med avskedade chaufförer som tvingas till plötsliga omställningar och utmaningar. Självklart är det en känslomässig förlust om man skulle hamna i en situation där man inte längre har en värdefull funktion, och måste upptäcka en ny funktion. Kanske är det en hel del saker som man måste ändra med sig själv för att återigen hitta en värdefull börda att lyfta.

Men empati med nyligen sparkade chaufförer gör ingen egentlig skillnad – de kommer ändå få det bättre! Inte i exakt samma stund som de blir av med jobbet kanske, då kan det bli tomt i plånboken och själen ett tag, men snart nog lever de i en värld där astronomiska mängder mantimmar världen över ägnas åt att inte köra bil. De ekonomiska fördelarna av denna nya frigjorda tid är omöjlig att uppskatta – men den är naturligtvis enorm.

Summan av kardemumman är att arbetet i sig självt inte har något värde, även om personen med arbetet kanske upplever det så. Arbetet har värde bara om det resulterar i någonting som någon annan värdesätter. Om man kan åstadkomma samma värde utan att arbeta, då är det bättre. Det är DET som är kärnan i välstånd: att med mindre insats framställa samma eller större värde. Hur skulle det annars vara?

När hela genrer med jobb slutar att vara relevanta finns det andra konsekvenser än ekonomiska som är mycket svårare att räkna på. Hur mäter man till exempel att det inte längre finns skomakare överallt? Eller att bowlingkägleåterställar-branschen är helt död? Är det kanske en enorm förlust för traditioner och kulturen? För att inte tala om de onda kylskåpen som slog ut mjölkbuden: det är numera omöjligt att få ljummen mjölk levererad till dörren och mycket mera arbetsamt att hitta någon att bedra sin make med. Det är synd, tack vare tvättmaskinen har kvinnorna nämligen äntligen lite arbetslöshet över att ägna åt utomäktenskapliga äventyr.

Skämt åsido, teknisk utveckling påverkar vårt samhälle på många olika plan. Det förändrar i sanning vår kultur och våra värderingar. Att enbart titta på de produktiva och ekonomiska konsekvenserna är att missa stora delar av storyn. Jag vill verkligen inte underskatta de vida samhällsförändrande effekter som stora tekniska framsteg innebär. Många är de uppfinningar som i grunden har förändrat livet för hela samhällen – materiellt sett till det bättre – men har kanske någonting annat gått förlorat på vägen? Ja, så är det utan tvivel.

3. Artificiellt efterfrågad automatisering
Ovanstående gäller i den grad staten inte lägger sig i. När staten skapar incitament för automatisering, exempelvis via lagstiftad minimilön, förhindras marknaden från att omfördela resurser och arbetskraft på ett optimalt sätt. Om det finns tvångsbaserade och konstgjorda incitament i marknaden så kan mycket riktigt automatisering leda till permanenta försämringar! Den enda som vinner någonting då är den aktör som lyckas automatisera bort de saker som gjorts artificiellt dyra av staten, till exempel arbetskraft. Resten får betala för det. (Det är därför Bill Gates tror att det vore bra om robotar betalar skatt, så att det inte ska gå att automatisera sig fram till vinst på bekostnad av “välfärden”).

4. Säg farväl till utopia
Om du är ute efter att leva i oföränderlig lycka i en perfekt trädgård så är livet efter den industriella revolutionen inte något att hänga i julgranen. Inte tiden dessförinnan heller egentligen. Förändring är en obönhörlig del av det mänskliga tillståndet.

Allting är alltid i förändring, även vi människor – det är omöjligt att försöka centralt planera hur man bör organisera den ekonomiska världen. Det leder bara till att man döljer och förskjuter smärta tills dess att den blir outhärdlig och till slut kreverar i en kakafoni av kaos och konflikt. Centralplanerare är så pass långt förskjutna från konsekvenserna från sina egna beslut, både tidsmässigt och situationsmässigt, att återkopplingsmekanismerna sätts ur spel. De får inte reda på att de förstör saker förrän det är för sent. Även då är det svårt för dem att härleda orsak och konsekvens, om de ens bryr sig.

Poängen är inte att de gör ett dåligt jobb som centralplanerare… poängen är att det är omöjligt att centralplanera oavsett hur goda avsikterna ser ut att vara.

Den fria marknaden är idén att det istället är bättre att låta så många som möjligt samtidigt styra sina liv och sina verksamheter kring de hinder och utmaningar som de och deras närmaste stöter på, för att på så sätt ha tillgång till ett robust decentraliserat nätverk av marknadsaktörer som bygger fruktbara liv enligt de förutsättningar de möter. Beslut fattas då så nära som möjligt där konsekvenserna av besluten också samtidigt känns av! Det är genialt… och självklart. Den fria marknadens framsteg bygger på att låta saker dö, så att andra saker kan uppstå. Det betyder inte att man måste låta människor dö i processen, man kan faktiskt se till att hjälpa varandra när folk hamnar på obestånd.

Verkligheten ställer till det för folk hela tiden. Teknisk utveckling, innovationer och den fria marknaden är en del av verkligheten och ställer därför till det för folk också, samtidigt som den förbättrar för många andra. Ju bättre systemet fungerar desto snabbare signalerar det för dig huruvida det du håller på med är värdefullt eller värdelöst. Det är självklart smärtsamt att inse att det man håller på med är värdelöst. Men smärtan är vår största läromästare och ju tidigare vi lyssnar på den, desto bättre.

Livet kräver helt enkelt att man är vaksam, din egen vaksamhet och sanningen är dina bästa vänner när du rör dig framåt i världen. Det är ett misstag att försöka hölja över sig en filt av trygg statlig intervention i din verklighet. Du ber om statlig illusionstrygghet på din egen risk.

Kan du inte acceptera detta är ditt problem snarare den kognitiva revolutionen; den punkt i människans utveckling där vi blev intelligenta nog att bli varse om framtiden, och därmed också om det eviga kravet att förbereda sig inför den – genom att arbeta, och därefter arbeta lite till… och lite till.

Och däremellan då och då be till Gud om lite arbetslöshet.

16 kommentarer till ”Självkörande bilar skapar arbetslöshet

  • Lite roligt då det finns hundratals miljoner människor på jorden vars högsta önskan är att vara arbetslös och att någon annan försörjer dem.

    Vad alla på Mises.se förmodligen känner till är att det finns oändligt antal jobb. Arbetsbrist behöver vi nog inte lida. Men, det är vad dessa jobb kostar att utföra som är problemet. När staten sätter lagar såsom minimilön, då blir kostnaden för stor för vissa jobb. De kommer inte att utföras.

    Att företagen skaffar robotar är för att utföra jobben som staten har gjort för dyra att utföra. Att införa skatt på robotarna innebär att vissa jobb blir för dyra att utföra även för robotar.

    Vad skulle hända om vi införde en platt löneskatt i Sverige på 5 % och en moms på 5 % och slaktade bort alla onödigt skit som skattepengar går till. Finns det något behov av robotar då rent kostnadsmässigt?

    • Det finns en hel del ”artificiellt efterfrågad” automatisering såklart (punkt 3 ovan). Då blir det genast mycket svårare att hävda att automatisering i sig självt är ekonomiskt fördelaktigt.

  • Göran skriver:
    ”Vad skulle hända om vi införde en platt löneskatt i Sverige på 5 % och en moms på 5 % och slaktade bort alla onödigt skit som skattepengar går till. Finns det något behov av robotar då rent kostnadsmässigt?”

    * Användning av termen ”behov” visar på en socialistisk utgångspunkt i frågeställningen. (Därmed inte sagt att Göran nödvändigtvis är socialist). Det är inte behov som driver fram innovationer och rationaliseringar.

    * Det kommer att finnas kapitalister som är beredda att avstå egen konsumtion och riskera sitt kapital så att entreprenörer kan spendera på innovationer i hopp om att kunna sänka kostnaderna och därmed öka sin vinst. Lyckas man får kapitalisterna i snitt över många försök högre avkastning än riskfri realränta.

    * Konkurrenter kommer med tiden att anamma innovationerna och prisnivån till kunderna sänks. Och kundernas levnadsstandard ökar tack vara sänkta priser.

    * Det är alltså möjligheten till vinst som leder till högre levnadsstandard. I kombination med lyckade utvecklingsprojekt och konkurrens. Ta man bort en så hamnar man i stagnation. V, S och SD är de partier som förordat vinstbegränsning. Så med ökat inflytande av de så hamnar vi mer mot stagnation.

    ————————-
    Självkörande bilar är dock långt bort, i verkligheten. Det som kommer att friställa chaufförer är i stället remote-körda taxibilar, där färre chaufförer kör remote från en central. Den tekniken är inte alls långt bort. Då får man ned den stora kostnaden som är väntande chaufförer.

    • Jag tolkade inte Görans kommentar på det sättet utan mer som en korrekt insikt att om man tar bort artificiella kostnader så blir viss automatisering inte lönsam, eller i alla fall inte det mest lönsamma och mest prioriterade kapitalinvesteringsprojektet. Skatter och minimilönsregleringar kan alltså tidigarelägga vissa typer av robotiseringar samtidigt som det naturligtvis senarelägger andra effektiviseringar som kanske utan statliga regleringar hade varit mer viktiga.

      Vad skulle hända om vi införde en platt löneskatt i Sverige på 5 % och en moms på 5 % och slaktade bort alla onödigt skit som skattepengar går till. Finns det något behov av robotar då rent kostnadsmässigt?

      Det beror på vad folk vill, och på marknadens prissignaler. Det är ju i konkurrens som robotisering sker, om en aktör dyker upp och är mer effektiv än du så pressar det priserna, vill du då vara lönsam får du effektivisera din verksamhet eller på sikt sluta bedriva din verksamhet. Robotisering är naturligtvis en ingrediens i detta. Men istället för ”finns det behov av robotar då, rent kostnadsmässigt” kan man fråga ”finns det något behov av organisatoriska innovationer, eller marknadsföring, eller produktförbättring, då, rent kostnadsmässigt”. Ja, det finns alltid skäl att förbättra sin verksamhet. På den fria marknaden måste du göra det eftersom annars gör någon annan det, och då förlorar du. I marknaden som är infiltrerad av staten finns helt enkelt några till parametrar som påverkar dina prioriteringar.

      • Jag hakade mest upp mig på ordvalet med ”behov”. Och ville adressera det då jag menar att det är viktigt för förståelsen vad som driver fram ökad levnadsstandard.

        Hade Göran skrivit att det inte var lönsamt hade jag nog inte skrivit något.

        Men du eller Göran kanske kan kan ge ett exempel på när det det är lönsamt under statlig reglering men olönsamt utan?

      • Det blir mer akut för arbetsgivare att automatisera bort anställda om anställda är artificiellt dyra. Det är alltid intressant att automatisera bort anställda (öka deras produktivitet). Men ju dyrare de är, desto intressantare blir det jämfört med andra potentiella projekt.

    • Bosse! Jag förstår inte riktigt att du hakar upp dig på ett ord. Kan du inte läsa allt i ett sammanhang.

      Jag skrev om behov rent kostnadsmässigt. Om det är svårt att förstå får jag försöka illustrera det. Kort. Jag behöver få en detalj min produktion utförd, men om det utförs till en viss arbetskostnad kommer det göra hela produkten för dyr. Jag har således ett ”behov” att tillverka denna detalj eller anskaffa den på något viss till en kostnad som gör att slutprodukten inte blir för dyr.

      Det du, Bosse, skriver vidare om är något helt annat, att individer vill förbättra och rationalisera det de gör. Det har inte så mycket med behov att göra. Möjligen om en process behöver slutföras inom en viss tid, dvs. arbetet måste gå fortare att utföra. Exempelvis kanske tvättmaskinen inte uppfanns på grund av ett behov av den utan för att någon ansåg att tvätta kläder kunde göras på ett bättre sätt.

      Det är även så, att när man vill öka sin vinst i sitt företag kan man öka försäljningen eller kapa i produktionskostnader. Du tjänar oftast mer pengar på att kapa i produktionskostnaden är att öka försäljningen i förhållande till den insats som måste göras.

      Exempel. Säljer du tusen saker och gör en vinst på tusen kronor och vill öka vinsten till två tusen kronor behöver du kanske öka din försäljning med två- till trehundra procent eftersom det tillkommer en massa kostnader för marknadsföring och försäljning. Kan du i stället minska produktionskostnaden med en krona kan du dubblera din vinst utan att sälja en enda vara till. Detta scenario ger att det är klart att företagare kommer att leta efter alternativ att kunna producera med mindre antal anställda involverade.

      Sist. En fördel med människor i stället för robotar är att människor är mycket mer flexibla. De kan nästan utan kostnad dirigeras att utföra en annan arbetsuppgift än en robot. Med det sagt att robotar för det mesta lämpar sig för ganska speciella uppgifter som ska upprepas många många gånger.

      • Hej Göran
        Du skulle kunna vara role model och inte haka upp dig. Vem vet, jag kanske tar intryck.
        Men din fråga tycker jag är lite intressant.

        Skulle du kunna ge något exempel på när en rationalisering är lönsam vid statlig reglering, men lönsamheten försvinner om regleringens påverkan minskas?
        Jag tror att den frågan är intressant för forumets besökare.

  • Hej.

    En gammal tanke är ju den om automatiska arbetare som gör att vi alla kan löka dagen lång, eller pysselsätta oss med allt möjligt annat än produktion av livets nödtorft – den dyker upp redan i den egyptiska dödsboken, i form av ushabti (osäker på stavningen); avgudabilder vilka skall sköta den dödes fält, fiske, hantverk med mera i livet efter döden.

    Förr eller senare kanske det blir möjligt, men det dröjer nog ett tag till. Via socialismen/fascismen/kristendomen/islam når vi inte dit, det får väl anses belagt, men frågan är om inte kapitalismen är på väg att cementera sig i en korporativ oligarkisk postdemokratisk tillvaro, där stater blir ett slags bolagssnutar och avtal (alltså lagar på makronivå) förhandlas bortom de demokratiskt valda parlamenten.

    Vi får väl se om över en miljard indier, över en miljard kineser och gudarna vete hur många afrikaner som instämmer med västeuropeiska värderingar om migration & mångfald, välfärd för alla och ett öppna gränslösa samhällen. Bara för att de gärna tar del av vetenskapliga och teknologiska framsteg från vår civilisation vill de inte per automatik anamma våra värderingar – de är lika etnocentriska och chauvinistiska som vår kära liberaler, libertarianer och neo-socialister hävdar att konservativa patrioter här är.

    Kanske bloggskrivande algoritmer samt kommentarsfältsfyllande dito är något som kommer snart?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Rikard! Du har nog inte missat Patrik Engellaus och Mohamed Omars diskussion om ”att sitta”. Diskussionen var om vad folk har för mål i livet. Om jag kommer ihåg diskussionen rätt var många afrikaners och muslimers mål i livet ”att sitta”, dvs. att inte arbeta.

      Värderingen blir således att det inte finns någon önskan om att förbättra till exempel arbetsuppgifter eftersom någon annan utför dem. Den inställningen passar knappast i Sverige.

    • Haha – jag hoppas på att artificiell intelligens kan ta över mitt LÄSANDE. Det vore något det! 🙂

      Men Gud förbjude att någon robot skulle ta över dina kommentarer, de är alltid givande och tankeväckande. Eller, vänta nu, är du en robot?

      Klicka för att bevisa att du inte är en robot

      Kamratliga hälsningar,
      Jon

    • Hej Rikard.
      Tittar vi tillbaka så har vi historiskt ”valt” att ta ut värdet av rationaliseringarna i form av ökad levnadsstandard. Och inte minskad arbetstid.

      Om vi tänker oss att vi i stället hade valt att mer ta ut värdet av rationaliseringarna i form av mer fritid så hade vi om vi stannat på 30 talets levnadsstandard kunnat ha väldigt mycket fritid.

      Men hur många av er skulle vilja ta säg 100% fritid (löka dagen lång), utedass, brunn ute på gården, vedeldning, inga datorer, inga mobiltelefoner, ingen TV, sjukvård på samma nivå som på 30 talet?
      Troligen inte så många av er. Och det betyder att vi nu anser att vi tidigare valt rätt som valt lika mycket arbete och stigande levnadsstandard.

      Många nu i debatten verkar dock göra helt om, och utgå från att vi tvärtom skall ta ut ökad automatisering i framtiden som ökad fritid och konstant levnadsstandard. Det får man säga är ett litet mysterium hur man kommit fram till att vi ska ändra oss på den här punkten.

      • Hej.

        Ta ut värdet i form av det ena eller det andra kräver centralplanering om det skall ske. Vad du gör är att du tittar i backspegeln på vad som skett. En del tog ut det i mer ledig tid, andra i mer arbete. En del blandar över tid då man i olika skeden av sitt liv prioriterar (eller tvingas välja) det ena när man önskar det andra. En del av tidsvinsten bidrog till längre men snabbare resor till jobb, och så vidare.

        Inte skall vi bestämma (vilka ‘vi’ och i vilka forum är en kinkig punkt i den tankebanan) om det skall vara mer fritid, mer arbete, mer och snabbare utveckling eller något annat. Det sköter sig självt, om vi ser till att avreglera statens samhälle så att envar kan besluta efter sin situation, utan för hög risk eller kostnad. Begränsar vi välfärden till trettiotalsnivå (tak över huvudet, mat i magen och sjukvård för överlevnad samt i medicinsk mening samhällsförbättrande form – vaccinationer t ex) samtidigt som vi pressar ner skattetrycket till samma årtionde kan vi få ett kul läge.

        Då kan min fru exempelvis lönearbeta, och vara egen företagare, och sköta sin trädgård, och måla, skriva och skulptera (och kanske kränga en del av produktionen) – utan att fastna i det träsk av regleringar och regler och avdrag som det är nu. ”Är det lönt att ta den erbjudna extratjänsten? Vad händer med [valfritt avdrag/bidrag/subvention]?” är en frågeställning som om något agerar broms på hur vi spenderar tiden.

        Ang. behov. Härmodagen hade jag behov av en grenskärarsåg på långt skaft. Alternativen var:
        1) Bil s:a 50 km t o r till lämplig försäljare. (Kan kombineras med andra inköp, förstås.)*
        2) Inte beskära de träden.
        3) Hyra någon med utrustning.
        4) Fälla hela trädet (synd på gamla fruktträd, men ett alternativ).**
        5) Tillverka ett redskap själv, av tillgängliga delar.***
        6) Klättra i trädet med en handsåg (Åsa-Nisse-varning på det, om man säger så…).

        Mitt behov fylldes av alt 5): tillverka ett eget redskap. Hur passar det in i diverse ekonomiska modeller, tro?
        (Nu har jag berömt mig själv tillräckligt mycket för idag.) 🙂

        *, **, *** Borde inte dessa vara skattepliktiga i jämställdhetens namn? Den kombinatoriska nyttan av en bil t ex, kunde förlänas en egen skatt. Fälla träd ger ved. Att vara finurlig är kopplat till intelligens och behov samt kunskap och tillgång till material – vilket vi alla har olika av, så en utjämnande skatt kunde övervägas.

        Skämt? Inte så mycket som man kunde hoppas, i landet som övervägde skatt på kottplockning…

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

  • Nåväl ser man på mått som sysselsättningsgrad går faktiskt sysselsättningen ned i världen. Att världens fattiga och rika får det bättre är väl ingen tröst för den medelklass som får se sina välbetalda arbeten försvinna till utlandet eller robotar. Att världens befolkning växer ger enorma problem då befolkningen växer på platser där man redan idag knappast klarar av sin egen försörjning vad gäller basala varor som mat och vatten.

    Allt beror på vad man vill väga in.

  • Förstår inte varför effektivisering är jättebra såvida den inte tillkommit därför man stiftat lagar, infört skatter eller liknande.
    Vi lever ju i en miljö som vi till stor del skapat gemensamt genom olika beslutsprocesser ( demokratiska beslut, skatter, företagsbeslut etc). Regler, traditioner, lagar, skatter, avtal, praxis och liknande kommer alltid inverka på ekonomin och beslut inom ekonomin.
    Dessutom:
    Det är väl bra ifall lagstiftning och skatter kan snabba på omställning från slitsamma lågproduktiva jobb till bättre högproduktiva jobb?

    • ”Det är väl bra ifall lagstiftning och skatter kan snabba på omställning från slitsamma lågproduktiva jobb till bättre högproduktiva jobb?”

      Bra för vem? Den lågutbildade som blir av med sitt ”slitsamma jobb” skulle nog inte hålla med.

      Hur vet förresten lagstiftarna att tekniken är mogen att leverera en lika bra produkt till samma låga kostnad genom automatisering? Om den INTE visar sig vara mogen, kommer resultatet vara minskat välstånd för alla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *