Vad libertarianism inte är

De vanligaste argumenten mot frihetlig filosofi samlade på en bild

Om man ska kritisera något bör man först ta reda på vad det är, annars blir det tramsigt. Det finns ett antal återkommande argument mot libertarianism som är tramsiga på det viset. De kommer inte sällan från personer som ”gått vidare” från frihetlig filosofi. Det är ändå nyttigt att se på några av dessa argument, inte minst för att förståelse av en företeelse ibland ökar genom en beskrivning av vad den inte är.

Först dock en definition av vad libertarianism faktiskt är. Libertarianism är en politisk ståndpunkt om det legitima nyttjandet av våld. Det är allt. Varken mer eller mindre. Libertarianism menar att våld får (och endast får) brukas i självförsvar.

För att exemplifiera så får våld alltså brukas för att värna den egna tryggheten och egendomen. Man får således ta till våld för att försvara sig från misshandel, avhysa ovälkomna inkräktare från sin egendom, för att skydda sin egendom från tjuvar, från Skatteverket och annan organiserad brottslighet. Man får givetvis även använda våld för att bistå en granne, släkting eller någon annan som vill ha hjälp att försvara sig.

Libertarianism är knappast en tillräcklig grund för att bygga ett samhälle med verkliga människor, men här är poängen: Det har den heller aldrig hävdat. För att bygga ett verkligt samhälle med verkliga människor behövs något som håller samman, något som gör att invånarna är villiga att ställa upp för och försvara varandra. Detta sammanhållande kitt utgörs i de allra flesta fall av de hävdvunna gemensamma värderingarna hos invånarna, deras släkt- och vänskapsband, av tillit som byggts under generationer, av traditioner och en gemensam historia. Förekomsten av allt sådant som gör livet värt att leva är inte en logisk negation av libertarianism, utan praktiskt nödvändigt kött på dess ben.

Härmed några exempel på vad libertarianism inte är:

Libertarianism är inte atomistisk. Man kan visserligen vara eremit och libertarian, men man kan också vara libertarian och del av en stor och varm gemenskap. Libertarianism svarar som sagt bara på frågan om när man får använda våld, inte om man får ha vänner och familj. Frågan om social gemenskap ligger utanför libertarianismens domän men det betyder inte att den är oviktig.

Libertarianism är inte egoistisk eller materialistisk. Det går utmärkt att kombinera generositet och andlighet med att låta bli att oprovocerat slå folk på käften och ta deras grejor. Inte heller här finns någon motsättning.

Är libertarianism för klen? Somliga betraktare ser på det patetiska Sverige av idag och kommer till slutsatsen att de måste överge libertarianismen eftersom den storskaliga representativa demokratin orsakat landet sådan fruktansvärd skada. Hur skulle libertarianska ideal någonsin kunna reparera landet frågar man sig. Men kom ihåg att libertarianism medger självförsvar, en paragraf som kan och bör användas till att avsätta den skattefinansierade politikeradel som ständigt gör allt mer våld på undersåtarnas fredliga liv och ställa denna skatteätande överklass till svars för sina handlingar och utmäta kännbara straff.

Somliga menar att libertarianism är för rasistisk och andra att den inte är tillräckligt rasistisk. Åsikter om ras ligger utanför libertarianismens domän men det betyder inte att frågan är mänskligt oviktig utan bara att man kan tycka vad man vill i frågan och ändå tycka oprovocerat våld är fel. Både antirasister och rasister är välkomna in i värmen. Precis som att man kan vara lika god libertarian vare sig man gillar färgen lila eller avskyr den.

Andra menar att libertarianism är utopisk. Det må vara sant att människans historia visar att vi inte klarar av att behålla (eller ens vill ha) frihet i evig tid. Men idealet att inte spöa upp folk och ta deras grejor är ändå något de flesta av oss uppfostras med. Trots att det finns misshandlare och tjyvar verkar många föräldrar tycka det är värt att ge sina barn sådana utopiska värderingar.

Åter några menar att libertarianism är globalistisk istället för nationell. Det finns dock ingen motsättning mellan budordet att inte misshandla folk och en önskan att sluta sig samman i kulturella grupperingar med artfränder som gillar lika. På privata ägor går det också utmärkt att utestänga främlingar om man så vill för att åter bygga upp något som liknar det gamla Sverige. Det går också bra för libertarianska världsmedborgare att sluta sig samman och bjuda in folk från hela världen till sina egna trakter och ge dem ett lagom kvalificerat jobb – eller att för egna pengar stå för kost, logi, vårdskolaomsorg och gratis körkort. Inget av dessa strider mot libertarianism utan får regleras på annat vis.

Men kan ett libertarianskt samhälle försvara sig? Om folk vill försvara sig så finns det alla möjligheter att upprätta försvarsorganisationer, samöva med andra likasinnade, ja till och med finansiera tyngre gemensam materiel som stridsflygplan och atombomber. Även i dagens Sverige är det ju den skattebetalande klassen som finansierar detta. Dessutom visar Sverige av idag att man under gynnsamma förhållanden till och med kan lyckas undvika invasion även utan nämnvärt försvar.

Visst kan man både kritisera och överge libertarianism, men det är en bra idé att först se till att man vet vilka frågor den befattar sig med – enbart frågan om när man får bruka våld. Annars kan man med samma argument överge Newtons mekanik för att den inte svarar på frågan hur man bäst löser migrationsproblemet.

 

11 kommentarer till ”Vad libertarianism inte är

    • Vill du i stället ha ett regelverk på tiotusentals regler och alltid nya skapande helat iden. I princip så fungerar de flesta ideologier, ständig uppdelanden i underkategorier och underkategorier till underkategorierna.

      Se på folkpartiet. Existerar det någon liberalism inom det partiet? Möjligen någon slag form av pervertering av liberalism.

  • Hej.

    Ett bevis för att en politisk idé om hur människor kan, eller bör, leva är att en sådan stat eller ett sådant samhälle existerat eller existerar.

    (Inte att det teoretiskt sett kan existera om alla bara håller med varandra om grundprincipen; i det här fallet om och när våld i självförsvar är motiverat.)

    Mig veterligen finns där ingen och har heller aldrig funnits någon stat eller samfällighet organiserad (eller kanske bestående av är ett bättre ordval) utefter libertariansk princip, vilket säger något om idealets bärkraft. Till och med anarkister, kommunister, diverse religiösa kulter, och fascister har lyckats pröva sina ideal i praktiken, i den stora skala som måste till för att det skall bli relevant över individ- eller familje-/klan-nivå. Antingen genom att överta makten i ett existerande samhälle eller i en befintlig statsbildning, eller som en tolererad minoritet med begränsad autonomi inom en stat. Libertarianer kanske skulle pröva detta? Personligen anser jag att staten Sverige gott kunnat avsätta ett landområde för dylikt – kanske rentav en befintlig stad till och med.

    Det vore sannerligen ett intressant experiment att följa, särskilt hur dessa libertarianer löser konflikter och avvärjer yttre och inre hot mot sin grupp och sitt område.

    Att det sedan direkt blir filosofiska problem med idén om självförsvar är ju inte unikt för libertarianism; du måste skjuta först, och kan inte vänta tills den andres kula är i luften – men hur vet du då att hon verkligen tänker skjuta?

    Texten är genomtänkt, förutom det sista stycket. Det bör utgå, då det allvarligt förtar budskapet.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • Libertarianism är en ingrupps filosofi. Alltså en sorts idealbild av ett nordeuropeiskt samhälle innanför gränserna.
    Tyvärr blandar väldigt många libertarianer ihop det här med något allmänmänskligt och börjar argumentera att libertarianism skall gälla mellan alla människor. Vidare har många libertarianer pläderat för öppna gränser i väldigt många år. Och mer konservativt lagda libertarianer har ej rutit ifrån tydligt nog och distanserat sig mot dem. Och nu sitter vi här med resultatet av öppna gränser. Då är det inte så konstigt om många av oss har börjat se på libertarianismen med förakt.
    Det har också varit ett problem inom libertarianismen att de ständigt låter sig infiltreras av socialister. Alltifrån brutalistdiskussionen till vad libertarianska partiet blivit i USA.

    Jag gillar i och för sig att fler människor blir påverkade av libertarianismen. Det finns mycket kloka tankar om ekonomi och libertarianer har satt ihop många bra argument mot statens makt. Men dess oförmåga att hålla rent mot den sorts rörelser som tagit över varje annan politisk rörelse gör att jag inte känner något större förtroende för libertarianismen längre. Många som kallar sig libertarianer skulle jag kalla knas-socialister eller rena opportunister.

    • Hear ye, hear ye.
      Jag håller egentligen med Klas om det mesta han skriver och säger, men i mina ögon är libertarianismen en svag häst bredvid en stark häst, för att citera en viss shejk. Ingen vill ha en svag häst.

      ”Men kom ihåg att libertarianism medger självförsvar, en paragraf som kan och bör användas till att avsätta den skattefinansierade politikeradel som ständigt gör allt mer våld på undersåtarnas fredliga liv och ställa denna skatteätande överklass till svars för sina handlingar och utmäta kännbara straff.”
      Det var med den här andemeningen i bakhuvudet jag efter mycket vånda insåg att svensk ”extremhöger” både är helt legitim och nödvändig. Vi kan sträva efter det frihetliga NAP-samhället först den dag vi säkerställt en framtid för vårt folk och våra ättlingar.

      Men först, Finspång.

  • Libertarianismen är ett hysteriskt försök om att med rationella argument hoppas övertyga ett vilddjur om att få bli lämnad ifred. NÄR har detta någonsin fungerat? Om du vill ha ett så fritt samhälle som möjligt så måste man börja med frihetens grundförutsättning: trygghet. Hur man skapar trygghet? Inte genom att privatisera postverket iaf. Libertarianismen enda möjlighet är en sanslös och astronomisk ökning av intelligensen hos människan, men inte ens det gör den sannolik, vi vet alla att det finns gott om intelligenta individer som är både aggressiva och fientliga.

    • Det lustiga med staten som ska garantera den trygghet du skriver om är att det inte finns någon enskild våldsapparat som har skadat så många människor som just staten.

  • Stort tack till Klaus Bernpeintner dock. Jag har lärt mig väldigt mycket av att lyssna på honom. Och Freedomfest är ett suveränt evenemang.

  • Bra artikel Klaus! Det viktigt att vi frihetsälskare fokuserar på vad vi har gemensamt, och inte på vad vi har olika åsikter om. Om alla hade varit överens om att NAP inte är förhandlingsbar, så hade de flesta problem löst sig av sig själva. För utan stulna pengar så kan ju politikerna inte göra alla dessa saker som befolkningen har så delade åsikter om. T.ex, gillar du att hjälpa världens flyktingar? Då kan du skicka pengar till hjälporganisationer eller bjuda hem dem till dig. Och vill du hellre spendera dina resurser på annat, ja då är du fri att göra det med. Mycket enkelt. Och inga konflikter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *