Utan fredsmaxim, ingen dans

Och Jesus sade: ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.”

Det här är den kristna versionen av den gyllene regeln: ”Vi bör behandla andra så som vi själva vill bli behandlade.” Ett vida spritt maxim som har spårats så långt som 4000 år bakåt i tiden, till det antika Egypten.

De flesta skriver automatiskt under på denna regel. Den tycks självklar som levnadsdevis för alla goda människor. Många anser den så bra att de tycker att all mänsklig samvaro bör baseras på den. Det är till exempel vad Karen Armstrong föreslår i Charter for Compassion. Armstrong är religionshistoriker och har funnit maximet i i stort sett alla religioner. Jag skulle kunna räkna upp otaliga varianter, men nöjer mig med två utöver Jesus:

Islam säger: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.”

Jainismen använder en negativ formulering: ”I lycka och lidande, i glädje och sorg, bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva och bör därför avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva.”

Det verkar som att detta med att regeln är uråldrig och uppträder överallt, i kombination med att den verkar så uppenbart god, har gjort att den helt har undgått ifrågasättande. Men ifrågasättas bör den! För om vi människor följde den gyllene regeln, så som den är formulerad, skulle vi göra varandra illa. Andra vill oftast inte bli behandlade på samma sätt som man själv vill bli, eftersom de inte är som man själv är.

Tyvärr lider vi redan av att denna regel efterföljs. Människor som tycker att det känns bra att tvingas betala skatt för saker de gillar har till exempel inga problem med att tycka att även andra skall tvingas finansiera dessa saker. Det bryter inte mot jainismens bud om att inte skada andra på sätt man inte önskar att bli skadad själv.

Och de politiker som känner obehag inför tanken på spontan dans, kan använda den gyllene regeln för att förbjuda andra detta nöje. Trist för oss som gillar att dansa. Att den gyllene regeln har följts, är föga tröst.

Det är i viss mån möjligt att förstå andra människors behov genom att ta avstamp ur våra egna, och därifrån sträcka ut vår empati. Men att andra verkar bete sig likt oss själva, kan få oss att dra felaktiga slutsatser om att de är som oss själva. Denna missuppfattning orsakar besvär utöver skatt och tyranniska förbud. Det leder till frustration, missförstånd och gräl. Färre bra saker blir gjorda på ett bra sätt.

Det är dags att lansera en uppdaterad gyllene regel. Den bör formuleras något i stil med: ”Sträva efter att behandla andra så som de vill bli behandlade.” Vi kan kalla det för fredsmaximet.

I negativ form är fredsmaximet mycket likt icke-agressionsprincipen: ”Gör inte mot andra sådant de inte vill att du gör mot dem.”

Fredsmaximet

Det är svårare att följa denna regel än den Jesus gav oss. Med hans maxim räcker det att vi vet vad vi själva tycker om, men för att behandla andra som de vill bli behandlade behöver vi göra oss omaket att förstå dem. Då räcker det inte med att förstå sig på människor generellt, vi behöver förstå den individ vi vill behandla väl. Vi måste se henne, och lyssna mycket noggrant, på just henne. I någon mening behöver vi försöka bli henne. Genom att låta våra öron växa till satellittallrikar och sträcka ut våra empatiska morrhår kan vi föreställa oss att vi är i hennes skor, och se världen med hennes ögon.

En ansträngning för att förstå hur någon annan fungerar ökar samtidigt våra kunskaper om oss själva, vilket är jättebra, eftersom självkännedom är viktigt när man ska följa fredsmaximet. För även om du lyckats ta reda på hur någon annan vill bli behandlad, kommer du att agera genom det filter som är din personlighet. Du uppfattar att du gör på ett visst sätt, men du gör i själva verket på ett annat vis.

Det kan jämföras med att med pil och båge försöka träffa en fisk som vilar en bit under vattenytan. Ljuset bryts mellan luften och vattnet. Pilen kommer därför inte att träffa det den ser ut att peka på, oavsett hur stadig skytt du är. Bara genom att känna till hur stor brytningen är kan du rikta om för säker träff. Bara genom att känna dig själv kan du rikta om och kompensera rätt för jagfiltrets brytning.

När vi bemödat oss om att förstå den andre, och lärt oss mer om oss själva, ökar våra chanser att vi behandlar vår medmänniska så som hon vill bli behandlad och inte gör något mot henne som hon inte vill att vi skall göra. Våra amorpilar har nu en större chans att göra gott, och de löper mindre risk att åsamka skada

Genom att följa fredsmaximet; att alltid försöka behandla andra så som de vill bli behandlade, kan vi bidra till en bättre värld. Dels genom hur vi beter oss mot andra, dels med det exempel vi ger andra att följa.

De som ansluter sig till vår modell kommer tycka att det är mycket bättre att använda argument och dialog för att uppmuntra andra att finansiera de saker de gillar, än att via ombud använda hot och våld för att tvinga andra att betala för dem.

Och i vår version av Matteusevangeliet skulle Jesus kunna säga: ”Om eder nästa viljen dansa, skolen I låta henne dansa; ty detta är lagen och profeterna”.


Texten ovan är en transkibering av ett tal som Peter Strömberg framförde på bubb.la-träffen den 4 januari 2018, i Stockholm. Du kan se talet här (och lyssna på det på Mises Ljud).

10 kommentarer till ”Utan fredsmaxim, ingen dans

    • Dessa personer är problematiska även med den gängse formuleringen av den gyllene regeln. Fast med fredsmaximet kan man välja att förstå dem och deras verkliga behov. Man kan ofta låta bli att göra något mot någon annan också. Möjligen bör vi formulera fredsmaximet typ: ”I den mån du väljer att alls behandla en annan människa, sträva då efter att behandla henne så som hon vill bli behandlad.” Men det blir lite väl invecklat…

  • Islam säger: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.”

    När det gäller islam måste man vara medveten om att det som sägs handlar om muslimer. De som inte är muslimer är inga bröder och de får man behandla som man vill mer eller mindre.

    • Hej, Göran!

      Menar du att behandlingen av icke-muslimer är orättvis eller att den är godtycklig? Med full förståelse att det inte är ömsesidigt uteslutande. I så fall efterfrågar jag vänligen belägg, för vad det än må var du menar.

  • Du behöver inte använda dina empatiska morrhår för att ta reda på hur andra vill bli behandlade, utan du förväntas tillämpa den gyllene regeln baklänges: Anta att människorna vill att du gör för dem, det de gör för dig och för andra. Således behövs inte heller någon alternativ version av Matteusevangeliet om än bättre översättningar, grundade på det rika textmaterial som blivit tillgängligt på sistone, är önskvärda.

    Om du citerar från bibeln i framtida artiklar, ange lämpligen referens. Det är en massa skit som tillskrivs bibeln utan att det finns med i den och tecknet för den med lite kunskap är att om det går att slå upp så är det ett riktigt citat men saknas referens är det troligen falskeligen tillskrivet bibeln. Därför anger man alltid referens om man inte är fientligt inställd till kristendomen. Standardformen för referens är ”Bok kapitelnummer:versnummer, Översättning”, t ex ”Lukas 6:31 (1917)” eller ”Lukas 6:31, Folkbibeln”.

    Det var ju ändå lite intressanta tankar i din artikel! Jag ska läsa på om Kublai Khans hov så att jag vet hur jag vill bli behandlad om vi skulle träffas någon gång. 🙂

    • Hej! Tack för tips på hur jag refererar till bibeln. Texten är en transkribering från ett tal jag höll. Det kanske inte framgår tillräckligt tydligt. Tyckte väl även att citatet var tillräckligt välkänt för att inte misstänkas för att vara mitt påhitt. Därav att jag avlutar med att nämna Matteusevangeliet som om läsaren antagligen fattat var öppningscitatet kom ifrån.

      Att använda sina empatiska morrhår kan vara ett sätt att tillämpa den gyllene regeln baklänges, som jag ser det. Jag gillar det sättet att se på den gyllene regeln och önskar att det var så den tillämpades, men verkligheten tycks visa något annat. En vän till mig tyckte att Jesus i denna sak borde tolkas som att han sade ”var som jag”, vilket jag också tycker låter rimligt. När jag tvekar inför hur jag ska hantera en situation brukar jag ofta fråga mig själv: ”Hur skulle Jesus ha gjort?”

  • Hej.

    Min gamle tränare i närstrid hade i mitt tycke den bästa formuleringen:

    ”Don’t start none; won’t be none”

    Hans finlandssvenske kollega hade sin egen variant, också den mycket bra:

    ”BÖRJA aldrig ett slagsmål”

    Personligen föredrar jag sådana urkunder som Den Höges Sång och Valans Spådom för hur man bör agera.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • Vad vinner jag på att behandla andra som de vill bli behandlade? Till syvende och sist är vi människor egennyttiga. Därför gör den här sortens moraliska manövrer bara skada. Det slutar med att en grupp människor kräver ”moraliskt” beteende från andra så att de skall bli lättare att lura och utnytja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *