X. Utbyte i samhället – Kalkylerat handlande

Detta är tredje delen av kapitel tio i Ludwig von Mises bok Mänskligt handlande. För en kommentar till det läs gärna vår studieguide!

3. Kalkylerat handlande

Alla de praxeologiska kategorierna är eviga och oföränderliga, eftersom de är unikt bestämda av det mänskliga sinnets logiska struktur och de naturliga förutsättningarna för människans existens. Vid handlande eller teoretiserande om handlande kan människan varken frigöra sig från dessa kategorier eller gå bortom dem. Ett slags handlande som kategoriskt skiljer sig från det som bestäms av dessa kategorier är varken möjligt eller tänkbart för människan. Människan kan inte föreställa sig något som varken är handlande eller frånvaron av handlande. Handlandet har ingen historia. Det finns ingen utveckling som skulle kunna leda från frånvaron av handlande till handlande, och inga mellanliggande steg mellan att handla och att inte handla. Det finns bara handlande och frånvaron av handlande, och för varje given handling gäller allt det som är kategoriskt fastslaget med avseende på handlande i allmänhet.

Varje handling kan använda sig av ordinaltal. För användandet av kardinaltal och aritmetiska beräkningar som baseras på dem krävs särskilda förutsättningar. Dessa förutsättningar uppstod under den historiska utvecklingen av det avtalsmässiga samhället. Således blev det möjligt att beräkna och kalkylera vid planeringen av framtida handlande och vid fastställandet av det historiska handlandets resultat. Kardinaltal och deras användning i aritmetiska beräkningar är också eviga och oföränderliga kategorier i det mänskliga sinnet. Men förmågan att tillämpa dem för planering och dokumentering av handlingar beror på särskilda villkor som inte existerade under människans tidiga tillstånd utan först uppenbarade sig senare, och skulle kunna försvinna i framtiden.

Det var medvetenhet om vad som händer i en värld vari handlande kan beräknas och kalkyleras som fick människor att utveckla den praxeologiska och den ekonomiska vetenskapen. Den ekonomiska vetenskapen är i huvudsak en teori om den typ av handlande i vilken kalkyler används eller kan användas om särskilda omständigheter föreligger. Den allra viktigaste skillnaden, både för det mänskliga livet och för studiet av mänskligt liv, är den mellan handlande som kan kalkyleras och det som inte kan kalkyleras. Det främsta kännetecknet för den moderna civilisationen är att den har utvecklat en metod som möjliggör användning av aritmetik för ett flertal olika förehavanden. Det är detta människor har i åtanke när de tilldelar civilisationen det inte så lämpliga, och ofta missledande, epitetet rationalitet.

Den mentala förståelsen och analysen av de problem som finns i ett kalkylerande marknadssystem var utgångspunkten för det ekonomiska tänkande som så småningom utvecklades till allmän praxeologisk kunskap. Men det är inte hänsyn till detta historiska faktum som gör det nödvändigt att inleda redogörelsen av ett sammanhängande ekonomiskt system med en analys av marknadsekonomin, och placera frågan om ekonomisk kalkylering före denna analys. Det är inte heller historiska eller heuristiska aspekter som kräver ett sådant tillvägagångssätt, utan kraven på logisk och systematisk stringens. De aktuella frågorna existerar enbart i en kalkylerande marknadsekonomi. Det är bara en hypotetisk och figurativ överföring som gör det möjligt att undersöka den ekonomiska organisationen i samhällssystem utan ekonomisk kalkylering. Ekonomisk kalkylering är den grundläggande frågan vid förståelsen av alla ekonomiska frågor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *