X. Utbyte i samhället – Personligt utbyte och mellanmänskligt utbyte

Detta är första delen av kapitel tio i Ludwig von Mises bok Mänskligt handlande. För en kommentar till det läs gärna vår studieguide!

1. Personligt utbyte och mellanmänskligt utbyte

Handlande är alltid bytet av ett tillstånd mot ett annat. Om handlingen utförs av en individ utan något spår av samarbete med andra individer kan vi kalla det personligt utbyte. Ett exempel på detta är den isolerade jägaren som dödar ett djur för att själv konsumera det. Han byter fritid och en patron mot mat.

I samhället ersätter samarbete det personliga utbytet med mellanmänskligt och socialt utbyte. Människan ger till andra människor för att få något av dem – en ömsesidighet uppstår. Människan tjänar för att bli tjänad.

Bytesrelationen är den grundläggande sociala relationen. Mellanmänskligt utbyte av varor och tjänster väver det band som förenar människor till ett samhälle. Den samhälleliga formeln är do ut des. Där det inte finns någon medveten ömsesidighet och handlingar utförs oberoende av om de kan stärkas av andra handlingar som utförs samtidigt, finns det inget mellanmänskligt utbyte utan enbart personligt utbyte. Huruvida det personliga utbytet gynnar, skadar eller inte alls påverkar andra människor har ingen betydelse. Ett geni kan utföra en uppgift för egen vinning och strunta i massan, men han gynnar likväl mänskligheten. Rånaren dödar sitt offer för sin egen vinning, mordoffret är på intet vis delaktig i brottet utan enbart dess objekt; det som gjordes, gjordes mot henne.

Fientlig aggression var inte främmande för människans icke-mänskliga förfäder. Medvetet och målmedvetet samarbete är resultatet av en lång evolutionär process. Etnologi och historia har försett oss med intressant information om de mellanmänskliga relationernas begynnelse och ursprungliga utformning. Vissa anser att sedvänjan varigenom man ömsesidigt gav och tog emot gåvor, och i förväg kom överens om vilken specifik gåva man förväntades återbörda, är en föregångare till mellanmänskligt utbyte. Andra menar att stumt utbyte är det primitiva sättet att bedriva handel på. Att ge gåvor med förväntan att bli belönad med en gåva från mottagaren, eller för att man vill stå på god fot med en människa vars fientlighet skulle kunna vara förödande, är redan det samma sak som mellanmänskligt utbyte. Likadant är det med stumt utbyte, som endast skiljer sig åt från andra sätt att idka handel på i att det saknar muntliga diskussioner.

Den väsentliga egenskapen hos det mänskliga handlandets kategorier är att de är apodiktiska och absoluta, samt att de inte kan graderas. Det finns handlande och sådant som inte är handlande; det finns utbyte och sådant som inte är utbyte. Allting som gäller för handlande och utbyte som sådant gäller i varje enskilt fall i enlighet med om det finns handlande eller utbyte. På samma sätt är gränsen mellan personligt utbyte och mellanmänskligt utbyte skarp. När man ensidigt ger gåvor och inte har som mål att bli belönad av att mottagaren eller andra personer gör något, är det personligt utbyte. Givaren tillgodoses av att mottagarens tillstånd förbättras och mottagaren får presenten som en gudasänd gåva. Men om gåvor ges för att påverka vissa människors beteende är de inte längre ensidiga, utan en sorts mellanmänskligt utbyte mellan givaren och den människa vars beteende gåvorna är ämnade att påverka. Även om det mellanmänskliga utbytets uppkomst var resultatet av en lång utveckling är det inte möjligt att föreställa sig en gradvis övergång från personligt till mellanmänskligt utbyte. Det fanns inga mellanliggande utbytesvarianter mellan dem. Steget från personligt till mellanmänskligt utbyte var ett lika stort hopp till något helt nytt och väsentligt annorlunda som steget från cellernas och nervernas automatiska reaktion till medvetet och målmedvetet beteende, alltså handlande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *