#MeToo, #IWill och är det verkligen männens fel?

Så var det dags för nästa godhetssignallerande (”Virtue-signalling”) manshatande hysteri att explodera på sociala medier: tydligen ska nu alla kvinnor som upplevt ”sexuellt” ofredande/våld/trakasseri eller andra jobbigheter nu skryta om det under hashtagen #MeToo. Som vanligt har sådana här projekt en gnutta sunt förnuft i sig innan de totalt spårar ur: om alla andra pratar om det kan vi lättare ”komma ut” med våra erfarenheter och kanske förändra attityder och motverka olika typer av hemskheter som sker. Spännande! Och vi håller fullständigt med: äganderätten över min kropp är absolut och andra kan, får eller bör ej överträda den. Låt oss alltså klargöra att vi fördömer alla sådana beteenden, må de vara beskattning, fängelsestraff för narkotikainnehav eller sexuellt ofredande.

Det finns dock åtminstone fyra allvarliga anledningar att ifrågasätta hela den här galenskapen och den underliggande strukturella analysen om ”Alla män” och den ”gigantiska” våg av sexuella övergrepp det nu verkar finnas. Se det här som Mises-redaktionens version av #IWill:

  1. Ja, de flesta av de påståenden vi nu ser runtomkring oss är ”Falska”. Nej, det är inte så att 15 000 kvinnor springer runt och ljuger om sina erfarenheter på Twitter, men det är tydligt att deras ord ger sken av någonting helt annat. Det enda sättet folk kan komma fram till så skruvade påståenden (som att nästan hälften av tjejer upplevt sexuella ofredande, en femtedel blir någon gång trakasserade under sitt liv eller en femtedel av alla universitetsstudenter utsetts för sexuella övergrepp under studietiden osv) är genom oseriösa studier som brutalt breddar definitionen av vad ofredande eller övergrepp betyder – troligtvis vad dessa tusentals svenska kommentatorer också gör. Antingen genom att räkna ”alla världens kvinnor” till exempel, eller använda märkliga och icke-representativa urvalsgrupper kan man komma fram till sådana chockerande siffror. Och nej, att någon tittar märkligt på dig på bussen är inte sexuellt ofredande. Move on.

    Nej, Sverige kryllar inte av sexuellt (strukturellt?) våld mot kvinnor. I BRÅs egna undersökningar uppger endast 1-2% att de utsatts för sexualbrott (2015), i gruppen kvinnor nästan 3%. Alla sådana enskilda fall är förödande och hemska i sig, men att luras av den våg av statusuppdateringar och tro att alla utsätts för sexuellt våld hela tiden är så missledande det kan bli.

  2. Grundläggande statistik: om du rullar en tärning en miljon gånger kommer du få ganska många sexor – en hel del av dem i rad också! Det faktum att vi alla sett killar bete sig olämpligt mot tjejer på stan eller på nattklubbar är inte på något sätt en indikation om att vi har nåt strukturellt våld på gång. Först det första, en hel del av beteenden mellan människor (särskilt unga) handlar om att trycka på gränser, se var de går och ibland busigt bryta dem. Det måste inte betyda att våld eller ofredande eller ens olämpligheter är involverade – det kan till och med vara så att alla inblandade är ok med det. Vad ni gör när ni tolkar sådana situationer som strukturellt förtryck är att lägga ord i mun på andra, eller i ordalag ni förstår: ni tar tolkningsföreträde för minoriteter som kanske inte alls upplever sig så kränkta som du tycker de borde vara. För det andra: om vi har 200 personer i en nattklubb betyder det 200*(200-1)/2 = 19 900 möjliga interaktioner; om vi låtsas att 3% av män (eller vi drar till med 10% under inflytande av alkohol – ja, det rättfärdigar ingenting och det är ingen som tycker det, men det förklarar delvis beteendet) – betyder det att en enda klubb under en kväll har 2000 möjliga tillfällen för olämpligt beteende/sexuellt ofredande. Om du som duktig feminist går ut en kväll och råkar se en, två eller rentav tio av dem, är det klart du kanske drar slutsatsen att den finns något strukturellt skruvat på gång i relationen ”män-till-kvinnor”, och att det händer ”varje gång du går ut.” Vad du totalt missar är alla de interaktioner som inte innehåller något sådant olämpligt beteende (alla vänskapliga band, alla skratt, alla ”äkta” ragg av olika kvalitet); med andra ord, du glömmer bort nämnaren i uträkningen. Feminister har, som vanligt:

    en spännande sak gemensamt: en spöklik dålig förmåga att förstå ganska grundläggande statistik.

    Dina upplevelser under #MeToo må vara allvarliga, hemska, totalt oacceptabla och det beklagar alla med nån form av fungerande hjärna: vi försöker inte på något sätt förminska dem. Vad vi försöker göra att är väcka dig ur ditt fokus och börja hantera problemet på riktigt istället för att slänga dynga åt alla män du nu tydligen ogillar och skuldbelägger.

  3. Men även om Den Moderna Feministen skulle ha rätt i att säga ”alla män har ett ansvar” överskattar hon allvarligt alla mäns möjligheter att påverka. Många av #MeToo posterna verkar tror att övergrepp bara sker för att andra män står vid sidan och accepterar dem, att de magiskt skulle sluta om denna tysta majoritet stod upp för feminismens värde och tog sitt ansvar. Knappast. Om förövande män skulle ta din genomsnittliga Svenssons åsikt eller fördömmande i åtanke är det osannolikt att han skulle vara en av de 3% (eller 10%) som överfaller: mer sannolikt lär han i sann alfa-hane stil spänna sina muskler, kalla Svensson en pussy och våldsamt se till att läxa upp honom. Ironiskt nog är detta nog en situation där tjejer har större makt att förändra beteende än killar: med risk för att dra okvalificerade generaliseringar är det nog rätt klart att offentligt våld mot tjejer är mindre accepterat än våld mot killar. SCBs egna statistik visar att våld i offentligheten (stan, överfall, parker, klubbar) drabbar framför allt män (4-6% av alla män), men att kvinnor är i mycket större risk i hemmet; det verkar himla svårt för ”alla andra män” att ha ett ansvar för våld mot kvinnor som mestadels sker i hemmet, per definition inte i närheten av dessa andra män.
  4. Selektiv uppfattning, och idén om Kritisk Massa. Detta är en vanligt knep särskilt inom lobbying eller konsumentmakt: om en eller två personer säger liknande saker uppfattas det som enskilda händelser – om tiotals eller hundratals personer gör det samtidigt drar åskådare snabbt slutsatsen att ”det händer överallt hela tiden!” Vad får er att tro att er slutsats (”det händer hela tiden”) är mer korrekt än den som resten av befolkningen går runt med (”Det händer inte mig eller någon jag känner”)? Är det här inte bara ett klassiskt exempel på urvalsfel/selektionsbias?

Ja, uppmärksamma våld och ofredande – sånt hör såklart inte hemma i civiliserade (eller några) samhällen. Men att skrika som många #MeToo statusar gör om strukturellt våld och alla mäns ansvar är felaktigt, korkat och nog ganska kontraproduktivt.

6 kommentarer till ”#MeToo, #IWill och är det verkligen männens fel?

  • 1. Antalet anmälda sexuella ofredanden har, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå), ökat med drygt 70 procent under de senaste tio åren. Förra året anmäldes drygt 10 600 sexuella ofredanden. Av dessa var 41 procent av offren under 18 år – och nio av tio var tjejer.

    2. Det finns få vetenskapliga nationella studier som har undersökt förekomsten av sexuella trakasserier mot unga eller som kan visa trender över tid. Det innebär alltså inte att det är bevisat att sexuella trakasserier inte är ett stort problem, utan det innebär att man inte har forskat på det så mycket.

    3. I en studie från 2005 ställde forskaren Katja Gillander Gådin och kollegan Eva Witkowska konkreta frågor om 18 beteenden som definierades som sexuella trakasserier. I vissa fall där de svarande hade utsatts för alla 18 beteenden så svarade de ändå ”nej” på frågan om de hade utsatts för sexuella trakasserier. Så de tre procent ni hänvisar till kan delvis förklaras av detta.

    Jag tolkar denna artikel som om att ni egentligen inte håller med om definitionen av sexuell trakasseri eller sexuellt våld, och istället blir rätt provocerande av den definitionen som andra använder. Dessutom är artikeln fylld att ett antal påståenden som inte är korrekta, eller inte fullt redogjorda för. En mer noggran genomgång av statistiken och forskningsläget hade fallit väl ut.

    Därutöver är det mycket märkligt att lägga in subjektiva värderingar, som att sätta citationstecken på ”sexuellt”, och fylla texten är starkt värdeladdade ord, som ”brutalt”. Att skriva en så emotionellt fylld artikel känns mer som ett hafsigt sociala medier-inlägg än något som passar på denna sida.

    Och till sist: Vad har detta är göra med Ludwig von Mises? Så vitt jag vet var han nationalekonom, skrev om stastsskick osv, och inget om feminism. Om han gjorde det så får ni gärna länka till det, vore såklart intressant att läsa.

  • ”Skryta om det”??????
    Tacka fan att det är svårt att hitta kvinnor som vill erkänna sig som frihetliga med den attityden. Vem fan är den här ynklige Joakim Book? Är han ens könsmogen?

    ”handlar om att trycka på gränser, se var de går och ibland busigt bryta dem.”
    Vad sjutton är ”busigt” med att uppföra sig som ett svin?

    Fy fan vilket skitsnack!

    • Undrar varför det västerländska samhället går under? Varför familjevärderingar existerar nte längre, kärnfamiljen ses som efterblivet och omodernt, varför är det mycket högre mortalitet än natalitet? Ja för att det som har fungerat som naturen har skappat existerar inte längredvs. Män blir kvinnor och kvinnor män, den svenske och västerländske mannen mår inte bra, manlighet och maskulinitet är helt borta. Istället har vi den här ”moderna” metrosexuella, förvirrade mannen som i sin sexuella frustration våldtar och sexuellt ofredar. Vidare undrar jag varför är det ALTID ett harmonisk äktenskap eller förhållande mellan den svenske mannen och kvinnan från en annan icke västerländsk kultur? Ursäkta mina bristande grammatiska kunskaper i svenska, hoppas ni forstår mig. Jag respekterar den svenska kulturen, försöker inte på något sätt påverka eller vara otrevlig. Jag bara diskuterar utifrån mina upplevelser.

  • Tycker att det blir ensidigt att det hela tiden skall vara mannens fel onyktra kvinnor kan vara tämligen utmanande. På 60 och 70 talet samt senare hur kvinnor uppträder framför scen då stora artister upträdet man stormsr artistloger och tämligen bjuder ut sig själv det vill inte metoo prata om detta är fakta det skapar en bild av lätttillgänglighet som kvinnor själv har skapat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *