Bekännelser från en ”öppna gränser”-libertarian, del 1

Vi fortsätter trenden med invandrings-fredag här på Mises-redaktionen. Läs gärna även de tidigare bidragen om Tino Sanandajis Massutmaning och George Borjas We Wanted Workers.

Bekännelser och intellektuell ärlighet är viktig. I likhet med 2000-talets kända bok- och filmsuccé En shopaholics bekännelser kommer här en kanske lite mer allvarlig sådan: jag var en gång starkt för fri invandring och öppna gränser – en kontroversiell och ofta impopulär åsikt bland libertarianer. Kanske kom det som en stark känslomässig ”låt mig gå vart jag vill” eller kanske eftersom mitt första dopp in i libertarianismen och frimarknadens värld var Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts Migrationens Kraft (ja, jag vet – men alla vägar är bra vägar).

Mina två substantiva argument för den slutsatsen kan sammanfattas enligt följande:

1: För Öppna Gränser:

A) Det är omoraliskt för stater att ingripa i privata överenskommelser: att flytta hela eller delar av sina ekonomiska aktiviteter över nationsgränser skiljer sig inte från att flytta nästgårds eller till andra sidan landet – och stater har definitivt ingen rätt att hindra sådan frivillig aktivitet.

B) Likt Mises egna utilitarism, kunde jag inte bortse ifrån de tusentals miljarder dollar av välstånd som relativt enkelt kunde skapas genom att öppna gränser, de mångdubblingar av inkomster som de fattigaste i världen kan lyckas med genom att enbart flytta till västvärlden och sälja sina tjänster där istället för någon annanstans (googla ’Trillion dollar bills on the sidewalk’ för en introduktion till kvantifiering och detaljer av den här diskussionen, eller läs andra välkända libertarianer såsom Bryan Caplan, Peter Leeson eller Ben Powell formulera liknande argument)

2: Mot Hoppe-Rockwell-Deist naiva, inkonsekventa och direkt felaktiga argument mot öppna gränser.
För att snabbt återge deras argument låter jag Rockwell egna ord få beskriva den innan jag förklarar var de många misstagen ligger:

Samma princip gäller för rörelsefrihet. Libertarianer tror inte på någon sådan princip i det abstrakta. Jag har inte rätten att vandra in i ditt hus, in på din inhägnade egendom, in till ditt Disneyworld, till din privata strand eller till Jay-Zs privata ö. Som med yttrandefrihet är den relevanta faktorn här äganderätt. Jag kan flytta till vilken tomt jag vill, förutsatt antingen att jag äger den eller dess ägare vill ha mig där. Jag kan inte helt sonika gå varthän jag önskar.
[…]
Å andra sidan, i vår nuvarande situation har invandrare tillgång till statliga vägar, kollektivtrafik, offentliga byggnader och så vidare. Kombinera det med statens andra intrång av äganderätten och resultatet är artificiell demografiska skiften som inte skulle ha ägt rum på en fri marknad. Markägare tvingas associera sig och handla med individer de annars hade velat undvika. (min understrykning).

A) Ingen annanstans i libertariansk filosofi accepterar vi det underliggande antagandet att vi alla har viss delägandeskap i offentlig mark och tillgångar – jämför argumentet med tvingat medlemskap i staten, där andras politiska röst därmed får legitimitet över dig. För att Hoppe-Rockwell-Deist lägrets argument ska gälla måste vi acceptera denna ovanliga och inkorrekta tolkning av libertarianism; staten blir i det här avseendet förmyndare och beskyddare av gemensamt ägd egendom, och leder till mängder av andra problem i hur libertarianer kan kritisera och motsätta sig statens övriga politik (se här bland annat Walter Blocks bidrag samt intressant kommentar)

B) Ett annat misstag som är än mer provocerande från ett libertariansk perspektiv där vi vanligen accepterar och respekterar fundamental osäkerhet och Hayeks Pretense of Knowledge, kommer från Hans Hermann Hoppes önskade vs oönskade invandring – vanligtvis kallad tvingad invandring:

 Det kan förekomma leveranser (av invandrare) utan välkomnande inhemska mottagare. I detta fall är invandrare utländska inkräktare och invandring är en invasionshandling. En av regeringens grundläggande funktioner skulle vara att skydda mot utländsk invasion och hindra utländska inkräktare.

Ett problem här är såklart att Hoppe förutsätter att det finns individer som motsätter sig invandringen utan att vidare bevisa det. Ännu värre är den implicita bevisbördan; det verkar som att om vi kan visa på en enda invandringsmotståndare är därmed all invandring en invasionshandling, vilket såklart inte gäller.

Här är kruxet: det är sant att om det finns invandrare vars närhet en enda person motsätter sig, har staten misslyckats i sitt försvar mot inkräktare. Men det är lika sant att om det finns en enda person som vill välkomna invandrare till sin egendom men hindras av staten, har staten misslyckats i sitt försvar att den personens egendom. Hur väger vi dessa två överträdelser mot varandra? Gillar man demokrati röstar vi om saken, och så får minoriteten helt enkelt acceptera utfallet. Det blir därmed tydligt att problem (2B) bara kollapsar till (2A) ovan. För att upprepa den slutsatsen: offentligt ägd egendom är inte delägd av varje medborgare – det är snarare att betrakta som annans egendom, vars aktiviteter eller ursprung/hudfärg på personer som använder den jag inte har någonting att säga till om. Benjamin Juhlin sammanfattade väl hela debatten i sin uppsats från några år sedan (se utdrag på mises.se här):

Diskussionen kokar alltså ner till frågan om det är libertarianskt att försöka anpassa ett statligt samhälle till ett fritt sådant, och hur ett sådant skulle ha kunnat se ut. Den beror även på vilken karaktär statlig egendom har, om den är att betrakta som ‘oägd’ eller som skattebetalarnas privata egendom. Det är svåra frågor att lösa och de beror på huruvida man kan lösa ett flertal andra trätofrågor för den libertarianska samhällsfilosofin.

Som jag såg det kunde Rockwell-Hoppe-Deist argumentet förkastas med följande resonemang: på samma sätt som att tredje part inte har någonting att säga till om i transaktioner gällande mina arbets- eller konsumtionsvanor, har jag heller inte någonting att säga till om i samma tredje parts val att avstå eller inbjuda särskilda människor. I det här fallet råkar bara tredje part vara staten med dess stora egendomar i form av mark, vägar och byggnader. Eller som Caplan lite flott beskrev det:

det argumentet underminerar allt vi menar med mänsklig frihet. Idén att länder kollektivt tillhör deras medborgare har ett namn – och det namnet är socialism.

Sammanfattningsvis kokade debatten ner till ett starkt motbevis av andra libertarianer genom (2A) och (2B), samt ett starkt utilitaristiskt argument genom (1B) att jag inte längre kunde rättfärdiga för mig själv någon annan position än fri invandring och öppna gränser.

Läs gärna i nästa veckas invandrings-fredag om hur några få kapitel ur George Borjas We Wanted Workers fullständigt krossade min förståelse av (1B) och kraftigt förmildrade min starka övertygelse till en mer måttlig och neutral position.  

15 kommentarer till ”Bekännelser från en ”öppna gränser”-libertarian, del 1

  • Det är väl snarast ambivalensen kring det samhällssystem vi har som gör debatten svår att föra. Ytterst få människor kan tänka bort alla de planekonomiska regleringar vi har i samhället och som en konsekvens av detta kan man då landa i att migration på något sätt ska vara förbjuden eller motarbetas, vårt system håller helt enkelt inte för sådan migration. Det finns många som knappt tycker att man ska få flytta mellan kommuner när man uppbär försörjningsstöd från samhället, varför skulle man då acceptera fri bosättning av utrikes medborgare som åtnjuter samma skydd som egna medborgare.

    I ett fritt samhälle av den modell vi förespråkar skulle migrationen i princip vara obefintlig och den lilla migration vi skulle ha hade varit produktiv. I det samhälle vi har blir migrationen istället destruktiv då vi försöker fördela resurser mellan individer i varierande utsträckning, börjar det bli en nedåtgående spiral där skatter höjs för att finansiera improduktiva individer så kommer vi, relativt sett, få fler improduktiva individer som vill ta del av omfördelningen. ingen av dessa individer hade bemödat sig med att flytta till ett samhälle där de inte kunde försörja sig genom frukterna av andras arbete.

    Folk tror ju på allvar att vi privatiserat skolan och sjukvården i Sverige, de kan helt enkelt inte tänka längre än så.

    Sammanfattningsvis kan man säga att i ett fritt samhälle hade jag inte haft något emot migration men vi hade heller inte haft någon migration att tala om. I det samhälle vi har, oavsett nivån på det, så är jag kraftigt emot migration då jag är helt ointresserad av att försörja ännu fler människor utan motprestation.

    • ”Sammanfattningsvis kan man säga att i ett fritt samhälle hade jag inte haft något emot migration men vi hade heller inte haft någon migration att tala om. I det samhälle vi har, oavsett nivån på det, så är jag kraftigt emot migration då jag är helt ointresserad av att försörja ännu fler människor utan motprestation.”

      Om nån lyckas skapa ett fungerande fritt samhälle tror jag faktiskt det skulle ha hög immigration under lång tid, men god och från alla parter frivillig sådan.
      Det är en intressant fråga varför ett sådant land inte har uppstått, men kanske Singapore är ett sånt.

      Ett högskattat bidragssamhälle som Sverige skapar incitament för invandring av just lågutbildade och utvandring av högpresterande.

      • Jag är inte säker på det, jag har likt dig trott så under en ganska lång tid men jag börjar svänga. Om man tittar på hur migrationen av idag ser ut så är den väldigt centrerad kring just gratis förmåner av olika slag. Det gäller all sorts migration, även arbetsmigrationen handlar mycket om att lyckas slå ner sina bopålar någonstans där man kan konsumera kostnadsfritt på någon annans bekostnad.

        Den typen av migration som beskrivs ovan skulle i princip helt försvinna, endast den produktiva migrationen skulle kvarstå och en ny produktiv migration skulle kunna uppstå som idag inte finns alls. Jag tror dock den migrationen skulle vara försvinnande liten i relation till den migration vi har idag. Det är varken lätt eller självklart att flytta över hela jorden till ett nytt klimat, språk, kultur osv.

    • Hej D.L. och Neo-Stalin!

      Bra input – men jag tror ni tänker fel kring vilken typ av invandring vi kommer ha och huruvida den är produktiv. Det är precis samma fel som Rockwell-Deist-Hoppe med flera är duktiga på att göra: vi kan inte VETA vilken typ av invandring vi skulle ha i ett samhälle där all egendom är privatägd och kan användas såsom dess ägare ser bäst. Det kan mycket väl vara så att nuvarande stat och samhällsformation HINDRAR mer invandring som annars skulle tagit plats frivilligt. Eller som ni säger, mycket färre men endast högutbildad tex. Poängen är att vi inte kan veta.

      Angående produktiv är det samma sak – vi bryr oss bara om att invandring ”är produktiv” eller ”lönar sig invandrare” pga vi har gemensamma skatter och omfördelningssystem, där mer bidrag till dig innebär högre (ofrivilliga) skatter för mig. Att någon är ”produktiv” eller inte är helt ovidkommande i ett fritt samhälle, där fördelar av produktiv arbetskraft då går till arbetstagare + arbetsgivare, och kostnad för improduktiv då bärs av personen som subventionerar invandraren. No biggie.

      • Man kan ju tydliggöra det med att säga att om du tar full kostnad eller nytta av den invandring du väljer så kommer incitamenten göra att du väljer lönsam/produktiv sådan enligt dina egna preferenser.
        Du kanske föredrar en bra musiker framför en expertutbildad genusprofessor, vem vet.

        Till DL säger jag att många börjar ana riktningen väst ”demokratierna” utvecklas/avveckla i , och skulle nog kunna ta kostnaden för att flytta till ett frihetligt land.

  • ”det argumentet underminerar allt vi menar med mänsklig frihet. Idén att länder kollektivt tillhör deras medborgare har ett namn – och det namnet är socialism.”

    Med samma resonemang blir ju ett aktiebolag också socialism. Lite konstigt.
    Socialism är väl att nästan inget ska få ägas individuellt eller av mindre grupper, inte att saker faktiskt kan ägas kollektivt av fri vilja.
    Även för dom som eftersträvar anarkokapitalism borde det vara rimligt att anta att initialt är medborgaren kollektiv delägare till statens tillgångar när den finns, men att dom ska på sikt fördelas.

    • Neo-Stalin,

      Det här tycker jag är sjukt spännande, ända sedan jag först läste Hoppes och Rothbards tankar kring hur vi kan de-socialisera statens egendom. Det mest rimliga jag tagit från den debatten är att staten har stora ofinansierade skulder, särskilt för den äldre generationen, som måste återbetalas innan det ens kan bli tal om att medborgaren ”kollektivt deläger statens tillgångar”. För att ge den gamla maffia-liknelsen: om ett gäng maskerade killar snor min och mina grannars egendom och startar vaktfirma med den äger ju inte mitt grannskap kollektivt vaktfirman; jag äger vad de stal från mig – INTE vad de senare gjorde med stöldgodset.

      Som jag skriver ovan: om man tror att medborgarna kollektivt deläger staten har vi tusen andra problem i libertariansk filosofi eftersom vi därmed förlorar mycket av vår kraft i kritiken mot staten. Skillnaden mot aktiebolaget är såklart följande: jag kan sälja min aktie och de obligationer och skulder vi gemensamt bestämt om – jag kan inte sälja mitt medlemskap i staten.

      • Det finns inga perfekta lösningar på historiska oförrätter eller ens nutida, kan man spåra offer för statens övergrepp kan man ersätta dom på ev sätt , men det är mer rimligt och pragmatiskt att i grunden se medborgaren som delägare till statens tillgångar än någon annan tex icke medborgare.

        Det finns dom som säljer sitt potentiella ”medlemskap” i staten , invandrare som väljer att flytta hem för en summa pengar mot att lämna landet.

        Det är inte meningen att liknelsen med ett AB ska vara perfekt , men det är en god analogi som stämmer väl överens med libertarianismen, du kan mycket väl ha ett företag eller förening som du inte kan sälja delägarskapet i om stadgarna så förespråkar.

        Varför förlorar man kraften i kritik mot staten?

  • 1. Även om man anser att den svenska statens egendomar inte tillhör det svenska folket borde det vara självklart för en libertarian att de definitivt inte tillhör någon annan.

    2. Jag tycker att det är självklart att Sverige, den svenska staten och dess egendomar tillhör det svenska folket och kruxet är, som nämnt, hur statligt stulen egendom skall återfördelas till folket den stulits från.

    3. Jag anser också att det är en senare fråga som kan lösas när det svenska folket inte står inför total och irreversibel förslavning under utländsk ockupation.

    För övrigt är libertarianismen ett memvirus som distraherar grubblande svenska män från punkt 3.

    Ni är inte individer, ni är en länk i en kedja. Ni har ett ansvar mot era förfäder och efterlevande.
    Hör upp med ert navelskådande – strunta i vad esoterisk lag libertarianska rabbiner vränger ur sina heliga bokrullar.
    I en värld av aggressivt tribalistiska folk blir den stolte individualistens snabbt en blöt fläck. Återgå till det naturliga och gör som alla nu levande folkslag gjort genom historien och försvara ert eget folk.

    Era förfäder ÄR den svenska myllan. Ni kanske inte äger den, men den äger ER.

    • För att äga något måste man ha kontroll över det. Man har ingen kontroll över något som en tjuv har stulit från en oavsett hur mycket man är rätteligen ägare av det stulna. Således samma sak med allt staten äger som är stulet av medborgarna. Det kan inte vara någons gemensamma egendom. När staten har stulit en del av mina pengar blir pengarna inte någon gemensam egendom.

  • FDL:

    Det låter som att du också tillhör ett aggressiv tribalistiskt folk, vi börjar med att försvara oss mot dig, det är punkt 4.

    • Och du måste vara en modig individ som vägrar vara lojal mot dina förfäder – och varför skulle du? Vad har de någonsin gjort för dig?

      Föreställ er en bysantinsk grek säga till en annan att han är en aggressiv tribalist som föreslår att Konstantinopel inte tillhör den annalkande turkiska hären.

      Du måste vara alldeles särskilt god.

  • Hej.

    Ser fram emot fortsättningen.

    Kanske innehåller den insikten om att olika folkgrupper tänker på olika sätt, har olika värderingssystem och därför agerar och prioriterar olika även om de alla ses som rationella agenter.

    Demografi och olika folks värderingssystem tar inte hänsyn till politisk teologi: endast realpolitik av klassisk modell har visat sig kunna göra det, vilket inte förvånar då den är den enda empiriskt framtagna politiska teorin.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • Oooook. Så, blev de öppna gränserna bra för medborgarna i sverige 1975 eller när de började tilämpas? Nähä, inte det. Blev otryggare säger du. Våldsammare. Otäckare att röra sig på gator och torg. Ingen samhörighet längre säger du. Mer nedskräpning och allmänt fulare och trasigare för att det inte längre finns något vi?
    Men då suger ju er ideologi, eller hur? Ni sabbar ju bara för människor. Varför ska någon lyssna på er som bara sabbar för folk? Aha, därför att du inte bryr dig om vad någon tycker utan tänker genomdriva öppna gränser ändå säger du? Så ytterligt ”libertarianskt” av dig då. Öppna gränser ”libertarianer” är kryptosocialister med noll respekt för äganderätten.

  • Ingen mentalt frisk är för öppna gränser. Åtminstone inte i denna värld. I ett idealt samhälle/Utopia kanske det kunde fungera, med perfekta människor och allah var lika. Det kommer dock aldrig att hända om inte en katastrof utrotar större delen av mänskligheten och den kan startas om med bara vita och/eller gula.

    Så hur kommer det sig att det finns de som påstår sig vara libertarianer ändå framhärdar?

    De är inte libertarianer! Äganderätten handlar väldigt mycket om gränser. Den självklara är mellan mitt och ditt. Att skydda sitt samhälle och territorium från fiender är nödvändigt och borde vara en självklar uppfattning. Tyvärr är även många ” libertarianer” marinerade i en folkmordsmarxistisk sörja, naiva och saknar självbevarelsedrift.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *