Marknader och deras fördomar

Ibland läser vi böcker eller artiklar som liksom direkt fångar oss och som delar in världen i ett ”före” och ett ”efter”: vi kommer aldrig kunna se vår omgivning på samma sätt igen. Den österrikiska traditionen har tonvis med sådana exempel, och många är vi som kan berätta om hur Murray Rothbards välkända Vad har staten gjort med våra pengar eller Man, Economy, and State förändrade våra liv. För att inte nämna Mises många fantastiska verk eller Hans-Hermann Hoppes Marxist and Austrian class analysis eller några av mina personliga favoriter: Terry Anderson & P.J. Hills The not so wild wild west och Robert Higgs Crisis and Leviathan.

Kristian Niemietz skrev i början av augusti en kort artikel på den brittiska frimarknadssidan CapX som nästan borde nämnas i samma livsförändrande andetag. Han berättade om diskussioner med socialister och övriga kapitalism-motståndare angående den brittiska bostadsmarknaden och satte fingret på någonting mycket viktigare och mer fundamentalt än vad han själv verkade inse. Niemietz förklarade hur många ungas motstånd mot vad de tror kapitalism är – och som därmed förklarar Corbyns succé bland unga – grundar sig i deras egna erfarenheter av en förstörd bostadsmarknad:

Många av dem betalade säkert redan hutlösa hyror för att bo i en möglig liten skokartong. Därmed verkade slutsatsen att deras bostadsproblem var resultatet av en oreglerad frimarknadskapitalism intuitivt övertygande. Och, viktigast av all, den övertygelsen färgade resten av deras politiska uppfattning i en generell anti-kapitalistisk riktning.

Och sen höjdpunkten av Niemietzs artikel:

Det här är inte förvånande. De flesta av oss bygger inte våra åsikter om ekonomin genom att studera läroböcker och fakta utan genom att extrapolera från våra privata erfarenheter i det ekonomiska livet.

Ska man vara helt ärlig, som Niemietz också erkänner, är det särskilt utvalda delar av sina erfarenheter; ingen blev väl övertygad socialist genom att gå in en välfylld matvarubutik, streama sina favoritserier från sin ergodynamiska soffa och Snapchatta sina vänner om det på sin nya iPhone.

En hyfsat rimlig position att ta när man endast har personliga erfarenheter är att förstå begränsningarna av sina egna kunskaper. Jag kanske inte förstår hur ett tungt flygplan lyfter från marken eller varför min elledning måste repareras på ett visst sätt, men när flygingenjören eller elektrikern med all kraft från sitt yrke säger åt mig har jag all anledning att lyssna. Att vägra tro på densiteten av koppar eller vatten för att ”det känns fel” är nog höjden av idioti och det skulle vara helt ok att avfärda sådana människor med ett nedlåtande skratt.

I nationalekonomins värld verkar den modellen däremot inte längre fungera; här kan de mer välbelästa och kunniga ekonomerna knappast veta mer än en slumpmässig henniska på stan – vi lever ju faktiskt i ekonomin! We are the 99%! Kan själv, som min 4-åriga syster irriterat och envist sa. Eftersom nationalekonomerna är nyliberaler hela bunten och eftersom allt de gör och säger bara syftar till att berika sig själva och deras medbrottslingar i finanssektorn, kan ju inte Says lag eller den österrikiska konjunkturcykelteorin vara sann!

Vi kan se liknande tendenser i den aktuella debatten om höjd kapitalbeskattning av Investeringssparkontot (ISK). Istället för att diskutera de substantiva argument som politiker och representater från finansbranschen för fram (‘spara’ borde premieras över ‘låna’; beskatta kapital gör att kapital söker sig till andra länder, vilket gör oss fattigare), klagar till och med en så välrenomerad ekonom som Daniel Waldenström på partiskhet och egenintresse:

Kanske har detta med pengar och egenintresse att göra. Flera av kritikerna kommer från finansbranschen, som ju tjänar pengar på att folk sätter in sitt sparande i deras banker. Vi har visserligen vant oss vid att de finansiella särintressena ges fullt spelrum i medias ekonomibevakning, men att nu se dessa aktörer så oförblommerat hävda sina egenintressen inför öppen ridå är ändå häpnadsväckande.

Kalla det Anti-Market Bias som Bryan Caplan gör, eller nån form av djup misstänksamhet mot alla som förespråkar marknader, men någonting är ju fuffens här. Det är som om vi är extra mottagliga för meddelanden och övertygelser som sätter marknader i dålig dager och statens gudomliga hand i utmärkt dager (”politiker gör ju så gott de kan…”). Och jag tror Niemietz är någonting på spåren när han pekar på decennier-långa intrång och förstörelser i marknader; vi har blivit så vana vid de politiska intrången, så tvångsfödda med budskapet att marknader är ondeskefulla, giriga, hemska och ofungerande att vi inte längre inser vårt systematiska marknadsmotstånd.

Där kanske en absolut nödvändig förändring måste börja och jag kan varmt rekommendera Mises The Anti-Capitalistic Mentality som okynnesläsning. Hans över 60-år gamla analys är lika korrekt idag. Tyvärr.

4 kommentarer till ”Marknader och deras fördomar

  • Hej.

    De flesta yngre neo-socialister/socialliberaler har aldrig upplevt socialism i praktiken, inte ens sekundärt. De kommer från mer eller mindre välbärgade medelklasshem, med stor individuell frihet och med individualism som ledstjärna. Tradition, folkgruppstillhörighet och liknande betraktas som lika valbart som musikgenre eller subkultur.

    Ytlighet i tänkandet. De tänker fort och slarvigt, som en lång man sade.

    Även jag utgår från mina egna erfarenheter (vems skulle jag annars utgå ifrån?) men även om min upplevelse och empiri är en sak, är den inte per automatik representativ. Den enskilde behöver inte säga något om gruppen, och tvärtom. Ta svensk hyres’marknad’ t ex: vad skulle jag inte kunna berätta om både privata och kommunala hyresvärdars kriminella agerande, mygel, korruption, fusk och liknande. Betyder det att det stämmer över hela linjen och att en hård statlig kontroll behövs?

    Jag har märkt allt mer på studenter de senaste femton åren: de tänker inte. De ifrågasätter enligt regelboken (liksom de gör uppror enligt densamma), de analyserar inte utifrån vetenskapsteoretiska och metodologiska kunskaper och perspektiv utan utifrån vad som är den moraliskt-etiskt rätta slutsatsen. De är helt enkelt djupt troende ikonoklaster utan fokus för tron och utan en ens kyrka att åtminstone skapa klosterträdgårdar, skrifter, och arkitektoniska mästerverk. Istället är det en skrämmande blind auktoritetstro utan egna tankar. (Men endast sådana auktoriteter som är sanktionerade i att de framför rätt åsikter.)

    Hur upprörda har de inte varit, från anarkoliberal till kommunist, när de fått höra: ”Jag ämnar lära dig att tänka”. Hur kränkta har de inte blivit när luckor, brister och andra skavanker i idealen och ideologin pekas ut – vilket pekar på att det rör sig om tro och identifikation, inte sunt teoretiserande och empiriskt prövande av teserna. Till och med stötar som Marx eller Mises lär ju ha betraktat just empiri som viktigare än teori, inte sant? Icke så dagens studenter, som allt som oftast håller en Arnstads nivå.

    Ähum. Så går det när man läser intressanta blogginslägg – tänkeriet får fnatt och tankarna far som fasaner ur ett snår när hunden ränner lös.

    För övrigt: ”henniska”? ”Triggered!1!” som det heter på nätet. 🙂

    Kamratliga hälsnignar,
    Rikard, fd lärare

  • Hej Rikard! Tack för kommentaren – tror du jag kan snå mitten-paragrafen till framtida inlägg? (Från ”de ifrågasätter” till ”rätt åsikter”). Hur vet de förresten vad som är *rätt* åsikt? Länge undrat.

    Vi på redaktionen har också en bristande akut fråga: ”De tänker fort och slarvigt, som en lång man sade.” -vem är denne långe man?!

    /J

    • Hej.

      Ursäkta mitt sena svar.

      Visst kan du använda mitt resonemang om du vill – idéer skall vara fria brukar jag hävda och då får jag väl leva som jag lär.

      Hur de vet vad som är rätt åsikt är inte lätt att svara på utan att det blir en lång avhandling, men i korthet handlar det om att tillhöra en grupp kännetecknad av (själv)rättfärdigande och som beskriver sig som skapare av rättvisa gentemot de som orättfärdigt berikat sig – alltså ett slags känsla av att vara bestulen på något man egentligen är berättigad till enkom i kraft av sin identitet och inte i kraft av gärningar. Åsikter som stärker denna process betraktas som goda, åsikter som försvagar den som onda. Ifrågasättande och prövning visavi empiri ses som avvikelse och behandlas som sådan. Man är i ett slags barnstadium, som när det helt lilla barnet inser att de vuxna kommer springande och ger en uppmärksamhet och omsorg vid minsta knyst. För ett faktiskt barn är beteendet ett naturligt led i att börja förstå och delta i sociala ritualer men när en tonåring eller vuxen fortfarande uppvisar detta är det troligen för att de vuxit upp med upplevelsen att det dels är en fungerande metod och dels är en säker metod för framgång. Dessutom skyddar beteendet egot från insikter om ens egna tillkortakommanden eller oförmåga – istället för att >jag< är för dålig på att slå bollen med bollträt är brännboll en fascistoid kollektivistisk övning i konformism och osund tävlan utifrån olika förutsättningar och aevle baevle sludder og vrövl som man säger söderöver.

      I korthet ser det ut ungefär så. Sedan kan man lägga på olika religiösa och ideologiska färgskalor: ju mer konformistisk och auktoritär läran är desto bättre passar den för en person med ovan beskrivna personlighet. Om det sedan blir kommunism, nationalsocialism, feminism, eller islam kvittar rent idéstrukturellt sett, då valet kan bero på kringliggande sociala faktorer.

      Den 'långe mannen' som åsyftas är ingen mindre än en stor inspirationskälla: en av nittonhundratalets största humanister, Tage Danielsson. Han hade inte varit välkommen hos dagens goda intelligentsia då han i hjärtat var just humanist vilket innebär en beredskap och villighet att bekämpa just totalitärt förtryck och ofrihet. Hans filosoferande om egoistisk altruism/altruistisk egoism är läsvärda och tankeväckande i att han mycket riktigt observerar att vi är både altruistiska och egoistiska; rationella och känslomässiga. Knepet är att balansera den egna egoismen så att den inte länder andra till skada samtidigt som altruismen balanseras så att de inte länder en själv till skada. Det första såväl som det andra i obalans skapar bitterhet och missunnsamhet och en känsla av att berövas vad som rättmätigt är ens egendom eller möjlighet. Texten som inspirerat till frasen 'tänker fort och slarvigt' heter "Tankar om nyanser" och torde kunna hittas nätledes.

      Ett citat:
      "Risken med centralstyrning och allmän elefantsjuka är just att nyanserna går bort. Det går inte att se allting på avstånd. Från ryggen av en elefant ser den underbart finådrade orkidén i tusen violetta schatteringar ut som ful gredelin fläck i djungelns enformiga grönska."

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

  • Bostadsmarknaden i Storbritannien följer verkligen ett mänskligt handlande. Nu har regeringen där hittat på en massa krångliga regler för fastighetsägare som vill hyra ut sina hus. Ungefär vart sjunde hus i Storbritannien köps av en investera och hyrs sedan ut. Det gör att folk som inte har råd att köpa ett hus får hus de kan hyra. Men detta cyniska handlande ska nu begränsas. Eller, som det heter, konsumentskyddas.

    Vad händer då på bostadsmarknaden. Jo, delvis söker investerare andra sätt att få inkomster än att hyra ut på ett traditionellt sätt, dvs. stoppa in en familj och ta ut en hyra varje månad. Ett sätt att hyra ut bostaden per dag. Det sker via Booking.com, AirBnB eller andra agenter som sysslar med uthyrning dag för dag. Avkastningen är högre än för vanlig uthyrning. Investerarena slipper en massa risker med skadegörelse och uteblivna hyror.

    För de som söker bostad i Storbritannien är detta inte bra. Antalet bostäder minskar. Det behövs 250.000 nya bostäder per år i Storbritannien.

    Även ett annat fenomen har uppstått. Man köper ett hus och bara låter det stå. Hyr inte ut det och gör inget annat med det. Man låter bara huset öka i värde. Det finns massor av sådana bostäder i Storbritannien.

    I avundsjukans namn börjar kommun efter kommun i Storbritannien även att överge bostäder de tidigare hyrde av privata fastighetsvärdar där kommunen ansvarade för skadegörelse i dem. I stället stoppar man in sina socialt avvikande klienter på hotell till en tre gånger högre kostnad per månad.

    Är det inte fantastisk vad folk är villiga att avstå från sin lön av den anledningen att de i stort bara vill ha ett fritidsintresse som består av att titta på TV. Ja, det var cynisk skrivet men forskning visar att man blir dum av att se på TV.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *