Britternas stora upptäckt – åttonde kapitlet av Mänskligt handlande

I nationalekonomins historia ingår lika många dåliga idéer som bra. Av någon anledning härstammar de flesta i den första kategorin från Storbritannien. Ett absolut lysande undantag måste dock nämnas: lagen om komparativa fördelar! Det är en sådan briljant upptäckt att inte ens vanliga ekonomer undgått att inse dess storhet.

Lagen säger att två länder kan tjäna på att handla med varandra även om den ena är bättre på att producera allt än den andra. Om de fokuserar på det de är relativt bäst på och sen handlar med varandra kommer båda vara rikare i slutändan än om de isolerat sig från varandra.

De flesta ekonomer som studerade lagen förstod att den även gällde för enskilda människor, men de trodde att dess huvudsakliga tillämpningsområde var diskussioner om internationell handel. Det är här Mises kommer in i bilden. Han insåg att lagen var mycket mer betydelsefull än vad dess skapare förmodat, och i det åttonde kapitlet av Mänskligt handlande sätter han den på dess rättmätiga plats. Det är den som förklarar varför vi ens har samhällen. Hade det inte varit för denna lag, och att vi kan begripa den, hade människor varit eviga fiender och det relativt fredliga samhälle vi lever i nu hade aldrig kunnat uppstå. Den mänskliga historia som vittnar om så många fina saker hade inte funnits, och alla våra minnen hade varit av konflikter och erövringar.

Människor har mål de vill uppnå och de använder sig av medel för att göra det. Om förekomsten av andra människor innebär att man inte kan uppnå sina egna mål kommer det alltid finnas ett skäl att ge sig på dessa människor. Konflikt blir ett normaltillstånd. Människor skulle se på varandra som hinder i vägen för det de vill uppnå. Livet skulle präglas av fattigdom och konflikt. Men det är inte så! Det Mises insåg var att lagen om komparativa fördelar gör att alla människor blir naturliga samarbetspartners. Andra människor är inte hinder i vägen för mig om jag vill nå mina mål och få det bättre, utan de är tvärtom någonting som hjälper mig! Produktionen med arbetsdelning är högre. Om jag producerar det jag är bäst på att producera och andra fokuserar på det de är bäst på kan vi handla sedan och jag kommer ha det bättre ställt än i en ensam värld. Jag kan få det bättre utan att skada någon annan, jag kan få det bättre samtidigt som du får det bättre. Det råder harmoni mellan olika människor som försöker få det bättre.

Även människor som ogillar varandra har skäl att inte börja bråka, för då blir de mer isolerade och förvägras arbetsdelningens frukter. Detta är en djupt humanistisk lära. Men Mises tillägger att det inte räcker med att produktionen är högre med arbetsdelning, vi måste också kunna inse att det är så, och det kan vi! Före britternas genombrott var det någonting människor förstod intuitivt och när lagen hade satts på pränt kunde människor ta till den sig intellektuellt också.

I vår tid är det många som glömt denna insikt. Det faller på det fredliga samhällets vänner att om och om igen påminna alla om detta. Då skulle vi slippa våld och istället få uppleva fred, handel och kommunikation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *