Hur vänstern tog kål på sig själv

hatahatDemokraterna, som står helt handfallna inför det faktum att de förlorade ett val som ödet hade bestämt att de skulle vinna, fortsätter att skylla på allt utom sin egen dumhet och arrogans.

Det intersektionella korthuset har kollapsat. Varenda missanpassad minoritetstillhörande mini-tyrann i hela landet flippar fullständigt ur över att deras trasiga, lapptäcks-koalition av missanpassade faller ihop framför deras ögon. Från kust till kust oroar sig plötsligen varenda HIV-positiv enarmad transsexuell lesbisk dvärgmulatt att Trump och hans supportrar kommer att ”normaliseras”.

Samlade inuti en regnbågsfärgad och ogenomskinlig bubbla är det uppenbart att de inte har någon som helst uppfattning om vad som just hände. Många överbetalda och bevisat ovetande strateger verkar tro att det kan vara så att de inte kallade folk rasister, sexister, homofober och islamofober tillräckligt ofta. Om de bara verbalt hade bajsat på den dumma, obildade, hatiska, och snart utrotade vita massan i flyover country som röstade fram Trump, kanske de hade kunnat skämma tillräckligt många av dessa oförbätterliga lantisar till att rösta på ett parti och en ideologi som uppenbarligen hatar dem.

Det verkar inte ens för ett ögonblick gå upp för dem att det kanske inte är så smart att använda sig av en aggressivt fientlig identitetspolitik när din motståndare fortfarande utgör den demografiska majoriteten.

Alla idioter, lyssna noga nu: När du uppmuntrar folk i alla grupper förutom den vita gruppen till att vara stolta för sin ras, är det inte direkt ett argument mot ”rasism”. Om du har blott ett sken av en ryggrad kommer du förr eller senare få höra den där sortens eviga nedlåtenhet om hur du föddes med en befläckad själ och säga, ”Dra åt helvete. Jag har inte gjort någonting fel, men du börjar verkligen irritera mig”.

Jag antar att det för majoriteten av de som röstade på Trump inte alls handlade om den idiotiska och barnsliga ursäkten som vänstern försöker förklara det med: ”hat”. Om du verkligen tror att otroligt komplexa sociala konflikter om makt och naturresurser kan förklaras med ett dumt ord som ”hat”, så hatar jag dig.

Istället tröttnade en stor del av dem på att aktivt hatas, de slog tillbaka och sa ”nu räcker det”. De röstade inte ”mot sina egna intressen”, som det så ofta nedlåtande hävdas. De röstade mot de nedlåtande, grälsjuka, skyddade, och kraftlösa människor som försöker bestämma vad deras intressen är.

Uppmuntrade av en kulturell makt som vuxit sig oerhört stark överspelade vänstern sin identitetspolitik. Samtidigt som de oavbrutet framställde Trump som en ”rasist”, var de oförmögna att peka på en enda gång då Trump använde uttrycket ”vita människor”, och än mindre ett tillfälle då han hänvisade till dem som en röstgrupp. Samtidigt använde sig Hillary Clinton och Bernie Sanders av små bruna pojkar i sombrerosknytnävshälsade med svarta rappare, och vädjade öppet till icke-vita rasgrupper vid namn.

Demokrater och folk till vänster har under de föregående åtta åren åter och åter igen visat att de aldrig, inte någonsin, inte ens för ett ögonblick, kunde sluta tänka på ras eller hålla käften om det, trots deras högljudda proklamationer om att de är ”anti-rasister”. Demokrater är de som hamrar in poängen att ras är viktigt. De nämner ras 100 gånger för varje gång en republikan vågar sig på att yttra ett ord om det.

I en artikel med titeln “Democrats, Not Trump, Racialize Our Politics” skriver Heather Mac Donald:

Det demokratiska partiet domineras nu av identitetspolitik, som definierar vita, särskilt heterosexuella män, som förtryckare av alla andra folkgrupper i USA. Varför skulle måltavlorna för ett sådant tankesystem omfamna en ideologi som föraktar dem? De har skapat hela områden som är hängivna till en specialisering i sin egen ”identitet”, så länge som denna identitet är icke-vit, icke-manlig, eller icke-heterosexuell. När Clinton kallade hälften av Trumps supportrar ”rasister, sexister, homofober, xenofober, islamofober” som hörde hemma med andra ”bedrövliga människor”, talade hon akademins språk, som nu har smält samman med demokraternas världsåskådning.

I en artikel med titeln “STOP HATING WHITE PEOPLE AND MAYBE THEY’LL VOTE FOR YOU,” skriver Daniel Greenfield:

Konstigt nog har vänsterns kulturkrig bestående av ett hat mot vita människor endast gjort det mer sannolikt att de kommer att rösta på någon annan än vänstern. Visst är det lustigt? Folk till vänster vill gärna tro att de förlorade eftersom röstarna som valde den andra sidan är dåliga människor. De är bedrövliga rasister och sexister. De är hatare. Men det kanske bara är så att inte tycker om att vara hatade… Folk röstar inte på dig om du hatar dem… progressiva är för förvirrade av sitt påstådda offerskap att de inte kan förstå att de stred på fel sida i ett klasskrig. Och de förlorade.

Till och med The New York Times lyckas få det rätt, även om det bara var i ett flyende ögonblick:

Den amerikanska liberalismen har de senaste åren glidit mot en sorts moralpanik om ras, kön och sexuell identitet… Under sin kampanj tenderade Hillary Clinton att glida in på en mångfaldsretorik som specifikt nämnde afro-amerikaner, latinos, LGBT och kvinnor. Detta var ett strategiskt misstag. Om du ska nämna grupper i USA är det bäst att du nämner alla grupper. Om du inte gör det kommer de som du inte nämner att lägga märke till det och känna sig exkluderade.

Om du inte hade uppmuntrat dina galna fanatiker till att insistera att vita människor borde döda sig själva, att vita män är en cancer som måste dö, att vita borde begå mass-självmord på grund av slaveriet, att vita borde utrotas, att de är rasister oavsett vad, så kanske de inte skulle tro att du var full av skit ända upp till öronen när du försökte läxa upp dem om ”hat”.

Deras myopiska besatthet av en anti-vit identitetspolitik skapade en helt ny vit identitetspolitik från grunden. De predikade identitet för alla förutom vita, och tydligen är de så bakom flötet att de trodde att allt skulle gå bra. Detta är inte den gamla, aggressiva, kontintentalerövrande ”vita rasismen” av svunna tider. Detta är en ny defensiv vit identitet som skapats av vänsterelitens eviga jakt på syndabockar och deras minoritetsmyopiska besatthet. Det är ett monster som vänstern skapat, och detta monster kommer att sluka dem.

Skyll er själva era dumhuvuden. Eller förlåt, jag glömde bort att ni inte är förmögna att göra det. Hela er plattform baseras på ett undvikande av personligt ansvar. Så skyll istället på det monster ni har skapat, medan det äter er levande.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

14 kommentarer till ”Hur vänstern tog kål på sig själv

  • Varför är det ett ”monster” att vita människor ser efter sitt kollektiva egenintresse?

    För övrigt kommer vänstern göra vad de alltid gör när de straffat ut sig. Infiltrera liberalerna och göra om dem till den nya vänster. Såsom de gjorde ursprungligen i USA. Såsom de gjorde efter 1989 med socialliberalismen. Såsom de gjorde litet förstrött med nyliberlaismen. Såsom de gör nu med diverse libertarianska rörelser. Till exempel det libertarianska partiet i USA.

      • Nej, all kollektivism är inte monstruös. Vi är ett flockdjur och vi är anpassade efter just kollektivism. Snarare är individualism monstruös. Socialliberalismen är betydligt otäckare än socialismen. Eftersom den använder statens makt för att genomdriva någonting som är helt mot vår natur.

        Personligen förespråkar jag frivilig kollektivism. Och jag tror att det är precis detta som kommer växa fram nu när centralmakten fallerar. Eller frivillig och frivillig, om du vill ”vara med” och få det som kollektivet erbjuder måste du naturligtvis anpassa dig efter kollektivets önskningar. Annars får du söka dig ett annat kollektiv.

      • Du kanske kallar dig flockdjur, men visst har jag ingenting emot din frivilliga kollektivism så länge den inte stör min frivilliga individualism.

    • Jag läste orginalartikeln efter att jag skrev ovanstående. Och ”monstret” i sammanhanget är bara en del av författarens stil, det sticker ut mindre och blir mer alldagligt i orginalartikeln/på engelska. Tack till Kämpe för att ha delat med sig av en bra artikel och för översättningen.

    • Klas! Jag tror du blandar ihop kultur och kollektivism. Jag anser att det inte finns något vitt kollektivt intresse men däremot en vit kultur eller mer en västerländsk kultur. Däremot finns det kollektiva intressen på mindre nivå. Dessutom kommer vita, svarta, gula eller vilken färg som helst att ha kollektiva intressen tillsammans.

      Har svenskar ett kollektiv intresse av att inte utrotas? Jag tror nog att det är svensken som individ som inte är intresserad av det. Om vi ser svensken som kollektiv så är det faktiskt så att vänstern i det kollektivet vill se alla svenska vita män utrotade.

      Utan stat må kanske individualisters liv vara hårt. Trots det är det staten som dödar långt fler människor än individer dödar varandra som individer. Kollektivet muslimer t.ex. har dödat 270 miljoner människor. Jag tror inte det hade skett utan en statsmakt som hade legitimerat det med sin religion.

      • Alltså, kollektivism, att identifiera sig med andra människor, inte bara med sig själv. Är en del av att vara människa. Och nödvändigt för att kunna hantera vår dödlighet. Vi måste vara en del av sammahang som fortsätter finnas till när vår individ försvinner.

        I USA, som artikeln handlade om, så är etniciteterna mycket svaga, statsidentiteterna har inte hunnit växa fram ännu och rörligheten är så stor så de hela tiden blandas bort. Det är därför ras är så viktigt där. För oss svenskar är ”vit” inte lika relevant. Att vänstern använder ordet ”vit” så ofta i sin retorik beror på att de importerar stora delar av sin retorik från USA:

  • Håller med. Till etthundra procent. Det vänster inte tycks förstå, är att de alltid är den ledande orsaken till högerextremism – inte för att jag tycker Trump eller Europeiska ”populister” är högerextrema. Anledning till att västern oftast är den ledande orsaken till högerextremism är för att den minsta gemensamma nämnaren för nästan alla olika typer av högerextremism uteslutande är att de är reaktionära, medan vänsterextremism är ofta revolutionära. Det är aldrig eller sällan en höger reaktionär rörelse har utlösts av ett ”libertarianskt samhälle”.
    SD finns till följda av det katastrofala mångkulturella samhället, Trump fick genomslag som en reaktion på identitetspolitiken, Pinochet kom endast till makt pga av Allendes förstörelse och vanmakt o.s.v.

    För att använda ytterligare anekdotiska berättelser. Skaparen av ”human of new york” bestämde sig för att åka till en mindre stad som hade stora sympatier för Trump, för att lyssna på deras historier och få en förståelse om varför de valde att rösta på Trump. En av person berättade då att han tyckte att hela medias framställning av rasism, vita och svarta konflikter var högt överdrivna och därmed skadligt. Han berättade att han höll upp dörren för en svart, och han i sin tur höll upp dörren för honom; menade då på att sålänge vi göra en god handling får vi oftast en god handling i gensvar. Det då kvittar om vi är vita/svarta, gamla/unga, kvinna/man. Snällhet bemöts nästan alltid med snällhet.
    Ni ska se kommentarerna han fick för den formuleringen. Han är en hemsk förnekande rasist, vita privilegier hit och dit, han var korkad och skulle aldrig förstå någonting, bevis på ignorant vita korkad trump-supporters var, det var precis det tänkande som gjorde världen hemsk etc.

    Jag undrar varför detta mothugg skapar en reaktionär respons? Någon som har lust att hjälpa mig förstå?

    • Men när en intervjuperson på Humans of New York pratade om hur Sykes–Picot Agreement var USA fel, och alla konflikter i mellanöstern är ett direkt resultat av västerländska människor jublade alla kommentarer.

    • Individualism kan existera inom kollektivitet då varje kollektiv består av individer. Som exempel kan vi titta på kollektivet ”fotbollslag”. I fotbollslaget enas individer med individuella egenskaper för att nå framgångar.

      Just för att människan är social kommer hon ingå i kollektiv och inom dessa kollektiv har varje individ viss frihet till agens. Jag är således något durkheimskt och anser att de flesta övertygelser (”sociala fakta”) är kollektiva då de delas av många olika individer. För att exemplifiera kan vi återigen titta på fotbollslaget där alla överrens om det ”sociala fakta” som säger att man inte tar bollen med handen. Detta sociala fakta hämmar dock inte individuell frihet – varje spelare är unik, somliga är tekniska andra är intelligenta och somliga är både och.

      Etatistisk radikalkollektivism handlar om att utrota individuell frihet och att forma en uniform och identitetslös ”perfekt medborgare”. Det finns bara en individ och det finns bara ett kollektiv.

  • Jag är glad att det finns vettiga människor som er så att man ej är helt ensam. Att leva i ”west of west” är surrealistiskt emellanåt.. 😐 Mitt personliga ansvar är att ta mig här ifrån (Sverige). Har inget hänt efter valet 2018 så blir det att lämna 2020. Hur tror ni som bor i USA att det kommer se ut där om 2-4 år? Trump balanserar narrativet men kanske får ”vi” bevittna en ekonomisk kollaps under hans år vid makten (så klart inte enbart hans fel). ”Investeringar” i infrastruktur via stora lån när statsskulden redan är hög. Räntorna höjs kraftigt och får med sig ”the public” på börsen. Detta var off topic. Tack Joakim Kämpe för din översättning.

    /PG

  • Lustigt att ”liberaler”, ”demokrater” och ”vänstern” används om samma företeelse; den reaktionära och teknikfientliga minoritetssubventionerande statsinterventionismen. Hur blev den ”liberal” ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *