Hayeks tal till Ludwig von Mises

mises-hayekHerr ordförande, professor von Mises, mina damer och herrar. Det har aldrig funnits, och jag tror inte att det kommer finnas igen, ett tillfälle då jag känt mig så hedrad och stolt över att få stå upp och uttrycka för alla här, och hundratals andra personer, den stora beundran och tacksamhet vi känner gentemot en utmärkt akademiker och en stor människa. Det är en ära jag utan tvekan får för att jag bland de tillgängliga är en av hans äldsta elever, vilket gör att jag därför kan återberätta lite mer personliga historier om vissa faser i arbetet som utförts av den man vi hedrar idag.

Före jag riktar mig direkt till professor von Mises litar jag på att han låter mig tala till er om honom. Även om mina minnen täcker 40 av de 50 år som har gått sedan det tillfälle vars årsdag vi nu firar, kan jag inte prata om den tidigare delen av denna period. När jag först träffade professor Mises var det direkt efter det första kriget och han var redan känd för det första av sina stora verk, vilket var erkänt som det mest heltäckande verket om penningteori. Det arbetet hade publicerats 1912 och det var långtifrån hans första. Hans första bok om ekonomi hade kommit tio år tidigare, vilket till och med var fyra år före professor Mises fick sin doktorstitel.

Hur han gjorde det förstod jag aldrig. Jag tror att det skrevs före han kom i kontakt med den man av den äldre generationen som kan man kan hävda hade ett viktigt inflytande på hans vetenskapliga tänkande, Eugen von Böhm-Bawerk. Det var i Böhm-Bawerks seminarium som den betydelsefulla gruppen av ekonomer bildades, de som senare skulle bli den tredje generationens anhängare av den österrikiska skolan grundad av Carl Menger. Bland dem måste det snart ha blivit tydligt att Mises var den mest framstående. Före jag lämnar studenttiden som ledde till den examen som utfärdades för femtio år sedan vill jag ta en paus för att meddela en sak. Vi är långtifrån de enda som har tänkt på att göra detta till en årsdag för att hedra professor Mises. Jag är rädd att det inte kommer att vara några nyheter för honom även om jag gärna hade velat vara den som först meddelade att Wiens Universitet också har uppmärksammat denna dag. För bara några dagar sedan fick jag veta att juridiska institutionen bestämt sig för att utfärda en formell förnyelse av den examen som utfärdades för länge sen. Om utmärkelsen inte har nått professor von Mises än borde den göra det vilken dag som helst. Tills vidare kan jag läsa upp det utdrag som rektorn har skickat till mig via brev:

Wiens Universitets juridiska institution bestämde sig för på sitt möte den tredje december 1955 för att förnya doktorsexamen som den 20 februari 1906 tilldelades Ludwig von Mises “som har rönt störst berömmelse genom hans bidrag till den ekonomiska teorin tillhörande den österrikiska skolan och har höjt statusen för den österrikiska vetenskapsakademien i världen samt har utfört ett storartat arbete som chef över Wiens handelskammare och som verkat för grundandet av det österrikiska institutet för ekonomisk vetenskap”

Men jag måste återvända till hans första fantastiska bidrag till den ekonomiska vetenskapen. För oss kan det första årtiondet under detta århundrade när det skrevs verka långt bort och präglat av lugn: till och med i Centraleuropa trodde människor att läget var lugnare än det egentligen var. Så framstod det dock inte för någon som läste vad professor von Mises trodde. Jag tror till och med att den första boken skrevs under en konstant känsla av en annalkande undergång och under alla svårigheter som möter en ung officer i reservkåren då ett krig verkar nära. Jag nämner detta för att jag tror att varenda ett av professors Mises verk skrevs trots att de var osäkert om civilisationen som hade möjliggjort dem skulle överleva tillräckligt länge för att de skulle se dagens ljus. Trots denna kaosartade situation i vilken dessa verk skrevs bär de på en klassisk perfektion och är enkla att förstå i sin helhet, vilket kan få en att tro att de sattes samman på ett ledigt och lättsamt sätt.

Teorin om pengar och omloppsmedel
är mycket mer än bara en teori om pengar. Även om dess huvudsakliga mål bara var att fylla i det då störst gapande hålet inom den vedertagna ekonomiska teorin gjorde den också stora bidrag till de grundläggande problemen inom värde och pristeori. Om verkets genomslag varit tidigare hade det kunnat förhindra stort lidande och förstörelse, men kunskapsnivån vad gällde penningteori var så låg att det skulle vara för mycket att förvänta sig att ett sådant sofistikerat verk skulle ha ett kvickt genombrott. Den uppskattades tidigt av några av de bästa tänkarna i vår tid, men dess allmänna uppmärksamhet kom försent för att rädda hans land och Europa från erfarenheterna som den fruktansvärda inflationen förde med sig. Jag kan inte låta bli frestelsen att kort nämna en udda kommentar som boken fick. Bland recensenterna av boken fanns en relativt ung man vid namn John Maynard Keynes, som inte kunde låta bli att uttrycka en nästan avundsjuk beundran för verkets bredd och filosofiska grund, men oturligt nog (vilket han förklarade senare) bara kunde förstå sånt på tyska som han redan kunde sedan innan och därför inte lärde sig någonting från boken. Världen hade kunnat skonats från mycket lidande om Lord Keynes tyska hade varit lite bättre.

Det var inte långt efter att boken släpptes och utnämningen till ett lektorskap på universitet som den ledde till, som professor Mises vetenskapliga arbete fick ett definitivt slut då det första stora kriget bröt ut och han kallades in för tjänstgöring. Efter några års tjänst i artilleriet, jag tror han ledde en enhet när freden närmade sig, fann han sig vid krigets slut på ekonomidepartementet hos krigsministeriet, där han slutligen igen återgick till att aktivt begrunda de stora ekonomiska frågorna. I varje fall så var han nästan precis efter krigsslutet klar med en ny bok, ett lite känt och nu ganska sällsynt verk, vid namn Nation, Staat und Wirtschaft som jag personligen värdesätter väldigt högt då den innehåller så många frön till en senare utveckling.

Jag antar att han redan måste börjat tänka på sitt andra magnum opus vid denna tid, eftersom det ovärderliga kapitlet kom två år senare som en känd artikel om problemen med ekonomisk kalkylering i ett socialistiskt samhälle. Professor Mises hade då återvänt till sin position som juridisk rådgivare och finansiell expert vid Wiens handelskammare. Jag borde också förklara att handelskammare i Österrike är officiella verksamheter vars huvudsakliga uppgift är att ge råd till regeringen om lagstiftningen. Vid samma tid kombinerade professor Mises detta uppdrag med en position som chef över ett speciellt regeringskansli med syfte att uppfylla vissa kriterier i fredsavtalet. Det var i denna roll som jag först lärde känna honom.

Jag hade naturligtvis varit en deltagare i hans universitetsklass. Men eftersom att jag skyndade mig igenom en efterkrigskurs i juridik, vilket jag nämner för att kunna ursäkta mig själv, lärde jag mig inte lika mycket som jag annars hade kunnat. Men senare visade det sig att mitt första arbete var som professor Mises underordnade i det tillfälliga regeringskontoret och jag lärde känna honom som en extremt effektiv överordnad, den typ av man, vilket de sa om John Stuart Mill, som eftersom han gör ett vanligt dagsarbete på två timmar, alltid har ett tomt skrivbord och således också har möjlighet att prata om allt möjligt. Det fanns en tid då vi trodde att han snart skulle kallas in för att handha landets finanser. Det var så tydligt att han var den enda människan som skulle kunna stoppa inflationen, och mycket skada hade kunnat undvikas om han hade satts i ledningen. Så blev det inte.

Vad jag inte hade den minsta aning om denna tid, trots dagliga kontakter, var att professor Mises då författade den bok som skulle ha det största inflytandet på min generation. Die Gemeinwirtschaft, senare översatt till Socialism, gjorde sitt intåg 1922. Vi hade lärt oss att uppskatta Mises framsteg i ekonomisk teori, men detta var något mycket bredare i termer av betydelse och ämne. Det var ett traditionellt verk i politisk ekonomi, likt de som skrivits av Montesquieu eller Adam Smith och som bestod av både konkret kunskap och djupa insikter. Det kan inte råda något tvivel om vilken effekt boken har haft på oss som haft vår bästa tid. För ingen av oss unga män som läste den boken såg världen ut på samma sätt igen. Om Röpke stod här igen, eller Robbins, eller Ohlin (för att bara nämna de som är av exakt samma ålder som jag), skulle de säga samma sak till dig. Det kan verka som en för stark medicin och ett för surt piller för att svälja. Men nytänkarens huvudsakliga uppgift är att få andra att tänka igenom hans idéer på nytt, och även om vi kan försöka att låta bli, till och med kämpa för att sluta tänka på jobbiga ämnen, så misslyckades vi. Argumentets logik var oslagbart.

Det var inte enkelt. Professor Mises lärdomar syntes riktade mot allt vi hade blivit uppfostrade att tro på. Det var en tid då alla moderiktiga intellektuella argument pekade mot socialism och då nästan alla “hederliga män” bland de intellektuella var socialister. Trots att bokens ögonblickliga påverkan var mer begränsad än vad man hade kunnat önska är det på vissa sätt förvånande att den ändå fick ett så stort inflytande som den fick. Detta eftersom att den för den unge idealisten vid denna tid förstörde alla hans drömmar; och eftersom det var tydligt att världen barkade i en riktning som boken förklarat var destruktiv, gjorde det oss sorgsna. Vi som kände professor Mises personligen förstod snabbt att hans syn på Europas framtid präglades av en djup pessimism. Hur rättfärdigad denna syn var skulle vi snart förstå.

Unga människor accepterar inte gärna ett argument som gör en pessimistisk syn på framtiden oundviklig. Men när kraften i professor Mises logik inte övervann dem, då grep en annan faktor in, professor Mises retsamma tendens att ha rätt. De fruktansvärda konsekvenserna av den dumhet han förbannade kom kanske inte alltid då han själv hade förutspått dem. Men de kom alltid, förr eller senare.

Låt mig här tillfoga någonting som inte är i mitt manus. Jag kan inte låta bli att le när jag hör att professor Mises beskrivs som en konservativ. Ja, i detta land och just nu kan hans åsikter verka lockande för konservativt sinnade. Men när han började förespråka dem fanns det ingen konservativ grupp som han kunde stödja. Det kunde inte ha funnits någonting mer revolutionärt eller mer radikalt än hans rop på frihet. Professor Mises är för mig, och kommer alltid att vara, en stor radikal. En intelligent och rationell radikal, men inte desto mindre, en radikal på det rätta sättet.

Jag har talat länge hayek_mises-1024x768om Socialism, då den för vår generation måste framstå som den mest minnesvärda och avgörande produkten av professor Mises karriär. Vi lärde oss naturligtvis av det flertal böcker och artiklar han producerade under de nästa femton åren då han utvecklade och stärkte sin position. Jag kan inte nämna de alla här individuellt, trots att de alla förtjänar en detaljerad genomgång. Jag måste istället vända mig till hans tredje magnum opus, som först publicerades i Schweiz i en tysk upplaga 1940 och som tio år senare kom i en omskriven engelsk upplaga under titeln Human Action. Det täcker ett fält större än den politiska ekonomin och det är fortfarande för tidigt för att definitivt kunna utvärdera dess påverkan. Vi kommer inte att känna till dess hela effekter före männen som den nådde under samma avgörande fas i deras intellektuella revolution har vuxit till deras produktiva nivå. Jag personligen känner ingen tvekan om att den kommer visa sig minst lika betydelsefull som Socialism.

Till och med före den första versionen av detta verk hade dykt upp så hade stora förändringar skett i Professor Mises liv som jag nu snabbt måste avhandla. Med Fru Fortuna på sin sida var han en gästprofessor i Genève när Hitler marscherade in i Österrike. Vi vet att de händelserika stunderna som ägde rum strax efter detta förde honom till detta land och den stad som sedan dess har blivit hans hem. Men under den här tiden hände något annat som vi likaväl måste minnas. Vi, hans gamla studenter från Wientiden, brukade betrakta honom som en ytterst briljant men ganska insjunken ungkarl. Han hade organiserat sitt liv i en effektiv rutin men som en konsekvens av en intensiv intellektuell strävan tydligen “brände båda ändar av ljuset.” Om vi idag kan gratulera en professor Mises, som inte bara verkar lika ung för mig som han var för tjugo år sedan, men som också är uppmuntrande och snäll även mot motståndare vilket vi knappast förväntade oss att den gamla kämpen från våra forna dagar skulle vara, så är det för att vi är skyldiga det till den graciösa damen som i ett avgörande ögonblick förband sitt liv till hans och som nu besitter hans hus och idag vårt bord.

Jag behöver inte säga mycket om vad professor Mises har gjort sedan han har befunnit sig hos er. Flera av er har under de senaste femton åren haft fler tillfällen att lära känna honom och dra nytta av hans råd än vad de flesta av hans gamla elever har. Istället för att berätta mer om honom skulle jag nu vilja vända mig mot honom för att med några ord uttrycka varför vi beundrar och hyllar honom.

Professor Mises! Det skulle nästan vara näsvist att ägna ännu mer tid åt att prata om de lärdomar och kunskaper du förmedlat, om din vishet och genomträngningskraft, som har gjort dig känd över världen. Men du har visat andra kvalitéer som inte alla stora tänkare har. Du har visat ett enormt mod, även när du stod själv. Du har varit bestämd och enträgen i dina tankar, även när det ledde till ensamhet och impopularitet. Du har under en lång tid saknat det erkännande du förtjänat från de officiella vetenskapsorganisationerna. Du har sett dina elever skörda frukterna som du förtjänat, men som avundsjuka och fördomar länge förvägrat dig. Trots det har du haft mer framgång än de flesta som kämpat för illa omtyckta idéer. Du visste före idag att idéerna som du kämpat för så länge till slut kommer segra. Du har sett en ständigt växande grupp av elever och beundrare samlas runt dig, samtidigt som du har avancerat framåt i en strävan att följa upp och utveckla dina idéer. Facklan som du tänt har gett ljus åt vägen framåt för en ny frihetsrörelse, en rörelse som samlar styrka för var dag som går.

Den samlade beundran och tacksamheten vilken vi idag har haft privilegiet att få presentera för dig å alla dina elevers vägnar är inget annat än en gnutta av det vi känner. Jag önskar att jag kunde ta åt mig lite av äran för att ha organiserat detta, men det var i själva verket helt den yngre generationen av dina elever som tog initiativet och faktiskt gjorde vad de flera av oss äldre önskar hade gjorts för länge sedan. Det är till redaktören av tidskriften och till Foundation for Economic Education som berömmet går för att ha erbjudit denna möjlighet för att uttrycka våra välgångsönskningar.

Och nu mina damer och herrar, är det bara för mig att bjuda in er till att höja era glas för professor von Mises för att kunna önska honom många och produktiva år i framtiden då han kan fortsätta att vara vår mentor, rådgivare och inspiratör. Professor von Mises!


Den sjunde mars 1956 höll professor Friedrich August von Hayek detta tal till Ludwig von Mises vid en middag. Mises vänner och studenter hade samlats för att hedra densamme på årsdagen femtio år efter att han fått sin doktorsexamen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *