Libertarianism och öppna gränser

dsc_3638-728x484Det har nyligen blivit en modesak att likställa libertarianism med marknadsekonomi, öppna gränser och globalism, i en sådan omfattning att alla som vågar motsätta sig invandring och handel kallas despoter och anti-frihetliga. Jag vill betona vad libertarianism står för, och bestrida idén att statligt öppnade gränser främjar frihet.

Libertarianism handlar inte om statlig politik. Det handlar inte ens om att vara finansiellt konservativ och socialt liberal. Visst är det en fin slogan du kan använda dig av när du snabbt behöver förklara att det enda du vill är att lämna folk i fred, men någonstans på vägen började libertarianer att ta detta uttryck bokstavligt, och började ställa sig bakom det som om det var själva definitionen på libertarianism.

Jag vill ånyo upprepa vad libertarianism står för och vad det inte står för.

Libertarianism bryr sig enbart om det rättmätiga användandet av våld. När libertarianer säger att något är fel menar de endast följande: Någon angrep någon annan eller dennes ”legitimt ägda” egendom. Det är det enda. Libertarianism fokuserar således på etik kring våldsanvändning, och är helt och hållet agnostisk när det kommer till frågor som rör öppna gränser, tradition, religion och kultur.

Detta innebär att oavsett hur hemska någons val må vara, bör de behandlas på exakt samma sätt som berömvärda val, förutsatt att de inte involverar aggression. Homofobiska bagare som vägrar att betjäna homosexuella ger bara uttryck för sin fria vilja. Det är din ”liberala” vän som vill fängsla bagaren som är den sanna förtryckaren. Din rasistiska farbror som vill skicka sina barn till en privat skola som enbart är för vita, förtrycks av de som gjort det omöjligt för honom att göra det. Din olidligt korkade granne som vill hemskola barnen och lära dem om Gud är mindre auktoritär än din coola ateistiska professor som vill tvinga dem att studera evolutionen. Till och med amishsamhället ligger mer i linje med libertarianska principer än Hong Kong, eftersom deras vägran att delta i handel eller acceptera ”liberala normer” har sin grund i frivillighet och inte statligt tvång.

Transsexuella badrum, droglegalisering, evolutionsutbildning, alla de brännande frågorna som traditionellt associeras med individuell frihet, är inte inneboende libertarianska frågor. De är val. Vad någons personliga preferens än må vara, är varje icke-aggressivt val precis lika bra som alla andra. Om du tycker att en persons eller grupps moraliska intressen övertrumfar en annan persons eller grupps, borde du inte kalla dig själv för libertarian.

Detta leder mig till den snåriga frågan invandring. Det verkar finnas en schism som delar libertarianer i två läger: ena sidan är alt-right, det vill säga den alternativa högern, och den andra är en än så länge icke-namngiven alternativ vänster. Jag har läst mycket libertariansk kritik som riktat in sig på den alternativa högern, men väldigt lite verkar sägas om den alternativa vänstern, trots dess globalistiska vision om en värld som är precis lika tvingande, om inte mer.

Argumentet för öppna gränser lyder ungefär som följer: libertarianer är emot staten i alla dess former. Eftersom gränser upprätthålls av staten, borde libertarianer stödja idén om öppna gränser. Detta är dock ett felslut, eftersom det helt och hållet avlägsnar frågan från dess sanna kontext, ett kontext som innefattar omfattande statligt tvång, och behandlar den som något isolerat.

Det bryr sig inte om det faktum att så länge som folket i det mottagande landet förnekas friheten att associera med vem som helst, utgör öppna gränser en attack på deras frihet. Tills lagar som hindrar detta avskaffas, kommer öppna gränser att gynna en grupp på bekostnad av en annan. Det är raka motsatsen till vad libertarianer står för. Det utgör ett statligt tvång.

Libertarianism handlar inte om att förespråka acceptans, att påtvinga en marknadsekonomi eller en liberal livsstil, och det handlar definitivt inte om globalism. Libertarianism handlar om frihet, fri vilja och val. Det handlar om associationsfrihet och dis-associationsfrihet. Det handlar om frivilliga samhällen och konkurrens mellan livsstilar, inte om att förespråka en livsstil över en annan. Viktigast av allt, libertarianism handlar inte om en avsaknad av gränser. Det är faktiskt tvärtom. Det handlar om miljontals privata gränser mellan konkurrerande frivilliga samhällen. Vissa kommer att vara mer inkluderande än andra, men det är deras val.

Precis som allt annat som staten sysslar med är öppna gränser ett problem. Att tro att rörelsefrihet existerar i ett vakuum, utanför ett vidare kontext av statligt tvång är i bästa fall illvilligt. Oavsett om du kallar dig alternativ höger eller alternativ vänster, slutar du att vara libertarian i det ögonblick din kulturella agenda övertrumfar icke-aggressionsprincipen.


 

Artikeln har översatts av Joakim Kämpe.

9 kommentarer till ”Libertarianism och öppna gränser

  • Det här resonemanget bevisar för mycket – man kan se hur det här har kommit till för att bevisa en enskild poäng, utan att bry sig om konsekvenserna av sitt eget resonemang. Det säger att om jag inte får diskriminera mot invandrare, så blir jag utsatt för en påtvingad integration eller umgänge med dem. Denna påtvingade integration har andra rätt att hindra genom att sätta upp gränser mot resten av världen.

    Alltså, för att jag inte vill behöva träffa en viss grupp så har jag rätt att hindra dem från att komma in i landet.

    Men, det här resonemanget kan även appliceras på alla andra sorters grupper som man idag inte får diskriminera bort enligt lag – kvinnor, zigenare, knarkare, homosexuella, judar och svarta, t.ex.. Om regeln är ”Du har rätt att hindra folk från att vara i landet som du inte vill umgås med, och som staten hindrar dig från att kunna disassociera dig ifrån” så borde man, med den här logiken, kunna argumentera för att dessa grupper inte heller skall få bosätta sig i landet.

    Och resonemanget sätter inte heller upp några gränser för hur och när regeln gäller. Utgångspunkterna är dagens nationalstater, men på samma sätt som att avsaknaden av gräns mellan Sverige och Danmark skulle kränka folks frihet, så måste ju även en avsaknad av en gräns mellan Skåne och Halland utgöra en inskränkning på andras frihet. Detsamma med en gräns mellan Båstad och Laholm. Så länge det finns någon individ som blir kränkt av att denne behöver umgås med utbölingar så har denne rätt att upprätthålla ett nationellt, regionalt eller lokalt förbud för den ogillande gruppen att ta sig till dennes område.

    Det här skulle ge enormt mycket makt till staten, om det här resonemanget blev accepterat som en generell princip. Om så borde en libertarian vara emot det. Men, resonemanget används inte av dess förespråkare så vitt och brett. Det används istället bara i ett enda fall – i invandringsfrågan. Men då följer man inte någon generell moralisk princip, utan likt sossar och socialliberaler så väljer man när man skall följa en princip eller inte.

    Slutligen, är det verkligen en så svår grej att undvika diskrimineringslagarna idag? Som företagare skulle man ju kunna hitta på väldigt speciella kriterier när man anställer folk för att kunna utesluta folk ifrån grupper man ogillar. Ifall man vill slippa någon privat är det bara att skapa klubbar med exklusiv inbjudan, så kan man tillsammans med andra hitta lösningar för att undvika statens lagar och regler.

    Det är ett annat argument mot att införa sådana här ad hoc-regler in i libertarianismen (förutom att de innebär kränkningar av andras rättigheter): genom att inte ha dem så blir det upp till individen att hitta på sätt att bryta mot lagen på ett ofarligt sätt. Evolutionen som libertarianismen försöker pusha för blir alltså att bryta mot lagen. Att istället ha en regel som säger ”När du ogillar någon, försök få igenom en lag för att hindra personerna att bo nära dig” så säger man att folk borde engagera sig i politiken för att sätta upp de statliga gränser man själv tycker om bäst.

    Alltså, det här resonemanget ger andra rätt över ens liv ifall de ogillar en, det används godtyckligt bara för att uppnå en princip, ger staten otroligt mycket mer makt och uppmuntrar folk att syssla med politik istället för att hitta på sätt att komma runt lagen. Även om det har en fördel i att det poängterar problemet med ett samhälle med diskrimineringslagar så går det att göra utan att öppna upp för massiva inskränkningar av friheten.

  • Ja man kan starta någon form av ”hvita mennskor”-klubbar och det kan säkert gå att driva dessa begränsade verksamheter under radarn. Kanske kan man porta folk från anställningar, bostadskontrakt etc. i den privata sektorn på detta sätt. Nu har vi en gigantisk offentlig sektor och dessutom en växande offentlig upphandling av privata kontrakt för migranter (asylboenden etc.) så det svängrum som finns att diskriminera minskar hela tiden i takt med att ekonomin socialiseras.

    De som är rika har klarat sig rätt länge men i takt med att fler och fler flyktingmoduler smälls upp lite överallt så ser vi hur grupper som tidigare fnyst åt Sd nu själva längtar efter Åke Jimmysson som statsminister. Devisen ”jag bryr mig inte så länge jag slipper bo granne” har bytts mot ”eftersom jag inte slipper i egen gräddfil så ska vi stänga gränsen”. Det är ju lite hyckleri kan man tycka, men det är som det är.

    Nåväl. Du kan ju komma undan i ditt eget hem, kanske kan vi få fler Victoria park där man kan isolera sig från både stenkastande araber och svenska alkisar eller vilken annan grupp man nu vill slippa. Men poängen är den att det blir bara små fickor som tar slut vid en dörr eller en annan. Staten godkänner inte större samhällen som sätter upp den typen av exkluderande hinder.

    Jag har varit i länder i tredje världen där rika och även ganska fattiga försöker stänga in sig bakom murar på olika sätt. Men problemet finns fortfarande kvar så fort man ska gå och handla, gå till ett sjukhus eller något annat som man behöver göra varje dag. I det samhälle vi lever i idag så har stenkastning och även lobbande av handgranater blivt ett allt mer vanligt inslag. Vilka privata lösningar finns det som kan göra något åt det under statens radar?

    Du får i bästa fall sitt i din lägenhet och beställa Linas matkasse på nätet och sen åka limousine med tjockt skottsäkert glad mellan ditt jobb och ditt hem. Glöm möjligheten att kunna åka och röra dig fritt, helt plötsligt blir begreppet frihet något som inte bara är dyrt utan i praktiken meningslöst.

    Hade man kunnat bygga upp ett mindre samhälle, kanske en ort eller en hel stad där man kan porta folk vid stadsgränsen (t.ex. vid större infarter) så hade man i alla fall fått en ö inom vars gränser man hade kunnat röra sig relativt fritt. Sen kan man gå längre och även samordna viss exkludering med grannbyar, kommuner etc. På stor skala får du (i praktiken) ett samhälle med stängda gränser där man har restriktioner på vilka som släpps in. Möjligen inte organiserat av det offentliga, utan i större utsträckning privata säkerhetsföretag. Men resultatet hade blivit ungefär detsamma.

    Är alla invandrare kriminella då? Nej. Är det bara invandrare som begår brott? Nej.

    Men invandrare (ffa från vissa regioner som jag enligt lag inte får nämna) är kraftigt överrepresenterade i brottslig verksamhet. Ett stort inflöde av grupper ÄVEN där majoriteten inte begår jävelskap påverkar ändå samhället i negativ riktning om det är överrepresentation. Man hade kunnat ha någon form av kombination med selektivt insläpp och retroaktiv utsparkning, sånt sker redan idag men inte enligt premisser som fungerar väl för de flesta.

    Snart kommer vi se områden likt Almagården där Sd blir största parti, eller som på små bruksorter där svenskarna är en etnisk minoritet men där de som är svenskar till största delen röstar på Sd. Men i en sån situation kan svenskarna rösta på vad de vill för de är redan i minoritet. Demokratin blir praktiskt meningslös för dem och det som återstår är antingen vit flykt (rösta med fötterna) eller någon form av illegal aktivitet (rösta med brottspåverkan) oavsett om det handlar om att sätta upp gränsbommar och beväpnade nazistvakter vid infarten till sitt bostadsområde eller medborgargarden.

    Med tanke på att polisen blir allt mer överhopad kanske det kan lyckas, men är det en sån politisk utveckling vi vill se? Arga medborgare som förkastar demokratin inte på principiell grund utan mest för att de är förbannade och hatar systemets konsekvenser. Lägg ihop det med väpnade gräsrotsorganisationer och vi kan se en balkanisering av Sverige växa fram.

    Vi vet alla att detta har hänt innan i Jugoslavien på 90-talet. Vill vi gå den vägen?

    • ”I det samhälle vi lever i idag så har stenkastning och även lobbande av handgranater blivt ett allt mer vanligt inslag. Vilka privata lösningar finns det som kan göra något åt det under statens radar?”

      En väldigt viktig fråga, och något som tagits upp i Bruce L. Bensons ”To Serve and Protect” (finns online om du letar, samt min genomgång av den). Lyckligtvis behöver det här inte göras utan att staten vet om det, utan det finns metoder som kan användas utan det. En är att vara ute och patrullera i de bostadsområden man bor i. En annan är att göra ett detektivarbete, ta reda på vilka det är som kastar sten, och spionera på dem.

      Sedan finns det även metoder som man kan ta till sig som kanske innebär ett straff ifrån staten, men som inte innebär alltför höga straff (böter – och man kan dela på kostnaden). T.ex. kan man sätta upp fler videokameror på offentliga platser, rörelsedetektorer som slår på ljus när folk kommer nära, osv, ansiktsigenkänningsprogram och en varning som skickas till Securitas ifall de ser någon utan ansikte (d.v.s. har mask) eller skickas varje gång det händer på natten. Jag tror att väldigt många skulle sympatisera med några som gjorde detta, så att det inte skulle bli något problem med att betala eventuella böter för det.

      ”Du får i bästa fall sitt i din lägenhet och beställa Linas matkasse på nätet och sen åka limousine med tjockt skottsäkert glad mellan ditt jobb och ditt hem. Glöm möjligheten att kunna åka och röra dig fritt, helt plötsligt blir begreppet frihet något som inte bara är dyrt utan i praktiken meningslöst.”

      Totalt galen domedagsförespråkare. Vill du slå vad om hur höga brottsnivåerna kommer att vara om fem år? Eller om hur höga de _egentligen_ är idag?

      ”Hade man kunnat bygga upp ett mindre samhälle, kanske en ort eller en hel stad där man kan porta folk vid stadsgränsen (t.ex. vid större infarter) så hade man i alla fall fått en ö inom vars gränser man hade kunnat röra sig relativt fritt. Sen kan man gå längre och även samordna viss exkludering med grannbyar, kommuner etc. På stor skala får du (i praktiken) ett samhälle med stängda gränser där man har restriktioner på vilka som släpps in. Möjligen inte organiserat av det offentliga, utan i större utsträckning privata säkerhetsföretag. Men resultatet hade blivit ungefär detsamma.”

      Om varje landägare har samma preferenser, ja. Men det är ett gigantiskt, hopplöst osannolikt, antagande. Det missar helt och hållet att kapitalister vill ha hit massvis av invandrare, då de kan producera ett större värde i ett rikt samhälle än i ett fattigt samhälle. (För den som vill missförstå, jag pratar om invandring till ett libertarianskt samhälle, inte dagens där företagare i praktiken är förbjudna från att efterfråga billig arbetskraft.) Vanlig marknadslogik gör att det kommer finnas högre löger för folk att tjäna i mer avancerade länder, vilket gör att folk vill ta sig dit, och är beredda att betala känslolösa kapitalister för att kunna bo i hyresrätter dessa anordnar. Och vips så finns det ett ekonomiskt intresse för att öppa upp för massiv invandring. Det kommer givetvis inte att vara lika mycket invandring till alla områden, vissa kanske blir helt tilltäppta. Men, om Sverige vore fritt så skulle vi ha kanske 1 miljon i invandring varje år, efter några år.

    • En till sak som vi kan göra för att minska brottsligheten är att vara beredda på att hjälpa folk som är i nöd. Appen Cell411 verkar vara väldigt bra för det ändamålet – den skickar en signal till folk i ens nätverk samt folk i närheten och kan skicka iväg videoinspelningar (som inte går att plocka bort). Kolla in ifall du inte redan sett den:

      https://getcell411.com/

  • Carl Jakobsson – fiddling while Rome burns.

    Du är en vegetarian som låsts in i ett charkuteri och svälter till döds.

    ”M…mmmm…..muuuh principles”

    Autism kills. Ibland måste man se till till målet oavsett om medlet får dig att känna ’blä’. Suck it up. Sverige dör, tänker du sitta där och svettas med dina förbannade principer och känna dig helig?

    Jag stör mig på sossars dumhet när de försöker hjälpa med idiotisk, tvingande politik men jag blir rent utav äcklad av filosofkungar som väljer att sitta stilla med tummen i *host* för att… ja, varför?

    Livet handlar om val. När småflickor blir våldtagna varannan dag, åldringar blir rånade och pojkar misshandlade på pin kiv så har du mycket riktigt ett val. Lite Human Action, för bövelen.

    Väljer du principerna framför ditt folk så hoppas jag att du sätter de i halsen.

    Leo Sundberg, bra skrivet.

    • Bäste ”FDLiberal”, du pratar om val, att göra saker och antyder att jag inte gör det. Well, kom gärna och visa att jag inte gör något vettigare än du för att försöka lösa den här frågan.

      Som det ser ut nu så har staten nästan täppt igen flyktinginvandringen till Sverige, antagligen precis som du önskat. Så, vi lever i ditt valda samhälle, med så många våldtäkter som du kan tänka dig per minut, utan att ytterligare gränskontroller lär förändra detta.

      Själv blir jag inte äcklad av folk, men jag kan inte direkt sjunka lovsånger om folk som tror sig kunna tackla ett problem utan att förstå sig på det, folk som klagar på andra som de tror inte gör något, och folk som stöttar politiska lösningar som inte leder till att de når sitt eget mål.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *