Reflektioner om Mises metodkapitel

Vad skulle du säga är skillnaden mellan österrikisk ekonomi och den moderna nationalekonomin? Det finns såklart många olika saker man skulle kunna peka på, men den mest grundläggande rör skillnader i metod. Hur bör man studera ekonomiska frågor? I det andra kapitlet besvarar Mises denna fråga utförligt.

Från det första kapitlet fick vi med oss kunskap om det som är praxeologins studieämne: mänskligt handlande. Enligt Mises är det studieämnet som gör att vi inte kan använda oss av naturvetenskapernas metoder. Vi kan inte använda oss av experiment och vi kan inte använda oss av historisk erfarenhet för att bevisa vad som gäller för allt mänskligt handlande. Hur kommer det sig? Om det funkar för naturvetenskapen borde det väl göra det för den ekonomiska vetenskapen?

Mises svar är att de historiska erfarenheterna som finns inom naturvetenskaperna är av ett annat slag än de erfarenheter vi har av mänskligt handlande. När det gäller det mänskliga handlandet har vi enbart erfarenheter av sammansatta fenomen. Mises formulerar sig såhär:
”Vi kan aldrig begränsa våra iakttagelser till att enbart rikta sig emot förändringar av en beståndsdel medan alla andra villkor förblir som de skulle vara i det fall då beståndsdelen inte förändrades.” Det går inte att titta på Sveriges ekonomiska utveckling och lägga fokus vid avskaffandet av skråväsendet och frysa allt annat för att se vilken påverkan skråväsendet har.

En vanlig replik på detta är att detta är en allt för grov beskrivning av naturvetenskapens metoder och att det inte är så enkelt för dem. De brottas bland annat ständigt med någonting som kallas experimentatorns cirkel, alltså frågan om hur man ska utesluta själva experimentmakarens inblandning. Det har inte undgått Mises. Han noterar att fysikern slutligen själva är ”nära att upptäcka sprickan i den gudaktighet de oförtjänt brukade göra anspråk på.” Särskilt oroad över detta verkar han inte vara och det är lätt att förstå varför. Problem med den naturvetenskapliga metoden är nämligen inte ett skäl för att man ska anamma den naturvetenskapliga metoden, utan tvärtom skäl för att använda sig av en annan metod! Men att Mises inser detta problem innebär inte att han menar att naturvetenskaperna inte borde använda sig av en erfarenhetsbaserad, alltså en positivistisk, metod. ”De moderna naturvetenskaperna har den metod som bygger på observation och experiment att tacka för sina framgångar.”

I egenskap av att de är erfarenhet av sammansatta fenomen och därmed inte förmedlar information om sina egna kausala relationer är erfarenheterna om mänskligt handlande beroende av teori för att kunna tolkas. Vi måste ha en teori före vi närmar oss erfarenheterna, för annars blir de bara en klump osammanhängande data. Om vi ser två människor stå bredvid varandra och den ena överlämnar en guldbit och får en morot är det praxeologin som säger oss att en transaktion har skett. Utan praxeologin skulle vi bara se en geografisk förflyttning av två olika objekt.

Det är på grund av detta som vi inte kan använda oss av naturvetenskapernas metoder. Istället måste vi fortskrida på ett annat sätt, men hur? Med a priori-resonemang. Genom resonemang helt grundade på vårt tänkande, utan hänvisning till erfarenhet, kan vi nå sann ekonomisk kunskap. Om vi utgår ifrån någonting som är sant och använder korrekt logisk härledning kan vi vara helt säkra på att det vi kommer fram till är sant. Mot detta har det invänts att man inte kan komma fram till särskilt mycket om man inte tillåter sig själv att utnyttja erfarenhet. Mises avfärdar detta bryskt. Skulle Pythagoras sats, som redan är implicerat i geometrins axiom, inte säga oss någonting om verkligen? Eller skulle kvantitetsteorin, som redan är implicerad i penningbegreppet, inte öka vår kunskap? Självfallet inte! Det finns alltså goda möjligheter att nå kunskap med hjälp av aprioristiska resonemang. Men även om vi inte kunde komma fram till särskilt mycket, skulle det göra det rättfärdigat att ta till en metod som inte gav svar som vi visste var sanna? Det är högst tveksamt.

Inom vetenskaperna om mänskligt handlande kan vi alltså inte använda oss av historiska erfarenheter för att utveckla teorier. Vad ska vi då göra istället med historian? Jo, vi ska förstå den. Detta kapitel innehåller väldigt många reflektioner om vad historikerns uppgift är och en väldigt noggrann beskrivning av det som är historikerns särskilda verktyg – hans förståelse. Historikerns uppgift är att fastställa vad som hänt under historiens gång och varför det hänt. För att göra det bör han utgå ifrån de icke-historiska vetenskaperna (ekonomi, naturvetenskaperna, matematik) och granska alla dokument. Men detta räcker inte. Två historiker som är helt överens om att kvantitetsteorin är sann och alla dokument rörande den tyska hyperinflationen kan ha giltiga skäl att avvika från varandras, eftersom deras slutsatser grundar sig på förståelse (på tyska: Verstehen). Vad är detta förståelse egentligen? Man skulle kunna säga att det är den magkänsla vi måste ta till när det finns saker som vi inte kan veta exakt. Vi kan inte veta med absolut säkerhet varför Caesar gick över Rubicon, så vi får ta till vår förståelse för att försöka komma på varför. Inte heller kan vi veta exakt vilken effekt olika faktorer har haft i historien. Vi vet givetvis att minimilöner ger upphov till arbetslöshet, men för att säga någonting om hur mycket måste vi använda oss av förståelsen.

Detta kapitel är väldigt långt. Om ni har läst ända hit till slutet av denna text och bara orkar läsa något litet ur det andra kapitlet skulle jag starkt rekommendera underkapitlet ”Ekonomivetenskapens tillvägagångssätt”. Detta är mitt favoritavsnitt i hela boken. Mises beskriver här vilken funktion antaganden fyller i vår teori. Vi använder inte antaganden för att vi tror att alla våra antaganden alltid stämmer, utan för att vi vet att de kan stämma och vi vill att våra teorier ska säga saker om den verklighet som finns, och inte bara beskriva hypotetiska tillstånd. Det är genom antaganden som vi knyter samman vårt studie med verkligheten. Förutom detta riktar han dräpande kritik mot de politiker som varit kaxiga nog att tro att de står över ekonomiska lagar. Mises uttrycker dock bäst detta själv, så låt oss avsluta genom att citera två stycken från detta underkapitel:

”[V]etenskapens mål är att förstå verkligheten. Den är inte någon sorts mentalgymnastik eller ett logiskt tidsfördriv. Praxeologin begränsar därför sina studier till handlande under de tillstånd och förutsättningar som existerar i verkligheten. . . . Emellertid förminskar inte denna hänvisning till erfarenheten praxeologins eller ekonomiämnets aprioristiska karaktär. Erfarenheten riktar bara vår nyfikenhet mot vissa problem och bort från andra. Den talar om för oss vad vi borde titta närmare på, men den talar inte om för oss hur vi ska gå tillväga i vårt sökande efter kunskap.”

”Regeringar och inflytelserika intressegrupper har kämpat för att dölja detta i ett försök att smutskasta den ekonomiska vetenskapen och ekonomer. Furstar och demokratiska majoriteter berusas av makten. De måste motvilligt erkänna att de lyder under naturens lagar, men de vägrar erkänna att ekonomiska lagar överhuvudtaget skulle existera. Är de inte suveräna lagstiftare? Kan de inte krossa alla motståndare? Ingen krigsherre erkänner andra begränsningar än de som påtvingats honom av en överlägsen vapenmakt. Fjäskande skribenter är alltid villiga att blåsa upp en sådan självgodhet genom att producera de läror som behövs. De kallar sina förvrängda antaganden för ’historisk ekonomi’. I själva verket är den ekonomiska historien en lång redogörelse av hur statliga åtgärder misslyckats på grund av att de formats ur ett djärvt förakt av de ekonomiska lagarna.”

Eftersom det här avsnittet är ganska begreppstungt bjuder vi förutom Quizlet även på en ordlista

A posteriori: Kunskap vi får från erfarenhet.
A priori: Kunskap vi når genom tänkande, oberoende av erfarenhet.
Metodologisk dualism: Det behövs en metod för naturvetenskaperna och en annan för att studera mänskligt handlande.
Metodologisk individualism: Individen är alltid den minsta analysenheten och det är den vi fokuserar på i vår undersökning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *